♥ Det fortsätter att snöa ♥

Hello fredag!
Det snöar fortfarande och jag älskar det! Blir så glad för barnens skull, dom verkligen njuter av snön. På vintern ska det vara snö och kallt, inte blask, grått och regnigt. Mysigt att det verkar vara snö kvar till 1:a advent iaf.
Vi tänkte börja julpynta imorgon så att allting är klart till söndan. Är ni klara med erat julpynt redan?
 
Jahop- tvättmaskinen är på, diskmaskinen är på och jag ska strax vika in lite mera tvätt.
Funderar på att gå igenom barnens byråer igen, så att vi vet vad som behöver inhandlas (i julklapp) klädesväg.
Grabbarna behöver en massa tröjor iaf, för nästan alla deras är för korta i ärmarna. För tjejerna är det nog mest byxor.
Fast här blir det ju så att Nicoles storlekar får flytta över till Bessa. Hennes byxlådor är fulla, men inte till någon nytta eftersom hon har några favoriter som hon bara vill använda. Och så ska hennes strumpor vara tightsen, och absolut inte under, som de flesta använder... Jag försöker intala mig själv att det här ska gå över, att hon får se ut som en clown med strumporna nästan till knäna ovanpå tightsen ett tag framöver.... *suck* Inte för att jag inte försöker övertala henne, men hon är envis som en åsna och det går inte att förhandla med denna 3-åriga bestämda tjej.
Men hur som- rensa ska jag i deras byråer och sen ska nya, större storlekar inhandlas till alla barnen.
 
Själv vill jag inte ens titta i min egen garderob- för jag hittar nästan ingenting att använda längre.
Kan ni tänka er att jag inte har köpt en enda mamma/gravid-plagg under denna graviditet?
När jag är hemma är det mjukisbyxor som gäller. Ute funkar det med tights till någon länge tröja.
 
Igår när jag hade hämtat våra 4 småttingar från dagis så promenerade vi hem till Mummu & Puua.
Eller de flesta av oss promenerade- Nicole valde att krypa hela vägen istället. Så roligt tyckte hon att det var med snö.
När vi kom fram hade alla röda kinder, precis som det ska vara när man vart ute och lekt .
Vi blev bjudna på saft, varm choklad, pepparkakor och nybakade bullar, så gott!
Mummu och Puua har redan julpyntat hemma hos dem, kändes riktigt juligt! Kan ni tänka er att det är december imorgon!? Måste komma ihåg att köpa julkaldendrar till barnen idag :)
 
På väg till M & P från dagis
 
 
 
 
Nu vaknade lill-sessan till i magen också och ger mig några sköna sparkar i revbenen... Thanks honey...
Drömde om henne inatt igen, den här gången kom hennes fot upp från magen, och inte var det en liten fot heller, det var en fot ca 10 cm stor! Cheezuz, hoppas verkligen att det inte är en liten prinsessa med värsta bigfoot där inne
 
Nu ska jag försöka få i mig nånting (förutom choklad) så att lill-sessan får i sig bra näring, speciellt med tanke på att dagens frukost inte fick bo granne med henne nån längre tid, if you know what i meen...

Snö och besök i Fittja

Imorse vaknade vi till snö. Ni skulle ha sett glädjen i barnens ögon, dom var så glada! Jag kommer själv ihåg hur det var när det kom snö när man var liten, man ville bara ut och leka i snön direkt.

Tråkigt bara att det här är ordentlig BLÖT snö som ligger på marken, nu skulle det behövas några minusgrader så att den stannar.

På med vinterkläderna imorse till dagis och ut. Vet inte om det hade vart bättre med fodrade regnställ istället, så blött och slaskigt som det var (?)...

När Nicole tittade ut genom fönstret på snön imorse så frågade hon ivrigt ifall bebisen kommer idag??
- För jag har ju sagt att när det är vinter, när snön och jultomten kommer, då kommer bebisen. Och nu kom det ju snö. Stackarn, väntan känns ju jätte lång för mig, men för dom små måste det ju vara en evighetslång väntan!

Förhoppningsvis kommer bebisen INTE idag iaf. Minst två veckor till skulle vara lycka att ha henne kvar i magen. Everyday counts.

Igår åkte vi till Abuelo & Abuela (=farfar & farmor på spanska) och hälsade på.
Det fikades och snackades och så "olyckan" med Vicks Vaporub också. Vi satt i köket och barnen sprang runt med små hundarna i vardagsrummet, när jag kom för att checka läget så hade Danilo fått tag på Vicks, öppnat den och kletat det i sina händer, hår, kläder och lite här och var. Han stod och klappade glatt sina händer med tjockt lager av Vicks salva på... Hela salvan var slut. Tur att dom har skinnsoffor! Det doftade Vicks i hela rummet....

Barnens kusin Javi kom förbi också och senare även farbror Oscar med nyaste hunden i familjen.
- En engelsk bulldog som heter Tekla.
En av minna favvo hundar, så fula att dom blir söta!
Vad tycker ni?



December VS Januari barn ???

Nu har jag hört en massa åsikter kring December VS Januari bebisar/barn.
De flesta säger att det bästa vore om bebis föds i januari. Varför? Bla för att januari barn sägs vara bäst, mer framgångsrika, smartast osv.. Medan barn födda sent på året lever längre.
 
"- Tidigt på året födda barn har ett försprång rent biologiskt. Det är skillnad på barn som är födda 1:a januari 2012 elller en som är född 31:a december 2012. Det skiljer ju ett helt år (nästan) emellan men det är fortfarande samma årskull och går i samma klass. De är i stort sett ett år äldre än sina yngsta klasskamrater när de börjar i förskolan, eller i knattelaget för barn födda ett visst år."
 
Det läste jag nånstans och har funderat sen dess. Och så har jag ju hört en massa.
Hur går det till egentligen med skola och sånt? Det är ju inte så kul att vara nästan ett år yngre än sina klasskamrater...?
Jag har för mig att jag hört nånstans att man då får välja vilken årskurs man ska börja på? Eller?
 
Samma sak med knattelag och olika fritids aktiviteter, man är nästan ett år yngre, och mycket utveckling sker på ett år, så December barnen halkar efter?
Kul också att fylla år sist av alla (och då menar jag "The Big 18") när alla ens kompisar går ut och hittar på skojiga saker.
 
För att inte tala om alla som tycker synd om december barn som fyller år nära inpå julafton + nyår.
Hur gör man med kalas osv?
 
Är det verkligen så hemskt att vara en December barn?
Är det "bättre" att få en Januari bebis?
Om du fick "välja" skulle det bli en december eller januari bebis för din del?
 
Själv tycker jag inte att det spelar någon roll. Men ändå har jag ju lyssnat på allas åsikter. Ett barn är en gåva, oavsett när på året h*n kommer. Huvudsaken är väl att den är frisk?
Det är så dumt att folk väljer att göra en paus i bebisverkstan för att undvika få en december bebis?
 
Jag är själv beräknad till den 13:e januari, men har en tid för ett samtal om igångsättning den 21 december, och i sånt fall skulle jag få göra en igångsättning under mellandagarna, om jag vill. Eller om jag vill hellre ta det direkt efter nyår.
Jag vet inte?
Jag kanske inte ens kommer så långt? Men om jag skulle komma så långt, när är det bäst för bebisen?
Att födas under mellandagarna kanske inte är så jätte roligt?
 
Vad tycker ni?
Har ni barn som är födda december/januari?
Är ni själva födda på nån av dem månaderna och vill dela med er av era erfarenheter? Ris och ros?
 
    ELLER    
 

Adventskyrka & Playdate

Jag och Tiina har pratat så länge om att vi ska ses efter dagis för fika och playdate med barnen, men eftersom jag mått som jag gjort så har det inte blivit av, förräns igår. Passade på då jag mått lite bättre och inte hade kräkts på 3 dagar! (vilket jag tog ikapp idag...) Så eftersom hennes dotter Nea går på samma avdelning som Nicole och Vanessa och hennes son Max går på samma avdelning som våra grabbar så bestämde vi att träffas vid dagis efter hämtning.
Samtidigt träffade vi på syrran som skulle hämta Dewin (går också på tjejernas avdelning) så jag bjöd henne över också.
 
Det var fullt hus, men alla lekte så fint så.
Mysigt att sitta och tjattra, varje gång känns det som att det var en evighet sen sist. Om ca. 2 veckor fyller Tiina år och ska ha en hemma-fest vilket vi är bjudna på som jag verkligen hoppas att vi ska kunna gå på. Det var en evighet sen sist som jag och Andres var iväg på något själva. Jag kommer inte ens ihåg när det kan ha varit? När vi var ute på middag med Stefu & Anna?  Det är inte så att vi aldrig har möjlighet till det, för det har vi naturligtvis, men det har aldrig känts så att vi behöver gå ut. Vi trivs så bra med vårat att vi hellre är hemma med barnen. Men det här skulle vara roligt, hela gänget samlas ju.
 
Här kommer lite bilder från igår:
 
Max & Danilo mumsar på kakor, bullar och muffins- vilken fest!
 
Vanessa, Nicole & Nea
 
Max, Bessa, Nukke & Dewin
 
 Fika...
 
Lilla Bessa- Tomten (ni ser hennes sår på hakan....? Familjens lilla klantis, its allways her...)
 
Max med motorsåg och napp, vilken tuffing!
 
Lek i Nicoles rum...
 
Max & Danilo ska lägga sig...
 
 
Igår var tjejernas avdelning på förskolan i Advents-kyrkan, det brukar dom göra varje år. Dom hade fått äta pepparkakor och så var det en massa jullåtar som dom sjöng. Högt. T om så prästen hade blivit förvånad. Hahah...
Här hemma är det bara en massa sång som gäller. Andres håller på och blir tokig på alla finska sånger han hör. Och så sjunger båda två nu finska nationallåten heela tiden. Igår förklarade jag för tjejerna om Finlands självständighetsdag, och efter att ha berättat den ca 6 gånger kunde dom det själva, och så ville Nicole ringa till sin morbror Stefu och berätta för honom hur det gick till när finnarna krigade om sitt land. Så att han vet.
 
Danilo och Jonathan har också börjar sjunga en massa massa sånger. Jag älskar att höra det.
Men kanske inte sådär 2-3 på natten.....
 
TACK för playdaten!
 

Årets förtsta pepparkaksbak !

Såg nu att ett inlägg från förra veckan inte dykt upp här.... Hmm.

Hursom- Nicole & Vanessa vart bjudna hem till Mummu för årets första pepparkaksbak!
Hon hämtade dom från dagis efter lunch och tjejerna var överlyckliga.
Dom hade redan planerat för det här föera dagar i förväg så dom var glada och förväntansfulla. Mummu betyder så jätte mycket för dom, ja för oss alla.
Tror dom var stolta att det vara bara dom två som fick komma, vara utan små brorsorna ett tag.

Nicole hade bakat en jätte fin pepparkaks klocka till mig och skrivit ett "S" på den, så hon blev jätte ledsen när vi sen kom dit och Danilo slickade i sig bokstaven.... :-/

Tack Mummu för dessa små, men ändå så stora ögonblicken och minnen du ger våra Guldklimpar! Rakastan.


♥ Vagnen har kommit ! ♥ (+listan)

Nu har lill-sessans nya vagn kommit!
Andres överraskade mig med den nu när han kom hem från jobbet
Sen dess har jag suttit och kikat och fixat med den. Satt ihop mjukliften ordentligt så att den sitter som den ska.
Jag tror att jag ska ställa vagnen i vårat sovrum... Undrar hur länge den får stå innan alla busfröna är där och leker...?
 
Jajuste, jag gjorde iordning en byrå till bebisen igår också, hon får en som jag använde, men jag klämde in dom kläderna i våran stora garderob istället. Så nu ligger hennes små kläder i lådorna, nytvättade.
Ännu en grej att stryka av listan, woop woop!
 
 
♥ VAD BEBIS BEHÖVER: ♥
 
- Vagn
- Leksak till vagn
- Filt till vagnen
 
 - Spälsäng
- Madrass
- Spjälsängsskydd
- Kudde
- Filt till sängen
- Baby mobil
- Sängkläder
 
- Bilbarnstol
- Spegel till bilen
 
- Babygunga
- Baby monitor
 
- Byrå!
- Bodys
- Byxor
- Strumpor
- Pyjamas
- Overoll
- Mössor
 
- Bärsele
 
- Snuttisar
- Nappar (vi har 1 napp...)
- Nappflaska (vi har 1, men en till behövs)
- Blöjor
- Små "kräk" handukar (haha)
 
- Skötbord = Behöver vi ej, då vi byter där vi är
 
- NAMN! (Fast jag tror att det är spikat nu...)
 
Har jag glömt något.....?
**************************************************************************************
Kommer ni förresten ihåg att jag skrev om det som jag ville styra upp i vårat sovrum för att dölja den "fula" garderoben? Jag tänkte ju hänga en vit gardin för själva garderoben, men tydligen var det ingen hit.
Andres hatade ideén.
Men det löste sig ändå- Hans kompis skulle ge bort vita skjutdörrar som passade perfekt med måtten som vi behövde- thank you!
Så nu ser det mycket bättre ut! Nu är kruxet bara hur i helsinki vi ska möblera i vårt rum för att få plats med spjälsängen? (<--- Karo?)
 
Nähep, nu ska jag förbereda för lite grejer här innan jag hämtar hem små trollen. Dom ska ha playdates här hemma!
 
 
Skjutdörrarna på plats!
 
 

Sömn & Mardrömmar

Pheeew vilken natt jag haft! Med andra ord har jag inte sovit sen klockan visade 3:47.
Jonathan har vart jätte gnällig, och sen kissade han på något sätt så att kissade ner hela sitt lakan... kanske blöjan som satt knasigt? Vid 5 vaknade Danilo också och traskade förbi mig till våran säng. Till slut hade jag båda gossarna där, och vi alla försökte somna om... Lite över 6 lyckades dom somna om, men för mig var det svårare.
 
Med andra ord- när jag hade lämnat allihopa på dagis så la jag mig på sängen och sov som en stock.
Jag har sovit jätte dåligt den senaste veckan. Oftast för att jag inte hittar nån bra ställning/kissnödig osv, men på sistone har det vart en jädrans massa mardrömmar som har spökat. Mardrömmar varje natt, 2 per natt tom.
Häromnatten när jag vaknade helt kallsvettig av en mardröm var jag tvungen att gå några varv runt lägenheten, för att vakna till liv och glömma mardrömmen, men när jag sen somnade igen så fortsatte den! Hur konstigt är inte det!? Och tom i drömmen tänker jag :"Satu, du måste vakna NU!" men det går inte. Hemskt.
Och sen har jag börjat få sendrag på benen också, eller- bara i högra benet. Mysigt va?
 
För att alla ska få en godnatts sömn när bebis kommer så borde alla sova i sina egna sängar. Speciellt när det är dags för dagis nästa dag. Jag vill inte att dom går till dagis trötta... Och bebisen lär ju hålla mig vaken på nätterna. (<---Andres "hör" aldrig nånting) Och jag vill inte att barnen ska störas av det. Så det så.
 
Ni har frågat mig förut när barnen går och lägger sig på kvällen? - Vid 19:30 om det är en dagisdag nästa dag.
På helgerna får dom vara vakna så länge dom orkar.
 
När lägger sig era barn?
 

Kul! (Eller inte.)

Idag har jag saknat barnen jätte mycket när dom var på dagis. När jag var iväg och hämtade dom så tänkte jag att när vi kommer hem så ska vi mysa, kanske kolla på nån film dom tycker om och bara gosa och vara med varandra. <3

Verkligheten var något helt annorlunda.
Så fort vi kom innanför dörren börjades det bråkas, gnällas, skrikas och inget var bra.
Dano fick inte av sig skorna på en gång när han ville, så han slängde sig på golvet och grät krokodil tårar, Bessa och Jonathan slogs om vem som skulle lägga sina skor i skolådan först så dem började slåss och grina.
Och så har det fortsatt HELA kvällen.
Mitt tålamod har testats till max, och den är inte så lång längre kan jag lova.
Längtar tills jag får tillbaka den, så som jag hade förut, då höll jag mig lugn vääldigt länge.

Dom ska ha samma leksak, någon kom för nära den andra, någon sa något på dumt sätt, bråk bråk, gnäll gnäll.

När jag höll på att laga middag så ville nån ha en kaka, en godis, det och det och det. Och när jag lungt sa att det blir mat och ingenting annat så blir det världens drama. Cooooome on! Over a cookie?! Give me a breake!

Så det blev inte alls nån mys idag.
Dom är så slut efter en dag på dagis-så brukar måndagar vara hos oss, varför lär jag mig aldrig.....?

Jag satte på en Pippi film till grabbarna och ritade lite med tjejerna, men det funkade bara ett litet tag.
Så efter att ha längtat efter dom så mycket så kändes denna dag inte alls kul. Jag nästan räknade ner tills det var dags för dom att bada och lägga sig, och jag hoppas att dom vaknar glada och utvilade imorgon!



♥ VAD BEBIS BEHÖVER: ♥

 
 
 
♥ VAD BEBIS BEHÖVER: ♥
 
- Vagn
- Leksak till vagn
- Filt till vagnen
 
 - Spälsäng
- Madrass
- Spjälsängsskydd
- Kudde
- Filt till sängen
- Baby mobil
- Sängkläder
 
- Bilbarnstol
- Spegel till bilen
 
- Babygunga
- Baby monitor
 
- Byrå! (hur kunde jag ens missa det?)
- Bodys
- Byxor
- Strumpor
- Pyjamas
- Overoll
- Mössor
 
- Bärsele
 
- Snuttisar
- Nappar (vi har 1 napp...)
- Nappflaska (vi har 1, men en till behövs)
- Blöjor
- Små "kräk" handukar (haha)
 
- Skötbord = Behöver vi ej, då vi byter där vi är
 
- NAMN! (Fast jag tror att det är spikat nu...)
 
Har jag glömt något.....?
 
 
(Jag stryker bort sånt som vi har eller har precis köpt och lägger säkert till mer om det plopppar upp)
*******************************************************************
Nu står nappen och "näs-fridan" på kokning.
(Näs-Frida är en snor-sug, superperfekt för små täppta näsor!)
 

VECKA 33 + 0 ♥

Mamman:
 
Händer, fötter, vrister och ansikte kan vara lite svullna nu. Detta kommer sig av vätska i kroppen och kallas ödem, är ofta värre när det är varmt och under dagens senare del. Det kan tyckas märkligt att det skulle göra det bättre om du dricker mycket vatten – men det är faktiskt sant! Om ansvällningen är kraftig och du får huvudvärk, är det viktigt att ringa MVC eller läkare omedelbart, eftersom detta kan vara symptom på havandeskapsförgiftning (pre-eklampsi).
Din kropp – i synnerhet dina njurar – och bebisen behöver mycket vatten.
 
Gör tillvaron lättare genom att handla hem saker som kommer att behövas (allt från mat som kan lagras till personliga artiklar), medan det inte är alltför jobbigt. Laga extra mat att frysa in istället för snabbmat – något du kommer att vara jätteglad för de första veckorna, när du börjar amma! Skriv en lista över viktiga telefonnummer – barnmorska, läkare och så vidare – och sätt upp den vid telefonen. Se till att alla familjemedlemmar som det är viktigt att kunna få tag på har mobil och kommer att svara. Om du har äldre barn eller mer krävande husdjur kan det vara välkommen avlastning om du arrangerat hjälp med dem i förtid.
 
Magen idag:
 

BEBISEN:
 
Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är cirka 44 cm lång. Nu bör bebisen (åtminstone för dig som är förstföderska) göra sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar nedåt i bäckenet.
Under de kommande veckorna håller din barnmorska ett öga på bebisens position – vissa bebisar får för sig att de ska vända sig uppåt igen.

Din bebis kranium är fortfarande lite mjukt, eftersom benen inte riktigt sitter ihop ännu så att huvudet lättare kommer ut under förlossningen. Människor föder barn med ovanligt stort huvud i förhållande till mammans bäcken. Övriga delar av bebisens skelett hårdnar däremot nu och huden håller på att bli mindre röd och skrynklig i och med att bebisen lägger på sig underhudsfett.

Om du är förstföderska, kanske bebisen vänder sig nedåt denna vecka och fixerar huvudet mot livmoderhalsen. (Detta händer i ungefär hälften av alla förstagångsgraviditeter.) Om du är omföderska, är det vanligt att detta inte sker förrän sista veckan innan bebisen föds – och i vissa fall inte förrän förlossningen börjar.
 

Måndag - Ny vecka !!!

Wohoo, en ny vecka har kickat igång!
Jag älskar måndagar, just för att det är en ny vecka för mig i graviditeten. TÄNK att jag är i vecka 33 + 0 idag!
Jag är så glad att jag har kommit såhär långt! Nu kan jag andas ut, det här kommer att gå bra.
Om 1 ½ vecka har jag gått samma tid som jag gjorde när Vanessa föddes. (Hon kom i v 34+3)
 
Jag är också glad för att jag inte har spytt på 2 dagar! *knack, knack-ta i trä*
Visserligen har jag mått jätte illa, men jag har inte spytt, vilket är en enorm lättnad.
 
Nu är barnen på förskolan och jag har tagit ett varmt bad.
Innan det så var jag "tvungen" att fixa till ett skåp vi har i hallen. Oroa er inte nu, jag satt bara på golvet och sorterade och slängde grejer. Badet var avkopplande, jag lyxade till det med skum, hårinpackning, tidning och mandariner.
(Ja, jag äter i badet...)
 
Nästa helg är det alltså 1:a Advent.  I hear but i can´t believe it...
Ser att många av er har börjat julpynta redan, men jag väntar tills söndag.
Jo, jag tog faktiskt fram våran Glögg-set som stod längst bak i köksskåpet. (oups, rensade visst lite där också...)
Vad ska jag säga? - Jag måste ha ordning och reda!
 
Åhh så typiskt. Batterierna dog på tangentbordet, så jag tappade bort allt jag skulle skriva.... Nu kommer jag inte ihåg. (Jag har ett bra minne, synd att den är så kort bara)
 
Bjuder på bilder från i lördags när Puua & Andres tapetserade om i fond-tapeten i v-rummet.
Barnen lekte rövare bland sofforna som stod upp och hade små kojor här och där. På nått vis lyckades Bessa Bus skrapa sig ett litet sår på sin haka på soffan också.
 
 
Heeeejdååååå till det svarta!!!!
HELLO det vita!
Och idag har vi bott här i 1 år. Wieuh va tiden går fort?
 
Nu börjar batterierna strejka igen, bäst att jag tar ut och laddar dom en stund till. Passar på att äta lite lunch så länge, but i will be back!

Söndags bus....

 

Medans Andres tippade på hästar så sprang dessa busungar och satte sig i bil-kundvagnarna...

 

Och hälsade på Jultomten som dom ställt vid dörren....
Sedan var det IKEA som gällde!

 


Ny fondtapet

Godkväll!
Någon som sitter uppe och läser hos mig denna tid?
 
Puua sitter här hemma hos oss och tjattrar med Andres.
Fast det är ju bara Puuas röst man hör. (somebody, help?)
När jag var inne och la Vanessa nyss så sa hon:
"Men Mamma, Puua går ju aldrig hem." "Jo, men han gör nog det snart...." och då suckar hon och svarar: "Åh, jag hoppas verkligen det."
Och jag fick sjunga finska nationallåten för Nicole ikväll igen när jag la henne, haha, morbror Stefu skulle nog bli stolt!
Gissa vad?
Jultomten måste ha fått min önskelista, för mitt stora Hjärta kom hem igår med NY fondtapet till vårat vardagsrum!!!!
 Han sa att det är en tidig julklapp till mig och jag är överlycklig!
 
Så idag har Puua och Andres satt upp den, och snabbt gick det också.
(Helena H- Det blev en exakt likadan som vi hade förut, fast i vit, som du tipsade om, och den passar perfekt!)
Tydligen hade Andres haft koll på den han också .
 
Det ser mycket större ut nu, ljust och rymligt. I löööve it!
TACK MITT HJÄRTA !!!
Och tack för din hjälp Puua!
 
Såhär ser väggen ut nu:
 
Åh jisses vad han pratar. Andres får inte en syl i vädret och jag orkar inte ens lyssna längre. Hahaha...
Mummu- APUA!?
 
Bjuder på en bild på tjejerna, dom älskar att leka med sitt slime
 
Näe, om jag nu inte ska ta ett bad....
Fast jag är såå trött.
 
Vi höres mera imorgon!
 
 

Fredag- Nationalsång, Mys och Hårfärgning

Fredag kväll nu, det är tyst i huset- alla förutom jag sover.
Idag mötte jag upp Puua och tillsammans gick vi till förskolan och hämtade Guldklimparna. Vi gick hem till Mummu och Puua, jag och Nicole kom lite efter för att jag styrde med lite grejer inne på dagis (ang julfesten) så Puua, Bessa och grabbarna gick i förväg. På väg dit så började Nicole plötsligt sjunga Finlands nationallåt för full hals. 
(!?? Where did that come from liksom?)
Men hon kunde verkligen sjunga den! Thats my girl! Tydligen sjunger dom den på dagis nu när Finlands nationaldag/självständighetsdag (den 6/12) börjar närma sig.
Sen dess har hon suttit med min mobil och surfat in på youtube och lyssnar på den om och om igen.
T om ikväll när jag la henne så ville hon att jag skulle sjunga nationallåten för henne, istället för våran alldeles egna låt, som jag sjunger för henne varje kväll. Hihi...
 
 
 Syrran och hennes barn Felicia & Dewin kom också hem till Mummu & Puua.
Barnen åt mat där (Kiitos mamma!) och sen kom Andres och plockade upp oss efter jobbet för att åka och handla lite. Bara Vanessa & Jonathan följde med. L Y X att åka och handla med bara två barn ju!
 
Mummu, jag och Puua
 
Karo (min syster) Jag och Nicole och såklart lilla "Bunny" i magen
(Har den inte växt jätte mycket på bara den senaste veckan?!??)
 
Väl hemma tog vi ett bad, Danilo nästan somnade i badet... Det dröjde inte länge innan han slocknade på soffan efter att vi plockat fram lite gott, han var heeelt slut, stackarn.
Det tar på krafterna att vara på dagis!
 
Det tog inte många minuter innan brorsan slocknade han också...
 
 
Skönt med helg nu, hela familjen samlad! I love it!
Nu har vi kollat på X-factor, Awa är min favorit. När den långa avbrottet kom så passade jag på att färga mitt hår (utväxten) Behövdes verkligen!
 
Näe, nu har jag suttit och bablat tillräckligt, dags att krypa ner under täcket!
 
 

Crawings & Amning

Jag är helt galet sugen på choklad, varje kväll vill jag gärna ha en liten bit. Jag nästan hör det ropa på mig i skpåpet. 
Och jag tänker att jag får väl offra mig då, för att bebisen vill ha det! (<---bra att ha någon att skylla på?)
Konstigt nog att när jag mått som värst så har en liiiten bit av min favvo choklad varit min räddning- många gånger.
 
Mina 3 favoriter:
 
 
 
Jag inser ju själv att det inte är så himla nyttigt. Men det är min räddning och det är ju såå gott!
När bebis är ute så ska jag... så ska jag..... Jo, jag ska sluta äta så mycket choklad.
Speciellt om jag ska amma. Ja, jag sa OM.
Jag har inte beslutat mig för om jag ska amma eller om det blir ersättning direkt.
 
När Nicole var nyfödd så var jag fast besluten om att jag ska amma henne.
Det var ju det "enda rätta" enligt "Mamma-maffian". Så jag kämpade på. Jag är fullt medveten om att det tar tid med amning, tills mjölken kommer igång ordentligt och allt det där.
I 5-6 veckor grät både hon och jag när det var dags att amma. Hon var helt hysterisk och jag helt förtvivlad.
Jag envisades och det gick inte alls. Hon skrek ju för att det inte kom tillräckligt. Jag grät för att jag verkligen kände mig som en värdelös mamma, alla bra mammor ammar ju sitt barn, det är ju det enda rätta. Eller?
Hos oss funkade det inte alls och en dag kom Andres hem med ersättning. Vilken räddning!
Jag trodde att han ville att jag skulle fortsätta med amning att han skulle tycka att jag var hemsk om jag inte ammade, så det här var en stor lättnad för mig.
 
Skillnaden var som dag och natt!
Nicole åt och blev mätt, inget mer gråt från varken henne eller från mig.
 
Med Vanessa tänkte jag att jag provar, men går det inte så går det inte.
Två veckor gick det, sen var det bara en naturlig steg att ha ersättningen istället.
 
Och med Danilo och Jonathan försökte jag inte alls.
Det var redan bestämt att dom skulle få ersättning direkt. Jag kunde inte se hur det skulle gå ihop att amma dem båda två och ha en 9-månaders liten baby att ta hand om (<----Vanessa) och Nicole som också var bara 22 månader. Ersättningen funkade i våran familj, och allt var frid och fröjd.
 
Jag vet ju att amning är jätte, jätte bra för bebis, men ersättningar som finns idag är också jätte bra.
Om jag kunde gå tillbaka till den alldeles nyblivna förstabarnsmamman- Satu, så skulle jag säga till henne att det är helt OK att inte amma. Folk är så dömande om just det, men man ska följa sitt hjärta och se till vad som är bra för just dig och din bebis.
 
Huvudsaken är väl att bebisen får i sig tillräckligt mat och växer och mår bra?
 
Jag funderar mycket kring amning nu också. Jag vill nog försöka iaf. Hur som helst så tycker jag ju att det är mysigt.
Så jag vill försöka, men jag vill och tänker inte ta stress över det. Går det inte så går det inte. Jag vill bara att mitt barn ska bli mätt och växa. Och går det så är det ju också bra.
 
Hur har Du/Ni gjort?
Har ni ammat alla era barn? Om du är gravid nu, ska du amma?
Varför/Varför inte?
 
 
 

Planer & Önskning till Tomten

Hej igen!
Barnen sover sen en bra stund tillbaka och lugnet har infallit hemma hos familjen Gonzalez.
Mitt stora hjärta ligger och tittar på fotboll så jag tänkte passa på att sitta här ett tag, och hänga lite med er .
 
Kan ni tänka er att det är ca. 5 veckor kvar tills vi har en liten bebis här hemma?  Det börjar kännas alltmer verkligt.
Idag fick jag ett SMS om att dom har skickat våran vagn från Emmaljunga till affären nu, så den kommer vi att få närsom helst. Shit. Spjälsängen ligger under våran säng, ingen aning när den ska upp och på plats.
 
Jag ska styra upp en grej i vårat sovrum, förhoppningsvis kan jag göra det imorgon.
Vi har en garderob på en sida av rummet som fanns här när vi flyttade in. Meningen var att vi skulle köpa nytt sen när vi har råd, för dom kostar skjortan. Har inte alls råd att lägga 5000 och uppåt för en garderob som rymmer både mina och Andres kläder. Och den här garderoben som fanns här var helt okey.
Nu känns den helt fel. Den är ek-färgat, dörrarna lossnar stup i kvarten och hela den håller på att rasa samman. Men utåt sett är den jätte fin med 2 spegeldörrar. Den passar inte alls i vårt rum längre tycker jag. Sååå... istället för att köpa ett nytt garderob när man ändå har så mycket andra utgifter just nu med ny bebis och jul och allt så ska jag fixa gardineratt hänga framför det. Gardinerna ska hängas högre upp än själva garder
 
obens höjd så att den täcker allt "skit" som vi lagt där uppepå. Det ska se stilrent ut. Och en fin ljusslinga på själva "stången" gör nog susen. Iaf i hur jag föreställer mig det i mitt huvud, så jag hoppas att i verkligheten ska det se lika fint ut. Vad tror ni?
Jag vill dölja garderoben också för att vi måste möblera om i vårat sovrum nu för att få plats med spjälsängen.
Som sagt- förhoppningsvis kan jag fixa detta imorgon.
 
Jag har en liten önskelista till Jultomten även jag.
Jag har önskat mig ny fondtapet till vårat vardagsrum sen ett år tillbaka då vi flyttade hit. Som ni kanske vet så har vi en svart fondtapet, jag valde den (what the hell was i thinking?) och när den väl var på plats så ogillade jag den direkt, det var inte alls så som jag hade tänkt mig. Nu hatar jag den, och vill gärna inte ta foton med den i bakgrunden, vilket är svårt, för den är ju precis bakom soffan.
 
Den ser ut såhär (hittade bilden på deras hemsida)
 
Eco tapeter Studio slingrande blommönster
Kanske den hade varit fin om det hade varit en liten vägg, men här ser det inte fint ut. Mönstret hoppar ut från tapeten och det blir så mörkt. Och desutom så har vi en beige soffa, så ja... vad tänkte jag på egentligen när jag tjatade till mig den....?
 
Hur som helst så har jag önskat mig en fondtapet från Jultomten nu.
Jag hoppas att han tycker att jag har varit så snäll i år och att jag har sonat för mitt val av tapet tillräckligt länge nu.
För det tycker åtminstone jag!
Jag har önskat mig ett vitt tapet nu. Vitt är alltid fint. Passar till allt.
 
P.S Helena- du undrade hur det går med Nicoles glasögon?
- Inte alls bra. Dom har åkt ner på näsan och så försöker hon kika över dem. När vi fixade till dem så tycker hon ändå inte om dem, hon hittar på ursäkter som att dom sitter inte bra här och där för att slippa ha på sig dom. Eller om hon nu har på sig dem ett par minuter så tittar hon över dom. Suck.
En dag kunde jag faktiskt övertala henne att ha på sig dom till förskolan, och det bra. När jag sen kom för att hämta henne så hade hon dom inte på sig. Fröken sa att dom ligger i hennes väska, för dom gjorde ont, så när jag hade gått så hade hon tagit av sig dom och gått och lekt med dom i handen.
Några tips på vad man kan säga/göra för att hon ska ha på sig dom?
 
Här är iaf en bild (snodde från syrran) när Nicole har på sina glasögon för en gångs skull.
(Jonathan- mosters kelgris) söker tröst efter att inte fått som han ville av sin mamma... Hihi)
 
20121118-212100.jpg
Sen var det baddags och moster slängde in tjejerna med kläderna på och så hade dem lite vattenkrig där...
 
 
Nu ligger bebisen och kör sitt kvällsgympa mot mina revben, jag ska nog ta en varm kopp O´boy och inta viloläge.
God Natt!
 

November rain

Hej allihopa!
Hur mår ni?
 
Här mås det bra!  Regnigt, grått och trist väder ute, men vad ska man förvänta sig? Jag hoppas verkligen att det blir snö till jul iaf, man får en helt annan julkänsla då.
 
Jahop, vad annars är nytt då?
Allting flyter på, som vanligt. Barnen har vart på förskolan idag, jag har tvättat lite och sovit en massa! Jag har sovit jätte dåligt de senaste dygnen, har inte hitatt någon bra ställning, för magen har växt på som bara den under den senaste veckan bara känns det som. Har inte ens kunnat vila ordentligt på dagen, och idag kändes det kan jag lova! Jag kunde ha somnat ståendes så trött som jag var. Så jag sov gott i över 2 timmar.
 
Andres och jag har vart och handlat innan vi hämtade barnen, skönt att kunna gå i lugn och ro. Nu är Emma här och leker med barnen, men varje gång jag sätter mig vid datorn när barnen är vakna så ska jag sätta på musik till dem så att dom kan stå bredvid och dansa, och då blir det inte alls mycket vettig text som jag får knappa in här på bloggen, så jag återkommer nog ikväll med mer bloggande när småttingarna sover.
 
Två bilder bjuder jag på så länge!
 
Nu ska det beredas för mat! Vi "hörs" senare!
Kramar//Satu
 
 

MOBBNING

(Varning för långt inlägg)
 
 
Igår låg jag och Andres och pratade om mobbning.
HUR hanterar man sådant egentligen?
 
Jag är jätte rädd för just mobbning, barn (och vuxna med för den delen) kan vara så jäkla elaka.
Det är verkligen inget man önskar någon att få utstå.
 
Jag är rädd att mina barn ska bli mobbade. Barn kan haka upp sig på en människa som dom sedan hackar på, trackar ner med fula ord, mobbar, använder som slagpåse eller bara fryser ut.
Visa bara ett enda svagt tecken så är man ett offer för fega osäkra mobbare.
 
Grunden kommer ju hemifrån, och vi måste lära våra barn vad som är rätt och vad som är fel. Hur man ska vara mot en annan människa, lära dem om respekt och att alla människor är olika, men lika värda.
Jag försöker verkligen prata med mina barn, OK, dom är väldigt små ännu, men man måste ju börja i tid. Men jag försöker prata med dom om hur en vän ska vara, man ska hjälpa varandra, alla får vara med och leka osv, osv.
(Jätte lätt, verkligen....) Jag vill att mina barn ska känna sig älskade för dom underbara människor dom är, känna trygghet, tillit, visa och få respekt. Ha en stabil, trygg grund att stå på. Man behöver inte tycka om alla människor, men man kan ändå visa alla respekt. Alla människor är olika, men ändå lika mycket värda- oavsett hur man ser ut, vart man kommer ifrån, oavsett vad man har för bakgrund, vilka kläder man har och hur mycket pengar man har.
Alla är lika värda.
 
Ingen förälder vill att sitt barn ska bli mobbad, eller att ens eget barn ska mobba andra. Där gäller det att som förälder sätta ner foten när man ser något sådant hända.
Tyvärr tänker alla inte likadant när det gäller det här. Eller så tycker dom att det är jobbigt och väljer att blunda istället. Vem hjälper man då, kan man tänka sig?
Att tänka "Neee-ej, mitt barn skulle aldrig göra sånt!" eller "Barn är barn, sånt händer." Nej. Det blir så fel.
Man måste ta tag i det tidigt så att det inte utvecklas till något värre. Det är inte OK att slå någon, det är inte OK att kalla andra för dumma namn. Det är aldrig rätt.
Nu säger jag inte att mina barn aldrig slåss. Det gör dom, med varandra. Man måste gå emellan varenda gång och markera att så får man inte göra. Visst är det stor skillnad på tex hur en 2-åring beter sig jämfört med en 4-5 åring, man mognar och vet skillnaden mellan rätt och fel bättre, eller hur? Men det är ju inte OK för det.
 
Jag tänker mycket på framtiden, på hur det blir när barnen är stora. Eller när dem börjar skolan.
 
Det är jätte viktigt med kompisar. Jag vill inte att dom hamnar i fel sällskap. Jag hoppas och önskar att vi ger en stark grund till barnen så att dom kan stå emot för grupptryck, våga vara sig själva och tro på sig själva.
Jag vill att våra barn ska vara självsäkra, omtänksamma och ha gott självförtroende och hjärtat pår rätt plats.
Grupptryck är väldigt svårt att stå emot, det vet nog många tonåringar, och alla många klarar inte av det. Fast dom kanske skulle vilja, då är det jätte mycket "Men vad skulle dom tro/tycka om mig då". Det är inte lätt. Och det är inte bara undomar, det är barn och vuxna, människor i alla åldrar.
 
Nu babblar jag på här, ni kanske inte hänger med alls, eller förstår vad jag vill ha sagt.
 
Det finns så många "idioter" (ursäkta uttrycket) som tror sig vara så balla och coola att dom utnyttjar de mindre till sånt som dom egentligen inte vågar göra själva.
Det finns så många som blir mobbade varje dag, som är ensamna, som till slut får så ont i magen och inte vill gå till skolan.
Det finns så många som blir mobbade, psykiskt och fysiskt- varje dag.
 
Jag blir så jäkla ledsen bara jag tänker på det. Varenda barn ska kunna gå till skolan och känna sig trygg. Utan att behöva vara rädda och ensamna.
 
Inte så många som vet, men jag blev själv mobbad när jag gick i mellanstadiet. Många mornar sa jag till min mamma att jag har ont i magen och att jag hellre vill stanna hemma från skolan. Speciellt då min bästis var hemma och sjuk.
Mamma tog mig till slut till läkaren som naturligtvis inte kunde hitta något fel på min mage.
 Jag blev retad av ett gäng tjejer på kanske 6-7 st som gick i min klass. Dom var lite mognare än mig, dom var de så kallade "inne-tjejerna" med de senaste märkeskläderna, smink, utvecklades (kroppsligt) waaaayyyy tidigare än lilla jag och skröt om killar dom hängt med på helgerna. Helt andra intressen än vad jag hade. Jag var ju lilla Satu, men för stora jeans <----jag var så smal att alla tighta jeans satt löst på mig, jag kommer ihåg att jag alltid grät i provhytten när jag skulle prova byxor)
Smink och killar var nog det sista jag tänkte på då. Så jag blev mobbad och utfryst. Dom pratade om mig och skrattade när jag gick förbi. Rasterna var hemska, för då fick jag alltid vara själv.
 
"Ingen kan ta bort något från er som ni inte ger bort."
Men det är helt galet vad lite och osäker man kan känna sig i såna situationer. Jag hade verkligen ingen självförtroende alls. Vad det berodde på vet jag ärligt talat inte. Jag har inte så bra självförtroende idag heller. Men ändå mycket mycket mycket bättre än vad det har varit. Jag är alldeles för snäll, det får jag höra ofta. I´m a people pleaser och vill inte göra folk ledsna eller besvikna. Men nu låter jag inte heller någon sätta sig på mig.
Jag kan säga ifrån, men sen är jag där igen och undrar om jag gjorde fel eller om jag sårade den andra som gjorde fel mot mig.
Senare så har jag alltid varit den som tagit den svagas parti. Om jag sett någon bli mobbad så har jag ställt mig på dennes sida, för mitt hjärta går verkligen sönder för dom som blir mobbade och ledsna, ensamna.
 
Nu blev det lite för långt, sover ni? Om ni ens har orkat läsa ända hit.
 
Sammanfattningsvis- Mobbare suger! Innerst inne är det dom som är osäkra på sig själva och försöker vara något som dom egentligen kanske inte är.
Jag önskar att alla kunde ta sitt ansvar när det gäller just mobbning, att alla ingriper och slutar blunda.
Föräldrar i första hand, men det ska tas upp redan i förskolan om man ser något sånt, lärare- ja alla måste ingripa om man ser något sånt som pågår. Annars är man väl lika delaktig om man ser det och låter det bara hända?
 
Som när Nicole och Vanessa kom hem i stort sett varje dag från dagis och sa att en viss pojke puttat eller slagit dom och även flera andra barn. Dom hade sagt till fröken. När det inte slutade så frågade jag fröken om det och hon sa att dom är medvetna om det.
 
Men HUR ska man hantera mobbning?
När det inte hjälper att man säger till barnet som bråkar?
Andres sa att dom ska slå tillbaka.
Jag förstår att man tänker så, det har jag också tänkt på- låt ingen slå dig hela tiden, slå tillbaka om inget annat hjälper! Men det är inte rätt beslut. Då tar det aldrig slut. Men vad ska man då göra?
Jag skulle aldrig ha vågat ge mig på mina mobbare, eller på någon annan för den delen heller.
Ska man säga att "skit i det/dom?" Nej, det går inte heller. Det här är hennes/hans verklighet, det går inte att sopa det under mattan och be dom strunta i det om dom tycker och känner själva att det är jätte jobbigt.
 
Har Du blivit mobbad någon gång?
Har du/ditt barn mobbat någon?
Har ditt barn blivit mobbad/slagen upprepade gånger på t e x dagis/skola?
 
Vad har DU/NI gjort? Har det hjälpt?

MVC besöket

God morgon!
Hur mår ni allihopa? Här mås det helt okey faktiskt. Lämnade barnen på förskolan till 9, och precis när jag hade fått på alla kläderna och skulle ut så kom det en stark mystisk stank någonstans...  Åh nej, inte bajs, inte nu!
Jag frågade vem som hade bajsat, Danilo svarade att det var Tantan som i sin tur sa att det var inte han, det var Dano.
(dom kallar sig för Tantan och Dano) Det visade sig att det var... båda två. Dubbelsuck!
Vanessa och Nicole skulle vara med i innegruppen denna morgon och någon av grabbarna skulle ut till skogen, så vi får inte komma försent. Snabbt som blixten klädde jag av dom, bytte blöjorna och på med kläderna igen, lite smått stressigt, men vi hann komma innan 9 iaf. Phew.
 
Nu är dom iaf på dagis, jag har tagit ett bad och fått i mig en macka och två apelsiner. (intressant va? Thihi)
 
Igår var jag iväg till MVC, och innan jag åkte undrade jag hur i helsinki (<---- använder det istället än svärord) skulle jag orka ta mig dit!? Natten var så kass och jag mådde inte alls så bra på morgonen. Jag klunkade i mig blåbärssoppa och en banan och piggnade till lite under promenaden från busstationen och dit.
 
Blodtrycket var lite lågt, men inte alls farligt, blodsockret var bra, magen mättes (SF-måttet var på 30-31.) och lill-sessan ligger fortfarande med huvudet neråt. Hoppas att hon stannar så! Hjärtljuden var också bra, så jag fick tummen upp. Hon sa att det är nog mitt blodsocker som spökar när jag blir yr, att jag ska alltid ha med mig lite dricka och tänka på att inte fastna långa tider i köer på affärer och sådant.... ?
 
Hon tyckte, precis som många andra av er och mina läkare att jag ser jätte pigg och fräsch ut, speciellt då jag mår som jag gör. Jag säger till henne som jag säger till alla andra som tycker så att SMINK GÖR UNDER!
Ni skulle se hur jag ser ut på morgonen.  Haha... Tur att ni inte gör det, vill ju inte ge er men för livet.
 
 
Nähep, nu ska jag ta och betala lite räkningar (jippie...), talk to you later!
 
P.S Undrar när "snön" och kylan kommer tillbaka?
 

På väg....

Nu är jag på väg till MVC för att kolla så att allt ser bra ut! Ska bli kul att höra bebisens hjärtljud igen <3

Bjuder på en bättre magbild idag :)


Vill ju soooova!

Åååååh!!!
Jag är supertrött men jag hittar inget bra sätt att ligga på!
Bunkrar upp med kuddar och försöker ligga på sidan så jag inte mosar lill-sessan (<----som för övrigt verkar tro att vi har disco nu) När jag väl ligger ok så måste jag upp och kissa och så börjar samma procedur om igen.
Snart får jag väl somna sittandes, då får jag luft i alla fall...

Imorn ska jag till MVC för koll, det var länge sen jag var där sist då jag avbokade sist och sen hade dom inga lediga tider heller.

Jaja, slut babblat.
Ska kolla vad mer som kommer på TV och hoppas på en god natts sömn!

P.S Älskade lilla bebis där inne, klockan är faktiskt över halv tolv på natten, och då SKA småbarn sova! Capisch?


Vecka 32 + 0

Nu väger bebisen ungefär 1,7 kg och är cirka 42 cm lång från topp till tå. Lungorna kommer inte att vara fullt utvecklade förrän närmare förlossningen, men bebisen tränar redan andning genom att 'andas' fostervatten. Från vecka 32 har bebisar som föds för tidigt goda chanser att överleva och frodas. Den ökade mängden underhudsfett gör bebisens hud slätare och mjukare.

En del bebisar har redan fullt av hår på huvudet, medan andra bara har små fjun. Att ha tjockt hår vid födseln garanterar inte att man kommer att ha tjockt hår senare i livet, men det har visat sig att barn som har tunt hår oftast har tunnare hår också som vuxna.

Om bebisen är en pojke, ska testiklarna nu ha vandrat ner i pungen från bukhålan. Det händer emellertid att den ena eller båda testiklarna ligger kvar tills efter födseln. Två tredjedelar av alla fall då testiklarna inte vandrat ner i pungen vid födseln har rättat till sig av sig själva vid ettårsdagen.



Du lägger förmodligen på dig ungefär 450 gram i veckan nu, framför allt därför att bebisen lägger på sig nästan halva sin födelsevikt under de sista sju veckorna av graviditeten. Det fettlager som bebisen får förbereder den inför livet utanför och ger den ett mer "färdigt" utseende. Försök äta bra också under den sista tiden.

Nu är magen ganska stor - du kan nog vänta dig ökad uppmärksamhet! 

Inte nog med att det kan vara svårt att sova bra under graviditeten, det kan också störa din partner. 

Om du tror att sex kan vara farligt för bebisen när du är höggravid, så tänk om. För de allra flesta är sex under graviditeten helt säkert ända tills vattnet går och kan till och med hjälpa till att sätta igång förlossningen om det börjar se ut som om bebisen kan bli sen.

Magen idag!

(Sorry för en dålig bild)

 


♥ Årets första julklappar ♥

 
Hej måndag!
Nu är helgen slut. Barnen är på dagis, Andres på jobbet, och jag.... här hemma.
 
Helgen har varit bra, i lördags åkte vi och handlade årets första julklappar!
Har ni köpt julklappar ännu?
 
Vi åkte till ett stort leksaksaffär i Södertälje där vi hittade en massa skojiga saker. Barnen var med oss och dom gick runt där med dockvagnar och tittade på alla roliga saker, dom märkte inte att vi hade en kundvagn stående nånstans där vi la in saker lite då och då.
 
 
När vi sedan var klara där så gick jag till affären bredvid med barnen medans Andes gått och betalat och packade in allt i bilen. Ingen misstänkte nånting.
Affären bredvid heter "BarnensHus" och dom hade total utförsäljning- 50- 70 % på ALLT i affären.
Det fanns inte sådär jätte mycker saker kvar, men jag fyndade iaf påslakan-set, en liten pytte napp och en pyjamas till våran lilla sessa. Det jag var ute efter var spjälsängsskydd och snuttisar, men det fanns ingenting kvar.
 
På hemvägen stannade vi till vid Robbans Pizza där dem har enorma pizzor. Om du beställer en vanlig pizza så får du en mega-size familjepizza för typ 10 pers. (Not kidding!) Dom är inte bara stora, dom är jätte goda också.
 
Såhär såg "min" pizza ut. (Vesuvio med bea-sås) Den ligger på en tallrik och tallriken på en bricka som knappt ens syns... Jag delade den med barnen och när vi var klara så såg det ändå ut som att vi inte ätit nånting!??
 
Till lill-sessan
 
När barnen hade lagt sig på kvällen så smög Andres ut för att hämta sakerna från bilen, och jag lovar att vi sparade en massa, massa tid den kvällen, eftersom vi slog in de stora paketen redan.
Annars brukar vi bara gömma allting och slå in allting dagen innan julafton. Och jag lovar att det tar alltid lååång tid.
Så vi sparade en massa tid på att göra det nu. Allt hann vi inte slå in, vi var supertrötta, men resten ska jag slå in i vekan. Känns jätte bra att ha klappar köpta redan. Nu bockade vi av en massa från listan- och det var bra julklappar.
 
En fråga till er- Brukar ni göra rim och sånt på klapparna?
 
Jag har aldrig förstått det där, varför gör man det egentligen?
(Jag har aldrig gjort det, och ingen i min eller Andres familj heller.)
 
Åhhh, nu strular datorn igen! Nyss stängdes den av helt utan varning och sen dog batterierna från tangentbordet...
Tur att mitt inlägg inte blev förlorat ;-)

Söndag kväll

God kväll!
Äntligen har jag fått alla barnen i säng så att jag kan njuta av ett varmt bad för mig själv!
Dagen har varit lugn och vi har bara slappat här hemma.

Barnens ytterkläder är tvättade och klara för nya dagis veckan.
Många har åsikter kring att tvätta ytterkläder osv, men såhär tänker jag:
- Barnen har på sig kläderna varje dag, hela veckan, kan ni tänka er hur dem ser ut efter en vecka ute i blött och sand?!
Såklart tvättar jag deras ytterplagg efter veckans slut om dom ser ut att ha lyfts upp från cement! (Ni vet, hårt insmort gegga, sand och allt annat som finns på gården.)
Sen att det ser likadant ut efter första/andra dagen på dagis igen gör mig absolut ingenting. Kläderna är till för att användas och att dom blir skitiga hör till. Men när en ny vecka kickar igång så ska mina barn ha rena kläder på sig som dom får skita ner hur mycket dom vill. Jag vill att dom ska kunna röra på sig, tänk er själv, skulle det vara lätt/kul/enkelt att röra sig om man hade på sig en hård cement overoll?
Nope, så jag tvättar mer än gärna, och dom blir inte alls förstörda när man inte använder sköljmedel.

Syrran var och hälsade på också, pratade ikapp oss en massa.
Vi hade två papegojor bredvid oss (Nukke & Bessa) som gärna ville vara med på samtalet...

Mer om helgen kommer imorn, nu tänkte jag njuta av badet och hoppas att vattnet lugnar mina sammandragningar.

Imorn är det måndag igen!

God natt allihopa ♥


Tvätt

Tvättmaskinen och torktumlaren kör på högvarv just nu då 4 par regnställ, 4 st overoller, fleece jackor, mössor, vantar, Andres jobbkläder + "vanliga" tvätten ska bli rent!

Thank God för tvättmaskin och torktumlare hemma!!!!!


Lördag & potträning

God morgon lördag!
Va härligt att vakna och att hela familjen är samlad. Vi har ätit frukost, jag och grabbarna har tagit en skönt morgonbad, klätt på oss och sen har barnen bara lekt, fint tillsammans faktiskt, utan större bråk och tjaffs.
 
Jonathan och Danilo går utan blöja med sina kallingar, stackars Jonathan vars kallingar hänger ner över halva arslock. Haha... Måste verkligen ta tag i det där, att pottträna dem. Vi tog en paus sen vi övade sist, för det kom bara på kallingarna, golvet och dom verkade inte vara mogna för det alls. Igår och nyss gjorde Jonathan #2 på pottan iaf- wihii!
 
Undrar hur det går med pottträning och sånt när dom går på dagis? Måste fråga på måndag om dom kan träna där också, vore bra att dom lärde sig gå på pottan nu. Det är väl på tiden?! Vore kul att bara ha 1 blöjbarn och inte 3.
 
Igår tog vi det lungt. Jag mötte upp Puua och tillsammans gick vi och hämtade barnen från dagis och därifrån gick vi hem till dem på fika dit även syrran och min bror Toni kom. Vi satt och pratade en massa och skrattade, sen var det dags för oss att gå hem för mat och fredagsmys. Mummu, Karo och Toni fortsatte vidare till O´Learys.
 

X-Factor nästa?

<3


Ha en fin fredag. :-D


Freeeedag!

Phew, nu känns det bättre.
Jag har sovit, tagit ett bad och tvättat håret, målat mina tånaglar (gäller att passa på när man fortfarande når dem) och fått i mig 2 mandariner. Jeeyy!  Känner mig piggare nu, bara magen som krampar efter allt kräkande.
Det är inte många veckor kvar nu, så jag får snällt stå ut. Igår var jag iaf riktigt trött på att vara gravid, huvudet höll på att sprängas efter allt kräkande och det var faktiskt första gången jag ville att det skulle vara över nu. Känns som att jag har varit gravid i en evighet. Vill må bra och få min energi tillbaka. Men snart så...  Och jag vet att det är värt allt det här.
 
Mina guldklimpar är på dagis idag. Första fredagen ever- som dom går på dagis. Idag kände jag att det behövdes, och dom trivs så bra där. Det är bara fram tills julledigheten, sen går dom sina vanliga tider.
 
Nu ligger lill-sessan och sparkar på mina revben, älskade älskade bebis va jag vill hålla dig i min famn nu och gosa med dig!  Längtar ihjäl mig!!!!
 
Ännu mera kvällsgos. Grabbarnas nya grej är att hämta kuddar och bädda ner sig lite här och där
 
 
Tänk att det är fredag idag igen?
Ikväll blir det kvällsmys med familjen med något gott att äta, det är dom värda !
Strax ska jag hämta mina guldklimpar, ska nog ta en promenad i friska luften. Fick ett sms från Puua precis som sa att han vill också hämta barnen. Dom så glada när dom ser att han är med och hämtar dom. Börjar skratta och springa och studsa omkring som yra höns. Knappt så att dom ens märker att jag är med. Hmm....
Och Dano som skulle hoppa i hans frökens ficka och följa med henne hem. Lille charmören!
 
Nu tar jag en banan, och den ska ta mig *piiip* stanna i magen!
 
 Passar på att svara lite på frågor som kommit in
 
Margareta:
Vad glad jag blir att Nicole har fått fart på Andres.Det vore ju så sorgligt om de inte skulle få lära sig spanska. De kan ju iof läsa det i skolan men att få det hemma är ju så mycket lättare. Har för mej att du skrivit att barnens abuela inte pratar så mkt svenska så desto viktigare är det ju att barnen lär sej spanska. Pratar Andres äldre barn spanska? Små barn kan lära sej 3 språk samtidigt.Pratar dina syskonbarn finska?
SVAR: Javisst är det bra! Abuela pratar inte svenska, hon pratar bara spanska och speciellt därför också vill jag att dom ska lära sig och kunna prata med henne och andra släktingar. Barnens äldre syskon pratar spanska (deras mama är från Chile). Mina syskonbarn pratar finska allihopa, det har alltid varit jätte viktigt för oss allihopa att vi och våra barn ska behålla finskan ordentligt.
 
Några av er har frågat mig om dagis-bilderna har kommit-
Jjepp, jag har sett dom på nätet, och där fick man beställa vilka bilder man ville ha. Så nu är dom beställda och det är ca. 4 veckors väntetid på att få hem dem. *suck!*
Dom var såå bra! Bilderna fångade exakt alla barnens egna personligheter, hur barnen är. Blyga Nicole, kaxiga Vanessa, gose-pöjken Danilo och glada Jonathan. Så söta! Jag visar när dem kommer!
 
 

God morgon fredag!

God morgon fredag!
Idag har jag en sån morgon då jag inte kan behålla i mig nånting alls, inte ens vatten. *suck*
Så Mummu erbjöd sig att lämna barnen på dagis, så att jag kunde få vila. Mummu- min klippa!

Nu ska jag ta en liten mini KitKat (det enda jag kan tänka mig äta just nu) och sen sova lite, förhoppningsvis kan jag behålla ens det och när jag vaknar så försöker jag med något nyttigare.
Just sånna här dagar äter jag det jag kan, även fast det blir choklad, men bara jag får i mig nånting. På mina bra dagar äter jag nyttigt för att bunkra på.
Som tur är brukar jag inte må såhär illa hela dagen, så jag ser till att äta bra när det går över.
Nu gäller det att bara överleva för stunden, och då är KitKat min räddare! :-D

Vi hörs mera strax! Natti natti :-)


Språk

Många av er har undrat vad vi pratar för språk med barnen.
 
- Jag (och min sida av familjen) pratar finska med dem.
Andres sida av familjen pratar ibland spanska med dem, speciellt hans mamma. Det tråkiga är att Andres aldrig tagit sig tid att verkligen prata spanska med dem hemma, han tycker att det är lättare att ta allt på svenska istället.
Men till det roliga- Nu har tjejerna, speciellt Nicole börjat intressera sig för spanska. Vi lyssnar ofta på spanskt musik, och hon frågar hela tiden Andres hur man säger det eller det på spanska. Och så upprepar dom det. Och dom har blivit bra!
DET har resulterat till att Andres har hittat motivation till att prata spanska med dem också. Han ser ju att dom vill lära sig och att dom kan. För dom förstår mycket spanska, och kan prata lite också.
T om jag försöker prata spanska med dem så att dom får in det. (och jag är verkligen ingen expert)
 
Jag tycker att det spanska språket är jätte vackert och en dag vill jag lära mig tala flytande spanska.
Alla dessa språken är gratis för barnen, dom lär sig så himla snabbt- snabbare än vi vuxna.
 
(Naturligtvis pratar dom allihop flytande svenska också)
 
Vad kan du /dina barn för språk?
Vilket språk skulle du vilja lära dig?
Om du har annat modersmål än svenska, pratar du det med ditt barn?
 
***********************************************************************************************************************
Bjuder på några bilder från igår medans jag sitter här. Puua kom förbi på fika + middag.
(behöver jag säga att barnen var överlyckliga?)
 
Dano har nattat sig själv, dockorna och Puua.
 
Jonathan leker med bilar med dagens meny på tröjan/munnen
 
Lite kvällsmys med brorsan
 

Happy anniversary!

Vill skicka en massa grattis kramar till Abuela (Elizabeth) och Abuelo (Hugo) på deras 47:e bröllopsdag!
 

♥ Vanessa - det går framåt. ♥

Goddag!
Hur mår ni allihopa? Här sitter jag igen, ska strax äta lite lunch. Imorse tog jag min sista antibiotika tablett, wieee!
We did it!
 
Jag tänkte börja skriva en lista (<----- jag älskar listor) på julklappar till barnen. Som jag skrivit förut, vore ganska bra att klapparna klara ganska så snart. Kläder behövs, men det är så jäkla svårt att köpa det till Vanessa just nu. Hon är så bestämd och envis på vad hon ska ha på sig. Naturligtvis är det bara och endast tights hon ska ha, gud hjälpe dig om du lägger fram ett par fina mjukisbyxor till henne. Och det kan ju såklart inte vara vilka tighst som helst, hon har 3 favoriter, och helst skulle hon bara vilja ha dom- varje dag. Ett par svarta med Marie katten längst ner i benet, ett par bruna (som Mummu sytt i rumpan) eller ett par ljusgråa med Mimmi. Tur att tröjorna går lättare, men bara lite. Fast där är det ändå inte alls samma sak som med byxorna. De flesta av hennes tröjor går an fortfarande. Hihi, alltid något.
Jag låter henne hållas. Jag hoppas bara att resten av hennes byxor inte blir för små innan hon faktiskt använder dem.
 
Vanessa är verkligen en liten krutlåda. Mitt älskade, älskade lilla hjärta. Hon kommer att komma superlångt med sin envishet, bestämdhet och vilja. Ingen kommer att sätta sig på henne. Jag avgudar henne för det.
 
Nattningarna har blivit bättre med henne också, nu efter att hon fick rullgardiner till rummet så är hon inte längre fixerad att fixa gardinerna eller täcket för den delen (låter roligt?). De senaste månaderna har hon dock klampat in med sina bestämda elefantsteg till vårt rum och knackar mig på vilken kroppsdel som nu är närmast henne och vill att vi ska sätta oss på soffan och titta på film, eller att jag ska följa med och kissa, oavsett vilken tid det är. Hon är den som vaknar först i denna familj. Det börjar vända nu också. Hon vaknar visserligen fortfarande först, men jag har sagt till henne att när hon vaknar så tidigt på morgonen, om hon inte kan somna om så kanske hon kan läsa lite eller leka i sitt rum, så kommer jag och hämtar henne när det är "laglig tid" att gå upp på morgonen, haha... Heck, hon kan t om sjunga, sa jag.
 
Så nu, två mornar i rad har jag hämtat henne från rummet lite innan 7 och där har hon legat på sin säng och sjungit för fulla muggar med sin vackra stämma, helt inne på sina låtar. Gullunge!
Hon är en rolig unge. Inte alltid, men ofta. När hon berättar och förklarar så får man ofta hålla sig för skratt, för hon har sån inlevelse och berättar sina saker på så viktigt, allvarligt sätt med små suckar och smackande med tungan emellan.
 
Hon får sina utbrott fortfarande och lackar ut på sina syskon, skriker och slåss, men det går över. (<-----hoppas jag!)
När det blir så, så försöker jag säga att hon kan prata, för hon blir så frustrerad när något inte går som hon tänkt, så hon hinner inte säga "Den var min först" utan hon börjar bråka direkt. Från 0 till 100 och stackars syskonet har inte en chans att veta vad som hände och varför Bessa Bus börjar härja. Det räcker med att säga att det var hennes, för ingen vågar bråka med henne längre, dom ger tillbaka saken direkt.  Om man bara hann så långt att hon pratar innan hon agerar....
 
Här somnade hon på mattan efter lite skrikutbrott...
Det tär på krafterna att vara en liten krutlåda.
 
Älskar dig så mycket mitt älskade lilla Hjärta!
 

Bye bye

Idag har vi sålt våran älskade vagn... *snyft* Det var den bästa syskon vagnen som vi har haft, vi hade ju en likadan, fast i svart när tjejerna var mindre.

Det är väldigt skönt på ett sätt att ha sålt den, för den stod ju ändå oanvänd- men på ett annat sätt kändes det också lite jobbigt.
Tänk att våra grabbarna är så "stora" att dom inte behöver ha vagn längre?
När den nya ägaren gick iväg med vagnen hade jag för en kort stund lust att ropa tillbaka henne, våra smååå pojkars vagn ju.

Men Jonathan och Danilo är jätte jätte duktiga på att gå/springa så jag tror inte det blir några problem.

Senare gick jag och tjejerna ner till våran källare och letade rätt på våran stå bräda från Emmaljunga. Kommer att bli jätte bra med den sen när våran vagn kommer. Och i nödfall har vi en vagn som vi fått från syrran, en lätt sulky. :-)

Så hursomhelst- skönt att vagnen blev såld och ännu roligare var det med pengarna vi fick för den, kommer alldeles, alldeles perfekt lägligt!

Hur länge använde/använder erat barn vagn?


Onsdag

Hello hello!
Onsdag, veckan vänder nu. Jag har precis vaknat (!) Jag var tvungen att lägga mig ner en stund för jag mådde så fruktansvärt illa, ställde klockan på 1 ½ framåt och slocknade djupt.
 
Idag var Andres hos läkaren igen, dem röntgade och gjorde ultraljud på hans mage. Om 2 veckor har han tid igen och då får vi svar på vad det är som spökar. Hatar all oro att inte veta.
 
Precis när jag var på väg ut med barnen till dagis så kom han, och följde med oss dit för att lämna.
Måste bara berätta om Nicole, min omtänksamma lilla docka. Jag mådde illa som pyton, men ville verkligen inte kräkas eftersom jag precis tagit min medicin, så jag höll mig medans jag försökte få alla barnen i ordning. Men så var hon på toa och gjorde # 2 och ropade att hon var klar. Kunde inte hålla mig så jag kräktes efter att ha torkat henne, och då klappar hon mig och håller i mitt hår och sa: "Såååja, det är ingen fara. Kräks i lugn ro." Medans Vanessa också står bredvid och frågar mig tusen gånger ifall jag mår illa, ifall jag spyr. Jag bara hulkade och kunde inte svara henne, därför upprepade hon samma sak om och oooom igen. Hahah... något att skratta åt kanske när allt det här är över?
 
Jag hoppas att Jonathan och Danilo sover bättre på dagis idag... Och jag hoppas verkligen att dom inte tror att dom är så stora att dom ska börja skippa sin vila! Fast Nicole och Vanessa hade redan slutat med det i 2 ½ års åldern...
 
Nu måste jag sätta fart, höres sen!

♥ Satu´s S V A R ♥

Tänkte att det var dags för lite svar från min sida, och jag hoppas att jag inte glömde någon.
(Ni som har lämnat adresser har jag svarat på era bloggar, eller dom som hellre velat vara lite mera anonyma och ha svar till sina mail så har ni fått svar där )
 
Tack för att ni tar er tid att skriva kommentarer till mig, det uppskattas och värmer i hjärtat!
 
Och varmt välkomna alla nya läsare!
**********************************************************************************************
 
Elisabeth Novelli:
Hej! Kikar in i bland på din underbara blogg. Alltid lika kul att se dina fina barn.
Jag tror att det är normal smärta du känner när bäckenet luckras upp. Skulle gissa på en mildare variant av foglossning alltså. Det finns ju olika grader av smärta. Vissa blir totalt handikappade.
Fast jag skulle också tro att det spelar en viss roll om man har flera små barn innan också.
Du kommer garanterat att få bebislängtan igen men om du känner att du inte vill ha fler barn så är mitt råd att avvakta några år tills minstingen är 6-7 år och så kör du ett par Goa ungar till. Då kan de stora hjälpa till på ett annat sätt.
Du är så ung och fräsch att du hinner vänta några år. Jag har ju själv många år mellan de flesta av mina barn, förutom två, och det är jättemysigt att få sladdisar.
Lycka till med förlossningen och jag håller alla tummar för att det ska gå bra!
SVAR: Tack! Ska försöka övertala min man om det om några år, hahaha...  
 
Linda:
Hej! Har följt din blogg ett tag då jag varit nyfiken på hur det gått för dig. Vi har varit i samma tråd på fl. Fick min lilla tjej i v 26+0. Måste säga att du är stark som vågade skaffa fler barn efter pojkarna. själv så vågar jag inte för jag vet att jag åter får förtidigt.
Håller tummarna att bebben stannar ett tag till, men måste få fråga du skriver att du ska få antibiotika. Pratar de inget om kortison för lungutvecklingen?
Sköt om dig. kram linda/kramizzar.
SVAR: Hej, va kul att du kikar in här  GRATTIS till din lilla tjej! Hur mår ni allihopa? Hur kommer det sig att hon kom så tidigt, vad vägde hon? (Förlåt nu bombar jag dig med frågor ;-)) Helt ärligt så var oron ett stort skäl till att vi kände att vi inte skulle ha fler barn efter pojkarna. Eller jag kände att jag kunde tänka mig det om några år, så den här lilla Prinsessan var inte planerad (åt p-piller) men är sååå efterlängtad och älskad. Men den här oron har varit värst, det tar på psyket, så jag förstår hur du känner. Ang. antibiotika så får jag det för GBS som jag har, men om jag skulle föda för tidigt så skulle jag få kortison också för lungmognaden. Jag hann bara få 1 av de där två som man ska med pojkarna, hann du få båda? Kram
 
Anna med 4 prematurer!!
Hej!  GBS är jag bärare av. Vid varje förlossning har jag haft dropp. Men när gbs:en låg latent så behövde jag ej äta antibiotika, utan då räckte det med dropp vid förlossningen.
Ingen fara !!!
SVAR: Hej vänenn! Hur mår ni, det var länge sen! Det jag är rädd för att jag inte ens ska hinna till sjukhuset när det väl sätter igång och då inte hinner få antibiotika under förslossningen...:-/ Vilka veckor var det du födde dina småttingar? Hur snabbt gick det?
 
Sofi:
Hej , Snubblade in på din blogg :). Rolig läsning!
Måste vara mysigt med många barn? Jag har precis fått min tredje. Har 2 pojkar 7 o 3 o nu en tös. Just nu är det fullt upp o jag är allmänt grinig känns det som. Ändå kan jag känna ett sug efter fler barn.
SVAR: Välkommen! :) Och tack för kommentaren! Visst är det supermysigt med många barn, men det är också väldigt mycket jobb just nu, speciellt som gravid när man inte har den där tålamodet som man brukade ha :) Men snart så ;-) Grattis till bebisen! Mår ni alla bra?
 
Hadeel:
Åh vart finns den butiken och vad heter butiken? Jag behöver regn kläder till mina barn så jätte tacksam för svar! =)
SVAR: Butiken med fodrade regnställ ligger i Alby, affären heter Outlet (har jag för mig:/) Om du har möjlighet, kika in där!
 
Terese:
Du har skrivit några gånger att du känner att det pirrar(?) i samband med sammandragningarna? (i livmodertappen då :-P ) Hur & var känner du det?
SVAR: Hmm, svårt att förklara, men det känns som stickningar i tappen, som om något händer där inne (haha) i tappen då. Och nu vet jag ju att det kan ha varit GBS viruset eller medicinen som jag äter som har sig där.
 
Anna Köhler :
v35+2 var jag igångstt med yngsta sonen.
SVAR: Varför blev du igångsatt? Hur gick det?
 
Helena H:
Har man gudmor/gudfar så är det väl meningen att de ska ta hand om barnen om något händer....eller har jag fel, är det inte så nu? 
SVAR: Jag hade också för mig det förut, men så är det alltså inte ( i de flesta fall). Vi har olika Gudföräldrar till alla barnen (förutom syrran som är till både Nicole & Jonathan) och vi vill såklart att alla barnen ska vara tillsammans om något hände oss. P.S Älskar att läsa dina kommentarer! Uppskattas massor!
 
Patricia:
Hej! Började följa din blogg för ett par dagar sedan. Hittade bloggen på prematur tråden på fl. Fick en prematur bebis för 5 veckor sedan :) jättekul att följa din blogg iallafall! Kul med en stor familj. Vi har 3 barn men skulle kunna tänka oss en till ;) Bloggar också men den är lösenordsskyddad därför fyller jag inte i adressen :)
SVAR: GRATTIS! Vilken vecka föddes h*n? Och varför? Förstår att du har lösenordskyddat, det har jag också tänkt på ibland. Ifall du vill låta mig så läser jag gärna din blogg, du kan maila lösenordet: [email protected] =)

Besök

 
Och så var det tisdag. Min mamma har kommit hit lite innan 9 igår och idag för att lämna ögonstenarna på dagis.
Kiitos Mamma!  Har känts bra att slippa stressa iväg, även fast det är väldigt nära. Min mamma går och simmar varje morgon vid 9, och det ligger vid vägen så det är inga problem, säger hon. Guldvärt!
 
Idag har jag inte gjort nånting alls. Jag äter min peniccilin och den ska man ta morgon och kväll på tom mage och jag kämpar så hårt för att hålla mitt illamående utanför toaletten några timmar efter så att jag hinner få i mig och bebisen den medicin som vi behöver. Jag tog min peniccilin, åt frukost och la mig och sov bort det värsta illamåendet. Det har funkat!
 
Igår kom Andres vaktkompis Jonas, hans tjej Kätlin och deras 3-månader gamla dotter Emily hem till oss på fika. Dom bor i Estland nu så vi hinner inte ses så ofta. Emily var så söt, glad och snäll!
Hon följde alla våra busungar med blicken hela tiden och log när dom kom med leksak efter leksak till henne.
 
Våra småttingar älskar småbarn, alla 4 gör det. Vilket jag är jätte glad för, men det ska ändå bli spännande hur våran nyaste familjemedlem kommer att tas emot. Vi är beredda på att det kan vara lite avundsjuka, det är nog vanligt i början, men sen tror jag att dom hajjar att bebisen verkar inte gå nånstans så det är nog bäst att vi håller oss med god fot med henne då ... Dom är försiktiga och klappar fint och försöker pussa och krama och hålla handen, Danilo och Jonathan blir nog bra store bröder. Nicole och Vanessa kommer att vara lill-mammor, det märker man redan nu hur dom är med grabbarna. Dom tar hand om dom på ett speciellt sätt, när det är dags att byta blöja så tar dom varsin grabb och sätter igång med blöjbyte, vilket är ganska roligt eftersom herrarna inte riktigt orkar lyssna på sina systrar som ber dem att ligga ner och vara stilla...  Dom kämpar och kämpar med att få upp blöjorna och herrarna bara smiter iväg.
Dom är omtänksamma hela bunten, ser efter varandra och banden mellan dom 4 är helt otroligt stark.
 
Igår när vi klädde på dom för att gå till dagis så sa Nicole att hon ska ta hand om grabbarna och ser till att inget händer dom. Jag sa till henne att hon kan lungt leka och ha roligt istället, fröknarna är där och tar hand om dom.
Jag vill inte att hon ska ta på sig det ansvaret att hon känner att hon måste vakta och ta hand om dom- hon är ändå liten, bara 4 år själv.
 
Nu blev det oplanerad babbel igen, här kommer iaf några bilder från igår:
 
Vanessa ville hålla lilla Emily
 
Hihi, kolla minen!
 
Medans Emily sitter tryggt i sin mammas famn kommer Danilo och vill stoppa nappen i hennes mun- och när hon väl suger på den så drar han ut den för att stoppa in den- om och om igen.
 
Ibland blev han lite sugen på att stoppa den i sin egen mun också, men han ångrade sig alltid och stoppade den under sin haka istället, hahahah...
 
Emily fick låna Danos käraste ägodel- Pippi.
 
 
Nu ska jag äta sen lunch, senare kommer ett inlägg med "Satus S V A R" till er.
Bye!
 

"The duck-face"

 
Sitter och tar det lite lungt, kollar på olika sidor efter julklappar och sånt, ifall det blir så att vi måste beställa hem klappar istället för att gå i affärerna. Skulle helst vilja vara klar med klapparna så fort som möjligt känner jag.... Det är nog inte så bra att trängas i affärerna när man är höggravid?
 
Kollade också igenom lite bloggar samt facebook. Jag kan inte sluta skratta (eller gråta?)- Allvarligt?!
Varför poserar var och varannan tjej med värsta duck-facet?? (naturligtvis på bilder som dom tagit på sig själva) Och naturligtvis med tillhörande "puta med rumpan" poset.
Tycker man att det är snyggt...... ? Jag kan inte tycka att det är attraktivt på något sätt alls att se ut som en svullen anka med värsta röven på bilderna. Snarare väääldigt pinsamt.
OK om det är små tjejer som tar roliga kort, men jag pratar om vuxna människor som poserar så och helt gravallvarligt.
I dont get it? Är det inte finare med ett litet leende?
 
Vad tycker ni om the duck-face pose?
 
(bild lånad från google)

Girl on Fire


Lågt?

Igår sa Andres att magen ser ut att ha sjunkit ner? Har den gjort det? Eller ser det bara ut så för att magen har växt?
Eller, kan den ha sjunkit så pass att det är därför jag har ont? Hmm..


BB- väskan och massa babbel

Tjohoo, vet ni vad jag har gjort?
Jag har packat BB-väskan.
Jag har ju fått mycket mer sammandragningar nu den senaste veckan, dom har kommit allt oftare, så jag tyckte att det var lika bra att ha detta gjort så man slipper stressa och tänka på sånt när det är dags.
Och förresten så ska vi åka in direkt när det är dags så att jag hinner få antibiotika innan bebis tittar ut. Jag har ju haft väääldigt snabba förlossningar med Vanessa och grabbarna, så att packa BB-väskan är inget jag hinner tänka på sen när det väl sätter igång. Naturligtvis så behöver den här förlossningen inte alls gå lika snabbt som de andra, men det är lika bra att vara förberedd. Right?
 
Jag känner att sammandragningarna har blivit fler och det känns annorlunda också. Livmodern håller på och förbereder sig för en förlossning och det är klart att det känns annorlunda nu för att bebisen är ju större. Ont sådär gör det ju inte, känns bara lite obehagligt. Men lite läskigt när dom kommer mitt på natten också, och ibland väldigt tätt.
Nojjig som man är så undrar och tänker jag om det var såhär det kändes när jag började öppnas?
Dom ska ju inte kontrollera mig mer.
 
Den här graviditeten har varit den jobbigaste för mig på många olika sätt. Inte bara för att man har småttingar att ta hand om och inte bara sig själv och magen, men konstant illamående, kräkningar, massa sammandragningar, yrsel, värmeslag, trötthet och den senaste av dem alla (vilket jag inte vet vad det egentligen är?) Men hur som helst så gör det jätte ont "där nere" när jag går? Som i sidan av blygdbenen ungefär? Det gör ont och trycker på, speciellt vid varje steg jag tar. Vad tror ni att det kan vara?
Jag har ingen aning om hur foglossning känns, jag har aldrig haft det och vet knappt vad det är, men vad jag har förstått så får man ont i ryggen? (vilket jag har, men bara för att jag inte hittar en skön ställning när jag sover)
 
Jag bad Andres påminna mig om att om jag får bebis feber igen (vilket jag garanterat får) så får han påminna mig om den här tiden. Själva grejen är ju att man (iaf jag) glömmer lätt sånt som varit jobbigt när jag har det där lilla guldklimpet i mina armar. Allt det där jobbiga försvinner.
 
Som om allt det där inte vore tillräckligt så har jag stukat min fot också. (<-----klantarsle)
Det var i förrgår när jag skulle ner efter Jonathan i trapporna på Port 73´s lekplats som jag höll på att halka ner. Jag ramlade inte som tur var och kände bara "Jäkla helsinki va ont det gjorde!" men såklart låtsades som om ingenting hade hänt, hellp- det fanns folk där ju. Dagen efter så började det göra ännu mera ont. Hahaha...
Allt det här låter så komiskt egentligen. Det låter mycket värre än vad det är. På det som jag skrivit låter det som om jag ligger inlindad på soffan och ojar och ajar mig själv hela tiden- riktigt så är det inte.
Jag håller igång, ibland springer jag in på toan och kräks och så fortsätter jag med mitt.
Det har blivit en vardag att känna sig bakis varje dag hela dagarna. (inte för att jag vet så mycket om det eftersom jag inte dricker, men ni fattar vinken)
 
 Det jobbiga med allt det här som jag går igenom nu är inte alla de där krämporna jag skrev om, utan det är oron.
That´s whats killing me. Jag kommer inte att kunna slappna av innan jag har min bebis tryggt i min famn.
När man får sitt bebis på bröstet så försvinner all smärta, all oro, allting.
Då vet man att det är värt allt det där miljoner gånger om.
 
 När man har 4 småttingar att ta hand om så hinner man inte tycka synd om sig själv och grina på soffan, och det gör jag inte heller. Det här är ingen sjukdom, jag är bara gravid och allt det här kommer att gå över, det vet jag.
 
Oj va långt det här blev. Ibland blir det en massa oplanerad babbel.
Nu ska jag äta klart min macka och sen hem till syrran för att hämta hem mina ögonstenar. Hon tog med sig dom från dagis idag när hon hämtade Dewin (kiitos!)
Sedan ska vi iväg och handla, för Andres sa att vi ska få besök ikväll....
 
Väskorna står klara!
- Bara några små grejer kvar... (tex mobilladdare + kamera)
 
 
Har även varnat Mummu att hon ska ha mobilen på ljud på nätterna ifall jag ringer mitt på natten. She is ready .

Magbilder!

Såhär ser min mage ut just nu!
Jag firar denna vecka med min "BEBIS" tröja som jag fick på min möhippa när jag var gravid med Nicole, våren 2008.♥


Vecka 31 + 0

Tills bebisens huvud sjunkit ner i bäckenet (kring 37 veckor om du är förstföderska och oftast inte förrän det är dags att föda, om du är omföderska), är det vanligt att vara andfådd. Orsaken till detta är, att livmodern nu är så stor att den trycker uppåt på diafragman, som spelar stor roll i din andning. Vila hjälper, så försök att ta det lugnt. Vila kan även vara bra om bebisen verkar vara liten för sitt stadium.

Får du ont i ryggen av din växande mage? Undvik tunga lyft och välj skor med låga klackar, för att minska belastningen på dina uppluckrade ligament. Många kvinnor får ont i höfterna längre fram i graviditeten och hos vissa luckras bäckenligamenten upp så mycket, att de inte längre håller ihop benen i bäckenet ordentligt. Det kallas foglossning, eller bäckensmärta och kan vara mycket smärtsamt.

Om du och din partner börjar bli nervösa inför förlossningen, kan det vara lugnande att gå igenom det ni har diskuterat i föräldragrupperna och träna andningstekniker om ni har fått några. Något annat ni kan göra som förberedelse, är att gå igenom listan av smärtlindringsalternativ och bestämma vilka som ni vill ska användas om de behövs och i vilken rangordning. Hur känner du inför ryggbedövning, till exempel – eller vill du hellre använda lustgas?

 
Bebisen väger ungefär 1,5 kg nu, ser mer och mer ut som en nyfödd bebis och är ungefär 41 cm lång. Bebisens kropp, armar och ben fortsätter att rundas av i takt med att underhudsfett tillkommer – och ser äntligen ut att vara i proportion till huvudets storlek.

Det börjar bli lite trångt därinne och det är möjligt att fosterrörelserna ändrar karaktär. Men så länge bebisen fortsätter vrida och sträcka på sig, så vet du att allt står väl till. Bebisen har massor av växande kvar innan den föds – allra minst 900 gram.

Bebisens inre organ fortsätter att utvecklas och mogna och nu kissar den, vilket är bra träning inför livet utanför. Benmärgen har tagit över produktionen av röda blodkroppar från levern.

Du har förmodligen gått upp i vikt 1,3-1,8 kg denna månad. Det är helt normalt att gå upp kring 450 g per vecka under sista trimestern, eftersom bebisen går igenom en sista växtspurt inför födseln.

Såhär ser min mage ut just nu:
Nu ljuger jag, jag kunde inte få in bilden här på datorn, skickar in den via mobilen snart istället
 

Söndag & Farsdag

Hej måndag!
Igår var det som de flesta av er vet farsdag.
 
Vi var på presentjakt, vilket var lättare sagt än gjort. HUR svårt kan det vara att köpa en farsdag present? 
När man väl är ute och letar så hittar man inget men när man inte letar så finns det tusentals saker som man kommer på att "det här" skulle han tycka om!
 
Vi köpte lite smått och gott till Andres, varma arbetshandskar, en 1 ½ l glas (han klagar jämt att vi inte har stora glas att dricka vatten ur) samt en gosig och vartm filt (som alla förutom han själv paxade igår...).
 
Till min egen pappa, som de flesta av er känner som "Puua", men egentligen heter han Raine köpte vi en massa choklad, som Jonathan och Danilo åt när vi var där på fika...
Andres valde något till sin pappa också, men jag skriver inget här iall han inte hunnit få dom idag...
 
Annars tog vi det lungt, förutom att vi spenderade lång tid på Port73 för att leta efter presenter. Träffade på söta Emma (min brorsdotter) där också som följde med oss hem. När grabbarna hade vaknat gick vi till Mummu och Puua för farsdag fika. Där var redan brorsan med barnen samt syrran barn. Fullt hus med andra ord när vi kom.
 
Vanessa vid fika bordet
 
Brorsan med Danilo.
(Grattis Stefu till din första iPhone! Nu kan man skicka bilder till dig också )
Faktiskt så var det första gången jag höll i en iPhone 5, den var jätte fin, och mycket lättare än min 4 S.
 
 
Vill avsluta detta inlägg med att säga GRATTIS till Andres som är den bästa Pappan till våra barn, jag och barnen är så lyckligt lottade som har dig . Tack för allt du är och allt du gör för oss.
VI ÄLSKAR DIG!
 
Och grattis till min egen Pappa också. Tack för att Du alltid finns där för oss och hjälper oss med allt som bara du kan.
Du är världens bästa Puua!
 
Grattis till Abuelo och alla pappor där ute!
 
 
Nu ska jag sätta mig ner och vika in den där enorma tvättbergen som jag slängt på golvet....
Och mer är på väg då jag byter allas sängkläder idag.
Jag TAR det lungt, nu om inte förut har jag förstått att jag måste, jag verkligen måste ta det lungt.
Men att sitta och vika tvätt borde inte vara så ansträngande...?
 
Kommer tillbaka med massor av inlägg snart !
 
Ha en fin måndag!
 
 
 
 
 
 

Vanessa ♥ smink

Vanessa (Bessa Bus) är våran smink tokiga lilla tjej!
Frågar man vad hon önskar sig från Tomten är SMINK det första hon säger. Hon älskar alla slags olika läppglans.
 
Kul att fixa med Mammas smink....
(observera att jag äntligen fick henne att ha två flätor igen!)
 

Lördag morgon!

God morgon lördag!
Det är lördag morgon och jag ligger i badet. Fryser och har ont i ryggen för andra dagen i rad, jag måste ha sovit helt knasigt. Ett varmt bad gör susen! ;-)

Gick upp med barnen på morgonen och gav Andres ett välbehövligt sovmorgon. Vanessa och Nicole har själv vart och valt dagens outfit, dom har alla ätit frukost så nu kan jag ligga här med gott samvete en stund?
Snart kommer väl grabbarna in och ska bada med mig skulle jag tro. Dom springer in här hela tiden, bara för att kolla läget... :-/

Imorgon är det farsdag. Jag är sent ute och funderar fortfarande på vad man skulle köpa.

Brukar ni fira farsdag? Hur?
Har ni bra tips på vad man skulle kunna handla? :-)

Bjuder på några bilder tagna från i onsdags (?) när vi var hos Mummu och Puua.
- Det blev helt tyst från barnens sida helt plötsligt, OCH Puuas så då vet man att det är nått fuffens på gång...
Jag hittade dom i lilla förrådet där dom smygäter godis....



Muffins!

 
Jag är verkligen ingen bakar-mamma. Visst- jag brukar göra tårtor när någon fyller år och baka bullar kan jag också göra, men jag är inmgen mamma som brukar ställa sig och baka med barnen var och varannan dag. Tyvärr.
Jag läser på olika bloggar hur dom gjort den ena smarriga bakelsen efter den andra och jag önskar att jag kunde, men bullar och tårtor är mera min grej.
 
Sen en dag blev jag jätte sugen på muffins, köpte formar till dom och så fick jag även en muffins plåt (heter det så?) av min mamma. Och eftersom jag inte kan göra muffins från grunden, så köpte jag ett sånt där färdigpaket kakmix från Kungsörnen och gjorde muffins på det.  Det var hur lätt som helst och supergott!
 
Igår gjorde jag citronmuffins och chokladmuffins, idag (eller kanske tills farsdag?) ska jag göra morotsmuffins och pepparkaksmuffins.
 
 
Så om ni inte heller är några vidare bakar-mammor så kan jag gott rekommendera det här!
4 favoriter:
 
 
Vad brukar ni baka?

GBS-virus!?

Hello friday!
Jag sitter här framför datorn och dricker en varm kopp choklad. Vanessa & Nicole tittar på Djungelboken och samtidigt spelar med iPaddarna. Jag har lagt Jonathan och Danilo för "batteri laddning" en stund sedan, men jag hör fortfarande Jonathan leka där inne... varje gång jag vart inne och kollat så har han tagit en ny leksak med sig till sängen som han sitter och leker med. Nyss hade hela sin stora bilbana på sängen....
 
Igår fick jag ett brev från Huddinge sjukhus där det stod att jag visst hade en virus som heter GBS (Grupp B Streptococker) och fick antibiotikakur utskrivet elektroniskt som jag började med igårkväll. Jag förstår ingenting?
När var det dom tog odlingarna, ca 4 veckor sen när jag kom in med sammandragningar och blödning. Efter det har jag vart där 2-3 gånger och dom tittat på mina provresultat och allt har sett fint ut, och nu det här? Que?
 
Såhär står det om GBS:
En faktor som också ökar risken är en för tidig vattenavgång.
Vid graviditet och förlossning kan smittan spridas till fostret eller till det nyfödda barnet. Risken att barnet skall bli allvarligt sjukt är större om man föder för tidigt och därför får alla som föder barn före graviditetsvecka 37 antibiotika.
För att behandlingen ska vara effektiv måste den starta minst två timmar, men helst fyra timmar, innan förlossningen sker. (ännu ett bra skäl till att få igångsättning?)
 
Har ni haft GBS-virus nångång?
Ju mer jag läser om det desto mer rädd blir jag! Vad är det här för något?
 
Försöker ringa till spec MVC, men dom kan inte ta emot samtal och jag är super orolig nu!
 
Uppdatering: Jag ringde till förlossningen nu, och dom sa att jag inte behöver vara orolig, eftersom jag nu äter antibiotika så får barnet det i sig också. Och sen när jag värkarna sätts igång så ska jag få antibiotika dropp också, därför sa även hon att jag behöver bli igångsatt. Phew, känns mycket bättre nu.
Fasiken att man ska behöva gå igenom allt det här, och speciellt oron!
Läkaren sa också att nu måste jag verkligen se till att det lungt, vila så mycket jag bara kan.
 
Från och med nästa vecka ska barnen gå på dagis heltid. 9-16 från måndag till fredag. Allt för att jag ska kunna vila och att bebisen ska stanna i magen så länge tills det är dags för igångsättning. Nu känner jag mig verkligen lite skärrad och jag ber och hoppas så innerligt att vi kommer så långt! Vi måste! Jag måste hinna få antibiotika dropp några timmar innan hon kommer.
 
Försäkringskassan ringde mig också och frågade när jag har BF och vem som tar hand om barnen nu när jag är sjukskriven, och kollade att dom går på dagis i full tid, för att jag måste vila. Min mamma brukar hjälpa mig på fredagar, men nu ska dom alltså vara på dagis då. Fram till julledigheten.
 
Varför kan jag inte ha en magisk trollspö som jag bara viftar med så blir allt som behövs bli gjort här hemma gjort?

30 + 3

Idag är jag i vecka 30 + 3. En väldigt speciellt dag i min graviditet eftersom jag sist födde Jonathan och Danilo denna vecka + dag. Så det här är minst sagt en milstolpe för mig.
 
Jag skrev ju igår om hur dom la in mig osv. Denna morgon för 2 ½ år sedan gick vattnet. Jag fick värkar precis som på filmerna man har skrattat åt, dvs jag fick värkar direkt när vattnet gick. Jag ringde till Andres som i sin tur ringde min mamma som skulle komma och ta hand om tjejerna, och när Andres precis kommit in på förlossningsrummet dröjde det nog inte många minuter innan tvillingarna var födda.
 
Jag är så glad och stolt över mina starka små fighters.
Jonathan vägde ca. 1300 g och Danilo 1500g.
Dom fick ligga på värmekuddar och fick hjälp att andas med hjälp av cpap i en dag eller två. Efter 2 dagar fick Jonathan läggas i kuvös då han inte kunde hålla sin värme så bra själv. Men det dröjde inte heller länge innan han flyttade tillbaka bredvid brorsan sin. Dom hade även sond, men annars mådde dom jätte bra båda två!
 
Jag låg nog inne med dom på NEO i 2 veckor och sista veckan flyttades vi över till familjerummet, där jag låg med dom i samma rum och tog hand om dom helt själv. Så sammanlagt var jag och boysen på sjukhuset 3 veckor.
Ni kan läsa om denna tid på vänster kolumn här på bloggen, under namnet "Neonatal-tiden".
 
Såhär såg dom ut samma dag då dom föddes.
Fast kopplade i en massa apparater som pep ifall något var knasigt med andning eller sånt.
 
Och några dagar senare utan alla sladdar:
 
Sååå små!!!
Tänk att våran tjej ser ungefär ut sådär just nu?! Helt ofattbart...

TUL och igångsättning!

Glömde ju skriva om besöket i Huddinge i måndags!
Först var det ju TUL (tillväxtultraljud) och vi fick se våran lilla bebis! *så söt!* hihi.
 
Allt ser jätte fint ut med henne, hon väger nu uppskattningsvis lite över 1300 g och följer sin egen kurva. Hon har tagit ett ordentligt kliv upp i kurvan också. Navelsträngsflödet var bra och nu ligger hon med huvudet neråt och jag hoppas att hon ska ligga kvar så, för det gör det mycket lättare för mig att andas...
Det som var pinsamt på ultraljudet var att jag höll på att svimma igen. Den här gången för att jag legat platt på rygg så länge, så medans hon räknade bebisens vikt så fick jag lägga mig på sidan vilket hjälpte.
 
Sen var det dags att ta hissen ner till specialist mvc där vi träffade på jäte gulliga överläkaren Karin Petterson. Så himla trevlig, glad och tar en på allvar. Jag berättade att jag har svimmat och då ville hon ta mitt blodtryck, lyssna på mitt hjärta och ta blodsockret- och allting såg fint ut. Hon sa att det kan varit blodsockerfall.
 
Hon tyckte inte att jag behövde komma fler gånger, eftersom bebisen mår bra och alla mina värden ser fint ut. Och eftersom min tapp såg så fin ut senast (1 månad) sedan tyckte hon inte att vi behövde kolla upp den igen.
Det tyckte jag var konstigt att dom inte kollade den på min sista gång, men hon tänkte väl att medicinen har så bra inverkan på mig och eftersom mina sammandragningar inte blivit annorlunda, så den höll nog samma längd?
Vad vet jag.
 
Jag tog upp en grej som jag endast tänkt för mig själv. Jag är ju livrädd att förlossningen ska starta när Andres inte är hemma och jag är själv med barnen- ifall jag hade nån möjlighet till en igångsättning. Efter att vattnet har gått så har 3 av våra yngsta kommit på en timme, vilket låter oroande ifall det händer just när jag är hemma ensam med småttingarna.
 
- Javisst hade jag det! Dom brukar sätta igång kvinnor som är fullgågna, dvs i vecka 37 + 0, och det blir jag på julafton.
Jag skulle få komma tillbaka till speccen mitt under allt bullbak den 21 december för att prata lite hur vi ska göra och ifall jag vill bli igångsatt där på mellan dagarna.
 
Jag var superglad!
Jag hoppas verkligen att vi kommer så långt, för det känns så mycket tryggare att dom har koll på mig när det sätts igång och att jag inte är ensam.
 
Så.... det betyder väl att vi har ca 7 veckor kvar?
 
Har ni blivit igångsatta någon gång? Vill ni dela med er av era berättelser?

DÅ och NU

Onsdag kväll och jag är sopslut. Är beredd på att gå och sova för natten redan nu, vilket faktiskt hör till ovanligheten efter jag brukar lägga mig vid 23-00 tiden. Jag veeet att jag borde lägga mig tidigare, men den här tiden på kvällen, när barnen har somnat så uppskattar man tiden för sig själv, den är ovärdelig. Och annars skulle jag inte hinna träffa Andres nästan nånting på veckorna. Och tiden flyget förbi på kvällen jag tycker att det går så snabbt. Men ikväll tänkte jag faktiskt lägga mig tidigare. Så det så.
 
Idag efter att ha lämnat barnen på dagis så åkte jag till Handen för att träffat min vän Linda "Sweetie" och hennes lilla dotter Isabella fö en shopping-date, men mer om det imorn, vad jag ville komma till var att det är nog därför jag är extra trött också, är inte van att gå så länge ;-)
 
Sitter och har en massa tankar i huvudet just nu. It´s all comming back.
 Idag är jag i vecka 30 + 2. När jag var gravid med Jonathan och Danilo vid exakt samma tidpunkt så såg min dag helt annorlunda ut. Jag, Andres och tjejerna åkte till Huddinge för ett helt vanligt kontroll, vilket jag gjorde ungefär varje vecka för att mäta flödet på navelsträngarna eftersom dom är identiska tvillingar, och samtidigt kollade dom tillväxten så att båda två växer som dom ska så att det inte blir så att ena tvillingen får i sig mer näring än den andra. Först var det ultraljud och allt såg jätte fint ut, överläkaren där sa att båda två växer och mår jätte bra, att jag kan komma tillbaka om 2 veckor istället för 1.
 
Barn får inte komma in på mottagningen pga. infektions risk så Andres stannade utanför med tjejerna medans jag var på VUL.
 
Och så gick vi ner till specialist mvc där jag satte in för ett ctg, som dom gjorde varje vecka.
Och allt såg toppenfint ut även där.
 
 
Precis innan jag skulle gå ut och hem så sa jag att jag har massa sammandragningar och känningar i tappen. Dom sa att "det var vanligt att det är vanliga förvärkar, vi ses om 2 veckor." Men jag sa att det känt på lite annorlunda sätt. På vilket sätt minns jag inte nu, det är det som är så läskigt. Så dom kollade upp mig "bara för att" och hennes min ändrades snabbt till ett väldigt allvarligt min.
Jag var öppen 4 cm och blev inlagd på sjukhuset med strikt sängläge.
Det var bara att säga hejdå till mina små prinsessor medans Andres åkte iväg poch lämnade dom hos mina föräldrar.
Jag vet inte ens vad jag tänkte just då, jag var bara skiträdd och trodde att jag skulle få åka hem och komma tillbaka sen om nånting skulle hända. Jag trodde att det skulle dröja läänge innan prinsarna skulle göra entre, herregud- nu är det ju alldeles för tidigt!!! tänkte jag.
 
Fast jag kom ner till jorden ganska snabbt när en specialsit neo-läkare kom för att prata med oss. Jag fick en spruta på skinkan för att påskynda grabbarnas lung mognad, och nästa skulle jag få 12 (eller var det 24?) timmar efter. Hur som helst så hann jag ju aldrig få den. Jag förstod också att jag inte skulle få åka hem och att våra pojkar kunde komma närsom helst. Det var en massa tankar som flög runt i mitt huvud den kvällen när Andres hade åkte hem till tjejerna. Jag var rädd, orolig, ledsen... Läkarna försökte säga att barn som är födda den här tiden klarar sig oftast väldigt bra, dom behöver bara lite hjälp i början och vårdtiden kan bli lång. Exakt hur lång visste dom inte, det berodde helt på hur barnet/barnen mådde.
 
Jag var så ledsen att jag inte fick åka hem till Nicole och Vanessa. Dom har aldrig varit ifrån mig och var (ÄR) jätte jätte mammiga. Så att helt plötsligt inte finnas där för dom var nog det allra jobbigaste med det hela.
 
..... Fortsättningen på detta följer imorgon.
 
Nu ser dagen helt annorlunda ut- jag är hemma- där jag ska vara, med min familj. Jag och Andres har njutit av en sen middag på tu man hand när barnen somnat.
Jag har haft extra mycket sammandragningar nu, det är nog för att jag gått så mycket idag... en riktigt stor påminnelse att jag MÅSTE och ska ta det lungt nu. Hon måste stanna i minst en månad till. Det vore jätte bra...
 
Nu ska jag gå och ta min medicin mot tappen. Viktigt!
 

Babyjogger City Mini + tillbehör TILL SALU !!!

Joho, nu är det dags att sälja vagnen- på allvar. Den har inte blivit använd på månader, för att grabbarna vill bara gå och springa dit vi ska nu. Vi köpte den i januari denna år och den är i mycket bra skick, fin och frsäch.

Tillbehör som vi köpt extra ingår i priset nu, och det är med regnskydd och en båge där barnen kan hålla sig i.

Om någon är intresserad, hör av er!

 

 

 

Smidig lättviktsvagn med stil!

City Mini är den idealiska lättviktsvagnen med marknaden enklaste ihopfällning som följer samtliga säkerhets normer och med en design som du kan förvänta dig av Baby Jogger.

City Mini finns som både singel- och dubbelvagn och har egenskaper och kvalitet som t.ex Baby Joggers patenterade "Quick Fold Technology", ventilerad sits som går att att fälla till ett nästa horisontalt läge, vindskydd, universal fästen till City seriens tillbehör och mycket mera. Perfekt för alla dagar i stan - City Mini lovar en bekväm och mjuk åktur för ditt barn.

* Med ett enkelt lyft i remmen"fold"som sitter i sitsen, fälls vagnen ihop

  • Svängbart framhjul
  • Vadderad sits som går att fälla 150°
  • Ventilerad fällbar sits med infällbart vindskydd
  • Sufflet som har 3 olika positioner och genomskinligt fönster
  • 8" lättviktshjul som har en snabb utlösningsmekanism och förslutet kullager
  • Förvaringsfack på baksidan av sitsen
  • Stötdämpande framhjulsupphängning
  • Bakre parkeringsbroms
  • justerbart 5- punkts säkerhetsbälte med axelskydd och skydd för själva spännet
  • Förvaringskorg tål 9kg
  • Vikt 7,5 kg
  • Vikt kapacitet 22,5 kg
***************************************************************************************************************
Nypris ca. 5 550 kr
NU: 3 500 kr

♥ i Vecka 30 med alla barnen ♥

Kul att jämföra lite hur man såg ut i exakt samma vecka i graviditeten med alla barnen. Jag valde vecka 30 + 0 just för att det var den sista "vecko-bilden" jag fick på grabbarna.
 
Vecka 30 + 0 med Nicole i magen år 2008
 
Vecka 30 + 0 med Vanessa i magen år 2009.
(snygga pyjamasbyxor, jag vet.)
 
Danilo och Jonathans sista veckobild i magen år 2010.
 
Lill-sessans vecka 30 + 0 bild år 2012.
 
 
Vad tycker ni? Skiljer det sig något på storleken på magen?
Jo, naturligtvis bilden där jag faktiskt har 2 bebisar i magen, men de andra?
 
 
 
 

Frågor om döden.

I lördags kväll åkte vi till Österhaninge kyrkogård och tände en massa ljus.
Det var ju allhelgona helgen och det var helt mörkt med en massa tända ljus överallt. På något sätt vackert och så fridfullt, men samtidigt så sorgligt och lite läskigt. Does it make sence? Vi gick först till Andres vän som dött i en bilolycka och tände ljus och sen till minneslunden och tände ljus för dom som gått bort som ligger begravda någon annanstans. Vanessa & Nicole tände sina ljus för Minna enkeli och min morbror Kame, samt Mummus föräldrar Aili-mummo och "Aarre-kaari". Min mammas pappa hette Aarre (skatt) men jag vet inte hur eller vart smeknamnet som Nicole kom med kommer ifrån? Dom hann aldrig träffa våra barn, men ändå finns dom i tankarna. Tände även ljus för andra släktingar och vänner som inte längre finns bland oss.
 
När vi sakta promenerade därifrån så kom en massa frågor från Nicole. Om döden.
Hon frågade varför man dör. Jag försökte förklara så gott jag kunde att man oftast dör när man blir väldigt gammal, när man levt jätte länge. Då undrade hon över Minna, för hon var ju inte gammal.  Jag förklarade att ibland dör man när man är riktigt sjuk också. Att kroppen bara inte orkar vara sjuk längre.
Och då frågade hon om det fanns barn här i kyrkogården.
 
Jisses vad jobbigt att svara på sånt när man själv inte riktigt kan ta in sånt heller. Det gäller att vara öppen och svara så gott man kan, men ändå med tanke på hennes ålder och hur mycket hon kan ta in och förstå.
Jag förklarade att ibland blir barn också jätte sjuka, men att det oftast ärgamla människor som levt jätte länge som ligger här.
"Jo, och barn som kanske ätit för mycket mat." svarar hon då helt naturligt.
Ehh...? Men så mycket funderingar från henne just nu! 4-år och så mycket känslor, funderingar och tankar.
 
Det är svårt att prata om döden. Hur allt går till. Hur ska man förklara när man själv inte förstår varför vissa saker händer? När livet är så orättvist och någon tas från detta jordeliv alldeles för tidigt?
 
Som när hon undrade hur det kommer sig att graven ligger här, när dom ändå är i himlen? Både Nicole och Vanessa pratar, ja nästan varje dag om Minna enkeli när dom ser en stjärna som lyser starkt. För det är hon.
 
Älskade älskade barn, jag önskar att ni aldrig fick uppleva sorg eller någonting ont. Jag vill skydda er från allt det onda, det jobbiga. Jag skulle göra vad som helst.
 
(Lite spökligt Halloween bild)
 
 
Jag kommer själv ihåg när jag var liten, inte alls lika liten som Nicole är nu, men ungefär 10 år hade jag en massa tankar om döden. Jag var livrädd och hade ångest över att mina föräldrar eller någon jag håller kär ska dö.
Alla tankar om döden var ju så läskiga. Alltid om någon i familjen skulle iväg nånstans utan mig så var jag livrädd att något skulle hända. Alltså, jag var helt knäckt och övertygad om att något hemskt ska hända och jag blir själv.
 
Det har hållt i sig, men inte på samma sätt. Jag tycker fortfarande att det är väldigt läskigt med döen, jag tycker inte alls att det är något "naturligt" och att vi alla ska vandra den vägen nån gång, jag finner liksom ingen tröst i det.
När jag var i tidiga tonåren och mina syskon/föräldrar skulle ut och festa på kvällen så ringde jag och kontrollerade flera gånger att dom mådde bra. Ibland när dom inte svarade så var jag så rädd.
Så är det nog även nu. Jag kan inte sova om inte Andres är hemma. Om någon går iväg sent från t e x oss så vill jag veta att den personen kommit fram safe. Jobbigt, men så har jag nog alltid varit.
 
Och jag är rädd att något ska hända mig själv också. Mer nu än innan jag hade barn.
Jag orkar knappt tänka dom här tankarna. Jag vill inte att mina barn ska växa upp och leva utan mig eller Andres.
Det är sådär riktigt förbjudna och hemska tankar.
 
Hemska saker inträffar varje dag, riktigt orättvisa och oförklariga. Man förstår inte meningen med allt som händer, net finns bara inte.
 
Idag läste jag en artikel om just döden. Om båda föräldrarna skulle dö (knack, knack, ta i en jäkla massa trä och allt möjligt!)- vad skulle hända med barnen då?
 
Min fråga till er:
- Om något skulle hända dig och din partner, har ni tänkt på vem ni vill ska ta hand om ert/era barn?
 
Har era barn frågat er om döden?
 
 
Jag är tacksam varje dag för att jag och min familj, nära och kära får vara friska och tillsammans.
Ibland är det lätt att ta förgivet, men det är bra att kunna stanna upp och inse hur lyckligt lottad man egentligen är.
 
Mina nära och kära- you know who you are- Jag älskar ER och är så lycklig att ha er i mitt liv.
 
"JAG ÄR RIK."

Tisdags babbel och Robin på besök =)

Hej igen!
Tog en liten paus, fick ett ryck att jag skulle börja skura hela lägenheten helt plötsligt. Hey- jag måste ju passa på när jag har ork och inte mår så jäkla illa. Har spelat musik med "hög" volym hela dagen. Jag älskar verkligen lyssna på musik och jag är glad att Andres köpte den där dockstationen för iPhone, jag har laddat den med ca 400 låtar.
 
Strax är det dags att hämta hem våra guldklimpar. Ibland är dom riktigt jobbiga och jag älskar verkligen dessa stunder jag får ha för mig själv när dem är på förskolan. Men när dom vart borta en hel dag så saknar jag dom jätte mycket. Imorse gick det jätte bra att lämna Jonathan och Danilo på dagis och igår med. Inga ledsna miner. Nu säger dom redan på morgonen här hemma "Mamma kommer sen, mamma kommer snart". Så söta! Tror att dom har fattat det nu, att jag faktiskt ska komma tillbaka och hämta dom. Kanske det dem var oroliga för i början? Att inte veta om jag kommer tillbaka? :( Nu har dom nog kommit in i förskolans rutiner och när allting händer, och samma sak- när mamma kommer och hämtar dem.
Med Vanessa & Nicole går det alltid bra, dom är så duktiga. Och så härligt förresten att Merja (hon som inskolade Nicole) har kommit tillbaka efter en lång tids sjukskrivning. Jag gillar henne jätte mycket, och det gör tjejerna också. Hon är sådär go och glad. Nu är säkert barnen glada också, dom ska börja sjunga och öva på julsånger där på dagis. Dom älskar alla julsånger, dom sjunger ju det året runt, ibland blir man tokig på att få sjunga julsånger mitt på sommaren.  Ja, om en månad är det ju faktiskt julfest på dagis, så det är nog dags.
 
Jag har fått allvarliga "BOA - symptom" här hemma nu. Ni vet, när man vill fixa och dona hemma. Brukar tydligen vara en vanlig åkomma, speciellt för dom som är gravida.  Vill möblera om och inreda och ha mig. Hihi.
 
Mina pysselfior!
Dom älskar att måla och speciellt RITA. Det gör dom dagligen. Det roliga är nu att dom tror att dom skriver en massa och så ska dem förklara och läsa allt det dom skrivit. Annars är favoriten att rita hjärtan och familen. Men nu börjar det komma annat också, regnbåge, kaniner, båtar och grejer, hihi...
 
 
Jo, förresten- I lördags efter bion kom Diego (Andres äldsta son) och Shabnam hem till oss med Robin. Diego åkte ju till USA igår på träningsläger (och kusinen Fernando åkte i söndags, båda MMA-fightes) så vi ville träffas innan han åkte. Barnen tog med sig Robin iväg på äventyr i alla lekrum ... det hanns med fika och en massa prat innan dem skulle iväg på maskerad fest. Alltd lika kul att ha dom här.
 
Robin försöker smita ifrån men har alla sina små farbröder och fastrar hack i hälarna, hahaha... Så roligt att dom redan är fastrar och farbröder. Och även bebisen i magen är redan en faster, Knasigt!
 
Matdags för Robin
 
 
 Fler inlägg kommer under dagen/ ikväll ;-)

Nyklippta grabbar

 
I söndags kväll gick jag hem till syrran med alla barnen. Karo är grabbarnas personliga frisör (eller säger man frisörska?), och nu var det alltså dags igen. Jag rustade mig med klubbor till gossarna så dom skulle sitta fint tills det var klart.Jonathan var jätte duktig, precis som sist. Han tyckte attdet var besvärligt att håret föll ner på stolen han satt på och det ville han gärna ha bort på en gång, så brorsan danilo hjälpte till att hålla rent runt sin bror med dammsugaren, haha.. Dom är goa dom där grabbarna!
 
Det gick mycket bättre med Danilo än förra gången. Han satt still, men han var inte alls nöjd över att håret kliade på honom så. Han fick klubban i handen innan han ens var klar så att han inte skulle få en kal fläck på huvudet som förra gången då han hastigt vände huvudet och apparaten slank.
 
Nicole och Vanessa följde naturligtvis med dom också, Vanessa syntes inte till så värst mycket, hon lekte med Felicia och Nicole tittade på nån tidning med Dewin och babblade om allt dom önskar sig av tomten.
 
Vanessa med Felicia
 
Troll ungen Jonathan (jag försökte lära honom "peace" tecken)
 
Danilo
 
Nöjd pojke när han var klar!
 
Önskelistan kan bli lång i år?
 
 
Tusen TACK för hjälpen syrran!  Tack för att du alltid ställer upp!
 
Grabbarna har ärvt sitt hår från sin pappa. Det växer som ogräs och är så tjockt!
Jag önskar att jag också hade så...
 

FYNDAT!

Igår efter läkarbesöket i Huddinge bestämde vi oss för att gå köpa nya regnställ till flickorna. Vanessa har ju fodrade regnställ, men hennes började bli alldeles för små och Nicole hade ofodrade, vilket känns för kallt just nu.
Vi åkte till ett ställe där dem har braiga priser, och hittade jätte fina regnställ till dom båda två.
 
Märket är Cool Kidz och kostar ca. 800-900 kr i "vanligtvis" men eftersom dessa hade lite "skönhetsfel" (nån ljusblå fläck i byxan) så kostade dom 180 (!) kr. Tyckte absolut inte att skönhetsfelen gjorde något alls! Dom syns inte ens när jackan är på.
 
Vanessas
 
Nicoles
 
 
När tjejerna fick prova dom hemma så var dom lite för stora, fast vi tog i deras storlekar.... Antar att dom är rätt så stora i storlekarna. Men då går dom iaf hela vintern/våren. 
 
Nu har jag öppnat alla fönster och dörrar här hemma för att få friskt luft, dessa värmesvallningar är inget att leka med! Känner hur mina fingrar håller på och svullnar upp.
Jahop, och nu vaknade lillsessan i magen också  Längtar tills jag har henne i mina armar.
 
Ska fixa några grejer nu, men eftersom jag inte har något inplanerat denna dag så lär jag ju komma tillbaka strax med en massa fler inlägg!

♥ VECKA 30 + 0 ♥ WooHooooooo!!!!

Det ÄR en riktig milstolpe för mig det här, vecka 30 + 0. TÄNK att vi är här nu?!
Och NU börjar nedräkningen på allvar!!!
3 dagar härifrån, nu på torsdag slutade min förra graviditet- när Jonathan och Danilo kom till världen. Det känns helt helt overkligt. Dom var såå pyttesmå, men det gick ändå jätte bra. Nu vet jag att om (ta i en jävla massa trä) lill-sessan skulle födas nu, så skulle hon ha bra chanser att klara sig fint. Men jag hoppas ju naturligtvis att kunna gå flera veckor till denna gången.
 
Här kommer lite info om denna vecka:
******************************************************************
Nu är bebisen drygt 39 cm lång. Ökningen i längd saktar snart av, men bebisen kommer att fortsätta lägga på sig vikt ända fram till födseln. Förmodligen väger den ungefär 1,3 kg nu.

Lungor och matsmältningssystem är nu nästan färdigutvecklade och bebisen fortsätter att blinka. Den kan förmodligen se vad som händer inne i livmodern, till exempel skiftande ljusnivåer och rörliga ljuskällor. Om du håller en ficklampa mot magen, kanske bebisen inte bara vänder sig mot den, utan sträcker sig eventuellt mot ljuset.

En del forskare tror att det stimulerar bebisens synutveckling om du har magen ”ute” i ljuset. Förvänta dig inte att bebisen ska ha perfekt syn när den föds, däremot – nyfödda ser bara någorlunda bra på 20-30 centimeters avstånd. Normalseende barn når inte vad vi menar med perfekt syn förrän kring åttaårsåldern. Bebisen har nu ögonbryn och ögonfransar.

Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt.
Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt där inne.

Vid ungefär 34 veckor (eller precis innan det är dags att föda, om detta är din andra eller tredje graviditet) kommer bebisens huvud att vändas nedåt i bäckenet inför förlossningen, vilket gör att det blir lättare att andas och äta.
Du har förmodligen gått upp ganska mycket i vikt denna månad - normalt 1,4-1,8 kg. Det är helt normalt att gå upp nästan ett halvt kilo i veckan under de sista tre månaderna. Bebisen behöver mer näring än någonsin tidigare under den sista trimestern. Vissa älskar sin växande kropp, andra avskyr den.

God nattsömn kan bli ett minne blott under tredje trimestern. Det är svårare att hitta bekväma sovställningar ju större du blir och det ökande trycket på blåsan kan göra att du måste börja gå upp och kissa på natten igen. Livliga drömmar kan också påverka din sömn! Glöm inte att fråga din partner om vad han drömmer om också.

Magen idag:
 (ska försöka ta en bättre bild senare)
 
 
Jag tänkte hitta fram magbilder då jag var gravid med Nicole, Vanessa och Danilo & Jonathan just i denna vecka.
Kan vara roligt att jämföra magar? Och denna veckans magbild var ju också den sista med våra små charmtroll.
 

Måndag!

Måndag idag och alldeles strax ska vi iväg till Huddinge för att se våran bebis i magen och hur hon har det. Andres är hemma för att köra mig dit, han kom tidigare hem från jobbet idag, för han mådde inte bra.
Har inte gjort något speciellt alls idag, tvättat och tumlat 2 maskiner tvätt, plockat disk, städat i barnens rum efter helgens all lek och tagit ur gamla batterier från deras leksaker och lagat stackars Woodys huvud som gått sönder, hälsat på Mr.WC med huvudet före.... Ja- en helt vanlig dag här hemma hos familjen Gonzalez just nu med andra ord.
Andres fixar upp Vanessas nya rullgardin i hennes rum, och sen ska även fler krokar upp i hallen för barnens kläder. Det var så tungt med kläder så att en krok gick sönder!?
 
Nu ska jag äta upp min äppelpaj och hoppas att lillsessan i magen väljer att behålla något av det iaf.
Jag är orolig ifall hon får i sig all näring hon behöver för att må bra eftersom jag själv kräks så mycket?
 
Önskar er en härlig måndag och fortsatt trevlig vecka såklart!
Jag skriver mer sen när vi vart på ultraljudet!

Grabbarnas FÖRSTA bio besök

 
Helgen börjar gå mot sitt slut och imorgon är det måndag igen. Måndag betyder dagis för barnen och för min del blir det specialist mvc på Huddinge. Det blir en tillväxt ultraljud och så ner till speccen där dem kollar, ja vad dom nu ska kolla? Mäta livmodertappen kanske?
Förhoppningsvis blir detta sista gången jag behöver gå dit.
 
Vi har haft det ganska fullt upp nu i helgen. Igår åkte vi till Heron City på bio hela familjen.
Vi tänkte att det är dags för Danilo och Jonathan att gå på bio för första gången i sina liv.
Dom har ju visat oss att dom nu faktiskt kan sitta och titta på film (här hemma) utan att springa runt en massa, vilket dom alltid gjort förut. Men sätter du på en Pippi-film så sitter dom som fastklistrade. Så ja- det var dags att prova.
Vi kikade på nätet vilken film vi skulle vilja se, och tjejerna ville se den nya Tingeling filmen.
Jo det kan vi göra. Eller.... nja... - Nej."
Polarna- "Grabbar, vilket var den första filmen ni såg på bio?" "Ehhh, ja det var.... Tingeling"
Nää, låter inte vidare roligt.
Andres och jag tyckte att Hotell Transylvanien lät bra, men den är nog lite för läskig för småbarn?
Ni som har sett den, är den läskig?
Det blev Madagaskar 3.
 
Innan filmen fick barnen handla godis som dom var så stolta över. De åkte även karusell och sprang runt förväntansfulla och ivriga. Sen gick Vanessa med pappa och handla dricka och popcorn och in på bio salongen.
 
Det gick... Helt okey faktiskt. Jag hade inte förväntat mig att Jonathan och Danilo skulle sitta stilla under hela filmen, och det gjorde dom inte heller. Efter en stund (<---- när godiset var slut) fick dom lite myror i brallan och började krypa mellan stolarna och sätta sig på lite andra platser litte här och där. Dom var iaf tysta och dom störde ingen.
Det var inte så mycket folk heller på salongen, som tur var.
Nicole och Vanessa satt som små ljus.
Jag fick gå ut med alla barnen en gång, dels för att grabbarna skulle få springa av sig lite innan vi fortsatte med filmen men i största del för att båda två hade lagt värsta brakskiten så hela salongen började stinka.
 
But over all- Det gick bra. Vi överlevde!
Tyckte bara så synd om Andres som fick sånna smärtor i magen att jag trodde att han skulle svimma. Det är samma sak nu, han har jätte ont och har hög feber. Jag försöker övertala honom att gå till akuten imorgon igen, men ni vet... Är man envis så är man.
 
Stolta gänget med sina godisar
 
Karuseller
 
Jeee, jag (och magen) är också med på bild
 
Nicole älskar att pussa min mage
 
Inne på bio salongen....
 
 
Fortsättningen på våran helg följer imorgon...
Nu måste jag se till min älskade sjukling.
 
God natt allihopa!

L O V E

Puss på dig, lilla syster i magen 💋!


Bio!

Ska strax in på biosalongen med hela familjen <3 Grabbarnas första gång på bio, intressant att se hur det går.... ;-)


Halloween firande?

 
Ja, då var det fredag igen.
Denna Halloween har gått mig obemärkt förbi, faktiskt. Inga häxor eller monsters har plingat på våran dörr, så det har jag inte heller sett, förutom när Felicia och hennes kompisar plingade på hos mina föräldrar.
Här har vi portkoder/telefoner i varenda hus, så ingen kommer ju in. Det enda jag har sett är maskerna på Coop, and thats its. Vi tänkte ha Halloween fest här hos oss imorgon, men det får nog skjutas upp. Karo och Anna har precis kommit hem från USA och är jätte trötta och Andres mår inte så bra- Han är inte den som klagar direkt. Men igår var han på akuten hela dagen pga ont i mage och rygg, vilket han gått med i flera veckor.. (Jag vet! Envis!) Bukinflammation och även gallsten som ställer till det.  
 
 
Har ni firat Halloween denna år? Hur?
När är det man går till kyrkogården och tänder ljus? Har för mig att det är imorgon?
 
Jag är ensam hemma nu, fast barnen är lediga från dagis. Mummu ringde tidigare och frågade grabbarna vart dom har lagt hennes nycklar. För er nya läsare som inte vet så är Danilo & Jonathan helt tokiga i nycklar. När dom kommer till Mummu och Puua så tar den ena Mummus nycklar, och den andre Puuas bilnycklar.
Och igår verkar det som att Danilo lagt ifrån sig nycklarna på något mystiskt ställe där Mummu inte hittat dom.
Jag tror att han la nycklarna på ett säkert ställe och paxade dom tills idag
Hur som helst så fick hela barnaskaran följa med hem till Mummu för lite mys (och leta efter nycklen) så att jag fick vila.
Shit jag har verkligen ingen tålamod att skryta med just nu. Redan när man slår upp ögonen på morgonen så ska man gör det och det och det och det.  Och säger man att vi kan väl ta det lite lungt såhär på morgonen, så brakar det liv i huset kan jag lova! Det finns inget som heter tålamod för vissa här hemma... Jag kan inte vara på hundra ställen samtidigt och göra allt, så tålamodet testas till max... *suck*
 
Skönt att det är helg nu iaf, så Andres också är hemma.
Här får ni några blandade bilder
 
Lite badkul
 
Tjejsnack som gäller?
 
Coola grabbar, eller vad säger ni?
Lite för mycket liv där hemma?
 
 
Nu håller lill-sessan på att möblera om i min mage igen, jag känner hur hon trycker ut en fot eller något på sidan av magen på mig, nästan så att jag kan ta tag i den, lika häftigt varje gång!!!
På måndag får vi se henne gen, då är det tillväxt ultraljud som gäller. Längtar!
 
Vill önska er alla en fin helg!
 

Bilbarnstol- CHECK!

Vi fick låna en bilbarnstol från Shabnam & Diego, TACK!
 
Nu kan det strykas från listan också :)
 
(och så lägger jag till pyjamas och spegel till bilen)
 
 
VAD BEBIS BEHÖVER:
 
- Vagn (stryker bort den när den har kommit)
- Leksak till vagn
- Filt till vagnen
 
 - Spälsäng
- Madrass
- Spjälsängsskydd
- Kudde
- Filt till sängen
- Baby mobil
 
- Bilbarnstol
- Spegel till bilen
 
- Babygunga
- Baby monitor
 
- Byrå! (hur kunde jag ens missa det?)
- Bodys
- Byxor
- Strumpor
- Pyjamas
- Overoll
- Mössor
 
- Bärsele
 
- Snuttisar
- Nappar (ska vi använda napp eller ej?)
- Nappflaska
- Blöjor
- Små "kräk" handukar (haha)
 
- Skötbord = Behöver vi ej, då vi byter där vi är
 
- NAMN!
 
Har jag glömt något.....?
 
-JO- ETT NAMN !!!! (Det ligger mellan två namn just nu)
Lägger till det på listan då...
 
(Jag stryker bort sånt som vi har eller har precis köpt och lägger säkert till mer om det plopppar upp)

Vuxit?

Känns som att magen har växt jätte mycket under veckan som gått...?
Nu är det svårt att hitta en skön ställning att sova, och när man väl gjort det ska man upp och kissa eller se till nån av barnen, och sen börjar allt om igen :-)
Blir inte så mycket god natts sömn.

Längtar tills man kan sova på mage igen!


Papper papper....

Åh nej, vad har jag ställt till med...
Jag sitter och lägger in musik till datorn, och därifrån till mobilen OCH så har jag dragit igång värsta projektet...

Innan jag började blogga för över 2 1/2 år sen så dokumenterade jag precis allting i en dagbok/scrapbook om mitt liv, funderingar, tankar, graviditet med Nicole och Vanessa, om barnen, början av graviditeten med grabbarna, ja, jag har skrivit allt sen -06- ungefär. Nu hade jag en massa lösa papper kvar som måste ordnas i ordning och lägga i pärmarna.

Nu ligger det papper och bilder över hela v-rummet och jag måste bli klar innan barnen kommer hem. Sån är jag, om jag inte är klar med saker och ting och har allting i tipp topp ordning så mår jag inte bra.

Som tur är så är det dagboks anteckningar "bara" under ca. 7-9 månaders tid.... *Suck!*

Better get going!


Morgonmys

Lite morgonmys, all by my self.
Tända ljus, en stor kopp varm choklad och Mummus egen gjorda muffins =)!

Ska fixa in lite nya låtar in på min mobil nu tänkte jag.

Höres när det är klart! ;-)


RSS 2.0