Idag är det alltså fredag den 21 december. Bara en liten påminnelse till mig själv då dagarna varit lite annorlunda och omtumlande... :-)
Endast 3 (?!) dagar kvar till jul!!! Whaaaat?

Idag skulle jag ha gått hit till Huddinge, några trappor ner till specialist mödravården för att prata om en igångsättning. Troligen hade den skett under mellandagarna eller så hade det blivit under nästa års första dagar. Men lilla Olivia tyckte annorlunda och ville vara med sin nya familj till jul istället. <3

Tänkte fortsätta med förlossningsberättelsen nu:

När vi hade promenerat i 1.5 timme så gick vi tillbaka. Värkarna gjorde mer och mer ont och kom allt tätare.
Det blev undersökning och jag hade BARA öppnats en halv cm sen sist! WTF!? Jag som trodde att så ont som jag hade skulle det gå snabbt?! Tji där fick jag.
Tappen hade dock förkortats, och nu var det bara 1 cm kvar av den.
Det var bara att vänta och allt gjorde mer ont och ofta, 1 minut mellan varje värk.

Vid nästa undersökning var jag öppen 4 cm, och då ville jag ha smärtlindring så jag bad om lustgas.
Min räddning! Gjorde så jääkla ont ändå men jag kunde andas och slappna av lite bättre iaf. Jag kommer verkligen INTE ihåg att det gjorde sådär ont.

Härifrån gick det ganska fort, men det tog ett tag innan jag ens kom till 4 cm. Jag mådde illa och kräktes flera gånger och då kom mer och mer vatten ut.
Andres var helt underbar, han masserade min rygg och höll min hand under värkarna.
Ett tag var jag helt borta av lustgasen, det haf jag sett på bilderna och videosnuttarna Andres tog på mig... Fast jag flinade ju till kameran och var väldigt trevlig! ;-)

Vid nästa undersökning var jag öppen 6 cm och ca. 10 minuter sen fick jag klartecken att krysta. (Hon trodde inte på mig när jag så snabbt efter 6 cm sa att jag måste krysta)
Och sedan var det bara att ta i, och sedan vila och låta Olivia hämta upp sig också, och så krysta igen.
Därifrån tog det inte lång tid innan vi fick våran efterlängtade belöning.

Lilla Olivia kom till världen onsdagen den 19 december klockan 12:31.

2725 g och 46 cm "lång".
Så perfekt och alldeles, alldeles underbar. Kärlek.

ALLTING försvinner när man får sitt nyfödda barn på sitt bröst. Ingenting annat spelar någon roll.
All smärta är borta och allt är bra.
Att man mått som man gjort under de 36 veckorna hon legat i magen betydde ingenting, för nu var hon här och hon är värt allting tusen gånger om!

Känslan går inte att beskriva, man känner bara hur all oro, smärta, allt försvinner och istället känner man bara kärlek, tacksamhet och ödmjukhet.

Olivia- Vi ÄLSKAR dig så otroligt mycket! Tack för att du kom till oss.