God morgon lördag!
2 dagar kvar till julafton, hur har ni det? Julstress eller allting klart?

Jag och Olivia har precis duschat av oss, lill-skruttan har käkat lite frukost och ligger i matkoma här just nu.
Väntar på barnmorskan som ska ta temp på mig (?!) och lillan och sen ska vi till köket och ta oss (<----mig) något att äta.

Håll tummar och tår att vi får åka hem idag!!! Nu är det bara att vänta på domen.

Kram till Er alla!
XOXO

Nu har även denna dag på BB gått mot sitt slut, Olivia har ammat och även fått ersättning.
F*N va ont det gör i mina bröst! Dom är svullna och sprickfärdiga, och såriga redan nu. Barnmorskan fick titta på om hon tog rätt, och det gjorde hon... (!?)
Kommer det att göra såhär ont och så att nästan tårarna ska rinna varje gång så vet jag inte vad jag ska göra. :-(

Nu ska jag försöka sova och jag ber och hoppas sååå att detta blir våran sista natt här. Nu på kvällskvisten kom nästa smäll- Olivias gulsot har stigit och fortsätter den att göra det så får vi inte åka hem imorgon. *Snälla, låt allt vara jätte fint så vi får åka hem till resten av familjen. Snart är det jul och så mycket som ska fixas.*

Under natten får jag fortsätta kämpa med amningen, dom sa att hon måste äta mycket så hon kissar och bajsat bort gulsotet. Känn ingen press, nänä...

Godnatt på er, och ta hand om varandra <3 Snart kommer tomten... ;-)

Idag träffade vi barnläkaren som undersökte våran lilla ögonsten, hon klarade allting galant och läkaren gav oss grön flagga att åka hem! :-D
Jag blev såklart överlycklig och ringde Andres som skulle komma hämta hem oss, han blev minst lika glad som jag.

Jag packade ihop allt i rummet, slängde sängkläderna i tvättpåsarna och så väntade vi bara på att sköterskan skulle komma med en ny tid till oss till på söndag för att väga lill-sessan.
Och när hon äntligen kom så sa hon att barnläkaren kollat fel. Han hade trott att Olivia var 5 dagar gammal och inte bara 2, för dom får inte skicka hem prematura barn förräns dom är minst 72 timmar. Vi får inte åka hem.
Vilken smäll!!!
Jag hade sett fram emot att få hämta hem mina småttingar från dagis och fira att deras första jullov börjat. :-(
Jag försökte övertala läkaren och sa att vi kommer tillbaka imorgon, men dom har sina regler, och jag förstår ju det, det är för Olivias eget bästa. Men det kändes jobbigt.

Så Andres fick åka hem ensam, vi stannade kvar. Innan mitt stora hjärta gick så bäddade han om på sängarna, tack!

Vi får hoppas på att Olivias vikt planar av, nu har hon ju gått ner av sin födelsevikt, vilket dom brukar göra de första dagarna, så vi hoppas att det vänder!

Dom kom in och tog PKU- testet på henne nyss, usch va jag tycker synd om henne när hon blir stucken... :-( Mina pussar gav henne lite tröst iaf. Hihi...

Snart ska jag få in min middag, själv har lilla damen precis käkat så hon ligger nöjd vid mitt bröst!

Vi höres sen igen!

P.S Tusen tack för alla fina, värmande kommentarer! <3 Ni är bäst!

Idag är det alltså fredag den 21 december. Bara en liten påminnelse till mig själv då dagarna varit lite annorlunda och omtumlande... :-)
Endast 3 (?!) dagar kvar till jul!!! Whaaaat?

Idag skulle jag ha gått hit till Huddinge, några trappor ner till specialist mödravården för att prata om en igångsättning. Troligen hade den skett under mellandagarna eller så hade det blivit under nästa års första dagar. Men lilla Olivia tyckte annorlunda och ville vara med sin nya familj till jul istället. <3

Tänkte fortsätta med förlossningsberättelsen nu:

När vi hade promenerat i 1.5 timme så gick vi tillbaka. Värkarna gjorde mer och mer ont och kom allt tätare.
Det blev undersökning och jag hade BARA öppnats en halv cm sen sist! WTF!? Jag som trodde att så ont som jag hade skulle det gå snabbt?! Tji där fick jag.
Tappen hade dock förkortats, och nu var det bara 1 cm kvar av den.
Det var bara att vänta och allt gjorde mer ont och ofta, 1 minut mellan varje värk.

Vid nästa undersökning var jag öppen 4 cm, och då ville jag ha smärtlindring så jag bad om lustgas.
Min räddning! Gjorde så jääkla ont ändå men jag kunde andas och slappna av lite bättre iaf. Jag kommer verkligen INTE ihåg att det gjorde sådär ont.

Härifrån gick det ganska fort, men det tog ett tag innan jag ens kom till 4 cm. Jag mådde illa och kräktes flera gånger och då kom mer och mer vatten ut.
Andres var helt underbar, han masserade min rygg och höll min hand under värkarna.
Ett tag var jag helt borta av lustgasen, det haf jag sett på bilderna och videosnuttarna Andres tog på mig... Fast jag flinade ju till kameran och var väldigt trevlig! ;-)

Vid nästa undersökning var jag öppen 6 cm och ca. 10 minuter sen fick jag klartecken att krysta. (Hon trodde inte på mig när jag så snabbt efter 6 cm sa att jag måste krysta)
Och sedan var det bara att ta i, och sedan vila och låta Olivia hämta upp sig också, och så krysta igen.
Därifrån tog det inte lång tid innan vi fick våran efterlängtade belöning.

Lilla Olivia kom till världen onsdagen den 19 december klockan 12:31.

2725 g och 46 cm "lång".
Så perfekt och alldeles, alldeles underbar. Kärlek.

ALLTING försvinner när man får sitt nyfödda barn på sitt bröst. Ingenting annat spelar någon roll.
All smärta är borta och allt är bra.
Att man mått som man gjort under de 36 veckorna hon legat i magen betydde ingenting, för nu var hon här och hon är värt allting tusen gånger om!

Känslan går inte att beskriva, man känner bara hur all oro, smärta, allt försvinner och istället känner man bara kärlek, tacksamhet och ödmjukhet.

Olivia- Vi ÄLSKAR dig så otroligt mycket! Tack för att du kom till oss.

Nu sitter vi och väntar på barnläkaren som ska undersöka lill-skruttan.
Hoppas vi får grönt ljus och får åka hem idag! :-)

Idag kom också moster Karolina och gosade med lill-sessan, hon hade med sig världens gulligaste body med tillhörande mössa till Olivia (ni vet ju att vi/jag är helt tokiga i Mimmi & Musse & gänget kläder/saker?) Såå söt! Hon behöver bara växa lite mer så passar dom perfekt! (Bild nedan)

Och lite senare kom även Abuela och Abuelo på besök. :-)
Olivia fick presenter igen, ursöta kläder! Speciellt de tuffa "jeans" tightsen med volanger i bak älskade jag! Och Andres fick sina favvo choklader <---- som barnen åt upp. Ja, nästan allt iaf.

Under hela tiden sov lill-skruttan och vaknade när allihopa hade gått hem.
Nu är det bara hon och jag, vi får se om hon vill sova i sin egen säng här bredvid min denna natt, så att jag äntligen får sova PÅ MAGE, eller om det blir som förra natten då hon bara ville ligga nära och snutta. Så fort jag la ifrån mig henne så blev hon ledsen... Hon är ju så go, så jag myser mer än gärna med henne :-)

Klockan är strax 21:30 och jag har tagit en dusch och ska snart till köket och hämta lite "kvällis".

Idag var en stor dag för våran familj, barnen fick äntligen träffa sin lilla syster- sååå som dom har längtat!!!
Längtan har varit lång för mig med, men för dom små så har den nog varit olidlig.
Nu är all längtan över, nu är hon här och det var ett gäng mycket glada ich stolta syskon som kom idag.
Alla fick hålla henne, titta på henne och lära känna sin lillasyster lite idag.

Olivia har varit vaken en lång stund på förmiddagen, men så fort dom kom så somnade hon, eller så lurades hon bara :-D Hon är van vid deras (o)ljud så hon känner sig trygg med att sova så.

Nicole höll henne mest och sjöng för henne- "Blinka lilla stjärna där" är lilla Olivias låt nu. Så fort hon började låta lite grann var Vanessa snabb med att säga till mig att jag måste ta fram tutten! Haha...

Annars då, ja, rummet kändes ganska litet när hela faniljen var här..:-)
Vanessa har undersökt de fina väskorna man får här på BB till bebis och mamman, Nicole har hängt lite här och var, Jonathan har legat i Olivias bilstol, Danilo har mest gosat med mig och så har hela gänget lekt flygplan på dessa sängar. (Man kan justera dom, höja och sänka lite allt möjligt) Hihi :-)

Nu ska vi till köket en sväng, skriver mera strax när lill skruttan ändå sover :-)

Vi förbereder oss, för snart kommer Pappa Andres med Nicole, Vanessa, Danilo & Jonathan och hälsar på sin lillasyster! <3
Har varit och vägd lilla mini Dockan, såklart hade hon bajsat (3ggr nu).
Kommer ni ihåg de där första bajset? Svart och precis som klister.

Nu ska hon få lite ersättning, första gånger ur sin egen nappflaska idag, igår och under natten har hon bara fått deicka ur en mugg. Jag vet, jag har aldrig sett en bebis dricka ur mugg förut, men hon kunde :) Sen ska det ammas och sen är vi redo!! :-D

Hon ligger här, alldeles klarvaken och funderar vad det är gör typer som ska komma, hon har ju hört dom i magen... ;-)

Sen ska också moster Karo och kusinerna Dewin och Felicia komma!

Här har ni bilder, en när hon var alldeles nyfödd och drack ur mugg, och så nu, idag :-)

Andres har ju 2 st små hål vid vardera öronsnibbe, ser exakt ut som piercing hål med det är det inte, han hade dom när han föddes.
Det roliga är att våran Vanessa ärvde det, och likaså Danilo. Fast dom har det bara i ett öra.
Igår började Andres skratta en massa mär han hade Olivia på sitt bröst, hon har också ärvt det, på båda öronen! :-D

Ganska kul grej, går inte att ta miste om vems tjej det här är ;-)

God morgon världen!
Tänkte skriva våran förlossningsberättelse medans den ligger färskt i minnet ;-)

Det hela började nog på tisdagen den 18.12. Andres och jag var ju iväg på vårat sista julklapps shopping (skönt att vi fick det gjort!) kände väl lite mensvärk liknande smärtor. Sedan kom vi hem, gömde undan påsarna och iväg och hämta barnen från dagis och därifrån vidare till Coop och Port73.
Fick kraftigare förvärkar och jag sa hela tiden att vi inte får glömma köpa Alvedon, för det var slut hemma och Ipren får man inte ta när man är gravid.
Handlade inför kvällens middag och så in på en annan affär för att köpa små julklappar till barnens fröknar. (Jag hoppas att vi kan lämna dom imorgon!!!)

Väl hemma flöt allt på, jag hade förvärkar men tänkte inte alls att det kunde vara något på G nu, har ju haft förvärkar 2-3 gånger inom några veckor som vart falskt alarm.

Alvedon och varmt bad på kvällen med barnen så blev det lite lugnare.
Gick och la mig någorlunda tidigt på tisdagskvällen och vaknade av onda förvärkar vid 2:30. Danilo som kommit till oss på natten fick jag gosa på, sen var jag tvungen att hämta mer Alvedon och springa på toan stup i kvarten...

Jag tänkte att jag tänker fasiken inte åka in för ett falskt alarm, Olivia jäklas nog bara med mig för att se om jag är "med" :-) När jag vänder mig i sängen så sipprar det ut lite vatten. Ooookeejj...
Var det vatten? Ni vet, man börjar undra om det kan ga varit rikliga flytningar eller om man kissat på sig lite, haha...
Jag väcker Andres och visar och han tycker också att det är vatten. Då är det nog dags. Jag ringer Mummu som är framme inom 5 minuter (hur hinner du så snabbt??) och så ringer jag förlossningen och berättar läget och hon frågar lite och ber oss komma in. Wiiieee, vi fick komma till Huddinge!
(när vi åkte in för falskt alarm 1 1/2 vecka tidigare var det fullt i Huddinge och vi fick åka till SÖS) Lite mera vatten rinner ut när jag hämtar kläder.

Värkarna fortsatte i bilen, men jag kände att det inte alls var bråttom.

När vi kom fram togs det vikt, blodtryck och CTG på mig. Jag var öppen 3 cm och tappen var fortfarande ca. 2.5 cm lång. Vi blir inte hemskickade, wohoo! Vi blir beodrade att gå på promenad och komma tillbaka om 1.5 timme. Gärna!
Vi promenerar längs korridorerna och pratar om hur vi tror att bebis kommer att se ut, vem hon kommer att likna och hur lång tid det kommer att ta innan vi får träffa henne.

Fortsättning följer, lilla damen är inte alls nöjd med att ligga i en säng bredvid mig, hon vill ligga nära, och helst snutta vid bröstet :-)
Hon är så fin!<3

Jag och Olivia har tagit en promenad till köket och hämtat några kvällsmackor, jag har även klätt på henne sina allra första kläder!
Så söt!<3

God natt önskar vi er!

Nu har vi kommit till vårat BB rum.
Så skönt!

Andres har åkt för att hämta hem barnen från Mummu och Puua, och sp kommer han tillbaka imorgon.

Vi mår jätte bra, har fått i mig middag och tagit det där underbara, underbara första duschen! Stod där hur länge som helst, så nu känner jag mig fräsch igen :-) Och alla prover på lilla Olivia ser jätte fint ut <3

Kommer skriva mer om denna dag inorgon, just nu ligger här och njuter av att se på våran nya lilla vackra dotter som gnyr vid mitt bröst.

TUSEN TACK för alla gratulationer, det värmer!!!

Pratade precis med Andres och alla stolta storasyskon där hemma via face-time, åååh va jag saknar dem! <3
Vanessa frågade om jag kunde "ta hem den där nu", hahaha... Nicole bad mig ta hand om henne och sa att vi ses imorgon, grabbarna bara tittade och skrattade. Mina äksklingar...
Tänk att jag nu har 5 (!) barn!!! Och dom finaste såklart ;-)

Nu ska jag ta och ladda mina batterier en stund innan lill-sessan ska ha mat igen.

Nu är hon här, våran lilla Olivia! ❤

Mer uppdate då fort vi får komma in på vårt BB rum! :-)

Har precis fått klar min antibiotika kur och ligger med täta värkar.
Jo, och de där sexiga nät trosorna och sjukhus linnet har jag också fått på mig! Haha...

Får se hur länge detta dröjer...

Tack för era kommentarer! <3

Efter alla värkar och lite vattenavgång är vi nu i Huddinge sjukhus och jag får promenera runt lite. Hemskickade blir vi INTE utan bebis nu!
Aj nu kommer en värk!
Idag får vi nog en bebis!:-D

Idag var vi på MVC, Andres hann följa med mig och barnen var på förskola. - -

-Blodtryck och järnvärdet var bra, men blodsockret var lågt, precis som sist. Hon sa att det berodde på att jag inte fått i mig tillräckligt med näring, och jag sa att jag kräks ju upp allt på förmiddagarna... Blääh. Jag försöker därför äta ännu bättre och näringsrikt på eftermiddagarna, när det känns lite bättre. Samt en massa frukter där emellan.
Upp i vikt har jag ändå gått, trots kräkningarna varenda eviga dag-nu stod vågen på 60,3 kg och vid inskrivningen vägde jag 49 kg. = ca. 11 kg hittils!

Vi fick lyssna på hjärtljuden och det togs SF-mått på magen, kommer dock inte ihåg vad det visade...?

OCH det bästa av allt? -Bebis är FIXERAD och startklar!!! :-D
Jippiiii!

Efter besöket där åkte vi till Nacka för att kika lite julklappar, och så passade vi på att äta thai-buffe till lunch. Hur underbart som helst att sitta och äta i lugn och ro! Slippa stressa och tänka på att man måste äta snabbt, hjälpa någon, ta upp bestick och bli klar snabbt innan barnen blir otåliga. Bara att kunna sitta och faktiskt föra en diskussion med sin man vid matbordet utan avbrott var väl behövligt.

Blir tyvärr inga bilder från Lucia-firandet och allt annat jag knäppt kort på idag heller, jag ligger i badet nu med färg i håret. Det var dags.

Kraaam! //Satu