Där rök andra tanden

Vi har en lycklig och stolt tjej här hemma- Nicole tappade sin 2:a tand idag!
Hon tog en tugga av äpplet tidigare på dan och tanden hängde. Jag klarar inte av att dra ut tänder, så Mummu fick göra det. Hon drog ju ut hennes första tand också. 
 
En sån söt glugg har hon där nu! Smiley
Hon skulle lägga tanden under kudden ikväll, så får vi se om tandfeén kommer inatt... ;) Hon valde att lägga tanden under kudden så att hon får en papperspeng sa hon! Haha... i en glas med vatten får man ju en guldpeng. ♥
 
Syskonen var väldigt intresserade av detta....
Dom hade minsann också lösa tänder ! (noot)
Men det är ju så spännande med att tappa tänder och få besök av tandfeén.
 
Olivia tyckte att hon också hade en lös tand... ;)
 Å min lilla docka håller verkligen på att bli stor. ♥

Nicoles rum

Nu har ni fått se en glimt av Danilo & Jonathans rum så nu får ni följa med till Nicoles rum också, det var helt okey för hennes del, sa hon Smiley
 
Hennes rum är den minsta i lägenheten och jätte svår att möblera efetrsom den är avlång. Jag tyckte nog att det var bättre möblerat sist, men hon ville ha lite ommöblering så det fick bli såhär.
 
Jag ville ha sängen under fönstret sådär som jag möblerade till Vanessa, men den fick inte plats. jag som trodde att Nicole & Vanessas rum var exakt lika stora...
 
Vi tänkte köpa en miniloftsäng till henne så hon får lite mer yta. Och så ska hon få ett skrivbord innan skolan börjar (6-års verksamhete), så då får möblerna flytta på sig igen.
Kanske byta möbler med syskonen så att det blir mer plats här inne.
Men som sagt- möblerna får stå såhär nu tills vidare. ♥
 
...Fortsättningen på rummen följer ...;)

Fortsättningen på Nicoles födelsedags firande del 2

Nu kommer sista delen av Nicoles födelsedagsfirande från i lördags.
Som jag skrev så behövs det två grillar när man grillar med Gonzalez familjen, dom är rätt så många... :)
 
Maten var supergod, alla åt med god aptit.
 
Barnens storebror Micael och faster Ela
 
Hanna & Sergio
 
Melina med Kevin ♥
 
Jag fick knappt hålla i min lilla bebis, Melina tog så väl hand om honom och ville inte släppa han. Han sov så gott i hennes famn tills hennes armar domnade. ♥ Tack Melli ♥
 
Redo för regn!
 
Till deras besvikelse kom det bara några droppar. Smiley
 
Nicole hade frågat hur ånga gånger som helst när vi ska äta tårta och sjunga, så när alla hade smällt maten en stund var det alltså dags. Vi kontrollerade att det fanns 6 ljus på tårtan, och inte 5 som i fredags, haha...
 
Pappa & dotter 
 
Liiah ute på bus!
 
Skönt att bara vara och umgås.
 
Nicole med kusinen Javi :)
 
..... Några har tröttnat på mamarazzin....?
 
Liiah tog tatg i mitt finger och skulle bossa mig till olika ställen...
 
Abuelo & Javi
 
Andres & Kevin ♥
 
Jonathan
 
 
Tusen tack för allt!
♥ Tack alla ni som kom, Nicole hade jätte roligt!!! ♥
 

BIG NEWS!

De stora nyheterna igår var att barnen lärt sig att cykla!!!
ALLA FYRA! 

Helt galet vad vi har skrattat och varit glada (och förvånade!)
Vi bestämde att ta bort stödhjulen från alla cyklar och sänka sadeln till lägsta möjliga.
Nu jäklar skulle dom lära sig.
Och vad gjorde dom?
Jo, Andres höll i dem ett tag och sedan cyklade ungarna helt själva!!!
Det var visserligen lite vingligt först, men sedan gick det bra!!
 
Den första som cyklade var Nicole! Vi hade tippat på att danilo skulle vara först, för det är han som visat mest intresse att cykla. Men en efter en fick dem prova, när dom såg att nicole kunde så ville alla prova och alla cyklade en bra bit själva! SÅ duktiga! This is big! (för en mamma/pappa iaf) 
Smiley
Nicole kan cykla!!!
 
Hon var så glad och förvånad själv när hon upptäckte att hon kunde bemästra detta. Varje gång hon satte sig i sadeln började hon att sjunga. ♥
 
Vanessa kan cykla också!
 
Och Jonathan som satte sig i sadeln första gången ropade direkt: "Släpp pappa, släpp nu!"
Lite kaxig va, men han släppte och grabben cyklade, tills det var dags att svänga, haha...
 
Olivia får nog växa lite tror jag... ;)
 
 
Va glad jag är för deras skull! ♥ Och alla barnen på samma dag!
 Smiley
Nu behövs bara mera övning så gårdetta som smort :)

Födelsedags firande, del 1 ♥

Godkväll!
Dålig bloggning idag, men vi har haft fullt upp med att fixa inför Nicoles kalas del 2.
 
Igår hade vi alltså kalas för Nicole med min sida av familjen.
(Måste dela upp kalasen på 2 delar eftersom vi är så många)
Jag satte igång med att fixa tårtorna på morgonen. 4 st tårtor, Nicole & Vanessa hjälpte till med att skära bananer.Smiley
 
Olivia ville hjälpa till hon också- med att äta alla bananer som dom skärt....
När jag sa till henne blev hon lite sur... då brukar hon sitta och blunda och ta åt sig hårt. När hon gör sina miner måste man hålla sig för skratt, sååå söt!
 
Grädde ville alla smaka på!
 
Fixade och donade, städade och hade mig. Liiite stressad mot slutet, Andres hade inte kommit hem från jobbet och vi behövde kaffe och ballonger. han hann komma hem iaf, och hoppade i badet och åkte sen med Nicole och Vanessa till affären. Gästerna hann komma och vi kom på idén att alla skulle gömma sig när Nicole kommer och överraska henne. Andres ringde när dom var på parkeringen och alla gömde sig i Nicoles rum...
 
SURPRIIIISE!!!
Fast Nicole uppskattade det inte så värst... Hon blev nog lite rädd. När dom kom hem så bad jag henne lämna ballongerna i hennes rum, och när hon öppnade dörren blev hon bara chockad och rädd. Dom hade med sig heliumballonger som spelar "Happy Birthday" till henne :)
 
Nicole öppnade dörren och såg alla och räckte snabbt sina ballonger till Mummu och slängde sig på hallgolvet lite halvchockad. Smiley
 
Nicole fick en massa fina paket, tusen tack! ♥
 
En av de stora heliumballongerna gick sönder, så morbror Toni provade att prata lite. Hur knasigt och roligt som helst!
 
Vid fikabordet ♥
Vi tände ljus och sjöng för våran docka, och sen upptäckte någon att det bara var 5 ljus på tårtan.... Wops... Smiley
Helt seriöst, när jag tog fram ljusen så räknade jag dem t om! 5 st.  Och inte reagerade jag mer än så. Andres hade kontrollräknat också och reagerade inte heller, fast vi båda såg att det var 5. Såklart la jag till ett ljus igen sen som hon fick blåsa ut igen ;) ♥
 
Våra barn + kusinerna ♥
 
När Olivia hade käkat upp sin tårta i köket så ville hon hjälpa mosteri också med sin...
 
Trots att det var livat och lite galet så sov denna lille prins kalaset igenom....
 
Alla väntade på att han skulle vakna...
 
Min bror Toni & Kevin
 
Så när han gnydde lite så fick han gå från famn till famn... Smiley
 
Och så fortsatte han att sova. han sover bra när det är livat omkring han, men när alla gästerna hade gått hem vaknade herren på direkten. Blev nog lite för tyst....?
 
Puua & Liiah (Puua lär henne lipa...)
 
Visst har Puua konstiga ögon? Inte konstiga, men speciella? De är bruna med en vit/ ljusblå ring.
Vanessa höll på med ballongerna...
 
 
Tusen tack allihopa för att Ni kom och förgyllde Nicoles födelsedag! Betyddde massor för henne! ♥
Smiley
 
Fortsättning på denna dags firande kommer imorgon ;)
Nu ska jag lägga mig på soffan och titta på Gladiatorerna med dem som är vakna ;)
 
P.S Jag ändrade headern igen, vilken av dem två var finast? Eller hann ni se den förra?

Picknick & Avslutnings ceremoni

Nu har jag fått klartecken från barnes föräldrar att lägga ut bilderna från tisdagens vårpicknick på dagis! ♥
 
Alla föräldrar och syskon var bjudna, så vi tog med oss picknick korgen och gick dit. Min brorsdotter Emma följde med oss, likaså Mummu & Puua. ♥
 
Vilken skillnad på vädret från de senaste dagarna! Kallt och blåsigt! Från sommarklänningar och sandaler till dubbla tröjor och jacka. Hoppas att värmen kommer tillbaka snart!
 
Sen var det dags för barnen att sjunga. Nicole ville absolut inte följa med, hon ville inte sjunga- trots att hon själv varit så taggad och tyckt att det ska bli så roligt att mamma & pappa kommer och tittar på henne.
Jag sa att hon inte behöver, för det är ingen idé att tvinga och pusha på henne, då blir det ännu mera "en big deal" så jag visade de andra barnen vägen och snart som det var tassade även Nicole bakom oss och ställde sig och sjöng! Smiley
Finska avdelningen sjöng först 3 låtar på finska och fröken spelade gitarr samtidigt. ♥
 
Sen sjöng alla avdelningarna sommarlåtar tillsammans.
 
Nicole står där högst upp, twinsen längst fram, och Vanessa sitter bakom några av tjejerna, hon syntes knappt till :(.
 
Dom sjöng Idas sommarvisa, vilket är min favorit sommarlåt. Jag älskade den redan som liten och har en massa barndomsminenn med den låten. ♥ Och nu fick jag höra mina egna barn sjunga den inför deras egna sommarlov. ♥
 
Olivia var inte alls så intresserad alls att höra syskonen sjunga. Hon var fullt upptagen med att äta kakor.
 
När dom hade sjungit så hade dom ett avslutnings ceremoni för de barnen som ska upp till 6-årsverksamheten efter sommaren. Den första som ropades upp var Nicole.
 
Hon var så glad och stolt att få gå fram och ta emot en diplom och en ros.
 
Känslig som jag är så blev jag ju rörd till tårar....♥
Gaah!
 
 
Jag är så känslig när det är något sånt här...Jag har riktigt blandade känslor.
Nu är alltså tiden på dagis över för min lilla docka. Nya äventyr väntar på henne.
Hon tar ett stort steg framåt och kliver in i den stora världen.
På dagis har allting varit så skyddat. Nu ska hon börja 6-årsverksamheten till hösten, nu blir dom här tuffa, kaxiga stor-barnen på dagis de minsta igen bland alla stora skolbarn.
 
Min lilla docka - ha inte så bråttom med att bli stor!
Snälla kan någon stoppa tiden, om bara för en stund!
T om nu när jag skriver det här rullar tårar för mina kinder.
 
 
Tiden går, det märker man när något sånt här händer. Åren på dagis har rullat på, nu hoppar mitt förstfödda barn av det tåget. Stå på egna ben utan sina syskon där.
 
Nu låter jag som att det här jordens undergång och det är det ju inte. Bara en ny kapitel i livet. Men man blir ju påmind att hon inte kommer att vara liten för alltid. Den här tiden går ju så sjukt fort, det är det som gör mig ledsen. 
Jag får aldrig igen den här tiden. Jag hoppas att jag gjort tillräckligt för henne, att hon har mod nog att stå på egna ben, prova sina egna vingar lite. Jag finns här om hon skulle falla.
 
Ser ni hur mesig jag är? Grinar för att mitt barn ska avsluta sin tid på dagis. Smiley
Men ni förstår, mitt förstfödda...Blir stor...♥
Haha, ni ser- jag är hopplös!
 
Tusen tack för gratulationerna på Nicoles 6-årsdag idag!
Hon blir lite blyg och ler när jag berättar för henne hur ni alla grattar henne :) ♥
 
Snart kommer familjen på fika, måste fixa det sista! Tog bara ett litet andningspaus här emellan!

♥ NICOLE 6- ÅR !!! ♥

Det är ingen vanlig dag, för det är Nukkes födelsedag Hurra hurra hurraaa!
 
Ett STORT GRATTIS till våran älskade Docka Nicole på 6-årsdagen!
♥ Så som du väntat och längtat efter denna dag! ♥
 
Du tror att du är jätte stor, men du kommer alltid att vara min lilla docka.
 
 
Jag älskar dig så mycket Nicole.
Ord kan verkligen inte förklara... Inte ens i närheten vad du betyder för mig.
Vi fick kämpa för att få dig i 2 ½ år. Och sen kom du äntligen och lyckan var total.
Tack för att Du finns Nukke. Jag är så stolt över dig, varje dag.
 
Jag är stolt att få kalla mig din mamma.
 
 
Älskar dig.
"Yli merien..." du vet hur den går, våran alldeles egna specialla sång som jag gjorde för dig när du föddes. ♥
 
Hoppas at du får en helt toppenfin dag!
GRATTIS!
 
 

♥ NICOLE ♥

God kväll!
Vi har precis tittat på Sunes bilsemester med barnen och väntar nu på att resten av barnen ska somna, sen ska jag och Andres titta på film i luuuugn och ro.
 
Jag lovade ju att skriva lite om varje barn, och här kommer det första inlägget jag skrev:
 
Nicole- våran förstfödda, omtänksamma, känsliga 5 åring. ♥
Om bara 3 veckor fyller våran älskade docka hela 6-år.
 
 
Hon räknar ner på dagarna, äntligen är det hennes tur!
Nicole går igenom nån slags fas där det händer så mycket.
(när gör barn inte det? Eller skyller vi på någon fas när det sker förändringar...?)
Hon försöker vara stor, samtidigt som hon är liten.
 
Nicole är jätte snäll och omtänksam med ett hjärta av guld.
Hon har riktiga humörsvägningar dock, ena stunden är hon sitt vanliga omtänksamma glada och snälla jag och så kan det vända blixtsnabbt och så har hon förvandlats till en kaxig och uppnosig tonåring! What happened liksom...? Smiley
Räcker med någon liten sak som avlöser det och så blir hon arg och slänger i dörrar och skriker att man är sååå dum.
Knappt man hinner hänga med i svängarna där.
 
Nicole är snäll och vill vara till lags. Hon vågar sig inte på nya saker utan är mer försiktig och avvaktar istället.
Ibland önskar jag att hon vågade ta för sig lite mera, speciellt nu när hon ska börja på förskolan till höst. Men jag antar att hon kommer att växa som människa, som sin egen individ när hon får stå på egna ben. Hon har alltid varit omringad av sina småsyskon, alla 4 går ju på samma avdelning på dagis också, det blir första gången för henne att stå på egna ben, skaffa nya vänner och klara sig själv. Lite jobbig tanke nu måste erkännas, men detta fixar hon. Hon har ju inga problem med att skaffa vänner och prata med folk. Att börja på 6-årsverksamhet är ett stort steg för henne som hon ser fram emot jätte mycket, hon känner sig jätte stor. Jag hoppas att hon hamnar i en riktigt bra klass och får massor av nya fina vänner.♥
 
Me and My Baby Doll. ♥
 
 
Nicole älskar att lägga pussel, rita och mysa!
Varje natt kommer hon fortfarande till våran säng och lägger sitt tätt tätt bredvid mig.
Hon vill ha en massa närhet, pussar och kramar.
Det är mycket tankar och känslor med henne nu. När man säger åt henne på skarpen om nånting så går hon sönder.
Hon älskar också att leka med alla sina små prinsessor, gubbar och djur, och kan sitta och leka ensam hur länge som helst med dem.
 
 
 Hon är jätte mån om sina yngre syskon och ser till att dom har det bra.
Hon älskar att sköta om och gosa ♥
 
 
Ibland får man påminna sig om att även fast hon är äldst av 6 barn så är hon fortfarande en liten tjej på 5 år.
En liten, stor tjej :)
 
♥ Nukke mamma älskar dig "yli merien yli vuorten, kohti kuuhun tähtiin ja takaisin ;)" ♥
 
Vi fortsätter med "Vanessa-inlägget" imorgon. ♥

Nicole modell för Lindex ♥

Äntligen kom bilderna ut på våran docka Nicole som hon gjorde för Lindex för nån månad sen. ♥
Hon var så glad när vi klickade in på deras hemsida och såg henne där Smiley.
 
Älskar den här bilden ♥
 
 
Och jag älskar hennes kläder som hon har på sig, och de andra barnens också.
Det är ut Lindex Spring party kollektion.
 
Behinds the shots:
 
 
Sötis. ♥
 
Har ni sett hur mycket fint Lindex har fått in nu?
Vågra knappt gå in där ju Smiley!

♥ Plusset som äntligen blev till en Bebis ♥

Detta är alltså fortsättning på mitt inlägg " ♥ Hur allting började ♥" som ni kan läsa om i tidigare inlägg.
 
Jag tänkte fortsätta dela med mig lite till av våran resa mot våran första bebis- Nicole.
Jag tog ner denna andra pärm och gick igenom. Den var mycket lättare att läsa än den första. :)
 
      
 
Vägen till graviditeten med Nicole var såhär:
 
Jag fick börja med ägglossnings sprutor som heter Puregon.
Dessa sprutor tar man varje dag i magen från cykeldag 2 (?), tills ett - eller högst 2 äggblåsor har blivit ca. 18-20 mm stora. Man går på strikta kontroller, om fler än max 2 ägg har blivit för stora så måste man avbryta hela behandlingen. Helst ska det bara vara 1 äggblåsa och man justerar själv hur mycket man sprutar in, efter läkarens ordinationer, såklart. En dag tar man i vänster sida av magen och nästa dag sprutar man i högersida av magen.
 
Andres fick göra detta på mig de första gångerna, det kändes lite obehagligt, men efter ett tag gjorde jag det själv. - Och det kändes verkligen ingenstans.  Så efter 17 dagars sprutande såg min mage ganska färgglad ut med sina röda/blåa stick här och där.
Vi gick på kontroll och fick goda besked, nu hade jag en äggblåsa som var 19 mm stor och jag skulle få ta sprutan som släpper ägget. Den heter Ovitrelle.
 
 
Häftigt det där egentligen, eller hur? Att man har sett själva äggblåsan som skulle bli en del av ens barn. Min del av Nicole. ♥ Knasig tanke, men häftigt ändå, tycker jag. 
 
 
Precis så kändes det. Jag hade mycket hopp för dessa sprutor. Jag var helt överlycklig att vi äntligen kommit så långt att jag fick ta Ovitrelle för att släppa ägget, jag kände att vi verkligen hade en ärlig chans nu, trots att det bara var 25-30 % chans att det skulle ta, men nu hade vi åtminstone alla förutsättningar till att lyckas- och det kändes så jäkla bra!
 
Tiden till beräknad icke mens (kallas för BIM) kröp fram på snigelfart. Hatade den väntan!
Skulle jag få ett + på stickan eller skulle jag börja om men sprutorna på nytt?
Några dagar innan BIM fick jag bruna flytningar, så jag tänkte att det var kört.
Jag gjorde mig beredd mentalt att börja en ny behandling med sprutorna
 
En dag innan jag skulle få mens gjorde jag ett graviditets test ändå. Ganska fort dök det upp ett blått +.
Jag fattade verkligen ingenting och trodde knappt att det var sant.
Jag var ensam hemma då och skuttade runt, skrattade hysteriskt, skakade och var sådär lycklig som en nybliven gravidmamma kan vara. Tur att ingen såg mig, annars hade dom nog skickat mig till dårhuset. :)
Jag vågade knappt tro att det var sant och undrade hur jag skulle berätta för Andres.
 
Dagarna och veckorna som följde var jätte förvirrande. Jag visste inte om jag vågade tro att det var helt sant det här. Kunde det verkligen vara sant? Jag vaknade varenda morgon och tänkte: "Wow! Jag är fortfarande gravid!"
 
Några dagar efter började jag få bruna flytningar som höll sig flera dagar och jag fick inte komma på undersökning, för så tidigt ser man inget ändå. Så jag fick vänta. Tortyr.
 
Jag kommer ihåg att jag bara ville lägga mig ner och sova bort allt och vakna när jag hade gått förbi vecka 12 + och därmed de största riskveckorna. Vem visste då att jag skulle vara orolig hela graviditeten...?
En vecka senare började jag blöda mycket. Flashbacks.
Jag satt på toan och skakade och fick ingen luft, jag trodde att jag hade förlorat det bästa som hänt mig.
 
Jag åkte in på kontroll och till min stora lycka såg vi hur ett litet hjärta pickade på. ♥♥♥ Vi kunde pusta ut.
 
Jag ville så gärna berätta för mina nära och kära om graviditeten. Min syster hade luskat ut detta redan, men vi ville inte berätta för någon annan. Första gången berättade vi för alla direkt, för att sedan få berätta att vi förlorat det. Vi ville inte gå igenom det igen och jag hade svurit för mig själv att blev jag nånsin gravid igen så skulle jag inte berätta något förrän vecka 12.
 
Såhär skrev jag vid detta tillfälle:
 
 
Illamåendet kom som ett brev på posten i ungefär vecka 7 + och höll i sig under hela graviditeten, tills att Nicole föddes. Men det gjorde mig ingenting. Jag älskade att känna att hon var där inne.
Jag hade all tid i världen att vila när jag ville eftersom jag då var hemmafru :)
Jag brydde mig inte om att jag mådde illa och allt som hände, bara jag visste att Nicole mådde bra i magen så tog jag allt.
Jag hade väntat på detta så länge att jag tänkte fan inte börja klaga nu!
 
Vi funderade mycket på namn, titta här vad vi hade som namnförslag då: 
(innan vi visste om det var en flicka eller pojke vi väntade)   
 
 
Ser ni vad jag hade som namn överst på listan? Kevin/Cevin. Precis som nu.
Några till favvo namn har dykt upp som inte finns med här, men i stort sett så :)
 
Alla trodde att vi skulle få en pojke. Pojkar finns det många fler av på Andres sida av familjen än flickor.
Andres hade bestämt namn på våran son, om det hade blivit en pojke så att säga ;) Han skulle ha hetat Nicolas.
 
På rutin ultraljudet fick vi veta att vi skulle få en dotter och var överlyckliga.
Vi hade att välja mellan namnen Daniella, Nicole och Vanessa.
 
Såhär skrev jag:
 
 
Där har ni ett bevis på att han ville ha 10 barn!
Det hade jag helt glömt bort, men jag får nog visa honom det här sen, haha... Konstigt bara att han sa att barn nummer 25 skulle bli Daniella när han "bara" skulle ha 10 barn med mig. Smiley
(Det blev så att Vanessa fick heta Daniella i tredje namn)
 
Vi gjorde ett 4 D ultraljud på Titt-Ut också- såå häftigt hur klart och tydligt man kunde se allt! 
 
 
Det var så mycket tankar under hela graviditeten att jag inte kunde slappna av och njuta fullt ut.
Jag var så jäkla orolig hela tiden att något fortfarande skulle hända med Nicole i magen, att det här var alldeles för bra för att vara sant. Det gjorde inte saken bättre att två av mina bekanta förlorade sina barn precis innan födseln vid denna tidpunkt.
 
Jag var helt knäckt och ibland kunde jag få panik och tänka att dom måste plocka ut henne nu medans hon fortfarande lever! Tyvärr så har jag dom tankarna nu också lite då och då. Och jag skäms för det. Det kändes bara för bra för att vara sant, att jag skulle äntligen få föda fram ett friskt barn. Att bli mamma. ♥
 
Jag funderade på olika sätt hur hon kan tänkas födas på bäst sätt, utan risker, utan att det hinner hända henne något, att något går snett. Jag funderade på igångsättning så att jag slapp tänka på att något skulle hända henne innan allt sattes igång normalt. Jag funderade på kejsarsnitt så att inget kunde gå snett. Jag pratade inte om min oro med någon ingen skulle förstå. Jag pratade med min barnmorska på BVC och hon ordnade en tid med en specialist i Huddinge för att prata om det här. Om min oro att något fortfarande kan hända med min lilla docka i magen. Jag kallade henne Nukke som betyder docka på finska under graviditeten när vi fick veta att det var en liten flicka i min mage. ♥ Samtalet med specialisten gick bra. Hon undersökte mig och sa att hon inte trodde att det skulle dröja med än en vecka tills vi hade henne hos mig. Jag var öppen 1.5 cm och helt mjuk- så hon gjorde en hinnsvepning på mig.
Detta var i vecka 37 + nånting. Jag kände mig lugnare efter att ha pratat med henne.
 
En vecka gick och ingen Nicole ville komma ut.
Jag kommer ihåg att jag förberedde mig varje dag med att raka mig, tvätta håret och då och då la jag på lite brun utan sol så att jag skulle känna mig söt och pigg när jag mötte mitt barn, haha... Vad jag skrattade när jag läste det: "Jag ville ju inte skrämma mitt barn med mitt bleka nylle"
 
Denna bild är tagen 2 dagar innan Nicole föddes.
 
 
Andres och jag var på picknick vid havet uppe på bergen och hade jätte mysigt.♥
 
Fredagen den 30/5 2008 klockan 04:10 kom första värken.
(Då var jag i vecka 39 + 2.) Jag låg och vred och vände mig i sängen tills jag bestämde mig för att ta ett varmt bad. Värkarna var 5-6 mellanrum. Jag var hur cool lugn som helst. tvättade håret, klädde på mig och sminkade mig, och sen väckte jag Andres. Jag blödde lite (vilket jag inte kommer ihåg om jag inte hade läst) och 7:51 kom vi in till Huddinge sjukhus.
 
 
Jag var öppen 3 cm och fick lustgas och senare också epidural.
Jag har aldrig varit den som säger att man inte ska använda sig av smärtlindring och speciellt då inte epidural när man föder barn. Jag säger bara "följ kroppen", och i denna stund kommer jag ihåg att jag tänkte "Give me all the drugs you can get!" Haha.. det var första och enda gången jag fått epidural vid förlossningar, inte för att jag inte har velat, men för att de andra förlossningarna gick så fort att det inte hanns med bara.
 
Smärtan som förstföderska var hemsk! Man visste ju inte alls vad man hade att förvänta sig och det gjorde så ont att jag inte kunde slappna av alls, vilket gjorde att det gjorde mer och och tog ännu längre tid. 
Ta mig inte fel nu, alla mina förlossningar har gjort ont, men man har lärt sig att hantera smärtan på annat sätt.
Man kan slappna av och andas bättre genom värkarna, vilket jag inte kunde så jäkla bra här. Haha..
Och så har mina andra förlossningar gått mycket snabbare än denna första.
 
Efter epiduralen så kändes det hemskt skönt. Jag kunde slappna av och gick runt i rummet, skrattade och läste tidningar innan det var dags för mig att krysta ut världens vackraste docka.
 
Jag kommer ihåg att dom la en spegel där nere, så att jag kunde se hennes huvud titta ut vid en krystvärk, för att sedan försvinna igen. Riktigt frustrerande, men då kämpade jag på ännu hårdare, jag ville ju se hela henne!
Hon hade så galet mycket hår att alla barnmorskor skrattade t om.
 
Och sen föddes hon. Min lilla Docka. ♥ 
All smärta, alla oro, allt är borta. Man känner bara.... Kärlek.
Min dotter som jag längtat efter så länge låg nu här på mitt bröst och gråter lite. Så söt och så mycket hår.
Vilken känsla. Går inte ens att beskriva. Andres står bredvid och kramar mig och tittar på sin nyfödda dotter, så stolt och rörd. Vi har skapat denna lilla underbara människa.
Vi har äntligen blivit en familj.
 
Det första jag sa när jag fick upp henne på mitt bröst var att "Jag älskar dig".
 
Barnmorskan gick ut för att gråta lite. Det här var hennes första förlossning som hon fick själv ta hand om och hon blev så rörd. Hon hade senare sett min annons på Mitt i tidning och på det viset fick hon tag på mig, och än idag är vi vänner på facebook, men har inte sett irl efter förlossningen. 
 
♥ Nicole föddes den 30 maj, 2008- 2 800 g och 47 cm. ♥
 
 
En nyfödd Nicole i sin pappas famn för första gången ♥
 
 
Jag vet inte hur lång tid det tog med första värken tills att hon var ute, men kan det ha vart 13 timmar?
Innan jag flyttades från förlossningen till BB var min feber tvungen att gå ner, och när vi väl skulle gå så sa jag
"Hejdå, vi ses om 9 månader igen hoppas jag!" 
 
 
 
Nicole, 3 dagar gammal.
Mummu hade köpt henne denna första klänning som deras dockor har än idag. ♥
 
En nybadad liten skrutt:
 
 
 
Kan inte förstå att denna lilla docka, min efterlängtade lilla bebis fyller 6 år snart.
Tappat sin första tand och börjar 6-års verksamheten till hösten... Så klok och omtänksam.
 
♥ Om du bara visste hur efterlängtad du var Nukke. ♥
You will allways be my baby. ♥
 
Fortsättningen följer, sen är det dags för vägen mot Vanessa och hur det gick till ;)

TWEENIE

Hjälp!
Det har flyttat in en hemskt kaxig tonåring i min "lilla" Nicole! Våran gulliga 5-åring har plötsligt förvandlats till en 15-årig diva med attitydsproblem!
Ge mig tillbaka min 5-åring!
Jisses vilka humörsvängningar, jag hinner inte riktig med på svängarna.
 
Om det här är en försmak på vad som komma skall i tonåren... God bless us! ♥
Och så kommer syskonen tätt efter sen också. Giv.Mig.Styrka
 
 
Ena stunden är hon hur gullig som helst och på ett ögonblick kan hon förvandlas till en ilsken diva som skriker att jag är dum och att hon inte tänker lyssna och så stänger hon sig in i rummet.
2 minuter senare kommer hon ut som om ingenting hade hänt och är återigen sitt gulliga, omtänksamma jag.
 
Och när går denna utvecklings period över då?

Nästa tand står på tur & lillsyrran är INTE glad!

Nu är Nicoles andra tand lös också, grannen med tanden som flyttade, haha..
Lillasyster Vanessa är inte glad över sin systers utveckling, mest bara svartis faktiskt, så hon sitter och vrickar på sina tänder på dagarna också i hopp om att dom ska börja vara lösa. Smiley
 
Här har vi en stolt 5-åring!
 

... och en sur 4-åring....
 
Ha inte för bråttom med att växa upp Vanessa. Du kommer att tappa dina tänder tids nog. ♥

♥ Tandfén har varit här ♥

Vi har en tandlös tjej här hemma- och då menar jag inte lill snuttisen Olivia, utan storasyster- Nicole.
Hon har äntligen tappat sin allra allra första tand!!! Smiley
 
Den har varit jääätte lös i flera dagar nu och Andres har varit så sugen på att rycka bort den, men Nicole synade det och lät pappa inte ens titta eller känna på den.
Jag har fått vricka på den, men jag är en kyckling när det gäller att ta ut tänder, jag kan bara inte rycka bort dom, jag får kalla kårar. (sitter i sen jag var liten och tänderna rycktes ur, haha) Känns obehagligt, men jag har vrickat och känt och sedan i torsdags-fredags så har den varit jätte lös så jag vart nervös att hon skulle svälja den i sömnen, haha...
 
Kolla bara här:
 
Andres berättade att Abuela (=farmor på spanska) är jätte bra att dra ut tänder på barn, att alla barn, barnbarn och kompisarna har gått till henne för att dra ut tänderna så tanken var att vi också skulle göra det.
Men Andres har varit sjuk hela helgen, så det har inte blivit av.
Igår tog vi en promenad till Mummu för att hämta Olivias vagn som stått hos dem i några dagar. Och då frågade vi om Pappa eller Mummu skulle få känna på tanden (dra ut) och då var det bara Mummu som fick göra det.
 
Bråttom hem till Mummu här:
 
Men först måste dom stanna och knacka på hemma hos "Rölli"...
Nicole följde med Mummu ut till köket och sen hördes en massa skratt och glada utrop och en stolt överlycklig tjej kom och visade sin tandlösa leende och tanden i handen!
Smiley

Hon berättade själv att hon varit jätte nervös att tappa sin tand och var så glad och stolt att hon tappat den nu! ♥
På hela dagen kunde hon inte sluta le och prata om det. Min lilla docka...
Hon fick lägga tanden i ett glas med vatten över natten så att hon kanske kunde få en guldpeng av tandfen eller lägga den under kudden.
Hon valde att lägga den under kudden så att hon kunde få en papperspeng istället! (smart tjej?!)
 
På natten hade den genereösa tandfen kommit och det väckte hon mig för mitt på natten för att berätta...
 
Tandfen har varit på besök!
 
 
Lillasyster Vanessa var inte så glad.
Hon vill också tappa sina tänder nu och bad sin pappa dra ut en.
 
 
HUR ser tandfén ut egentligen?
Nicole tänker att det ser ut som goda fen i Askungen eller någon av de tre i Törnrosa. Andres säger att det är den där lilla musen Perez som tar barnens tänder (spansk film om tandfen)...
 
Jag kommer ihåg när tandfen kom hem till mig när jag var liten och hade tappat en tand. Jag hade lagt den i ett glas med vatten och så låg där en guldpeng och en femma när jag vaknade nästa morgon.
Döm min förvåning när jag sen hittade min tand i köksskåpet! Där tappade jag min tro om tandfen. Thanks mom! Hahah...
 
 
Vad har ni berättat för era barn?

Första tanden är lös!

Nu har det äntligen hänt!
(Ni som följer mig på instagram (mybabydolls) fick nyheten redan igårkväll.)

Nicole har ÄNTLIGEN upptäckt att hon har en tand lös!!
Så som hon väntat och längtat när alla hennes kusiner tappat sina tänder.
 Smiley
Igår sprang en överlycklig och stolt tjej till mig och sa att NU minsann är en tand lös och jag såg direkt att denna gång var det sant- det var en liten glipa där som inte funnits förut och visst var en tand i "undervåningen" som vi säger lös!
 
 Smiley
Hon var så superduper lycklig att hon inte visste vart hon skulle ta vägen!
Nicole ville direkt att jag skulle skicka bilden och berätta för en massa nära och kära om det den stora nyheten och så fårt mobilen plingade till så frågade hon glatt vad dom har skrivit. ❤
 
Våran lilla docka håller på och blir stor....
👀😳😖
 
Hoppas bara att hon inte tappar den alltför fort då hon ska iväg på fotografering imorgon, dom har nog inte förväntat sig en tandlös tjej, haha...
 
Lillsyrran Vanessa tjurade sen i en timme för hon också vill ha en tand lös.
Inga förklaringar tycktes hjälpa, allt är bara så "orättvist!" Smiley
 

Möte i skolan

 
Ikväll är det öppethus på skolan som jag sökt Nicole till. Jag gjorde anmälan i torsdags, för mig var valet väldigt enkelt. Det blir Vikinga skolan som ligger här precis vid oss.
Tänk vilken lyx att ha skolan så nära!
Även jag gick i denna skola från årskurs 4 till 7. Jag fick åka skolbuss eftersom vi bodde i Jordbro då.
Tänk att dockan blir så stor att hon börjar i förskole klass efter sommaren?
 
Har en del frågor, hoppas att jag har möjlighet att ta upp dem.
 
Vi har just ätit middag och nu leker barnen kurragömma och Olivia & jag ligger här på soffan.
Hon är jätte trött, fast hon sovit 2 pass idag. Hon kräktes när hon sov på förmiddan, tror att det blev för mycket frukost för henne. Det var bara att tvätta alka hennes sängklader. Igen. Och hoppa i och bada och tvätta henne.
 
Så fort kameran kommer fram: "Shiiiz!"
säger hon och ger sitt vackraste (?) leende. 😂
Hon har fortfarande inte ätit bra och ligger helt slut här på soffan.
 
Idag fick jag riktigt sug att fixa och dona, möblera och byta rum och hela faderullan. Meeen jag gjorde inte det.
 
Kanske jag kan fixa grabbarnas rum imorgon, måste bara hämta paketen som jag beställt... Och visst vore det snyggt med någon fondtapet där med deras hela vita väggar...?
 
Nu ska jag göra mig iordning lite.
 
Ikväll börjar familjen Annorlunda, ska ni titta?

Skolval

Fick en en klump i magen när jag kollade igenom posten idag.
Shit. Är det redan dags för skolval?!
Tänk att min lilla docka börjar i förskoleklass redan efter sommaren???
Det känns ju som det var igår när hon föddes, vårat efterlängtade lilla docka.❤
 
Men nu är det alltså dags att välja skola där hon ska spendera sina dagar ett X antal år.
Sorgligt men jätte spännande på samma gång. 
Snart är hennes dagistid slut.
 
 

♥ Nicole ♥

God morgon söndag!
Tänk att det redan är 1:a september??
Den första officiella höstmånaden. Det ser ut som en riktigt höstväder ute just nu, det blåser och en massa gula löv ligger på marken.
 
Jag lovade ju att skriva lite om varje barn, om vad som händer, vad som är nytt just nu. Det är ett roligt minne att läsa om och minnas tillbaka till. Medans jag svarar på era frågor så publicerar jag det här nu, så att ni ändå har något attt läsa när ni kikar in här ;)
 
Vi börjar med Nicole. =)
 
Nicole aka. (<--- also known as) Nukke (som är docka på finska) -våran först födda barn.
Tänk att hon redan är 5 år. Så som vi fick kämpa med att få henne.
 
Nicole är en klok, snäll tjej med ett hjärta av guld. Så omtänksam och gullig, tänker jämt på andra.
Hon är i en känslofas just nu. Tänker på en massa och funderar, frågar och försöker förstå.
Hon vill gärna ta hand om alla, hjälpa till. Genomsnäll.
 
Men hon är också kaxig. Cheezuz vad kaxig hon kan vara ibland.
 
Nicole är familjens Drama Queen. I am not kidding! Inte ens lite. Det är jämt drama drama drama med henne.
Hon skulle lätt få en plats på "Days of our Lives" den där tjejen. Allt kan bli sååå stort.
 
Hon är också väääldigt gammaldags. Hon pratar gammaldag och gestikulerar med sina händer och ibland kan jag inte hålla mig för skratt,
 
Nicole är känslig, väldigt mammig och väldigt blyg och osäker inför nya situationer. Ibland vet jag inte om jag ska pusha på henne för att hon ska våga prova, eller om jag bara ska låta bli.
 
Nukke älskar gosa och vara nära. Om hon får välja mellan godis och grönsaker skulle hon välja grönsaker. Mest gurka och majs. Hon äter i så mycket godis, men när hon äter så äter hon cola-nappar.
Hon älskar att leka med sina Barbies och kan sitta inne på sitt rum hur länge som helst. Jag älskar det faktum att hon kan sitta och leka helt själv. Jag som trodde att barnen aldrig skulle "lära sig" att leka ordentligt.
Hittils har dem lekt i korta stunder och snabbt tappat intresset eller så har det börjats bråkas eller annat som avbryter. Så jag älskar att hon hittat till leken.
 
Vi har tagit bort stödhjulen från Nicoles cykel men hon är inte så förtjust att lära sig att cykla ännu.
(Här på brorsans cykel)
 
Mummu är en väldigt viktig och betydelsefull person i hennes liv (förutom egna familjen).
Kompisar har hon men hon älskar att hänga med sina kusiner Emma & Felicia. Dem är nog hennes förebilder.
 
Här är en bild tagen hos Mummu & Puua Smiley
 
Våran älskade Docka Smiley
 
 
Tänk så stor du blivit... Jag är så stolt över dig Nukke och jag är så glad och tacksam att just jag fick bli din mamma.
Jag älskar dig "yli merien, yli vuorten, kohti kuuhun tähtiin ja takaisin"Smiley

Barnen ca. 7-8 månader

På måndag fyller lill Snuttis 8 månader. Hallåå, vart har denna tid tagit vägen?
Ni var nyfikna på hur resten av gänget såg ut när dem var ca. 7-8 månader, här kommer lite bilder Smiley
 
 
 
Vad tycks?
Är någon av den lik den andra?

♥ NICOLE gästbloggar ♥

Hej allihopa!
Jag heter Nicole och mamma sa att jag får gästblogga idag! Kul!
 
Lite om mig- Jag är en snäll, klok och omtänksam tjej. Mamma & Pappa tycker att jag är familjens Drama Queen, jag undrar vad dom kan mena med det...? Mamma tycker också att jag är kaxig ibland, och undrar smått förfärad hur det kommer att vara när jag är tonåring, whats up with that- jag är 5 år! Snacka om åldersnoja, måste vara för att hon själv fyllde 30 år nyss...? DET är ganska gammalt!
 
Imorse när jag vaknade så såg jag några filmer som pappa hyrt på bordet, och vet ni vad? Jag tror att min mamma & pappa har filmkvällar med något gott att äta varje kväll när vi sover, utan oss! Bäst att vi slutar med det, för jag vill också ha myspys, äta godis och titta på film. Men Mamma säger att dom inte alls har något mys, att hon går och lägger sig samtidigt som oss, men jag tror faktiskt att hon ljuger.
Vet ni vad förresten?? Om man ljuger, så växer ens näsa! Jo, det är sant! Det har jag precis lärt mig från den braiga filmen Pinocchio. Det är därför mamma har såndär lång näsa. Själv vågar jag inte ljuga alls efter att jag såg filmen- fast jag skulle vilja. Mamma har ett hålhake på mig där, jag blir alltid tvungen att erkänna, även fast jag skulle vilja dra en vit lögn lite då och då. Jag menar- behöver mammor och pappor verkligen få veta att jag inte alls åt upp den där potatisbiten? Behöver dom verkligen få veta att det egentligen var jag som startade bråket med mina syskon när jag skyllde på de andra? Jag tycker inte att det är nödvändigt att dom ska veta precis allting, men pga av den där Helsingin Pinocchio så får de ut allt från mig, precis allt! Och det är orättvist!!!
 
Annat än det där så mår jag toppen och njuter av mitt sommarlov. Jag saknar inte dagis alls. Fast jag saknar min favvo fröken Liinamaija, men hon flyttade till Finland för 2 månader sedan, samtidigt som jag och mina syskon började vårat sommarlov. Och det tycker jag är ledsamt. 
 
Häromdagen var jag och pappa iväg och handla, bara han & jag.
Jag älskar att få åka iväg med bara mamma och pappa.
Igår köpte pappa en enhörning till mig- som kan gå! Förstå va bra det är! Fast det inte är min födelsedag, eller jul.
Jag håller i kopplet och så går den och gör ljud!
Det här är sååå mycket bättre än att ha mina småsyskon i koppel, för dom börjar bråka bara.
 
Ojdå, nu fick mamma bråttom- brorsan råkade visst slå ner blomkrukan så den gick i tusen bitar.
Alltid ska dem bråka med mamma så hon blir arg... och så får hon börja städa igen. Men inte jag, jag bråkar nästan aldrig med mamma.
 
Det här är jag förresten:
 
 
Den här bilden tog mamma imorse, jag älskar att komma och lägga mig hos henne när pappa gått till jobbet.
 
 
Fast imorse låg min lillasyster Olivia där också och hon hade visst ett illaluktande paket till mamma i blöjan- direkt på morgonen. VEM orkar bajsa direkt på morgonen!? Men det gör hon, alltid. Men tur att hon sket i blöjan istället för att skita i badvattnet när vi tar vårat morgonbad, för då blir mamma smått hysteriskt att skriker att vi måste skynda oss upp, mitt i allt.
 
Åhh va jobbig min mamma är nu när hon frågar mig vad jag vill bli när jag blir stor, hallååå, give me a breake jag är fortfarande 5 år! Allt jag vill är att bestämma vilken klänning jag ska ta på mig och lära mig att torka mig själv efter #2!!
 
Nä nu måste jag gå och ta hand om min enhörning, den har precis ramlat och slagit sig så jag måste ta henne till doktorn.
 
Ha en fin dag allihopa! 

Övningscyklar!

Vi övningscyklar för fullt med barnen.
Vi har ju tagit bort stödhjulen i Nicoles cykel och har en styrpinne där, så den används nu av både Nicole, Vanessa & Danilo (!). Alla har ju egna cyklar, men det är bara denna som inte har stödhjul.
Jonathan är inte intresserad alls av att cykla, han vill helst cykla på sin 3-hjuling. Danilo racear med sin cykel för fullt.
 
Nu har alla 3 velat övningscykla med Nicoles cykel, och det går väl sisådär.... 
Nicole cyklar på ganska bra, och jag kan släppa henne i nån sekund här och där, men det går till slut åt pipsvängen.
Vanessa vinglar sig fram så fort jag provar på att släppa för ett ögonblick.
Danilo är faktiskt duktig! Han kämpar på och tycker att det är jätte roligt.
 
Jag sa att den som lär sig att cykla först får en belöning. (Ja, en muta!, eller låt oss kalla det för en liten morot...)
Då vart det fart på dom. Jag har fått springa efter cykeln varv efter varv, barn efter barn.
 
Får lite av en hjärtattack när Vanessa ska öva sig. Ni som läst här vet att hon är familjen klantis, det är alltid hon som slår sig och hennes ben är fulla med blåmärken.
Hon skulle nog behöva en full krigsutrustning när hon ska börja cykla själv. 
 
Så började vi cykla häromdagen och hon skriker för full hals att jag inte ska släppa. Vilket jag naturligtvis inte gör då hon cyklar fram som ett fyllo ungefär. Hon trampar på som bara den och får upp ett högt fart, och sen kommer en backe ner, och vad gör hon då om inte tvärnitar!?
 
"Kolla jag har lärt mig att bromsa!!!" No shit! Då var det jag som hade behövt en krigsutrustning så som jag höll på att flyga med styrpinnen i handen. Men hon var så stolt.
 
Och när hon vinglade fram där med cykeln så släpper hon plötsligt handen från styret:
 
"Kolla, jag kan cykla utan händer mamma!" Jo, ja...  Kanske vi ska ta ett steg i taget...?
 
Men jag är så stolt över henne. Hon är modig, och hon försöker. Hon är inte rädd att misslyckas (förutom när hon åkte rakt in i buskarna) men hon är en tuffing. Och det har hon alltid varit, och det är en egenskap som jag beundrar henne för. 
 
Jag & Nicole
 
Och jag & Bessa (=Vanessa)
 
 
När vi hade cyklat ett tag sa hon att hon kan cykla nu, när ska hon få överraskningen?
Försök då att förklara att lära sig att cykla tar tid, att man måste öva, öva, öva.
Tålamod är nog inte deras strakaste sida... 

Tidigare inlägg
RSS 2.0