BB- väskan och massa babbel

Tjohoo, vet ni vad jag har gjort?

Jag har packat BB-väskan.

Jag har ju fått mycket mer sammandragningar nu den senaste veckan, dom har kommit allt oftare, så jag tyckte att det var lika bra att ha detta gjort så man slipper stressa och tänka på sånt när det är dags.

Och förresten så ska vi åka in direkt när det är dags så att jag hinner få antibiotika innan bebis tittar ut. Jag har ju haft väääldigt snabba förlossningar med Vanessa och grabbarna, så att packa BB-väskan är inget jag hinner tänka på sen när det väl sätter igång. Naturligtvis så behöver den här förlossningen inte alls gå lika snabbt som de andra, men det är lika bra att vara förberedd. Right?

 

Jag känner att sammandragningarna har blivit fler och det känns annorlunda också. Livmodern håller på och förbereder sig för en förlossning och det är klart att det känns annorlunda nu för att bebisen är ju större. Ont sådär gör det ju inte, känns bara lite obehagligt. Men lite läskigt när dom kommer mitt på natten också, och ibland väldigt tätt.

Nojjig som man är så undrar och tänker jag om det var såhär det kändes när jag började öppnas?

Dom ska ju inte kontrollera mig mer.

 

Den här graviditeten har varit den jobbigaste för mig på många olika sätt. Inte bara för att man har småttingar att ta hand om och inte bara sig själv och magen, men konstant illamående, kräkningar, massa sammandragningar, yrsel, värmeslag, trötthet och den senaste av dem alla (vilket jag inte vet vad det egentligen är?) Men hur som helst så gör det jätte ont "där nere" när jag går? Som i sidan av blygdbenen ungefär? Det gör ont och trycker på, speciellt vid varje steg jag tar. Vad tror ni att det kan vara?

Jag har ingen aning om hur foglossning känns, jag har aldrig haft det och vet knappt vad det är, men vad jag har förstått så får man ont i ryggen? (vilket jag har, men bara för att jag inte hittar en skön ställning när jag sover)

 

Jag bad Andres påminna mig om att om jag får bebis feber igen (vilket jag garanterat får) så får han påminna mig om den här tiden. Själva grejen är ju att man (iaf jag) glömmer lätt sånt som varit jobbigt när jag har det där lilla guldklimpet i mina armar. Allt det där jobbiga försvinner.

 

Som om allt det där inte vore tillräckligt så har jag stukat min fot också. (<-----klantarsle)

Det var i förrgår när jag skulle ner efter Jonathan i trapporna på Port 73´s lekplats som jag höll på att halka ner. Jag ramlade inte som tur var och kände bara "Jäkla helsinki va ont det gjorde!" men såklart låtsades som om ingenting hade hänt, hellp- det fanns folk där ju. Dagen efter så började det göra ännu mera ont. Hahaha...

Allt det här låter så komiskt egentligen. Det låter mycket värre än vad det är. På det som jag skrivit låter det som om jag ligger inlindad på soffan och ojar och ajar mig själv hela tiden- riktigt så är det inte.

Jag håller igång, ibland springer jag in på toan och kräks och så fortsätter jag med mitt.

Det har blivit en vardag att känna sig bakis varje dag hela dagarna. (inte för att jag vet så mycket om det eftersom jag inte dricker, men ni fattar vinken)

 

 Det jobbiga med allt det här som jag går igenom nu är inte alla de där krämporna jag skrev om, utan det är oron.

That´s whats killing me. Jag kommer inte att kunna slappna av innan jag har min bebis tryggt i min famn.

När man får sitt bebis på bröstet så försvinner all smärta, all oro, allting.

Då vet man att det är värt allt det där miljoner gånger om.

 

 När man har 4 småttingar att ta hand om så hinner man inte tycka synd om sig själv och grina på soffan, och det gör jag inte heller. Det här är ingen sjukdom, jag är bara gravid och allt det här kommer att gå över, det vet jag.

 

Oj va långt det här blev. Ibland blir det en massa oplanerad babbel.

Nu ska jag äta klart min macka och sen hem till syrran för att hämta hem mina ögonstenar. Hon tog med sig dom från dagis idag när hon hämtade Dewin (kiitos!)

Sedan ska vi iväg och handla, för Andres sa att vi ska få besök ikväll....

 

Väskorna står klara!

- Bara några små grejer kvar... (tex mobilladdare + kamera)

 

 

Har även varnat Mummu att hon ska ha mobilen på ljud på nätterna ifall jag ringer mitt på natten. She is ready .

Det närmar sig! Ser att vi båda går och väntar och väntar, med väskan packad :-)
Jag får också som hugg i underlivet, och det har blivit mer nu på slutet. Antar att det hör ihop med foglossning. Häromdagen tog jag mej ut på en promenad och blev plötsligt rädd att jag inte skulle klara av att gå hem igen, då det mitt i allt började göra så jäkla ont, och jag bara klarade av att gå små korta steg.
Lycka till med allt! Jag ska hålla koll på hur det går för dej :-)

Åååh vi har också packat väskorna, skönt att ha det gjort !!

Älskar dessa inlägg!
Lite som när man sitter o pratar med varandra o man har mycket att berätta o allt tillslut bara blir snurrigt. Hihi. :)
Hoppas lilleprinsessan stannar i magen nån vecka till iaf.
Kram från Söderhamn

Hej

Har följt din blogg ett tag då jag varit nyfiken på hur det gått för dig. Vi har varit i samma tråd på fl. Fick min lilla tjej i v 26+0. mmmmåste säga att du är stark som vågade skaffa fler barn efter pojkarna. själv så vågar jag inte för jag vet att jag åter får förtidigt.

Håller tummarna att bebben stannar ett tag till, men måste få fråga du skriver att du ska få antibiotika. Pratar de inget om kortison för lungutvecklingen?

Sköt om dig. kram linda/kramizzar.

Det här med att trycker, gör ont i blygbenet när du går det kan vara att barnet ligger i utgångsläge. Jag hade svin ont visste knappt vad jag skulle ta vägen när jag väntade Mirabelle, barnmorskan hittade inte huvudet och visste inte om hon låg i säte så dom gjorde ett ul som visade att hon låg i utgångsläge för att föra. Var typ i v 35 men hon kom inte förens bf dagen så jag gick så rätt lägen och hade känt så sedan v 34.

Hej! Kikar in i bland på din underbara blogg. Alltid lika kul att se dina fina barn.
Jag tror att det är normal smärta du känner när bäckenet luckras upp. Skulle gissa på en mildare variant av foglossning alltså. Det finns ju olika grader av smärta. Vissa blir totalt handikappade.
Fast jag skulle också tro att det spelar en viss roll om man har flera små barn innan också.
Du kommer garanterat att få bebislängtan igen men om du känner att du inte vill ha fler barn så är mitt råd att avvakta några år tills minstingen är 6-7 år och så kör du ett par Goa ungar till. Då kan de stora hjälpa till på ett annat sätt.
Du är så ung och fräsch att du hinner vänta några år. Jag har ju själv många år mellan de flesta av mina barn, förutom två, och det är jättemysigt att få sladdisar.

Lycka till med förlossningen och jag håller alla tummar för att det ska gå bra!

Foglossning kan göra ont både framtill eller baktill. Framtill gör det ont vid blygdbenet och baktill får man ont mellan korsryggen och svanskotan. Jag hade foglossning från vecka 15 typ och till slut haltade jag för det gjorde så ont när man gick så det kan ju va det du åkt på.
Hoppas de inte blir värre för de är inge kul.

Vd bra att du är redo även på väskfronten nu :) Folk hade dunkat i mig att jag behövde en miljon saker med mig och man ville ju inte missa något som förstföderska. Skrattade när vi kom hem från BB och insåg att vi bara hade behövt kanske en tiondel av det vi packat med... men det har ju du rutin på nu :)
Är säkerligen foglossning eller så är det kanske bara att barnet trycker extra hårt nedåt. Jag hade så i slutet och just när det tryckte kunde jag knappt gå. Dock gillade jag den smärtan lite, för det kändes som ett tecken på att det snart var dags :)
Hoppas ni har en fin tisdag nu!
Kram kram

Hej!
Nu är det ju säkert väldigt individuellt med graviditeter och smärta osv, men det där jätteonda som du känner, låter som foglossning. Jag hade det själv de sista tre månaderna av graviditeten, och den sista månaden kunde jag inte ens gå för det kändes som att någon körde in knivar i bäckenbenet både bak, och fram. Min läkare förklarade att det som händer är att hormoner påverkar de ligament som håller samman bäckenet så de mjukas upp, och då känns det som att de skaver emot varann. Eller något sådant. Och för din del låter det ju som du har fått en rejäl dos av hormoner nu med allt illamående också.
Så hoppas nu att det "bara" är foglossning, och inte bebis som är på väg alldeles för tidigt.
Håller tummarna för att allt går bra, och följer med nyfikenhet din blogg. ;)
Kram Celia

Glöm inte att ändra bälteshöjden på babyskyddet, ser ut att vara på högsta läget nu... Men det har du säkert redan tänkt på...