Hemsjukvård

Hejhej!

Detta inlägg får vara kort, tjejerna vaknar nog närsom helst, och så ska pojkarna få mat.
Ikväll tänds brasan, hoppas att det inte är alldeles för kallt ute så att man kan gå ut och titta på den..
Jag tror att Nukke & Bessa skulle tycka om att se den stora elden.

Ska ni till brasan ikväll?

Idag var hemsjukvården på besök hos oss. Dom vägde bara pojkarna, som har vuxit toppenbra!
(Nu kommer jag inte ihåg exakta vikten, men Danilo väger över 2 kg nu, och Jonathan 1800g nånting.
 Stora pojkar nu!
Nästa besök blir på måndag.
Jag måste bara få säga att pojkarna är super duktiga på att dricka från nappflaskan!!!
Dem dricker hela flaskan, flera gånger om dygnet  och jag är såklart jätte stolt!
Vi ska fortsätta med matningen som vi gjort, iaf över helgen, sen ska vi se hur vi ändrar det.
Hoppas, hoppas att pojkarna kan klara av att äta ALLTING själva nart och allt fortsätter gå bra, för då blir dem av med sonden snabbt!
Duktiga grabbar vi har här hemma, eller??

Jag tänkte faktiskt gå ut till gården med barnen när pojkarna har fått mat och flickorna vaknat.
ENSAM med alla 4 för första gången!
Hur ska det gå....
(skriver om det sen)

Igår var Andres gamla vaktkompis, Jonas här för en fika. Han kom med kläder till alla 4 barnen. Jätte gulligt!
Jonas- om du läser detta: TACK SÅ MYCKET FÖR ALLT!
Jag lägger in bilder senare, för dom är i den andra datan.

Nu ska jag gå och värma pojkarnas mjölk, ha en trevlig kväll!
Chaooo!

GRATTIS DEWIN !!!


Idag fyller min systerson/gudson Dewin "Nakki" 3 år!!!
Han är i Grekland just nu och solar och badar och äter is (?) Men sen när han kommer hem blir det kalas!



VI ÄLSKAR DEJ NAKKI!
Hoppas du har en underbar födelsedag!
Pussar &Kramar från alla oss!


Alla sover middag

Det är väldigt tyst här hemma nu...
Flickorna ligger nere i sitt sovrum och sover, och pojkarna sover här uppe, Andres har gått iväg på ärenden.

Idag har vi börjat med en sak igen- att Nicole får nappen bara när hon ska sova.
Idag tjatade hon om nappen, sen började hon gråta för att se om hon nappen då... Icke. Jag hade lagt undan napp och snuttis och sa att hon ska få den när hon ska sova.
Då gick hon fram till spegeln och tittade på sig själv hur hon grät.  
Hon fyller 2 år om ca. en månad, så det är dags att trappa ner med nappen, hon får ha nappen när hon ska sova.
Jag tycker att det ser jätte fånigt ut när ett "större" barn har napp i munnen hela tiden.
Så detta ska vi jobba på. Hon är ju ändå inte "stor" vår docka, men.. ja- hon får ha den när hon ska sova.
(Vi får se hur det går...)
Hon var jätte duktig med det förut, hon lämnade bort nappen helt utan problem, men nu har det blivit lite mer med nappen igen, eftersom hon vart ledsen och så.

Hur har NI gjort med napp till ert barn?
När tycker ni att man ska sluta med nappen?

Och Vanessa är fortfarande världens snällaste bebis. Förutom när man går ifrån henne. Hon gillar inte att bli lämnad ensam för en sekund! Hon går igenom sin "separations ångest fas" nu Hon vill helst bli buren på, eller att man sitter med henne. Stackaren, det blir nog mycket bättre sen när hon kan ta sig fram själv. Hon kan bara krypa baklänges än så länge, eller så försöker hon hoppa fram med rumpan.

Pojkarna är supersnälla dem också. Dom bara sover, äter, bajsar och kissar. Och dom tyr sig till varandra jätte mycket, gosar alltid med varandras händer och har ansikterna tätt intill varandra. Vanessa & Nicole tycker om dom jätte mycket, Nukke vill ge dem nappflaska, och Vanessa vill bara vara nära och titta på dem, och klappa lite. Dom är världens bästa stora syskon!

Nu ska jag försöka vila lite jag också, innan det är fullt ös igen här hemma.

P.S Helt otroligt vad mycket man får gå och plocka och fixa hela tiden.
Ingen bra tidpunkt att vara pedant som jag är......  Hur mycket jag än plockar undan, tvättar och diskar så ser det likadant ut på bara nån minut. *suckar*
Det är väl så det ska vara när man har småbarn, vad ska man förvänta sig??


Onsdag

Vår första natt tillsammans hemma gick väldigt bra. Jag gick upp var 3:dje timme för att ge pojkarna mat. Lite tråkigt att gå uppför trapporna till köket för att värma flaskorna hela tiden bara... Men det funkar.
Till klockan 7-målet gick Andres upp och gav dem mat, jag sov vidare till 8.40 då jag vaknade av att jag hörde tjejerna där uppe. Dom var jätte glada att jag kom upp med pojkarna.

Bessa vill gärna vara med sina bröder och kramas med dem...
Det börjar bli dags för middags vilan...
(Några minuter senare somnade Bessa där på mattan)

Danilo & Jonathan sover
Även jag & Andres somnade utmattade på soffan.
Efter vilan var det dags för mat igen. Stora syster Nicole ligger i sitt rum och sover fortfarande.
Jag fick ge en godis till Vanessa, så att hon skulle hålla sig sysselsatt medans jag matade pojkarna.

När alla hade vaknat så bestämde vi oss för att gå ut och ta en promenad.
Flickorna väntade ute vid gungorna med Andres medans jag klädde på pojkarna.

Grabbarnas FÖRSTA barnvagnstur!

Jag med vagnen

Vi promenerade till handen för att hämta overallerna som jag hade beställt.
Vi köpte även en ny jacka till Vanessa och nya pyjamas till pojkarna.
Vi hann även äta på greken innan vi började promenera hemåt igen.
När vi kom ut så regnade det, och kallt var det också!
Gissa om folk tittade två gånger på oss när vi kom gåendes med TVÅ dubbelvagnar! Hahaha...

 
När vi kom hem gav Andres pojkarna mat, medans jag badade med flickorna. När flickorna var i sängs för natten så badade jag med pojkarna! Jätte mysigt!
Andres tittade på fotboll, så jag badade med en i taget. Först Jonathan medans Danilo väntade på sin tur på handduken, och så var det hans tur. Dom njöt!
Lite jobbigt att bada dem med sonderna, för jag var lite rädd att dom skulle lossna hela tiden, men det gick bra ändå. Jag tvättade deras hår, hela lilla kroppen, och så njöt dom bara av det varma vattnet.
Efter bad var dom jätte hungriga! Danilo sög på Jonathans pyjamas, och Jonathan sög på Danilos hår...

En nybadad Jonathan!

Nybadade bröderna Gonzalez (med sina nya pyjamas)


Och nu är klockan prick 00:00... om en timme är det dags för mat, och jag tror inte att det är någon idé att gå och lägga sig? Pojkarna ligger här på soffan och sover, flickorna sover så sött nere i sitt rum, och Andres tittar på TV här bredvid mig. Micael är också hemma, han sover nog för han ska till skolan imorn.

Nicole är fortfarande orolig att jag ska åka tillbaka till sjukhuset.
Helt plötslig får hon för sig att komma till mig och säger "Hejdå, Mamma....." Jag försöker trösta henne och förklara för henne att mamma inte ska gå nånstans. Då e de lungt, men sen så kommer hon sådär igen.
Hon känner sig nog inte riktigt säker ännu på att jag är här för att stanna? Men det kommer med tiden...

Just nu försöker vi komma in i rutiner här hemma. Det tar nog lite tid med att komma in i allting?
*Phew* va trött jag är...

JAG VILL TACKA ER ALLA SOM HAR VART SÅN OTROLIG STÖD FÖR MIG NÄR JAG VAR IFRÅN MIN FAMILJ,
NI HAR GETT MIG STYRKA!


Jag är så glad och lycklig över att vara tillsammans med HELA min familj nu!
Hoppas att ni fortsätter följa vår resa här på bloggen

GOD NATT!

Första dagen HEMMA!!

Hej!
Nu hinner jag skriva lite mera!
Jag njuter bara av att vara hemma. Känns som att jag varit borta en evighet...
Allt har gått riktigt riktigt bra. Nicole & Vanessa är inte ett dugg svartsjuka (iaf ännu), tvärtom, dem vill hela tiden titta på sina små bröder och pussa dem. Vanessa vill klappa, men hon är inte alltid så smidig med sina rörelser, så henne ska man akta sig för  Hon blir jätte glad när hon ser pojkarna, och börjar klappa sina händer och hoppa framåt med rumpan.
Nicole säger hela tiden "Joonathan, Naniiilo" som om det är ett och samma namn.
Jätte gulliga!
Igår kom läkaren och gjorde undersökningar på pojkarna, och allt såg jätte bra ut! Ett steg närmare hem tänkte jag. Sen väntade vi på kvinnan som ska komma och göra hembesök hos oss. Det kändes som att vi väntade en evighet. Alla väskor var packade och vi bara väntade och väntade... Men sen kom hon och förklarade hur det går till med hemsjukvård. Hon ska komma hem till oss 3 gånger i veckan: Måndag, onsdag och fredag.
Så hon kommer första gången nu på fredag.
Sen fick vi med oss hem allt som vi behöver, och så skulle pojkarna bara mätas, och sen fick vi åka hem!!!!
JEEEHAAAA!!!!!!!!!!!!!
Kändes nästan som att jag behövde springa med dom, så att dom inte skulle ångra sig och ha oss kvar.
Jag lämnade min blogg adress där, så att dom kunde kika in, det blev dem glada för :) Hoppas någon skriver en liten hälsning?
ÄNTLIGEN på väg HEM!

Nu skulle vi åka hem till Mummu & Puua för att hämta hem våra tjejer, och presentera deras nya små bröder för dem. Lite nervöst, men jag visste att dt skulle gå bra. Vi tutade när vi kom, så dom mötte oss på deras uteplats.
Dom blev jätte glada! Mummu & Puua hade aldrig heller sett dem, förutom bakom fönstret. Min Pappa vågade inte hålla dem, för han är rädd att dem går sönder. han sa att tjejerna kan gott ta hand om dem de första månaderna, sen när dem kan busa så ska han ta över...
FÖRSTA RIKTIGA TRÄFFEN MED SYSKONEN GONZALEZ

Min kära Mamma hade gjort en tårta åt oss (precis som hon lovat) Och den var JÄTTE god!
Jag åt säkert 3 tallrikar med tårta!

Nukke smakade också

När moster Karo fick höra att vi har kommit hem och är hos Mummu och Puua nu så fick hon bråttom från jobbet, och körde visst rally hem, för hon var framme på några minuter...
Hon tyckte plötsligt att hon inte hade tid att jobba.

Sen åkte vi hem! Andres hade städat hela lägenheten hela kvällen, så allt var tipp-topp när vi kom hem. Skönt att slippa tänka att man måste börja städa på en gång man kommer hem.

Pojkarna la vi på en rese säng i vardagsrummet, så att dom kan ligga där i lugn och ro, medans flickorna fortfarande kan se dem hela tiden. Sängen får nog stå där i några månader. Skönt att veta att dem ligger "säkert", att inte Nukke eller Bessa kan vara där och dra i dem eller något.
Man slipper vakta dem hela tiden...
 

Senare på dagen kom Abuelo & Abuela på besök också, och hade med sig kläder till ALLA 4 barnen! Jätte gulligt!
Abuelo med Danilo

Abuela med Jonathan

Såhär står Nukke och kikar på sina bröder hela tiden. Därför har vi ställt hennes egen soffa där bredvid sängen, så att hon kan ställa sig på den och kika på dem.

Micael kommer på kvällen och ser sina bröder för första gången. Han vågade inte hålla dem, för att dom är så små... "Kanske till sommaren" sa han

Natti, Natti Danilo & Jonathan!
Första natten i egen säng. Sov så gott!
Puss på dej brorsan!


Så var vår första dag hemma.
Nicole var orolig, och trodde hela tiden att jag skulle iväg.... Stackars liten... Nu ska mamma aldrig lämna dig igen! Du ska se att jag kommer att vara med er hela tiden...

HEMMA!!!

God kväll! Jag skriver från mobilen nu, så det får bli ett kort inlägg... Jag är nere i vårt sovrum nu, i vår alldeles egen säng! Kan inte beskriva känslan att få vara hemma!! Sååå SKöNT! :) Pojkarna ligger i sin nya spjälsäng alldeles bredvid vår säng. Dom delar säng, ligger alldeles tätt intill varandra och sover så gott... Om 2 timmar är det dags för mat igen, så jag har förberett lite med två flaskor ersättning i kylskåpet. Andres blandade till mjölken tidigare idag som räcker till imorgon. (Mjölken heter Enfalac premature och finns att köpa på apotek) Nukke & Bessa ligger och sover i sitt rum här bredvid. Nukke är lite orolig över att jag ska gå hela tiden, och då kramar jag om henne och säger att Mamma aldrig mer ska lämna henne, nu stannar Mamma hemma. Dom är helt underbara.... Men jag sKriver merr om denna dag imorgon och lägger in bilder! GOD NATT! Sov så gott allihopa! :-* PUSU BESOOOO! // Satu- Mamma till 4 underbara barn!

God morgon!

Se hela bildenMin sista morgon här, underbart!
Jag vaknade lite innan 7 (innan telefonen larmade om att det är dags att ge pojkarna mat) och har precis blivit klar med matningen. Egentligen brukar jag sova en timme till, men inte idag.
Jag ska duscha och packa, så att vi är klara att åka närsomhelst.
Idag ska vi prata med hemsjukvården, hon ska förklara lite om hur allt med hemsjukvård fungerar.
OCH så ska läkaren komma in och göra en hälsoundersökning.
Sen är vi klara!

Nu ska jag göra min dagliga träning, sen duscha!

Mamma har gjort tårta till oss!!

P.S MAMMA HAR GJORT KLART TÅRTAN TILL OSS !!!!!
Nam,nam....


No more sad goodbyes. Vår sista natt på sjukhuset...

Och så var ÄNTLIGEN vår sista kväll här på sjukhuset kommen.
Imorgon vid denna tid är jag hemma och myser med min familj. HELA min familj.
Imorgon är en väldigt stor dag för Danilo & Jonathan också... Dem ska få gå ut för första gången i sitt liv, åka i pappas BMW, och komma HEM, träffa systrarna Nicole & Vanessa. Ska bli sååå spännande!!!

Jag vet inte varför men på något sätt är jag nervös inför morgondagen.
Inte för att ta hem pojkarna, utan att "jag ska få åka hem"... Har väntat så länge (3 veckor) på denna dag att jag börjar få fjärilar i magen. Imorgon ska jag ÄNTLIGEN komma tillbaka hem till mina Prinsessor, få krama och pussa på dem hur mycket som helst och ALDRIG, ALDRIG LÄMNA DEM IGEN.
Jag får bada med dem, (Woohoooo!) Natta dem, och vara där när dom vaknar på morgonen leka med dem... bara vara med dem. Och jag får äntligen sova i min egen säng med min man alldeles bredvid mig, och våra små mirakel pojkar i deras nya säng, bredvid vår. Vi blir en hel familj imorgon.
Åhh va jag längtar... Nu är det inte långt kvar...
Ska försöka sova såfort pojkarna ätit vid tio, så att morgondagen kommer fortare. Packa ska jag också göra!
Jag ska få komma hem! Helst skule jag vilja springa hem nu, så att flickorna VET att mamma kommer...
Men imorgon så....



Dem ska vara hemma hos Mummu & Puua medans Andres kommer och hämtar oss. Sen hämtar vi dem därifrån tillsammans. Och åker HEM.

Nomore sad goodbyes.


Jag glömde ju lägga in bilder från kusinträffen som var i fredags
(jag var inte med, men syrran skickade dessa bilder till mig)
Från vänster: Min bror Stefu, syster Karo, och på andra sidan bordet sitter våra kusiner: Sofia, Nadja, Nikolai & Sebastian

Sebastian & Peter

Nadja, Sofia & Karo

Sofia & Nadja


Nu ska jag fixa iordning mig för natten och titta på Svenska Hollywood fruar!
Vi hörs imorgon! Då åker vi heeeeeeeem!



KÄRLEK

SISTA DAGEN PÅ SJUKHUSET! =)

ULTRALJUD AV HJÄRNAN



Idag kom två läkare in för att göra ett ultraljud på hjärnan på pojkarna.
Det gjorde dom också när dem bara var nån dag gamla, men detta är sista gången, och görs alltid på barn som är födda för tidigt, för att utesluta skador.
Allting såg jätte bra ut på båda två!
Jätte skönt... Inte för att jag trodde något annat, men det känns bra att sånt är kollat och allt var OK.

Barnläkaren Kajsa vid ultraljuds maskinen

Håkan utför ultraljudet
(samma läkare som hade samtal med oss om för tidigt födda barn när jag blev inlagd efter
flödeskontrollen dagen innan pojkarna föddes)
Här med Danilo

Och med Jonathan


LUNGRÄDDINGS KURS



Klockan 12 hade vi lungräddning med Anna. Hon kom in med två dockor som vi fick öva på.
Hon berättade hur man ska göra om barnet inte andas och hur apnélarmet funkar när vi kommer hem.
Känns tryggt att vi får med oss dem hem, så man kan sova lungt på nätterna.
Det kan ge falskt alarm när man åker bil eller vagn, för den reagerar på rörelser.
Men på natten är den bäst.
Känsn bra att veta hur man gör lungräddning på barn nu, men samtidigt läskigt om det skulle gå så långt att man behöver ge mun mot mun- metoden.

Dockan vi övade på


Hmm...Vad mer har hänt då...
Jo- En överläkare kom in till vårt rum och frågade om några ryska högt uppsatta män/kvinnor inom sjukvård fick komma och kika på vårt rum och hur vi har det här på Neonatalen. 
(Svenska UD har skickat dem)
Inga problem. Sen kom de när jag höll på att mata pojkarna. EN MASSA FOLK!
Dom hade med sig en tolk och ställde en massa frågor. Dem frågade om de fick ta bilder, och då sa jag att jag behöver bara gå till frissan först, det var tydligen jätte roligt tyckte dom ...
Vi kände oss lite som kändisar, dem fotade oss hela bunten. Undrar vart dem bilderna hamnar...
Då passade Andres på att ta bild på några av dem han också

Senare på dan kom sköterskan Pirkko in och hälsade på oss.
Hon jobbade på Intensiven när vi var där, så henne har jag suttit med och pratat med en massa ensamma kvällar där på intensivavdelningen. Jätte kul att hon kom och hälsade på. Hon tyckte att pojkarna hade växt jätte mycket.
Jag gav henne adressen till min blogg, och hon skulle kika in här, sa hon

Pirkko & jag


IMORGON ÅKER VI HEM !!!!!!

WOHOO !!!!

 
Imorgon förmiddag får vi ÄNTLIGEN åka hem!!!!!
Idag har vi haft förberedelser (lägger in bilderna snart) och imorgon är allting klart, då tar vi hem våra pojkar!!!!!
JAG ÄR SÅÅÅ GLAD!
Min sista dag här nu... (bara för det så går det långsamt)
Imorgon är vi hemma, och vi blir en HEL familj igen.
Jag undrar hur tjejerna ska reagera när vi tar hem pojkarna?
Och hur kommer dom att reagera att jag är hemma? For good!

Andres åkte precis hem nu, han skulle tydligen städa hela lägenheten och sätta upp pojkarnas spjälsäng.
 KÄRLEK!


Väntar på något slags besked....

God morgon!
Morgonens sysslor är gjorda, pojkarna har blivit tvättade och matade, nu sover dom så gott på min kudde.
Andres är på väg hit för vår Hjärt och lungräddnings kurs, flickorna ska till Handen Centrum med Mummu.
Jag sitter här och väntar på något slags besked, sköterskorna skulle komma in efter läkar ronden, så får vi se vad dem har besutat sig för vår del...

Jag tittar på Våra bästa år,och den är ju sååå trög!
Man kan missa med att kolla på den i flera veckor och när man tittar på den igen så är dom på samma ställe. den e egentligen löjlig hela serien, men ändå tittar man! Hahaha...

Natten gick bra, det är bara att gå upp var 3:dje timme och ge pojkarna mat.
Igårkväll vid 23.45 kom en sköterska in när jag låg och tittade på TV och sa att hon tänkte ta pojkarna nu över natten, så att jag får sova. För det får jag inte göra sen när jag kommer hem.
(speciellt eftersom Andres inte vaknar...) 
Men jag tackade nej, för att jag ändå skulle vakna och inte kunna sova utan dem bredvid mig.
Hon tyckte att jag var så tuff och försökte övertala mig. Men jag behöll dem bredvid mig :)



Nu kom Andres, det blir pusskalas!

"Tack för bilderna" ;-)

Moster Karolina & Peter på besök
Karo var den FÖRSTA som får hålla tvillingarna, och hon var stolt! :) Peter ville vänta tills pojkarna är hemma, så han gosade med trötta Bessa istället. Eller hade "hemtrevligt" Hahaha...  
(You had to be there to understand )

Karo med Danilo

Gänget bakom glaset, Hahah...

Min syster & Jonathan

Danilo

Jonathan


Tack syrran för att jag fick "låna" bilderna!

Nu ska jag sova, om mindre än 2 timmar ska jag upp igen och mata herrarna!
 
P.S HOPPAS ATT DETTA BLIR MIN SISTA NATT HÄR!
Sen blir vi en hel familj! *längtar..........................................*

Olika könsroller

Nu tänkte jag fråga er lite vad ni tycker...
Det är så mycket debatt kring dagens feminister om allt vad jämställdhet heter, är nyfiken på hur ni tycker och tänker kring dessa:


* Vad skulle ni göra om er son ville ha på sig klänningar och gå till dagis med den?
* Skulle ni köpa klänningar och annat "tjejigt" som söta volang kläder till era söner?
* Är det OK med rosa kläder till pojkar?
* Skulle ni köpa kläder till era söner med t ex Prinsess tryck, blommor, och annat "gulligt"?

Det snackas också mycket kring att vissa inte tycker att små flickor ska vara klädda i rosa söta kläder, med volanger och grejer, vad tycker ni??

* Tycker ni det är gulligt med flickor som bär rosa söta volang kläder?
* Att pojkar SKA ha tuffa kläder?

Och detta med leksaker då...

* Är det OK att köpa barbies och dockor/dockvagn till pojkarna?
* Bilar och spindelmannen till flickor?

* UPPFOSTRAR DU DINA POJKAR ANNORLUNDA ÄN DINA FLICKOR?? *
Hur långt ska man låta detta med jämnställhet gå?

Skulle ni  t e x raka av er flickas långa hår, bara för att hennes bror har gjort det?
Eller ska flickor ha långt hår med söta tofsar och flätor?
Ska pojkarna ha långt hår?

Skriv gärna några rader och berätta vad ni tycker!

(Personligen skulle jag INTE låta min son gå nånstans med klänning, och jag klär definitiv mina flickor i rosa och volanger, jag tycker att det är fint.)

Flickornas FÖRSTA picknick för i år

Idag tog Mummu & Puua med sig flickorna till ankdammet och hade med sig lite picknick.
Dom hade en mysig dag, matade ankor, åt sin picknick och sen lekte dem i sandlådan. Mamma skickade några bilder till mig på tjejernas allra första picknick för i år.
Jag ser fram emot MÅNGA, MÅNGA fler picknickar under vår/sommar


"Kippis Munnu!"

Kippis Puua & Bessa!

Lek i sandlådan

Puua har nästan begravt Bessa under all sand... Som han gjorde med lilla Nukke förra året...

FLICKORNA TACKAR FÖR EN ROLIG DAG!

S V A R


ROBERT GONZALEZ- Hej! Va roligt att du har hittat hit!  
Vi mår bra, tack- Längtar tills vi får åka hem, men nu dröjer det nog inte länge!  Hur är allt med dej?
Besetos!

KICKI- Va roligt att höra att kalaset gick bra! Har du några bilder därifrån som du kan skicka?
Vart bor Tini & Robban nu?
Oj, stackars Milo....  Hoppas att han mår bättre nu??
Hur har er helg annars varit?

COCCO- Jepp, det blev från Name It också, jätte söt!

Hoppas att ni alla har haft en bra helg??
KRAM

Tänk OM...

Nu kom sköterskan in och sa att alla provsvaren ser bra ut !!!
Jippiiiieee!!!!
Det var en stor sten som föll från mitt hjärta! Nu kan INGET hindra oss från att åka hem!
Och så fick jag in ett papper: "FÖRÄLDRAUTBILDNING INFÖR HEMGÅNG TILL HEMSJUKVÅRD" där det står om apnélarmet, och hur man ska göra om den börjar larma.
Sköterskan sa att jag ska fundera över om vi har några frågor att ställa dem imorgon.
Imorgon vid 12-tiden ska vi ha kursen, och sen får vi se vad som händer.

Tänk om vi ändå får åka hem imorgon?

Olika prover...

Hej Hej!

Ja, som jag skrivit förut att jag SKA hem imorn...
Läkaren kom hit och sa att dem håller på och förbered sig på att vi ska åka hem, men hon tror INTE att det blir imorgon. Men kanske på tisdag.
Hon sa att dem ska ta prover på pojkarna, så att dem verkligen vet och känner att dem skickar hem barn som är redo. Och det är ju OK, vi vill att pojkarna ska vara helt redo, så man slipper oroa sig när man är hemma.
Och det har vi tyckt att dom är för länge sen, men blodprover måste tas, och saker och ting ska förberedas.
Byta deras vitaminer och se hur dom reagerar på det osv.
(Idag fick dem järn för första gången: "Niferex"- samma som jag åt under graviditeten)
Dom har talat om för hemsjukvården och vi är "näst på tur".
Vi ska även gå på HJÄRT & LUNGRÄDDNINGS kurs innan vi får åka hem.

Neu Lash

Min syster Karo och hennes pojkvän Peter kom förbi och hälsade på oss idag, och dom fick träffa bebisarna för första gången också! Eftersom vi snart ska få åka hem, så fick min syster komma innanför dörren och titta på pojkarna. (Jaå, hon spritade sina händer ordentligt...) Hon va så glad och stolt att hon var den FÖRSTA som fått hålla våra guldklimpar!
Jag glömde kameran inne på rummet, så jag väntar på att hon ska lägga in bilderna på datorn 
Jag lägger ut dom här så fort jag kan!

Hon kom även med den nya "neu Lash" till mig. Hon har själv använt den, och man ser verkligen resultat!
Ni kan köpa den på hennes salong: www.u-zone.se !!!

Vad är neuLash

neuLash är ett innovativt serum som förstärker ögonfransarna och bidrar till friskare, naturligare fransar. Produkten visar otroliga resultat efter endast 4 veckors användning, med påstrykning en gång dagligen. 
Formulan är en blandning av peptider, aminosyror, vitaminer och andra ingredienser som stärker och förbättrar hårstråna.

Produktprestanda

Serumet skyddar mot förslitningsfaktorer och hjälper till att förbättra fransarnas styrka och kvalitet. neuLash innehåller nödvändiga proteiner och vitaminer samt mjukgörande och föryngrande ingredienser, som alla förstärker befintliga fransar samt ökar tillväxten av nya,  fransarna får mer lyster,böjer sig och blir mer elastiska. Varje frans får näring och energi som förvandlar tunna, spröda och korta fransar till kraftigare, mer välmående på bara 30 dagar.

 

Angripare på dina fransar

Det är många faktorer som påverkar ögonfransarna. Flertalet produkter såsom mascara, ögonfransböjare, sminkborttagningsmedel, blekning och färgbehandlingar, användandet av lösögonfransar (med lim) samt mediciner försvagar alla ögonfransarna. Dessa produkter kan orsaka brytning,förtunning, blekning samt för tidigt fransavfall. Åldrande spelar också en stor roll då det minskar kroppens egen produktion av nya fransar.


Found them!

Nu hittade jag äntligen en overall på nätet som jag beställde!
Söt va??
(Tack alla som gett mig tips)


SURPRIIISE !

Vilken härlig överraskning jag fick igår!
Klockan var över sju på kvällen när jag satt på sängen och matade våra pojkar och pratade med min svägerska Anna i telefonen när någon knackade på dörren.
In kom- ANDRES!!!!
Han skulle stanna kvar med mig över natten!
Med sig hade han hämtat mat från vår favvo Thai restaurang. Åhh va gott det smakade med RIKTIG mat!
Senare gick han iväg och handlade lite lördagsmys och kom tillbaka med läsk, redbull, glass, godis, kexchoklad, frukt, chips och annat gott.
 
Det var en härlig överraskning, jag som hade saknat dom så mycket hela dagen.
Min mamma sov över hos oss med tjejerna.
Dom hade planerat för detta redan i fredags, och kommit överrens att inte berätta något för mig.
TACK MAMMA!
Jag har verkligen världens bästa mamma! Hon ställer alltid upp!
(PUSU, BESOO- RAKASTAN!)
Jag vet ärligt talat inte hur jag nånsin kan Tacka min mamma och pappa för allt dem har gjort för oss medans vi har bott här på sjukhuset. Inga "TACK" kan förklara hur tacksam jag verkligen är.

Dom tar så bra hand om tjejerna, och alltid med öppna armar. Flickora är som hemma hos dem, häromdagen hade Nuke kommit hem til dem och det första hon gjorde var att leta fram sin stol, och säga: "Jag vill ha maaat!"
Hahaha...

Det var hur mysigt som helst att ha Andres här med mig.
Natten gick bra... Fråga bara Andres, som själv sov som en baby hela natten igenom...
Det var tänkt att vi skulle hjälpas åt på natten, men han sov om en stock.
 
På morgonen frågade sköterska honom om det hade varit en lång natt... "Njaaa...." hade han bara svarat.

Nu på dagen har vi bara väntat på att läkaren ska komma. För jag sa igår till sköterskan igen att dom får bereda för vår hemgång, och hon skulle hälsa läkaren det när dom går ronden.
Sköterskorna tycker som jag- pojkarna mår toppen och både jag och Andres känner oss jätte trygga med att åka hem med dem. Som jag sa: om jag hade tvekat ens lite så skulle jag vänta. 
Dom ser inget skäl heller till att vi inte skulle få åka hem.

Nu så skulle läkaren komma på eftermiddagen och prata med oss och ta några prover på pojkarna.
*HOPPAS* att allting ser bra ut, för då får vi nog åka hem.
Så vi väntar...
Andres har åkt och ska hämta hit tjejerna ett tag, så att jag får pussa och krama dem (träffade dem inte igår ju)
Då ska Andres vara här, och jag ska ut och leka i parken med flickorna.
Men först skulle dom till Babyland och köpa ett mjuklift till, till vår tvillingvagn där hemma

MAMMA & PAPPA-
TACK FÖR ALL HJÄLP!
VI ÄLSKAR ER !!!

 Andres mi amorsito

Andres & Jag


S V A R

KICKI:

Hej vännen! Tack, va roligt att du vill läsa :-)
Pojkarna gosar sådär hela tiden, dom söker sig alltid tätt, tätt intill varandra :) Jätte gosiga.
Hur var Neas kalas??
Var Tini & Robban där? (Hur var det med dem??)
Hur är det med din familj? Hälsa alla!
KRAM!

Anna med 4 prematurer: Hur länge hade dem sond?

"Ei häääälyyyyyy"

Imorse kom natt sköterskan och ville fråga mig en sak...
Hon frågade om jag ville att hon ska ta en mål med pojkarna inatt så att jag kan få sova. Hon tyckte att jag behövde ladda mina batterier inför hemgången, för då blir det inte alls mycket sömn hemma med 4 små...
"Njaa...." men hon kommer ikväll, då ska hon fråga mig, nu ville hon att jag skulle fundera på det.

Ei hääälyyyyyy. (ei haluu= vill inte)
(Nukke brukar säga så)

Jag vill inte det. jag ska ta hand om dom själv. Annars kan jag ändå inte sova om dom är med någon annan. lika bra att vänja sig ordentligt att inte kunna sova så mycket. I´ll take it. Men jätte snällt att hon frågade!
Igår skrev jag ju att jag "ALLTID" brukar vakna innan telefonen piper- Men inte igår.  
Haha, Den pep klockan 4 och jag sov som en stock, men jag var snabt på benen kan jag lova.

Idag kom en ny sköterska in igen. (Hur många har dem anställda här, det kommer in nya hela tiden!)
Jag sa att jag ska åka hem på Måndag. Hon sa att hon ska ordna ett läkar samtal med mig och Andres, så vi vet hur dom ska planera alltframöver. jag bad henne hälsa dom att jag SKA hem på måndag.
Det jag gör här kan jag lika gärna göra hemma. Hon tyckte att jag verkade vara en trygg mamma.
Japp. Och jag SKA HEM. Måndag.
Hon frågade om våra flickor går på dagis, Nope, det gör dom inte, dom är hemma. Det tyckte hon var bra, för då bär dom inte hem en massa bakterier som kan smittas till pojkarna.

Nu ska jag ringa till min Kärlek igen.

Gos med Jonathan

Och Danilo

VIKT IDAG

**************************************

VIKT IDAG:


JONATHAN- 1564 g
DANILO- 1828 g

*********************************************************
Jonathan & Danilo

Danilo har fått kinder!


Nytvättade pojkar!

Imorse bestämde jag mig för att det var dags för pojkarna att tvätta sig ordentligt. Först var det dags för vägning och sen tvättade jag dem. Och dem älskade det varma vattnet! Blev jätte lugna.. Sen var det dags för nappflaske övning, och vad dom dack! Man blir visst jätte törstig efter bad. Dom har blivit jätte duktiga med att dricka från flaskan! Mummy is proud!  Sen sov dom stockar på min kudde....  

 MAMMA ÄLSKAR ER !!!

Jonathan

Danilo

We like....

Jag & Jonathan sitter vid datorn och lyssnar på lite musik, medans brorsan ligger och sover.
Vi gillar den här låten (iaf reflängen) :)


Vart hittar jag Baby overaller????!


Nu har jag suttit och letat efter baby overaller huuuur länge som helst- men hittar inga!
Verkar vara slut överallt... Igår letade vi Skärholmen också, men nope. Finns inga kvar. Dom som fanns var alldeles för stora. Vi är ute efter storlek 50 (helst) s dom slipper drunkna i dem...

Har ni tips vart jag kan hitta sånt??
På nätet? Vart?
 

GRATTIS NEA !!!!



I torsdags fyllde Nea 1 år!
GRATTIS!!!

Mamma Tiina & pappa Jarmo ska ha kalas för henne idag. Hoppas Nea får en underbar födelsedag med massor av tårta och presenter!! Jätte tråkigt att vi inte kunde komma, hade gärna velat, men... you know?
 
Tänk vad tiden har gått fort!
Hoppas vi ses snart så tjejerna får leka lite ;)


Natti Natti...

Nu ska jag försöka sova lite, innan det är dags att gå upp kl 1 och ge pojkarna mat...
Dom äter ju var 3:dje timme, och då sätter jag alltid på alarmet på mobilen- men jag vaknat ALLTID 10 minuter innan det ringer... Eller så är det pojkarna som vaknar och letar efter nappflaskan. Heheh...
Igår natt fick jag knappt sova alls.
Jag hade en massa funderingar i huvudet, miljontals tankar flög bara runt, runt, och sen var det dags för mat.
Och så samma visa igen. Sen blev Jonathan snuvig... :( han hade lite jobbigt, så jag bad om koksalt, och det hjälpte, efter det sov han som en stock.

GOD NATT ALLIHOPA, sov så gott...

Apné knappar

Imorse blev våra pojkar av med sina puls och saturations mätare och fick istället apnéknappar.
Tänkte fråga er om ni har några råd/tips/synpunkter om dessa?
Hur funkade det att ta med sig dem hem??

Hur länge "brukar" bebisar ha dem?

(P.S Det är meningen att vi ska få låna med oss desa hem sen)

Fredag

Och så är det fredag kväll...
Sjukhuset töms på folk och det är helt dött här på helgerna. Va tråkigt att alla lekställerna här har stängt under hela helgen, hur hade dom tänkt egentligen? Barnen här är faktiskt sjuka på helgerna också, inte bara på vardagarna..
Jag vet inte om Andres kommer imorgon. Inte så kul för tjejerna att vara här när det verkligen inte finns något att göra. Imorgon kommer Andres gamla vakt-kompisar (Jonas & Johan) hem till oss och hälsar på dem.

Mina föräldrar är hemma hos oss nu, dem ska ha det lite myspys där med Andres & flickorna.
Fast min lilla Bessa Enkeli sover redan, hon hade somnat som en stock, den lilla ängeln.
Jag kan se henne framför mig, hur hon ligger i sin spjälsäng med söta pyjamas och med fötterna genom spjälorna. Hon ligger alltid helt knasigt i sängen, och hennes huvud är aldrig på kudden.
Nukke håller säkert show för alla och hämtar dit en massa leksaker.
Hon blir alltid pigg så fort någon kommer och hälsar på.

Det är vår kusin träff inne i stan nu.
Vi träffar jätte sällan våra kusiner frn min pappas sida, men idag blev det äntligen av.
Två kusiner kom från Finland och så resten härifrån. Synd att jag inte kunde va med, hade varit kul att träffa alla, för dom från Finland har jag inte sett på typ 15 år (!?) Jag ska sno lite bilder från min systers blogg sen  
Hon är där med sin pojkvän Peter och vår bror Stefu.

Patrik, Patricia, Felicia & Dewin har kommit fram till Grekland nu.
Skönt att deras plan lyfte, jag var lite orolig för askan! men nu är dom framme, resan har gått bra och dom har solat och har kul !  
Ha en underbar semester, njuut av värmen! Sola och bada för mig också!

Nu ska jag titta på "Den siste Samurajen"!

Vad ska ni göra ikväll?


Myyyyysigt!

Imorse frågade en av sköterskorna om jag inte ville gå ut, eller hitta på något med min familj idag. Hon ville ta hand om pojkarna, eftersom dem hade för mycket personal (vilket dem inte brukar ha annars) och då har hon inte mycket att göra.
Jag tackade och ringde Andres. Vi slår till!
Jag mötte honom och våra sovande prinsessor i parkeringen och så åkte vi till Babyland, och köpte Dr.Browns nappflaskor till pojkarna, sen vidare till Skärholmen och gick runt, åt lunch och hade super mysigt.

Vanessa & jag fick nya skor!(Nukke fick rosa converse för några veckor sen)

Vanessas skor:

She´s got "the look"

Nukke ville bara dansa på bänken till "La Bomba" och hon "sjunger" SEXY MAMI !
rakt ut i affären... Hahaha...



Igår kom Andres med 2 nya bilbarnstolar och två filtar till pojkarna. Nu står bilbarnstolarna här bredvid och väntar på att få bära med sig pojkarna hem. SNAAART SÅ!


När vi kom tillbaka till sjukhuset kom Abuelo och Abuela hit och hälsade på gossarna.

Bessa testar hur bra de nya skorna egentligen är....

Andres och flickorna gick samtidigt med Abuelo & Abuela. Nukke förstod inte riktigt att jag gick in, för hon trodde att jag skulle komma tillbaka. Så hon gick med utan problem, och efter ett tag hade hon börjat fråga efter mig.
Men det gick fort över sen.
Jag gick in med pojkarna, för båda hade vaknat och letade efter nappflaskan. Det var bara att ge dem mat, fast dem "egentligen" skulle äta om 40 minuter...

Dom är jätte jätte duktiga på att dricka ur flaskan! Men dom orkar ju inte suga i sig allting, så då ger jag bara resten med sonden. Jag brukar lägga dem på min kudde och ge dom flaskan samtidigt. Blir lite bökigt när nån av dem spottar ut lite, för då får båda "mat paus" medans jag torkar den ena :)
Sen somnar dom alltid mitt i målet...


Förresten! Idag när jag hämtade pojkarna så såg jag att Danilo hade dragit av sig sin sond.
När han hade nappat färdigt så kom dom in och satte in en ny... Han vill ju inte ha den. Men han måste lära sig att dricka riktigt ordentligt från flaskan innan han blir av med den! Vilket lär ta tid, så vi får åka hem "sen" med sonden.

Busungen Danilo utan sin sond


ANDRES, NUKKE & BESSA:
Tack för en underbar dag, det gav mig så mycket styrka att orka vara här.
Jag ser fram emot att få vara mer er varje dag igen! Älskar er!
Speciellt tack till Andres som alltid är så omtänksam. Tack för allt!


Gårdagens besökare

Hej!
Ledsen att jag inte skrev igår, hade sånt huvudvärk igen att jag inte kunde ens hålla ögonen öppna.
Det gjorde jätte ont bara det var lite ljus i rummet. Men nu mår jag bättre, så jag tänkte lägga in lite bilder från gårdagen! Fick en massa besök igår- eller rättare sagt- POJKARNA fick en massa besökare igår.
Tråkigt att det bara var genom glaset, men dom har träffats åtminstone.

Först kom min mamma och pappa. (Eller allra först kom ju Andres med flickorna) 
Pappa "Puua" filmade träffen med Gonzalez tvillingarna och Mummu var tårögd igen. =)
Hon hade med sig en stor påse fullt med kläder till pojkarna!
(Jag lägger in bilder på kläderna också...) Tänk att Mamma alltid tänker på våra flickor och pojkar när hon är ute och shoppar  Dessa kläder har hon handlar under graviditetens gång, därför var dem flesta i storlek 50 och uppåt, vem hade kunnat ana att dom kom såhär tidigt?  Men en dag kommer dom komma in i dem, och växa ut lika snabbt. TACK MAMMA!!!

FÖRSTA TRÄFFEN!

Detta var vad dem fick se genom glaset... Gullungar

Nukke & Mummu

Mammas lilla tjej!

Vanessa kör bil! (Fast mest kan hon backa...)
Medans vi lekte en lång stund i lekrummet så märkte vi hur tyst Puua har varit.
Vart har han tagit vägen egentligen, och vad pysslar han med?
 
Till slut hittade vi honom bakom en låda med lego, och han ville inte bli störd!


Mummu & Puua tog med sig två trötta tjejer med sig hem när dem åkte, men först tog dem en sväng förbi McDonalds. Nicole vill alltid så gärna ha " & Companie" (fast hon menar Happy Meal). Andres stannade kvar lite med mig, och sen åkte han iväg och handlade mat till oss också. (Vet inte om dem hade tänkt sig att man ska svälta när man inte får gå nånstans utan pojkarna och man är själv?) Men som tur är så har jag Andres!

Här gosar vi med varsin bebis i famnen efter matningen.
KLÄDER FRÅN MUMMU!
I påsen fanns en massa bodys, byxor, strumpor, två mössor....

2 Overaller....

OCH 2 mjuka filtar!


Tusen miljoner tack som alltid tänker på oss, och att du och Puua alltid täller upp och fins där för oss.

Här har mamma pussat för mycket på lilla Danilo, därför rullar han upp
sin lilla läpp och börjar gråta en skvätt...


Senare kom Patrik, Patricia & Felicia och hälsade på också  
Dom ville se oss alla innan dom åker till Grekland i 2 veckor.
Felicia kramade mig hårt och länge, jag har saknat henne, jag har ju inte sett henne på över 2 veckor!
Hon gav mig detta:

Aint that cute???

Andres visar stolt upp sina tvilling pojkar

Än en gång fick vi oss ett gott skratt när vi jämförde nappar
Dom hade med sig presenter till pojkarna från Mamus & Jarmo också:
TUSEN TACK "MAMUS" & "AFFAJ" JARMO!!!
Pojkarna tackar också :)

Dom kom ihåg mig också- så dom hade med sig havrebollar!!!
Aaw, va gulligt! Jag älskar havrebollar, det ska bli så gott att mumsa i sig några när jag har "fredagsmys" här, hehe... Synd att inte grabbarna vill ha några, even more 4 me

Danilo ser lite sugen ut, men han är för liten för havrebollar...

Falskt alarm....

Nope, inget hemgång ännu... Blev faktiskt lite besviken. Jag ville så gärna!!!

Tidigast på måndag ska dom ta upp det igen, för då är pojkarna v 33+0, och det är då
hemvården tar emot barn- inte tidigare.
Pojkarna mår jätte bra ju, dom kämpar på och är jätte duktiga med alla framsteg. Jag kan inte se något hinder för oss från att åka hem. Sköterskan sa att dom är så små fortfarande, men vaddå, tror dom att dom kommer att växa sig större här än vad dom skulle göra hemma?
Och det är inte direkt så att vi har behövt läkarna när vi är här.
Dom sa det själva också- vi sköter ALLTING själva. Ber aldrig om hjälp.
Det enda dom gör är att komma in och tar tempen och kommer in med vitaminerna till pojkarna, som VI ger. (Kalcium,Protorik och något annat)

Varför håller dom oss kvar? För att det ska se bra ut på papper?
Jag lovar- om jag hade den minsta lilla oron att vi inte klarar oss hemma, eller om jag var orolig för pojkarnas välbefinnande, så skulle jag stanna här. Men allting är bra. Dom är små, men dom växer nog hemma också??
 
Blir så jäkla less på allting... Om vi inte blir utskriva på måndag, så ska ja ta med mig pojkarna ut, och springa hem. Hahaha, den tanken låter allt mer lockande just nu. Here we are, just minding our own business.
Inte en enda sköterska har kommit in och gjort annat än tempat. What´s the point of beeing here, egentligen?

Blir så ledsen varje gång det är dags att säga hejdå til flickorna. Känns som att jag gör dem mer och mer besvikna dag för dag. Dom får förhoppningar att dom får vara med sin mamma nu, och några timmar senare är det dags att gå igen- UTAN mamma. Jag hatar att se hennes vackra ögon tåras och hennes dock-ansikte så ledsen...
Snart kan hon inte känna nån tillit för mig alls. Jag hoppas, hoppas sååå innerligt att hon inte känner sig övergiven av mig. Men jag ser besvikelsen i hennes ögon varje dag det är dags att säga hejdå. Och jag hatar det.
Jag LOVAR att när jag kommer hem, så ska jag ALDRIG lämna dem igen!
Jag vill aldrig gå igenom det här igen, att vara ifrån dem man älskar...
Vanessa är liten, hon förstår inte. Hon blir alltid så glad när hon ser mig. Mammas Enkeli...
Jag önskar att jag var där för dem... Innan det har blivit en alldeles för stor skada i Nicoles hjärta.

Fast sen på kvällen när vi pratar med varandra, så är hon glad. Hon har vant sig att jag är borta.

En hälsning från min bror Stefu =)

Läste denna e:mail skickad från min store bror Stefan:

"Jodå, grabbarna är starka redan nu! Tänkte kanske köpa en "lek hage" åt
grabbarna så att dom kan "stay fit"!!

Hahahaha....

Vilken bra ide brorsan!

Hälsa familjen från oss


"Mamma snack" =)

Nu har jag varit på sjukhuset i 2 veckor och 1 dag. Sitter just nu och väntar på att läkarna ska ronda så att jag vet vad som kommer att hända, om och när vi får åka hem.

Jag tänkte på denna mamma kropp. Ska bli skönt att börja jobba på att få tillbaka sin kropp igen.
Jag har ju varit gravid "non-stop" i nästan 2 år nu...
Längtar tills solen kikar fram och sommaren kommer så att man kan vara ute i solen och bli lite brun.
Jag hatar att vara blek...
Magen har försvunnit, men behöver formas om lite  När vi kommer hem blir det en massa promenader!
Ska bli sååå skönt att slippa alla dessa mjukis byxor och mamma byxor och ta på sig ett par jeans, jag har ju nästan levt med mina mammabyxor och mjukisar i två år.
Jag har ju redan kommit i mina jeans , men min garderob skulle nog behövas förnyas lite den också :)

Häromdagen när jag åkte hem, så frgade Andres mitt hår. Aaaaw, aint that sweet! Min alldeles egna frisör!
(Tak hjärtat!) Kändes inte sådär jätte fräcsht att gå omkring med värsta utväxten...
(Annars brukar Andres syster Ela alltid färga mitt hår)

Jag ammar inte pojkarna, men mjölken har kommit igång..
(inte för att det ändå hade räckt för pojkarna- Been there, done that- doesnt work)
Nu är det mycket bättre, men första dagar gjorde det jätte ont! Nu håller mjölken på och sinar, det gör bara ont i dem när pojkarna gråter! Lite konstigt, men så är det

Det bästa med allt är allt jag har slutat blöda! Wohooo!
Mitt älskade badkar- HERE i COME!!! (Jag badar alltid 2 gånger per dag med flickorna)
Ett långt varmt bad ser jag verkligen fram emot när jag kommer hem....


Ååhhh, när kommer läkarna med något svar???
HÅLL TUMMARNA ATT VI FÅR ÅKA HEM!

Får vi åka hem idag? Imorgon? Snart?

God morgon!
Idag är jag superglad! sköterksan som var här inne antydde på att vi ska få åka hem snart??
Läkarna skulle ronda nu, och sen skulle vi få besked!
Hon sa att hon inte kan säga mer.
Så nu väntar jag på att dom ska komma in och säga NÅNTING!
Vill nästan börja packa och dra på en gång! 

Andres ska komma med flickorna idag också. Åhh, tänk om vi skulle få åka hem!!!!
Skriver så fort jag vet mera!

Chao!

P.S GRATTIS TILL POJKARNASOM BLIR 2 VECKOR IDAG!!!!!!!!!

En ny kategori- S V A R

Här tänkte jag skriva svar till er som kommenterat mina inlägg, men som inte har angivit något eget blogg adress, till er övriga skriver jag på era bloggar ;-)

ANONYM: Ang. prematurdockorna så tror jag att man kan beställa till "vanliga" också :-) Gå in på deras hemsida och kika in där http://shop.textalk.se/se/artgrp.php?id=8889&grp=266277
Hoppas det går bra!

MUNNU: Ihanaa kun aina jaksat lukee mun sivuja, ja toivottavasti ett itke joka kerta?? Hihi, LOVE U, oc tack för att ni alltid tar så bra om våra tjejer! Pusu Beso!

HENNIS: Hej vännen! Va roligt att du har hittat hit! Snart ses vi nog :) Allt bra med dej??

KICKI- Hej vännen! Jätte roligt att du orkar följa oss på min blogg, det värmer! Hur mår ni?
Hoppas att vi kommer hem snart så vi kan ses igen! Kram

ANONYM som skrev: "Hej grattis till dom underbara små pojkarna. Har följt din blogg dom senaste dagarna och är grymt imponerad av dig hur positiv, glad och stark människa du verkar va. En underbar mamma som skriver så fint om sin familj. Kommer fortsätta följa bloggen och hoppas att ni får komma hem till resten av familjen snart. Kram på er"
- TACK SÅ JÄTTE MYCKET!!! Det värmer att få kommentarer som din! :) Kram

MICKIS- Hej!!!Jätte kul att höra från dej, och va kul att du har hittat till min blogg, och att du vill läsa! :) Tack så jätte mycket för ditt kommentar, det värmer! Hittade du hit via Donna? Kram
 
MAMUS- Heeeej Mamus!!! Va roligt att du läser min blogg! Och jätte gulligt av er att ha köpt kläder till pojkarna, hade ni inte behövt göra ju! :) Hoppas vi ses snart!! Hälsa Jarmo & Mimmi ;-)

ANNA med 4 prematurer- Tack! Hur länge fick ni stanna på sjukhuset med era små?

LINDA- Hey Sweetie! Tack för fina orden, hoppas att alltär bra med er också??

LIZ- Hur mår du och magen?

Så, hoppas att jag inte glömt att svara på någon, annars är det bara att hojta till, så svarar jag så fort jag kan =)
Kram Satu



Bye Bye- Värmesäng!!!

Wohooo!!!
Pojkarna kämpar på- nyss tog dem bort värmesängen!!! ÄNNU ETT STEG NÄRMARE HEM!
Jag är jätte glad!

Nu vet jag inte vad som hindrar oss från att få åka hem??

Alla läkare säger olika... En som aldrig träffat oss sa att vi får nog räkna med 2 veckor till- bara för att han tittade på papprena och sa att dom är bara vecka 32 nånting.. OCH?
Om dom mår bra och klarar sig utan hjälp, varför inte låta oss åka hem?
Men han tänkte nog att det inte skulle "se bra ut" på papper?
Andra läkare som "sköter om oss" sa att dom borde ju få åka hem, bara dom lär sig hålla värmen...

Man kan åka hem med sonden.
Och imorgon skulle vi få en liten knapp, som man sätter på pojkarnas mage som piper om pulsen och om syresättningen är för hög/låg. Och den kunde man också ta med hem.

Så man KAN få åka hem med "hemvård".
Dvs. att vi får åka hem med sonden och den där plattan, och så kommer det någon sjuksköterska hem till oss ca.2 gånger i veckan och väger och byter sond osv. Och när pojkarna klarar sig utan sond helt, så blir vi helt utskrivna.
Det går jag LÄTT med på!
Sonden sköter vi ändå helt själva, så det blir inga problem! Bara vi får åka hem. Och pojkarna mår ju toppenbra som sagt, dom växer och gör framsteg varje dag. Dom har blivit jätte duktiga på att dricka ur nappflaskan också, dom dricker mer och mer ur dem. Men dom ökar ju deras mat hela tiden, just nu får Jonathan 34 ml mjölk var 3:dje timme och Danilo får 40ml var 3:dje timme. Dom orkar inte "nappa" allting ännu, så det dom inte orkar dricka ur flaskan ger man via sonden. På det viset får dom i sig allting dem behöver.
det dröjer nog ett bra tag innan dom slipepr sina sonder, men det är OK. Dom kämpar på, och mer än såhär kan man inte begära från dom, dom är så starka och friska och är verkligen riktiga kämpare. Jag är så stolt över dom!
Nu får vi se hur natten går, jag har bäddat om dem ordentligt så att dom inte ska frysa :)
Förresten så är det JÄTTE kallt här i rummet på natten!

Aawwrrrghhh  Att denna huvudvärk inte släpper!!!! Har haft jätte ont i 2 dagar...
Hoppas att huvudvärken är helt borta imorgon, för då ska jag vara med mina Prinsessor.

P.S Idag har jag varit inlagd på sjukhuset i 2 veckor.....

PREMATUR DOCKOR!

Nu har Andres precis åkt hem... Buhuuu...
Men vi hade en undrbar tid ihop! Skönt att båda fick vara med Prinsarna, och att vi fick lite tid för oss själva.
Sen åkte han iväg och handlade mat till oss, och det blev lövbiff till mig och schnitzel till honom med potatisklyftor. Mmm... va gott med "riktigt" mat!
Det var riktigt mysigt.
Flickorna är hemma hos Mummu & Puua, och jag tackar dem av hela mitt hjärta att dem alltid orkar ställa upp för oss och ta så bra hand om flickorna! Det är guld värt och hjälper oss i denna situation så mycket att dom aldrig kan föreställa sig. TACK MAMMA OCH PAPPA!!! RAKASTAN!
Puua (barnbarnens eget namn för morfar) frågade idag hur det går med pojkarna, och så tyckte han att jag kan gott stanna här ett tag till, för han vill vara med tjejerna... THANKS!

När Andres kom idag så sa han att vi borde beställa såna prematur dockor som jag pratade med honom om förut.
Jag fick idén av min vän Erica (Tack vännen!) och blev tipsad om en sida där dem säljer prematur dockor.
Man kan beställa en docka som väger exakt lika mycket mycket och är lika lång som bebisarna, så att man ska komma ihåg hur små dem faktiskt var när dem föddes. Jätte häftigt!
Så vi beställde såna till våra Prinsar
 
Jätte häftiga! Vi ska klä dem i pojkarnas första kläder i storlek 38, det blir en jätte häftig minne, för man glömmer bort så lätt hur himla små dom var.

"Nu kan du få din egen unika prematurdocka sydd efter ditt barns storlek och vikt vid födseln. Äntligen kan du visa dina vänner hur liten din lilla prematur faktiskt var vid födseln.

Dockan är mycket naturtrogen men mindre avvikelser från ditt barns mått förekommer. Det är svårt att få det exakta huvudomfånget eller längden men resultatet blir så nära som möjligt.

Den lilla prematurdockan kommer skönt ombonad till dig med mössa och i en fleecefilt med broderat namn, födelsedatum, vikt och längd. Dockan har ett ID-band i rosa eller ljusblå runt ankeln. Med sig har dockan också blöjor.

Det kanske tar mellan tre och fyra veckor för dockan att bli redo att resa hem, det beror lite på hur många små prematurdockor som vi har hand om samtidigt. Vi vill givetvis att dockan skall få komma hem till sin familj så fort som möjligt."


Tillbehör till prematurdockan som ingår:
* Mössa
* ID-band rosa/ljusblå med barnets uppgifter.
* Filt med brodyr (namn, födelsedatum, vikt och längd)
* 5 prematurblöjor


Mina tuffa tjejer!!!

Nu är matning, blöjbyte, sondbyte, vikt och längd fixat. Nu sover pojkarna som stockar.
Jag skulle be sköterskan komma in en halvtimme efter att jag lagt tillbaka dom i deras säng, för hon ska kolla tempen. Hoppas att dom slipper sin värmesäng snart! Kampen mot att hålla värmen är tuff....
Nu har jag redan fått plocka bort en filt, men dem har ändå 2 snuttisar och en filt på sig.

Ute fortsätter snön falla. Bara större och större snöflingor.  Och snart är det maj redan!!!!
Snart kommer Andres hit, så vi kan sitta med pojkarna båda två och bara vara och prata en stund.
Flickorna ska till Mummu & Puua. Hoppas att dem kan komma och hälsa på här ändå.
Fast det är ju inte så himla kul för dom här, men dom klagar inte =)

Jag är sååå stolt över mina tjejer och Andres.
Nicole har blivit en tuff liten tjej nu, jag märkte det klart och tydligt igår. Hon har blivit mer självständig.
Och det är superbra, hon var ju så mammig att det nästan var löjligt  (men bara nästan).
När vi åkte till Andres familj så var det BARA mamma som gällde. Om någo ville ta upp henne och krama hene så började hon gråta och ville bara komma till mig.
Men (!) igår när dem hade vart här och hälsat på, så åkte dem till Abuelo & Abuela (farfar & farmor på spanska)
och det gick hur bra som helst! Hon var t om social! Hahaha... Andres skickade videoklipp när Nukke var ute och gick med deras hund, jätte gulligt. det var inga problem alls med henne där, hon hade ätit popcorn, och kakor och haft roligt. Det känns jätte bra, för jag vill ju att hon ska ha lika bra relation med Abuelo & Abuela som hon har med mina föräldrar. Vanessa hade också varit lite blyg i början, men så fort hon bir bjuden på lite mat, så släpper hon sina blygheter!  Hon har kommit i en ordentligt separations-ångest-fas. Hon vill inte bli lämnad själv för en enda sekund, för då blir hon arg. Andres hinner knappt gå på toan utan att bära henne med sig  

Dom har blivit riktiga Pappas flickor.
Undrar hur dom reagerar när jag kommer hem igen....?

Bilder tagna från igår:

Heeeey, det där är min dricka!

OK! Här, ta den!

Lite fika är alltid gott...

Vår Docka målar

Danilo & Jonathan sover...

"TALK TO THE HAND...."

Vi väntar på mat

MAAT!


Nu ska jag gå och leta efter ett huvudvärks tablett... ont i huvudet idag igen. Vädret??

Vikt och längd idag


VIKT & LÄNGD:

JONATHAN: 1435 g, 41 cm
DANILO: 1670 g, 42 cm

Uppåt går det, och det är ju huvudsaken!


Snö?!

God morgon!
Ser jag fel eller snöar det!????
Man vill ju bara dra ner draperierna igen, så himla tråkigt!!!
(Patti- är inte alls avis att ni ska åka till Grekland på fredag.....Nä, nä!)

Snart kommer sjuksköterskan och vi ska mäta och väga pojkarna. Det blir även sondbyte, så nu ska jag hitta fram lite kläder till dem , så hörs vi igen sen!

Chao!


Flickorna fick träffa sina bröder för FÖRSTA gången! (genom fönstret på dörren...)

God kväll!
Imorse när jag väntade på Andres samtal om att dem är här nu så var jag lite nervös.
Jag hade fjärilar i magen och det kändes pirrigt. Hade inte träffat dem på 2 dagar, vilket känns alldeles för lång tid att inte få träffa sina älsklingar!

Idag hade vi tänkt att visa pojkarna genom fönstret på dörren (vilket man kan göra nu när vi har flyttat)  Och det kändes också pirrigt, vad skulle tjejerna tycka??
Så ringde Andres och sa att dom stod utanför. Jag kopplade ur alla sladdar och rullade ut sängen genom korridoren och ut mot Andres och flickorna.

 NICOLE TRÄFFAR SINA BRÖDER FÖR FÖRSTA GÅNGEN

NICOLE, ANDRES & VANESSA

HELA MIN FAMILJ
 

Jätte tråkigt att dem bara fick träffas genom glasrutan, men snart så träffas dom ordentligt!
Nicole var jätte glad att se dem, hon ville gå in och ta en närmare titt på "Naniiilo & Jooonathan"
Vanessa fattade nada. Hon var bara helt chockad över att se mig på andra sidan rutan att hon bara stirrade på mig.
("Vad gör du där??")
Och så fick jag och Andres byta plats. Så fånigt att jag genom glaset fick berätta för honom vart vår rum låg och hur han skulle koppla in alla sladdar till värmesängen och sånt...
NÄR blir vi en hel familj??

Andres gick med pojkarna och jag gick med tjejerna till lekrummet.
Åhh vad jag längtat efter dom!!! Jag pussade och kramade dem hela tiden, tills det inte var så kul längre för dom(dom ville ju leka också) Haha... Jag var med dem i några timmar,lekte, gick till kiosken, spelade lite piano och gosades... Andres frågade personalen där uppe om vi kunde lämna pojkarna med dem och få gå och äta en snabb lunch tillsammans, men det hade dom minsann ingen tid för.... Ashole.
Tills en annan sköterska kom och sa att det absolut inte var några problem alls.
Så då fick jag äntligen träffa Andres också och krama om honom ordentligt.
Vi gick bara bakom hörnet utanför sjukhuset och åt en kebabtallrik. Skönt att få komma ut lite och huvudsakligen FÅ TRÄFFA ANDRES OCH PRINSESSORNA!
Sen var det dags för mig att gå tillbaka till pojkarna och återigen säga hejdå till resten av familjen.
Jag hatar det. Verkligen HATAR det.
Jag kommer ALDRIG nånsins att vara ifrån dem mera, coz this is killing me. Jag försöker visa mig stark, men varje gång det är dags att säga hejdå går mitt hjärta sönder.
Nicole började gråta igen, men inget förtvivlat gråt som hon gjort förut.
Och så ringde Andres efter en stund att allting var OK med henne.
Hon har blivit så tuff, min lilla Docka.
Och min lilla, lilla Ängel- Vanessa. Hon förstår inte så mycket, hon är alltid så snäll och bara följer med.
Men hon undrar säkert varför inte hennes mamma är där med henne, lägger henne och tar hand om henne....?

Jag önskar verkligen att jag kunde ha följt med dem, bara gå upp, hämta pojkarna och springa ut med dem och bara åka hem och vara en familj.

Nu håller mitt huvud på att sprängas igen, jag ska ta och sova nu... Om två timmar ska jag upp igen och ge herrarna lite mat. Nu ska jag ringa Andres och säga godnatt och tala om hur mycket jag älskar honom.

Pusu Beso! //Satu

Har ni sagt till era nära och kära idag att ni älskar dom?

GRATTIS CAMILO !!!

ETT STORT GRATTIS VILL VI SKICKA TILL BARNENS KUSIN CAMILO !!!


Andres & tjejerna är på väg!

Jag är så glad, äntligen får jag träffa Andres och mina Prinsessor igen!
Jag har saknat dom sååå mycket!

Nu gäller det bara att pussla ihop hur vi ska göra... Jag och Andres får bara "byta plats", han får komma in hit och jag får vara ute med flickorna. Synd att vi inte får vara tillsammans nånstans och prata lite. jag får inte ens visa honom till rummet, vi måste av vid dörren...

Skriver mer sen om hur det har gått!
KRAM!

~¨~ Dreams DO come true ~¨~

Sen jag var väldigt liten har min dröm varit att få många barn. Jag sa alltid att när jag blir stor ska jag ha 5 barn (minst) och tvillingar stod alltid högst upp i min lista.
(Den tanken/drömmen fick jag släppa när jag blivit äldre och förstått att man inte bara kan "beställa" tvillingar bara för att man "vill ha det".
Ingen av oss har några tvillingar i släkten. Så det fick förbli en dröm.)

Min dröm om 5 barn fick en ordentlig törn under årens gång, och jag började undra om jag någonsin skulle få uppleva hur det är att vara Mamma.
Jag har alltid tänkt att det var min huvuduppgift i denna värld, att jag faktiskt är ämnad åt att vara Mamma och ha många barn. Men det gick inte så lätt till som alla verkar tro.

Vår resa började för ca. 4 år sedan, när jag och Andres äntligen bestämde oss för att bilda familj tillsammans.
Vi blev gravida ganska snabbt och blev såklart överlyckliga, jag gick på rosa moln.
Vi skulle få ett kärleksbarn tillsammans, jag och denna underbara man- vi ska bli en familj! Tyvärr varade inte den glädjen så länge, för i vecka 9 vaknade jag av en blödning, och jag förstod att vi förlorat vår lilla bebis som börjat växa i mig, som jag fäst mig så mycket vid, byggt upp alla drömmar kring.
Det gjorde så ont, och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det hände just MIG.
Andres hade ens knappt hört talas om missfall, vilket kändes ännu hemskare för mig och jag skyllde mycket på mig själv. Dagen efter åkte vi till gynakuten där det konstaterades att vi hade drabbats av ett "ofostrigt" graviditet, och dagen därefter skrapades jag under operation där dem tog bort rester som fanns kvar.
Här började vår långa resa mot barn.

När vi inte blivit gravida på länge började vi söka hjälp på fertilitets klinik. Först hittade vi en läkare på Söder som skrev ut hormontabletter till mig (Pergotime) eftersom min ägglossning inte fungerade som den skulle.
Jag var jätte glad över dessa Pergotime tabletter för jag har hört att dem hjälpt så många att få barn, och dessutom skulle de öka chansen att två ägg skulle släppa.(vilket kunde resultera i tvillingar)
Denna läkare tog inga tester eller kontrollerade mig under behandlingarnas gång vilket man SKA göra. Jag åt Pergotime i flera månader- utan resultat, annat än att jag mådde dåligt av alla hormontabletter. Men vad gjorde man inte?
Allt efter att månaderna gick blev allting mer och mer frustrerande och det kändes som att min mod, mitt hopp bara sjönk längre och längre ner. Vad var det för fel på mig? Kunde jag aldrig bli gravid igen? Runtomkring mig blev alla gravida- verkligen ALLA. Även dom som inte ville, och gjorde därför abort.
Livet kändes ibland meningslöst och orättvist. Detta var en tid med mycket förtvivlan och tårar.
Till slut vände vi oss till en annan klinik och bokade tid där, trots långa väntetider.
Läkaren tog alla möjliga prov, och resultatet visade att min ägglossning inte fungerade som den skulle, att jag har en "tendens" till PCO. Jag fick hormontabletter som satt igång mensen och sen fick jag börja med hormonsprutor- Puregon. Andres fick ge mig en spruta i magen varje kväll i över 2 veckors tid och det blev en massa kontroller.
På första kuren blev jag gravid och kände hoppet komma tillbaka. ÄNTLIGEN! tänkte jag. Det funkar! Det tog inte många veckor efter det lyckliga beskedet tills jag fick missfall igen. Allting rasade igen och nu var jag ännu djupare i "det svarta hålet" än vad jag nånsin hade varit. Vi hade ju hunnit berätta för familjen, och dom var så glada för vår skull, och nu skulle vi få brätta att det funkade inte. Jag hatade det och var så besviken på mig själv. Därför lovade jag mig själv att berätta först när vi var över 12 veckor- OM vi nånsins skulle komma så långt..
Jag ville så gärna ha ett kärleksbarn med min underbara man.

Läkaren ville göra ett prov till- En äggledar spolning. Då upptäckte dom att jag har ärrbildningar i livmodern efter min skrapning, och detta gjorde att ett barn inte kan växa där. Enda alternativet nu var Hysteroskopi och samtidigt satte hon upp oss på listan för IVF (provrörsbefruktng) Skulle vi behöva gå så långt??!
Och där var väntetiden ETT ÅR!
Operationen gick bra, dom skrapade bort ärrbildning från livmodern och satte in en spiral som jag fick ha i 3 veckor så att det inte skulle växa samman igen. Och sen fick jag äta ännu fler hormon tabletter för att kicka igång mensen igen, och när den dök upp så började vi med sprutor igen.
På första kuren blev jag överstimulerad och fick avbryta kuren. (fast jag inte alls ville det, jag ville så gärna ha tvillingar) Men risken för flerbörd var för stor och HÖGST 2 ägg får mogna, så det var bara att avbryta och vänta ännu en månad. Hoppet sjönk ännu mer. Men jag var inte villig att ge upp! Jag ville detta så mycket att jag var tvungen att fortsätta och försöka med all kraft, all viljestyrka jag bara hade kvar.
Jag vill, jag behöver vara mamma!
På den andra kuren fick jag ett plus på graviditets stickan- JAG VAR GRAVID, men innan jag ens hann bli glad fick jag missfall igen. Ett jätte tidigt missfall, men som kändes lika hårt ändå.
Nu visste jag att jag kunde bli gravid efter Hysteroskopin, men hade den inte hjälpt mig? 3:dje kuren kom och gick utan resultat, man blir alltid lika besviken när mensjäveln dyker upp.

När 4:e kuren var avklarad så var den långa väntan hemskt jobbig.
Mens eller + på stickan.
Det var så konstigt för denna gång kändes allt så annorlunda. Jag kände på något sätt att detta skulle innebära nånting gott. 

JAG VAR GRAVID!


I vecka 7 fick vi komma tillbaka till läkaren och göra ett tidigt ultraljud och vi fick se det lilla hjärtat ticka!
Jag var överlycklig, men samtidigt livrädd. Jag vågade inte hoppas för mycket, samtidigt som jag ändå gjorde det. Varje gång jag gick på toaletten var jag skräckslagen att upptäcka blod- vilket jag en natt gjorde...
Med hjärtat i halsgropen åkte vi till gynakuten, men det var ingen fara med vårt lilla Mirakel bebis.
Jag började storböla av lättnad. Hela graviditeten var fylld med oro och jag kunde aldrig slappna av.
Jag var så rädd att förlora vår Docka. Först efter att hon hade födds och låg på mitt bröst kunde jag andas ut.
Jag älskade denna vackra lilla Docka så högt och djupt att jag aldrig känt något liknande och jag kände på en gång att hon var värt all väntan, all oro, all rädsla, besvikelse, förtvivlan- Hon var värt ALLT.
Det var just HENNE det var meningen att vi skulle få. Och äntligen hade vi fått henne.
Över 2 år efter att vi började baby planeringen var hon äntligen hos oss.

Ganska snabbt efter att vår docka föddes började vi prata om ett syskon till henne.
Vi ville inte behöva vänta lika länge på en lilla syster/bror till Nicole som vi väntade på henne, och vi ville ju absolut ha fler barn, men nu när vi visste att det inte var så lätt så beslöt vi oss för att boka till på samma klinik igen.
Och då börjades det igen.
Denna gång var vi beredda på att det skulle ta tid.
Jag fick ännu ett tidigt missfall och alla minnen och känslor revs upp igen.
Skulle vi verkligen orka gå igenom en lång resa igen? Efter att ha tagit en titt på vår lilla Docka var svaret självklart. Självklart var det värt det, hur ont det än gjorde.
Vi ville inte att Nicole skulle få växa upp ensam.
På andra kuren blev jag överstimulerad igen.
På 3:dje kuren lyckades vi bli gravida!
Vi vågade knappt tro att det var sant, så vi pratade inte ens så mycket om det dem första dagrna. Vi avvaktade bara.
Men båda tänkte nog mycket på det ändå. Men vi vågade inte bli allför glada och äventyra det hela och bli besvikna om någonting skulle hända. Innerst inne skrek jag av glädje. (precis som jag gjort alla gångerna vi lyckats få ett + på graviditets stickan.) Allt eftersom tiden gick fattade jag det mer och mer, allt var så overkligt.
Jag var med barn!!! Och nu skulle det gå bra. Nicole var då 5 månader.
På ultraljudet konstaterades det att det var en flicka till vi väntade, och jag kunde inte ha varit lyckligare!
Jag som alltid hade velat ha två Prinsessor efter varandra.

Lilla Vanessa föddes i vecka 34+3 pga. för tidig vattenavgång. Hon mådde toppenbra och vi fick åka hem efter 3 dagar på neo avdelningen. (Nicole var då 13 månader)
Och jag älskade denna lilla Ängel minst lika mycket. Hon är helt underbar.

Livet som 2 barnsmamma var toppen. På efterbesöket på MVC frågade barnmorskan om vi ska ha preventivmedel utskrivet, och vi båda sa Nej.
Vi kunde ju inte bli gravida på egen hand, så varför ska jag proppa i mig hormoner som jag bara mår dåligt av?

När Vanessa var 3 månader blev jag gravid igen. På egen hand.
(med hjälp av Andres förstås, hahaha...) Jag skrattade hysteriskt och fattade ingenting. Hur gick det här till?
Jag kunde ju inte bli gravid själv!??
När vi gjorde ett ultraljud i vecka 10 fick vi en chock. En STOR chock.

- VI SKULLE FÅ TVILLINGAR!!!! -

MIN DRÖM SKULLE BLI SANN!
Jag vågade inte tro att det var sant. Tvillingar! På egen hand! Utan tvillingar i släkten?
(Det visade sig vara enäggstvillingar, till följd av det fick vi gå på ultraljud varje vecka)
Kunde inte vara sant.
Men det var det.

I vecka 30+3 föddes våra pojkar Danilo & Jonathan.

Och här är vi nu- Jag har min underbara man, och 4 vackra, underbara barn.

Jag kan bara säga en sak:
- DREAMS CAN COME TRUE -

Ni som har det kämpigt just nu- Ge INTE upp! Jag vet att det är väldigt svårt, men det lönar sig att kämpa.
So hang in there!

(Fråga gärna om det är något ni undrar över)

Bilder hemifrån

Vanessa sitter i sandlådan

Mammas alltid så glada Enkeli!

"Den berömda blicken"

Trötta prinsessor gosar med Puua

Trött Docka

En nyvaken solstråle!


Det här fick jag av min mamma. Hon skrev att hon tänker på mig och Andres, och så denna text:
"En bebis är en stor lycka, och lycklig kan den bebisen vara, som ser just Er från sin vagga.
Grattis till en ny familjemedlem!"


Tack för alla bilder som ni skickar!

Andres skickar också en massa bilder till min mobil, men som sagt- jag glömde sladden från mobilen till datorn hemma, så jag har inte kunnat lägga ut dom bilderna.
På något sätt käns det som att jag är "med" när jag får bilder... I LOVE IT.


Dagens VIKT

DAGENS VIKT ÄR:

Jonathan-
1353 g
Danilo- 1588 g

TÄNK ATT POJKARNA SKULLE HA VARIT 32 VECKOR (i magen) IDAG!


FELICIA <3

Jag vill bara berätta lite om min systers dotter Felicia.
Hon är en 8-årig tjej med STORT hjärta.
Hon skickar sms till mig hela tiden och skriver hur mycket hon älskar och saknar mig. Då blir man ju ännu mer tårögd, men det värmer så mycket! vi har alltid haft en speciell relation, Felicia & Jag. Hon känns som min egen dotter.
Och hon säger ju själv att Nicole & Vanessa är hennes små systrar, och nu har hon även fått 2 bröder till! 

Hon vill så gärna komma och hälsa på mig- och pojkarna också såklart, men just nu är det lite svårt...
Men snart så!
Hon köpte varsin nalle till pojkarna också, som Andres kom med. Jätte söta!

Här är pojkarna med sina nya nallar. Danilo fick den vita och Jonathan fick den blåa.
TACK FELICIA! (Shellu- som Nicole kallar henne)



Hon ringde mig imorse innan hon skulle till skolan och frågade hur vi mår, hur gulligt är inte det?
Hon sa att hon ocksä läser min blogg varje dag (hon har blivit super duktig på att läsa),
men ibland frågar hon om hjälp.
Hej, Hej Shellu! RAKASTAN!

På fredag ska hon, Dewin, Patrik (pappan) & Patricia åka till Grekland i 2 veckor!
Hoppas att planen lyfter då, med tanke på vulkanen på Island.
Tänk vad skönt att få åka bort till sol och värme!

Här är Shellu med Nicole


Nukke avgudar henne. Felicia tar alltid så bra hand om henne, vill ta henne till sandlådan och gungorna...
Och det bästa är att Felicia skickar bilder till mig på dem och tjejerna som hon tar med sin mobil, så att jag hänger med vad som händer där hemma. (Tråkigt att jag glömde sladden till mobilen->datorn hemma...)

Imorse fick jag en bild från Felicia där Puua håller i en stor huggorm som dom hade hittat i Gålö....
Han är tokig den där Puua... Bara ungarna INTE följer hans exempel!
Men Puua är en riktig skogsmänniska, han lär alla barnbarnen allt om skogen och dom tycker att det är jätte skojigt.
Snart går Danilo & Jonathan och Vanessa där i skogen med resten av sina kusiner och Puua...
(Nukke får redan följa med)

Min första natt tillsammans med pojkarna

God morgon!
Natten gick helt OK, fick inte i mig så mycket sömn- men man ska inte klaga, lika bra att vänja sig vid det!
Pojkarna ska ha mat var 3:de timme, och varje matning + blöjbyte tar ca.50 minuter- en timme.
Då har man 2 timmar på sig att sova till nästa mat. Men inte kan man somna på en gång, det tar ju ett tag innan man somnar, och sen hör man ljud, och måste kolla så att allt är bra med pojkarna.
Och när man precis somnat så låter den andre. 

Jag trorinte att jag har skrivit om fiskmåsarna som har väckt mig VARJE morgon vid 6-tiden??
Hur som helst så är det visst deras parningstider, så dom skriker utanför och väcker säkert hela sjukhuset.
Idag var det inte fiskmåsarna som väckte mig- det var byggjobbarna.
Som ni kanske redan vet så är alla dessa avdelningar nya, och dom håller på att bygga ut ännu mer, och det är precis bredvid mitt rum, så dom började borra och banka och prata väldigt högt vid 6.30 redan...
Då var det bara att förbereda sig för 7-målet.
Efter det gjorde jag ännu ett försök att sova. Men icke sa nicke.
Det gick inte alls. En sköterska kom in ch frågade hur allt var, och sen kom städerskan...
Ja- ni förstår- Upp och hoppa. Så jag tog en dusch istället.

Idag mår flickorna där hemma bättre, dom har inte kräkts iaf!
Andres har inte heller spytt och inte ont i huvudet längre, men han är ordentligt trött
efter kräk-kalaset och har lite ont i halsen..
Jag är så himla stolt över honom!
Det är inte lätt att städa och torka efter två sjuka barn- samtidigt som man själv är sjuk också...
Men han har klarat det, och jag kunde inte vara stoltare.

Nu är flickorna ute på lekparken med mina föräldrar, så att Andres kunde vila lite. Han sa precis att han måste städa innan tjejerna kommer hem och tvätta alla sängkläder och soffkuddar som blivit nedspydda.
MITT HJÄRTA!
Jag saknar dom sååååå mycket!!!
Jag träffade dom inte på hela dagen igår, och idag kommer dom inte heller..  
(bäst att dom blir helt friska så vi inte smittar pojkarna)
Men det är tufft. Jag har pratat i telefon med dem allihopa ändå. Vanessa vil bara dregla ner hela telefonen, och Nukke låter faktskt glad. Hon säger bara "OKEJ!" på allt jag frågar henne.
Mina små flickor.... Hoppas att dom inte tror att jag har lämnat dom, och jag hoppas verkligen att min relation till dem är lika stark när jag kommer tillbaka. Har dom tagit illa upp att jag är borta?

Pojkarna kämpar på, snart är vi hemma och är en hel familj igen!
Och vi ska ALDRIG nånsin behöva splittra på oss igen!
(fast Andres säger att han ska till Afrika och kolla på fotbolls VM, eftersom Uruguay är med- Hahaha....)

Mina föräldrar är supergulliga, igår skickade min Mamma ett sms och skrev att hon ska göra en
tårta till oss sen när vi kommer hem- vilket jag sa till pojkarna så att dem ska få bråttom hem.
Och min pappa ringer stup i kvarten för att "kolla läget"- hur vi mår.

Och Patricia sa igår att dom har köpt havrebollar till mig! (också min favvo)

 Tänk att folk är så gulliga, så mycket som dom bryr sig om oss!
Jag tror inte att dom anar hur mycket det betyder....?
Och alla gulliga kommentarer som folk lämnar här på min blogg- TUSEN TACK!

Nu är klockan tolv, jag ska gå och störa personalen och be om mer mat till pojkarnas kylskåp.

Skriver säkert mer snart, det är ju inte så att jag är väldigt upptagen med annat mellan måltiderna


GOD NATT....

Nu har jag precis matat och bytt blöjor på pojkarna, dags att försöka sova!
Jag försökte tidigare under dagen också, men precis när jag höll på att somna så knackade nån på dörren. Typiskt.

Jag pratade med Andres precis, och dom är fortfarande sjuka... Vanessa hade spytt över hela Nicole... Och även Andres har blivit smittad nu.
Han har inte det lätt där hemma...  Ändå orkade han ta med sig flickorna ut i friska luften och leka ute ett tag.
Han är verkligen världens bästa pappa!
Hoppas att dom mår bra snart!

Här är vi på väg till föräldraköket för första gången. Det kändes lite konstigt att vara ute "bland" vanligt folk..
Men det gick bra, dom sov bara :)

Pojkarna fick tecken som present när dem flyttades från intensiven- jätte gulligt av dem!



Näe, nu måste jag verkligen försöka få i mig nån timmes sömn, klockan 1 ska jag upp och mata dem igen.
Imorgon skriver jag hur vår första natt tillsammans gick!
Det är visst någon som har fått lite hicka här bredvid mig.... hihi..

NATTI, NATTI!
P.S Andres, Nuke & Bessa- tänker på er hela tiden, jag älskar ER!


Familjevården- ETT STEG NÄRMARE HEM

Denna dag har flytit på ganska långsamt.
Jag har packat våra grejer och suttit och väntat på att flytta över. Innan dess gick jag och handlade lite mat och annat gott för dagen och eventuellt för imorgon också.
Andres och tjejerna kom ju inte idag, för nu är allihopa sjuka...
Båda tjejerna kräks, och Andres har ont i halsen och huvudet.... 
Gud vad jag saknar dem!!! Hoppas att dem blir friska snabbt så dom kan komma och hälsa på...

På förmiddagen rullades ännu en nyfödd bebis till avdelningen. Det var en flicka född i graviditets vecka 26-27.
Det var en massa personal där kring henne. Hon hade svårt med alla möjliga saker. Då börjar man ju tänka hur lyckligt lottade vi är, våra pojkar som mår så bra.

Sen kom en sköterska och sa att nu är det dags att flytta!
Jag blev lite nervös där för en stund- Now were on our own. Dom kopplade bort lite sladdar från pojkarna, och så rullades dom iväg med sin värmesäng- deras första tur ut från intensiven.
Vi fick ett rum, och det var verkligen jätte skönt att äntligen få ha dem bredvid sig!
Dom är här bredvid min säng i sin värmesäng, och JAG är ansvarig för dom dygnet runt.
Vi har fyllt det lilla kylskåpet här i rummet med deras mjölk för natten, och så har jag fått blöjor och sonder och allt så jag slipper gå ut på natten och fråga om något.

Tänkte lägga in några bilder på "vårt nya hem"... Få se hur länge vi blir kvar här...?

Bröderna Jonathan & Danilo

Danilo & Jonathan

Vårt nya rum!

Pojkarnas säng tätt intill mitt.

"Lyxdusch" mittemot sängen

Utsikt från ena fönstret

Vårt mini kylskåp med pojkarnas mat.
Och min dricka fick också plats där :)


Dagens köp: 2 st köttfärspaj, Taco Fiesta, MER, godis, chips & ostbågar och en Redbull.
Ni anar inte vad gott det är att dricka Redbull! Har varit sugen på det under hela graviditeten, men man får inte dricka det när man är gravid för den innehåller taurin... Men nu får jag det! Wohooo!


FÖRSTA BADET!

Imorse före 10-målet fick pojkarna BADA FÖR FÖRSTA GÅNGEN!
Sköterskan hjälpte till och jag knäppte kort- sånt här MÅSTE ju dokumenteras!
Kommer dom att bli som resten av familjen- Badkrukor??

Jonathan ska bada för FÖRSTA gången i sitt liv...

Mmm, va skönt och varmt det var att ligga här!

Underbart att bli tvättad ordentligt!

Sedan var det ju brorsans tur också, och han tyckte om det lika mycket!

Nu är man en ren och fräch pojke igen!

Efter bad, rena kläder och matning kan man sova lungt och skönt...

Båda tyckte om att bada, precis som resten av familjen!

Det blev sondbyte också.

VIKTEN IDAG ÄR:

~*~ Jonathan- 1320g ~*~
~*~ Danilo-
1540g ~*~

Nu har dem gått upp sin födelsevikt!!!
Nu går det bara uppåt!

Vi ska flytta till familjevården idag!

Vi skulle ha flyttat igår när vi kom tillbaka till pojkarna, men det rummet blev upptaget igen (akut), så dom trodde att vi ska flytta efter helgen.
Men idag efter läkarnas rond, så sa dem att det finns ett rum ledigt som vi kan få flytta till idag eftermiddag.
It´s moooooving day!
Så nu har jag packat ner alla mina grejer (Ja, nästan iaf...) Sen är det bara att vänta.

KRÄKSTUGA
Jag tror inte att Andres ska komma med flickorna idag... Vanessa kräktes imorse igen... Stackars liten!
Så himla synd att jag inte kan vara där och ta hand om henne nu när hon är sjuk och allt...
Men Andres är där och jag vet att han tar så bra hand om dom.
Nicole kräktes också- men det var bara för att hon stod så nära Bessa när hon kräktes så hon fick kvälvningar och började hulka, Andres bad henne gå bort, men- TO LATE. Nicole spydde ner Vanessa som i sin tur spydde ner Andres...
Det var kräkstuga där idag.


Jätte tråkigt! Hoppas att dom blir friska snart!


Tillbaka hos mina pojkar!

När Vanessa vaknade så tog jag henne till vårt rum och gosade med henne medans alla andra sov.
Sen vaknade Nukke och ropade på......- PAPPA! Hahaha...
Hon ville såklart inte ha frukost (hur får man i henne lite frukost på morgarna, hon vill inte äta nånting!?)
Jag gjorde iordning lite gröt till Bessa, men hon ville inte heller ha. Jätte konstigt eftersom hon äter ALLTID så bra.
Men inte denna morgon. Hon var lite grinig och inget verkade vara bra....
Sen fattade vi varför. Hon kräktes!  Åh nej! Inte nu! Vi försökte ge henne lite dricka, men efter ett tag kom även de upp. Har hon gått och blivit magsjuk nu? Det var bara att bada henne igen.

Igår tvättade jag pojkarnas kläder, så att jag kunde packa med mig dem idag.
Och på morgonen packade jag in nya kläder i min väska. Jag hoppas att dem räcker tills vi kommer hem.
(dvs. att vi inte behöver vara kvar här sååå länge...)
Jag passade på att rensa ur flickornas byråer också, jag plockade bort alla kläder som blivit för små i bådas byråer och det var en massa kläder! Jag som rensade för bara nån vecka sen... Dom växer fort.
(eller så krymps alla kläder i torktumlaren...? Hihi..) Nä, dom växer!
Jag ser verkligen fram emot att få shoppa kläder- till ALLA FYRA barnen!
Det är något som jag verkligen älskar att göra- Shoppa till barnen.
Och nu har det säkert kommit ut en massa fina vår/sommar kläder...
Va roligt att jag kan shoppa i både flick OCH pojkavdelningen nu! Vi har ju inte hunnit handla kläder till pojkarna, vi trodde att vi skulle ha tid... men så hade dem ju så bråttom till världen!  
En shopping runda ser jag verkligen fram emot!

Vi åkte och åt lunch på greken i Handen innan vi lämnade flickorna hos Mummu & Puua.

Och så var det dags att säga "Hejdå" för idag till flickorna.

Usch och bläää....
I bilen hade jag berättat för Nicole att mamma ska tillbaka till läkaren, och ge lite mjölk till Danilo & Jonathan och att Nicole ska komma och hälsa på mamma imorgon med pappa och Bessa.
"Ei haluuu" svarade hon. (vill inte)
Mummu och Puua mötte oss i parkeringen. Jag pussade och kramade Bessa som tog allt med ro, hon fattade nada.
Men Nicole...
Det har aldrig varit några problem att lämna henne med mina föräldrar, men idag var första gången hon inte ville gå.
Hon började gråta och ropa "Mamma" och ville inte släppa taget om mig.
Puua försökte hjälpa till och berättade om allting som dom skulle göra: Gunga (vilket hon älskar), Leka, hoppa...
Nukke tvekade, för visst lät det kul, men sen kom hon på igen att jag inte skulle vara med. Hon ville vara med mig.
Och hon höll om mig så hårt och grät att jag trodde att mitt hjärta skule gå sönder.
men det tänkte jag inte visa för henne, så det var bara att torka bort tårarna fort och svälja allt, visa sig glad och stark och säga hejdå och att vi ses imorgon.
Sen gick Mummu iväg men henne.

På väg till sjukhuset så ringde min kära Pappa och sa att allt är OK med Nukke. (smeknamn till Nicole-betyder Docka)
Och att Vanessa är glad som vanligt.
Då kändes det bra. Eller iaf bättre.

När vi kom till sjukhuset så ville jag bara springa upp till dom, skynda mig.

När vi kom upp så hade dem precis ätit och nu låg dem och gosade med varandra,
dem höll varandra i handen sååå gulligt!


Pappa Andres börjar med blöjbyten... han hittar en överraskning i Danilos blöja

Nystickade mössor som matchar sockorna, från sköterskan Christina
Pappa & Danilo (flera MINI Andres??)

Mamma & Jonathan

Danilo

Jonathan & mamma Satu


Va mamma hade saknat er, guldklimpar!!!! Det är helt otroligt hur mycket man älskar dessa små redan!
Obeskrivligt.
Skönt att komma tillbaka till dem och pussa på deras små lena, mjuka kinder och små händer...



Fredagsmyyyyys!

Först och främst vill jag tacka er för alla era dina kommentarer, ni ger mig styrka!
Sen vill jag säga att JAG ÅKTE HEM IGÅR!

Först var vi här på sjukhuset hela dagen, matade pojkarna en sista gång där vid 16, sen packade jag ner alla kläder som ska tvättas och bytas ut, och så åkte vi hem vid 17.30.
Jag pussade och kramade pojkarna ordentligt och doftade in deras babylukt.
Jag kollade med sköterskorna att dem hade mitt nummer och att jag hade rätt nummer till dom.
Nicole trodde att jag skulle följa med till bilen och säga "Hejdå" så hon höll mig
krampaktigt om halsen när jag bar henne.
Gissa om hon blev förvånad över att jag följde med dem!!!

Vi åkte till affären, handlade lite gott till kvällen, och så hämtade vi med oss McDonalds och åkte hem.
Det kändes som att man har varit borta en evighet!
Jätte skönt att få komma hem till alla ens egna saker... Bara att få komma- HEM.
Men samtidigt kändes det jätte konstigt också... Jag hade inte bebisarna i magen, och dom var inte med mig.
Några saknades. Vi var inte en hel familj.
Men jag visste att pojkarna var i goda händer, så jag kunde ändå slappna av och
njuta av att vara med Andres och våra dockor.

Jag badade tjejerna (jag lääängtar tills jag också får bada!!!) och bara fick rå om dom ordentligt.
Vi poppade popcorn, tog fram lite godis, chips, vindruvor och melon, och bara "var".
Riktigt skönt.
Visst ringde jag hit till sjukhuset flera gånger, bara för att checka läget,
och jag blev så glad att det var Christina som svarade i telefon när jag ringde sent på kvällen.
(Det var hon som stickade sockorna till pojkarna.)
Hon sa att pojkarna sköter sig utmärkt, dom sover så gott.
Hon sa att hon sitter bredvid deras säng och läser sin bok.
*phew* va skönt. Då är dom i väldigt goda händer.
Hon sa också att hon har stickat mössor till dem också, som passar till sockorna.
Gulligt eller???

Vanessa var jätte trött, så jag gick ner och la henne. Vi lät Nicole vara uppe till sent med oss,
och sen kom ju Micael med sin tjej (som också heter Patricia) så då blev hon ju ännu piggare.

Va skönt det var att lägga sig och sova i sin egen säng!!!
Vi hade en toppen natt, tjejerna vaknade inte en enda gång! Inte ens Bessa!
Hon vaknade första gången vid 7, sen somnade hon om och sov till 8!

Här kommer lite bilder från gårdagen:

Bessa leker i lekrummet- Det är så roligt att gömma sig under korg "hatten"!

Vanessa "Pippi" och pappa

Pippi Nicole =)

När man är stora syster så måste man ju kunna krypa! Hahahaa

Såhär glad blev Nicole (Nukke) att mamma följer med hem!

Baddags med "Bessa Enkeli" & "Kulta Nukke"
(smeknamn för Vanessa & Nicole = Bessa Ängeln & Guld Dockan)

Micael med hans flickvän Patricia.
Det var första gången vi träffade henne, hon verkar vara en supergullig tjej :)


Pappa & Nukke gosar
verkar som om denna lilla Docka har kommit sin pappa mycket närmare när jag har varit borta.
(Förut var det bara "Mamma!" som gällde)

Den här tiden dom har tillsammans verkar göra gott för deras förhållande till varandra också??


Sova hemma imorgon?????

När jag matade pojkarna precis så kom en sköterska och ställde sig bredvid mig...
Vi började prata lite och hon frågade mig om jag vill sova hemma en natt?

Hon sa att dom eventuellt tänkte flytta oss till Familjevården imorgon, men om jag vill sova en natt hemma först, så kan hon prata med läkarna om vi kan flytta på lördag. Flickorna måste sakna mig jätte mycket, och tiden för dem känns lång utan sin mamma. och då började tårarna bara rinna. F*n att jag inte kunde hålla dom inne!
Jag försökte, men jag känner att jag är nära gråten hela tiden, som att den sitter fast i halsen hela tiden, men så fort någon nämner tjejerna så kommer det bara upp.

Jag sa att jag vill gärna hem en natt, men att jag är så kluven, för jag vill vara här för pojkarna också.
Hon förklarade att dessa små gossar ändå bara sover, så dem kan sköta om dem på natten och så kan jag komma tillbaka med nya krafter igen på morgonen. Och såklart kunde jag ringa hit närsomhelst.

Jag ringde och pratade med Andres och han tror att det gör mig och tjejerna gott om jag kommer hem en stund.
Jag känner att jag behöver tanka energi hos min familj där hemma också, för att orka denna långa tid här.

Om vi flyttas till familjevården snart så kommer jag att träffa dem ännu mindre!
Så imorgon kväll är vår sista chans att vara tillsammans.

Ska vi ta den chansen?
Ska jag åka hem en natt till min man och mina barn?
Vad skulle ni ha gjort?
Är jag en dålig Mamma som lämnar mina små barn här för en natt??


Och detta med Familjevården... Dom säger att våra pojkar egentligen är överklassifierade att vårdas på Intensivvården, så Andres och jag skulle få tänka över hur vi ska göra i fortsättningen, vi hade två val att välja mellan:

1. E-rummen.
- Vilket betyder att det ligger 4 barn i ett rum och sover tillsammans, och en förälder delar rum med en annan mamma. Man får hjälp dygnet runt med sina barn och man får gå till ett tredje rum för att gosa med dem (?)
Där kan man gå ut utan barnen en stund utan problem.

2. Familjevården.
- Innebär att man får ett eget rum och får ha bebisarna där med sig och ta själv hand om dom dygnet runt.
Vid något undantag får man lämna över bebisarna en timme eller två hos någon sköterska om man måste iväg nånstans tillsammans. Men annars måste någon vara med dem hela tiden.

Vi valde nummer 2- Familjevården.
Vi vill inte lämna våra barn i ett rum med 4 andra bebisar och dela rum med någon annan. Vi vill själva ta hand om dom, fast det kommer att bli mycket jobbigare för oss.
Vi kommer ju att ses ännu mindre då.... Jag och Andres kommer ju knappt kunna träffas alls?
Bara ifall vi har barnvakt till Nicole & Bessa...
Men nummer 2 blir det iaf. Vi vill ha våra pojkar hos oss själv.
Och då förstår ni kanske att imorgon är vår sista chans att vara ihop på länge.

Läkarna rndar imorgon klockan 9, då får vi veta vad dom hade planerat för oss.
Vi får se om jag kan komma hem imorgon. Fast jag känner mig så kluven!!!

VAD SKULLE NI HA GJORT?
 

JONATHAN is BACK! ~*~ FRAMSTEG ~*~

 JONATHAN IS BACK WITH HE´S BROTHER!!!!

Jonathan har kommit ut från sin kuvös och ligger ÄNTLIGEN bredvid sin bror igen!
Dom har nog saknat varandra jätte mycket, men nu myser dom ihop igen.
Och dem är verkligen jätte gulliga ihop!

Jonathan fick ha mössa på sig för att hålla värmen,
men det gick så bra att ligga bredvid brorsan att han slapp den.



Danilo vilar i Mammas famn. Det är ju lite jobbigt att lära sig suga på flaskan...


Dags för lakanbyte! Då får man ta den plats som råkar vara ledig

Våra nya hund skallror som Pappa köpte åt oss fick äntligen
 komma och lägga sig hos oss!

Gooooos!
Danilo & Jonathan



Det var verkligen underbart att Jonathan äntligen kom ut från sin kuvös.
En vecka har han legat där, utan sin bror & det var nog lite ensamt för dem båda.
Dom har trots allt varit tillsammans många månader i magen. Men nu är dom tillsammans och mår toppen!

Egentligen var det bara meningen att byta kuvös (Det gör man varje vecka)
Men eftersom han var så duktig, så ville dom prova om han mådde bättre av att ligga bredvid sin bror.
Jag tog ut honom från kuvösen, klädde på den nya lilla vita bodyn på honom, satte på sockorna, mössan och så fick han sin snuttis (som jag har sovit med)- och bredvid sin bror, och så på med täcket så att han skulle hålla sig varm.
Och det funkade superbra!
Nu har dom tagit bort kuvösen från platsen, och det känns som ett stort steg framåt.

Idag var det dags att byta sond också.
(Det gör dom var 3:dje dag om man är under 1500g-
annars byter dom den 1 gång i veckan)
Det ser lite läskigt ut när dem byter sond... guld gossarna börjar ju nysa och hosta, och så är jag rädd att den hamnar på "fel" ställe... men dom är duktiga på det, och jag är glad att jag slipper göra sånt själv!

Dom är duktiga på att "nappa" också, dvs. dricka ur flaskan på sköterskornas språk.
Men dom höjer deras mat intag ganska ofta, och dom orkar inte dricka allt ur flaskan, då häller man upp det som finns kvar i sond sprutan, så ger man dom det va sonden istället.
Dom behöver varje dyrbara droppe för att växa sig stora och starka.

VIKT:
JONATHAN- 1196 g
DANILO- 1391 g

******************************************************************
Idag kom barnens storasyster Patricia på besök
Vi hittade ett nytt lekrum (Lekterapi) på plan 6, och där hittade vi en massa skojiga saker för barnen!

Systrarna Patricia & Nicole gör ett pärlhalsband

Men den ramlade ner på golvet och alla pärlorna ramlade av...
Och så kom Pappa Andres och hjälpte till att ta bort ännu fler pärlor...


Sen målade vi lite... Patti målade en Pippi till Nicole


Vanessa ville också måla lite.....

Men det var mycket roligare att smaka hur den känns i munnen....
Nicole köper en hamburgare från Patrcia
(Men det var ju konstigt hur den smakar?!)
Jag vill ha mina pengar tillbaka!

Pappa gör MÅÅÅÅL!

Jag ska lära mig att köra bil som min Pappa!


När vi gick och åt lunch kom även barnens storebror Micael och hälsade på
Vi åt pizza tillsammans allihopa och sen skulle Patricia tillbaka till skolan (Södertörn här bredvid sjukhuset) och Micael skulle träffa sin tjej.

Och nu är det kväll. Igen. Denna dag har gått fort. Bra det, tycker jag...
Jag undrar vad min familj gör där hemma just nu...?
Klockan är ju redan över nio, så Vanessa sover säkert, men jag tror att Nicole är vaken, eftersom Micael är där över hela helgen, och hon gillar att vara med honom. Hon sitter säkert i hans knä och lyssnar på musik vid datorn, och Andres gör säkert sina biffstekar?

Här är allting lungt....
Jag väntar tills klockan blir ca. 21.45, då ska jag börja ge mat igen, och det tar över en timme innan jag är klar där.
Först brukar jag ta Jonathan i min famn, fixa ordning en nappflaska åt honom och sen sondmatar jag honom det som blev över, sen är det Danilos tur och samma sak med honom.
Och först efter maten byter jag blöja, för dom brukar alltid bajsa mitt i maten..
På detta viset behöver jag inte byta blöjor två gånger på dem. Annars går väl sjukhuset i konkurs på bara våra pojkar.


EN VECKA IDAG!!!!

Idag blev våra små prinsar EN VECKA "gamla" !!!!

Här sover vår lilla guldklimp Jonathan i sin kuvös

Mamma paparazzi måste ju ta lite bilder på honom....

Lilla Danilo vill också säga Hej!

Tänk att dom redan är en vecka gamla...
Hoppas att alla veckor här går snabbt och att dom växer sig stora och starka så är vi på väg hem snart....


Snart dags för kvällsmaten

Alldeles snart ska jag gå och byta blöja och ge mina herrar lite mat.

Jag pratade precis med Andres som sa att syrran och hennes pojkvän Peter vart och hälsat på en snabbis. Då hade Nicole gått och lagt sig precis, men när hon hörde min systers röst så trodde hon att det var jag, så det vara
bara att hämta upp denna nyfikna lilla Docka.
Hon blev nog lika glad över att det var syrran som kom.
Jag pratade lite i telefon med henne också, då frågade jag Karo vart och hälsat på henne,
hon svarade glatt: "OKEJ, OCH PETER-ASSHOLE!"

Hahaha....

Så hon var iaf glad när vi la på luren. Känns bra det...
Nähep, nu går jag!
Heippa...


Onsdagen.....

 Danilos pytte lilla hand

 "Los Monos Juntos"

Idag kom Andres hit själv, tjejerna fick vara hemma hos mina föräldrar och leka lite och slippa sjukhus korridorerna. Jag & Andres åt lunch ihop, och då insåg vi hur länge sen det var när bara han och jag satt och åt tillsammans.
Det har vi nog inte gjort sen Nicole föddes. Eller jo- en gång när vi firade vår första bröllopsdag...?
Men det var super mysigt!

Sen åkte vi till Babyland för att köpa mössor till guldklimparna, och hittade även dessa bodys i storlek 38.
Mössorna är storlek 33, och dem är för t om för stora...
  
När vi var på väg ut så såg vi dessa rattar till barnvagnen.
Som jag har letat efter dom!
Så vi köpte dom till Nicole & Vanessas nya vagn, så har dem något att leka med under våra promenader.
Förut köpte vi en Bellino ratt till dom, men den kan man ju inte fäsat fast i en syskonvagn....


Ratten som bara ligger hemma i skåpet....
Bellino Ratt till vagn Tuta Radio Ljud
Sen kom mina föräldrar till sjukhuset för en fika med tjejerna så att jag kunde träffa dem idag.
Vi fikade och sjöng lite, sen var det redan dags för dem att gå. Jag följde med dem till bilen, och så visade vi deras presenter till dem.
Dom blev jätte glada!

Tills det var dags för dem att åka hem- utan mig. Men det gick nog fort över?


Nu är det dags för grabbarna att få nya torra blöjor och lite mat i sig, så dom blir stora och starka!


Lite "uppdateringar" hemifrån

Häromdagen fick jag email från min kära mamma som skickade bilder från årets FÖRSTA grillkväll.
Va mysigt dom verkar ha haft det, och jag ser fram emot mååånga grillkvällar framöver.
Och då har vi 2 nya familjemedlemmar med oss!

Det är så mysigt med våra grillkvällar, vi är alltid hos mina föräldrar hela syskonskaran med alla barnen.
Dom bor på nedrebotten och har en jätte stor uteplats med gungor, sandlåda lekhästar och en massa annat skoj precis utanför grinden. Även lilla kiosken ligger precis bakom hörnet, dit min pappa brukar ta med sig alla barnbarnen och handla glass/godis. Jag längtar jätte mycket! 
Vi brukar också grilla hos Andres föräldrar, där är det samma sak, där samlas allihopa (och dem är inte så få heller) och umgås, ätergott och har kul. Hans föräldrar har också jätte stor uteplats, så där finns det gott om plats för allihopa också.  Kommer nog att bli gott om roliga, sköna grillkvällar i sommar!

Felicia (systersdotter) & Emma (brorsdotter)

Min syster Karolina & pojkvännen Peter


Vad mer (nytt) har jag hört hemifrån då... Hmm...

* Jo- Felicia har börjat på dansskola, och hon tyckte att det var jätte roligt, hon gillar att dansa och showa, så det passar nog henne utmärkt!

* Min vän Jopo har tagit körkort!!! GRATTIS!

* Min bror Stefan (Stefu) och svägerskan Anna ska gifta sig den 22 maj, så där är det fullt upp med bröllops planeringarna, och där SKA vi vara hela familjen när den dagen kommer.
Det har jag redan snackat med guldklimparna om, så dom vet vad som gäller


* Vill även säga Hej, och tacka alla mina vänner från FAMILJELIV.se för all stöd och uppmuntran som dom gett mig, jag följer er i Maj-tråden! Snart har ni också era små guldklimpar hos er!

Det är inte lätt att vara "ensamstående" Pappa heller... ;)

Idag har jag bott på sjukhuset i en vecka.
Och imorgon blir våra guldklimpar redan 1 vecka!!! EN VECKA!
Det verkar vara fint väder här i Stockholm idag, solen skiner utanför mitt fönster. Guldgossarna ligger och sover så gulligt utanför min öppna dörr.
Danilo fick låna sin brors body idag, för han kissade ner sig när jag bytte blöja... Jag måste vänja mig att byta blöja på pojkar, för dom kissar visst lite överalt. Lite skillnad från att byta på flickorna =)
Jonathan har inga kläder på sig i kuvösen (dom får inte) han ligger där i sin lilla blöja och ser extra liten ut.
Men snart så kommer han ut från sin kuvös och får lägga sig bredvid sin bror och gosa. Då ska han också få ta på sig en body, och hans nya virkade sockor från barnsköterskan Christina. Och så får han sin snuttis också. Han får inte ha sin snuttis i kuvösen heller, så jag har sovit med den tills han får ha den.

Idag ska flickorna vara med Mummu & Puua lite grann, så dem får en paus från sukhus miljön och leka av sig ordentligt. Dom trivs så bra hos mina föräldrar och det känns så skönt att veta att dom har det bra där och har roligt.
Jag pratade precis med min Mamma- Hon sitter i sandlådan med Vanessa, och min Pappa (Puua) gungar med Nicole.
Tänk vad jag missar... Vanessa sitter i sandlådan, och det har jag aldrig hunnit göra med henne ännu.
Men hon gillar det jätte mycket, sa min mamma. Ibland stoppar hon sand i munnen, men det hör till
Nu skulle dom gå till ankdammen och mata dom. Så skönt att veta att dom har det bra!
Andres ska åka och byta däck på sin bil och gå några ärenden, sen kommer han.

"Det är inte lätt att vara ensamstående pappa"
För några dagar sen när jag stod vid sjukhusets entré och väntade på Andres & flickorna så såg jag en pappa som kom med sina två barn, troligen skulle dom hälsa på mamman.
Jag kunde inte låta bli att le lite, pappan var lite små stressad, flickan som var ca 4 år höll i vagnen och försökte hålla jämna steg med pappan. Han hade försökt göra två tofsar på henne, och dom var rufsiga och helt snea med en massa hår som hängde i ögonen, och pojken som satt i vagnen var ca. 1 år med en mössa i ögonen och öronen vikta som Toker syntes från mössan. det är inte lätt att vara ensamstående pappa heller, tänkte jag...
Och sen kom Andres...- och jag började skratta ännu mer.

* Nicole hade Vanessas tights på sig,
* Vanessa hade Nicoles tigts OCH Nicoles huvtröja, och håret var utsläppt utan tofs, så båda såg ut som små söta trollungar.
Lite gulligt faktiskt
Hehe, ja det är verkligen inte lätt att vara "ensamstående" pappa heller. Men Andres gör ett jätte bra jobb där hemma, och jag är jätte stolt över honom! Han är bäst!

Blää för kvällar...... =(

*suckar*
Jag hatar kvällarna. Det är alltid värst på kvällarna. Saknaden....
Jag försöker verkligen vara stark och tänka positivt, men det går inte alltid så bra. Jag vill hem till mina tjejer och Andres.  Jag vill inte behöva vara ifrån dom mer. Jag vill kunna vara där, pussa och krama dem när jag än vill, bada dem, natta dem, leka med dem och bara gosa eller bara vara där för dem. Dom är så små, mina Prinsessor... dom förstår inte varför Mamma inte är där hos dem.
Känner dom sig övergivna av mig?
Jag hoppas verkligen inte att dom tänker att jag inte kommer att komma hem till dem mer, att jag har "lämnat" dem? Dom har inte valt det här, och plötsligt dras jag bara bort ifrån dem och är borta väldigt länge.
Dom förstår inte att det här är nånting jag måste göra. Men jag kommer tillbaka, och då blir vi en hel familj igen.
Andres förklarar för Nicole när hon blir ledsen och saknar mig att jag är hos lkaren med jonathan och Danilo, att vi kommer att komma hem snart med 2 bebisar. Men hon förstår inte. För henne är Jonathan och Danilo nånting som finns i min mage, som hon brukade känna på. Hon har sett bilder på dem och jag försöker förklara mycket, men hon är så liten, det är för mycket att ta in. Det blir bättre när hon själv får TRÄFFA dom. Men inte ens det vet jag när det blir...  Och Vanessa är bebis själv, så hon förstår inte alls varför Mamma inte nattar henne, varför mamma inte följer med dem hem, och varför jag inte finns där längre.
Jag hoppas att dom inte tror att det kommer att vara såhär för alltid. Jag SKA komma hem, och då ska jag finnas där hela tiden och aldrig mer behöva lämna dem- Inte för en enda natt.

Det känns väldigt jobbigt... Samtidigt så känner jag skuldkänslor för att jag behövs här också.
Jag har två underbara pojkar alldeles utanför min dörr och sussar så gott som också behöver sin Mamma.
Jag kan inte lämna dem heller. Vi måste hålla ihop. Andres är där med tjejerna, jag är här med pojkarna.
Det kommer en dag då vi kommer hem, som en HEL familj. Jag hoppas att det inte dröjer alldeles för länge och att tjejerna inte tar skada av det här...

Synd att man inte kan vara på två ställen samtidigt....
Kommer det att kännas bättre framöver? Eller blir det bara värre?
Just nu känns det jätte jobbigt och jag hoppas alltid att jag ska somna snabbt så jag slipper tänka så himla mycket.
När jag pratar med Andres på kvällarna och hör hans och flickornas röst, så långt borta.... jag blir bara så ledsen.
Mitt hjärta går itu. Inte så konstigt att vaknar med svullva ögon dagen efter?  

Nä nu måste jag vara stark, torka tårarna och lappa ihop mig så att jag kan ringa till Andres och säga Godnatt.

(P.S Ledsen att dessa negativa tankar smet in...)

Framtids planer för "The Gonzalez Twins"

Visst är det trevligt att ha någon att prata och skoja med här när det känns lite ensamt.
Igår satt vi (jag och 2 skötare) och pratade om dessa nya avdelningar,
och dem frågade vad jag tyckte om mitt rum och om jag hade några klagomål.
Jag sa att det är bra, skönt att få vara så nära pojkarna- men att det r lite knasigt med duschen, dom har nämligen ingen tätning mellan dusch och dörr, allting är öppet, och det är väldigt litet där inne, så all vatten rinnet ut till rummet! (fast det finns en glasdörr där inne som man stänger- men som sagt- Ingen tätning under) Man får lägga en handduk på golvet mellan glasdörren och toadörren så att vattnet inte rinner ut,
och så får man försöka duscha i ett så litet hörn som möjligt.
Det hade andra också klagat på. En sköterska sa att hon inte förstår hur detta var planerat, och sen att det finns toapapper BAKOM toalett stolen- och här ska folk som precis blivit snittade sitta! Hur hade dom tänkt det ska fungera, dem som planerat detta? frågade sköterskan. Då kom dom på att Tvillingarna Gonzalez ska starta en byggfirma när dem är stora, och då ska dom tänka på att INTE lägga toarullen bakom toan, och att alltid täta duschen!

Hahaha, och så föddes en framtidsplan- THE GONZALEZ TWINS AB.

Den andra sköterska sa att eftersom Nicole & Vanessa gillar musik och att dansa så borde dem bilda en grupp, som "Jackson Five", fast dem blir "Gonzalez Four", men sen fick den andra sköterskan den genialiska idén att vi kan snart skaffa ett femte medlem till Gonzalez gruppen!

Men än så länge blir det "THE GONZALEZ FOUR"!


Nu ska jag titta på min favorit serie- Desperate Housewifes!


Jag hatar när det "plingar"!

Finns det något mer oroväckande än att det plingar till i apparaterna här utanför??
"Vad är det nu"? tänker man varje gång det piper. "Är det något fel?"
Oftast är det bara en sladd som lossnat eller pulsen som gått ner för en sekund, men den larmar till direkt.
Och man hör hur andras maskiner piper, så det är ändå skönt att det inte är våra pojkar hela tiden....

Här bor vi!

Japp, jag sa ju att jag skulle lägga in några bilder på hur det ser ut där vi bor just nu, so here it comes!

Välkommen till Neonatalen intensiv vården

Här är vårt lilla "krypin". I värmesängen med säng himmelen ligger Danilo och sover.

Och i kuvösen längre in ligger Jonathan och sussar och värmer sig..
Och här är dörren in till vårt rum. Nära och bra!
Såhär ser det ut när man kommer in... Dubbelsäng, bord + stol, och en garderob

Här på sängen sitter jag och knappar på datorn. (dusch & toalett till vänster)



For now, anyways.... det är bara att "gilla läget"....
Nu vet ni ungefär hur det ser ut :) Fråga på om det är något ni undrar över.

Ett roligt avbrott

Jo, idag hade vi vårt samtal med läkaren. Den gick ungefär som den första- Pojkarna mår bra, Jonathan behöver lite extra värme fortfarande, men dom trappar ner på värmen i kuvösen, och sen kollar dom hans temp igen, och det kan ju hända att dom måste höja värmen där igen. Ibland får man vara beredd på att ta ett steg tillbaka.
Dom tar ett bilirubin prov på dem varje dag för att se om dom behöver sola mera. Idag hade Jonathan lite över gränsen, men dom skulle avvakta och se om den stiger.
Danilo mår bra, han behöver bara växa och bli starkare. Men dom sa att matningen är det som brukar ta mest tid.
När Jonathan kommer ut ur kuvösen och läggs bredvid sin brorsa i värmesängen, så ska vi prata om nästa steg- att flytta ut från neo intensiven- till ett samvårds rum.

Men nu väntar vi på Jonathan!
jag längtar verkligen tills han får komma ut från kuvösen, det är så jobbigt att ha honom där bakom glaset hela tiden.... :(

Gullungarna på besök!

Idag möttes vi av en rolig överraskning utanför "mötesplatsen"- Dom hade show!
Vi satte oss ner och tittade på denna kvinna som sjöng barnlåtar och var supreduktig och rolig! Hon frågade om barnen hade några önskemål om låtar, och det hade Nukke. Hon ville höra Pippis "Fabbe" (sjörövarfabbe...)- Såklart.
Och då tog kvinnan på sig en Pippi peruk och sjöng 3 Pippi låtar! Nicole lyste upp och blev jätte glad och dansade och sjöng med. Jätte roligt var det! En massa barn samlades runt henne och alla hade lika roligt.
Vanessa tyckte mest om en låt där alla skulle hoppa. Hon började studsa upp och ner i sin pappas famn och skrattade och hade jätte kul hon också.
-




Showen var jätte bra, ett skönt och roligt avbrott för oss alla! 

Nu har Andres åkt hem med gullungarna för denna dag.
Jag följde med dem ut till bilen, för först var vi och handlade lite frukt och dricka till mig till ikväll. Nicole blev lite ledsen, men det blev snabbt bra när Andres sa att dom kunde hälsa på Mummu & Puua och Felicia ett tag.

Nu är det dags för blöjbyte och matning för Gonzalez grabbarna.
I´ll be back.

Idag ska vi prata och planera med läkaren =)

Idag, vid 13-tiden ska vi ha planeringsprat med läkaren. Då ska vi gå igenom hur den närmsta framtiden ser ut, jag kanske kan få komma hem en natt snart och vara med Andres & flickorna =)
Men vi får se vad hon säger!
Snart kommer Andres med tjejerna och hälsar på, ska bli skönt att få pussa och krama dem igen.

Jag har precis matat och bytt blöja på pojkarna. Danilo fick nappflaska i min famn, medans Jonathan fck sin mat via sonden. Nästa pass är det hans tur att få komma upp i famnen och prova på nappflaskan. Mina små guldklimpar... :)

Min kontaktperson Suzanne tyckte att jag kunde söka jobb här sen när barnen är stora, hon tyckte att jag är så duktig med att sköta sonden och fylla på vatten till kuvösen och med alla sladdar hit och dit.

Jonathan kämpar på med sin värme, så nu har dem sänkt tempen i kuvösen, snart är han bredvid sin "store" bror!

Nu ska jag börja promenera ner till cafeterian och möta upp Andres, Nukke & Bessa!

HA EN BRA DAG ALLIHOPA!

Kvällsmys med mamma

Igårkväll ville jag ha båda mina grabbar hos mig innan det var sovdags, och det var såå mysigt att få sitta med dem båda! Jag kunde nästan inte sluta skratta, två likadana bebisar på min kudde!
Och så fick dem träffa varandra igen, första gången sen Jonathan lades in i kuvös!

Här sondmatar jag mina guldklimpar

Jonathan & Danilo- tillsammans

Grabbarna med mamma =)

Gosiga pojkar

Pssst.... Brorsan? Är du vaken?

Jonathan ler lite åt sin bror


Haha, jätte söta mössor va??
Det är såna varje tuff grabb har nuförtiden!  (stackarna....) Hehe...

Alla här har skrattat och varit förundrade över hur STORA deras händer är, och sa att dom måste ha fått det från sin pappa. Dom kommer att bli stora grabbar en dag!!!

Jonathan

Danilo


Nu är det dags för en dusch och sen ska pojkarna få mat! Chao så länge!

Nu har jag sällskap!

Nu har jag sällskap!
Av TV:n förståss....
Idag "hyrde" jag en TV, så nu har jag lite sällskap här i mitt rum när det börjar kännas alldeles för ensamt.
Jag ska titta på CSI som börjar snart, sen kanske jag inte hinner fundera så mycket innan jag somnar!

Natti, natti!

Ännu en dag är på väg mot sitt slut.....

Och så är ännu en dag på väg mot sitt slut....
Det är jätte skönt att Andres kommer hit med flickorna, och är här hela dagen. Men visst blir det lite långtråkigt ibland... Nu har vi ju sett och gjort allt, och det finns ingenstans egentligen där vi kan bara sitta tillsammans och mysa. Sova får dom göra i vagnen, och det är inte det enklaste... iaf inte för Nicole. hon brukar sova på mage och det är inte så bekvämt i vagnen. Min lilla docka... snart är vi alla hemma- tillsammans igen. 
Med Vanessa är det aldrig några problem med, hon måste vara den snällaste baby som finns! klagar aldrig, utan hon hänger bara med Men hon kan hon också- om det är något hon inte är riktigt nöjd med, så får man höra det, eller så visar hon det med sin "berömda min"
Dom är så himla goa båda våra tjejjer, jag skulle inte kunna vara stoltare över dom!  

Idag var vi på "mötesplatsen" på plan 5 och lekte lite, vi har inte varitdär tidigare för dom har stängt på helgerna.
Men där fanns lite böcker, några filmer, leksaker och pennor. Båda tjejerna gillade akvariet med fiskarna.
 

Prinsessorna lägger pussel...
 
Tittar på kossan... :)

Och så "spelade" Nicole "blinka lilla stjärna där" för Vanessa
 

Det var en bra dag idag. Andres var inne och matade pojkarna medans jag lekte med tjejerna.
Sen åkte vi och åt thai mat  Skönt att komma ut lite.
Fast det är en väldigt märklig känsla...
Jag är inte gravid längre (bara det är svårt att fatta) och vi hade inte våra små bebisar med oss.
Vi saknade våra nya familje medlemmar. Känns tomt när man är här, och det känns tomt när man är där...

När får vi bli en hel familj igen?

Sen kom mamma och min syster på besök. Vi satt och pratade om allt och ingenting.
Nicole tyckte nog att moster behöver borsta håret...

Ännu en solstråle i familjen!

Vi går ut och visar trollskogen för Mummu & moster Karo

Nicole tog till sig mod och vågade gå fram till dinosaurien och klappa på den lite.

Vanessa sitter på pappas axlar på promenaden genom skogen

Lite lek hinner man alltid med!


Våren är häääär!


När det var dags för alla att gå hem, så fick Nukke följa med Mummu & Karo till Puua. Hon pussade och kramade om mig och vi sa allt det där vi alltid brukar (älskar dig, vi ses imorgon) och så gick hon. Utan att ens titta tillbaka!
Va skönt att hon inte grät idag! Det var en stor lättnad, och jag känner mig alltid så lugn när hon är med min syster eller mina föräldrar. Vanessa sov i vagnen, så jag pussade på henne och viskade samma sak i hennes öra.
Det känns allt jobbigare att vara ifrån Andres också... Men dom har det bra där hemma. Jag måste tänka så.
Det är ju så att kvällarna är värst. Då börjar man tänka en massa, det känns så ensamt ibland och saknaden blir alldeles för stor. men jag försöker vara stark och tänka positivt.
Här går min Docka med mormor och moster Karo

A "goodiebag" from my sister!

Hej hej!

Nu har alla gått hem för dagen igen. It´s just me and the boys.
Idag kom min Mamma på besök med min stora syster Karolina.
Hon hade med sig en "Goodie Bag" till mig!!!  
Hon ville visst att jag skulle vara fin för mina grabbar här inne, haha... 



Väskan innehöll:
*Tan can solservetter (brun utan sol)
*Dermalogica produkter-Special cleansing gel & solar shield (läppbalsam med solskyddsfaktor 15)
*Bare minerals foundation & rouge, samt läppglans
*Wella schampoo & inpackning
*Wella stylingprodukt
*Clear eyes -för röda ögon
*Hårborste
*Ansiktsmask & ögoncreme
*Fotcreme som är svallkande för trötta fötter

Man märker ju att hon jobbar inom skönhets branchen och alla dessa produkter finns att köpa i hennes salong!
Besök även deras webbplats:
www.u-zone.se

TUSEN TACK FÖR ALLTING KARO!!!!
Jag ska se till att börja använda dem, det är välbehövda saker!


Jag lägger in mer av dagens bilder senare, nu är det dags för grabbarnas mat och goooos!


31 veckor IDAG!

God morgon!

Ännu en dag är här. Idag skulle våra pojkar ha fyllt 31 veckor (om dem hade varit i magen) oc så är dom redan här... Otroligt!
Snart är det dags för vägning, blöjbyten och matning för Gonzalez twinsen då får jag gosa och mysa med dom.
Nu ligger dom och sover så gott....

Natten har också gått bra, fast jag hade jätte ont i huvudet bara, men det kanske är blodtrycket?
Igårkväll hade jag sällskap en en sköterska som jag känner sen innan, Alexandra.
Våra föräldrar känner varandra och vi har bott bredvid varandra i Jordbro.

Karo, och ni andra vet vem nog jag pratar om?
Det var en jätte trevlig pratstund

Idag kommer mina dockor igen! Ska nog ta en tur ner till lekplatsen med dem igen, Nicole gillade att gunga på den blåa hästen så mycket


Nu är läkaren där utanför och pratar om "tvillingarna Gonzalez", sköterskorna förklarar läget för honom och därefter gör han sin bedömning av hur fortsatt behandling ska se ut.
Jag sitter här och tjuvlyssnar och tydligen så är allt bra!
Jonathan behöver den extra värmen som kuvösen ger än så länge. Men båda är stabila.

Åjuste- Igår när jag gick denna långa korridor ut från avdelningarna ut till hissen så fanns det en massa barn i alla åldrar som satt därute och lekte och fikade med en sina föräldrar och sköterskor, och det visade sig att att det var barn som själv varit på neonatalen när dem var små små bebisar.... Dom har vist träffar här ibland :)
De minsta var bara 500-600 g när dom föddes! Nu var dom stora!


Danilo har solat klart, dags att sova!


Nu har Danilo solat 2 pass idag (sola 3 timmar, vila 1 timme och sola 3 timmar igen)
Jag fick precis sätta på han blöjan och klä på honom, nu är han klar för natten!
Jonathan ligger och sussar redan, 
Dags att sova!

Godnatt!


Jonathans framsteg

Här har vår minsting Jonathan precis blivit av med sin CPAP
Nu väntar hans body (strl 40) och sockorna på honom...
Nästa steg blir att flyttas bort från kuvösen, och in till brorsan!

Här är hans pyttelilla napp


Ett steg till: JONATHAN DRACK UR FLASKAN FÖR FÖRSTA GÅNGEN IDAG!!!  
Jätte roligt! Men dom orkar inte dricka allt ur flaskan, så det dom inte orkar få i sig läggs tillbaka i sprutan och matas via sonden. Sugreflex ska utvecklas först i vecka 32-33, så vi är jätte nöjda med deras framsteg!!!
 


"Trollskogen"

Idag var en trevlig dag med familjen. När man tittade ut genom fönstret på morgonen så var det regnigt och mulet, men framåt dagen ljusnade det till, solen tittade fram och jag gick ut i den friska luften för första gången sen i onsdags. Efter att Andres varit inne och matat och myst med pojkarna och jag var ute med tjejerna så åkte vi iväg på lunch. Det blev pizza- SUPERSTOR pizza på Robbans. Mmm, va gott det var!

Sedan kom vi tillbaka hit, gav pojkarna mat och det var tänkt att tjejerna skulle sova i vagnen en stund, men Nicole kunde inte. Vanessa sov en stund, medans jag gick in och matade pojkarna.
När allt var klart åkte vi hiss ner till plan 4, och där finns en utgång till en stor lekplats för barnen.
Ett jätte härligt ställe med gunga, sandlåda, ruchkana och en "trollstig". Det är en liten stig in i skogen, där man kan upptäcka alla möjliga roliga saker. Verkligen jätte mysigt att gå där! Och skönt att komma ut i den friska luften.

Pappa & Vanessa myser i gungan 

Titta! Våren är verkligen här!

Vi hittade Dinosaurie ägg inne i skogen....

Och en troll med en jätte, jätte lång svans som man kunde följa efter,
och i svansens slut hittade vi en skattkista!

Bessa & Pappa gräver med grävskopan

Nukke gillade att rida på den blåa hästen mest!
Och leka Pippi  och sjunga "Sjörövar Fabbe farfarsfar...."
(Ur hennes absoluta favorit film)


En riktigt skön dag. Och den gick fort!
Nukke var ledsen idag när dom åkte hem igen, men det var nog mest av trötthet, för hon somnade som en stock när dom satte sig i bilen

Imorgon är en ny dag, och då får jag se mitt stora hjärta och mina prinsessor igen!
Snart är det dags för tvillingarnas nattmål   (kl. 22.00)
Nu ska jag ringa till min kärlek och höra hur han har det.
Jag älskar honom sååå otroligt mycket och saknar honom enormt mycket!
Jag undrar om han vet hur mycket jag verkligen älskar honom? Och hur stolt jag är som har honom?
Han är helt underbar...
 Andres- JAG ÄLSKAR DIG!
Jag är jätte stolt att ha dig som min man, och du är den bästa pappa jag nånsin sett, våra barn kunde inte ha en bättre Pappa än du, dom kan skatta sig lyckliga som har dig!
BESOS!

Dagens besök!

Idag kom mina älskade föräldrar på besök
Åh vad jag längtat efter dom också! Kändes som att det var evigheter sen jag träffade dom sist, för så mycket har ju hänt! Deras "minsting" är nu en nybliven 4-barns mamma!
När jag såg min mamma och pappa i slutet av den långa korridoren, så sprang mamma till mig och gav mig en Bamsekram med tårar i ögonen... Min kära Mamma... Snart är vi hemma igen.
Båda har saknat Nukke & Bessa också, dom tycker att det har varit så tyst och lungt där denna helg utan dom.
Puua undrar varje dag när dom ska komma tillbaka, han vill adoptera våra små prinsessor, Hahaha....
Så härligt att känna att vi har så många runtomkring oss som älskar oss och finns där för oss!  

Bessa försöker lära sig att krypa! Men har inte riktigt förstått tekniken ännu...


Puua vill också vara en solstråle!


Det var jätte kul att ni kom!
Älskar er!

Ops, nu har jag en bajsblöja att ta hand om!

Jonathan har blivit av med sin CPAP!


Jonathan blev precis av med sin CPAP, nu slipper han masken i näsan, och sköter all andning alldeles själv!!!
Ett steg framåt för lille Jonathan!
Snart slipper han säkert sin kuvös också, så att han får lägga sig bredvid brorsan!

Nu kan man se mer av hans lilla ansikte,
masken var ju så stor at han gömdes under den!
Åhh va kul att få pussa på honom sen- utan den stora masken!!!!


Ny neonatal avdelning

Snart kommer mitt stora hjärta Andres med våra prinsesor!
Jag längtar!
Jag längtar efter övrig familj också såklart, men dom klarar sig nog utan mig "liiite" bättre??... Hahaha
Jag bli väldigt spännande att presentera våra små gossar till dem, när det är dags. Men det kommer inte att hända på flera veckor, tyvärr...

Denna neonata avdelning är väldigt ny. Den har bara funnits i 1 månad. Här vi ligger är det intensiv vård, så inga andra anhöriga får komma in, förutom just mamman och pappan. Man kan inte ens se dessa små liven bakom något glas fönster eller liknande (som man ser på film), utan här är det stängt.

Jag kan ta några bilder härifrån, så kanske ni förstår bättre varför det är helt omöjligt, och så får ni se mitt "hem" för de närmaste veckorna.



Vikt och längd idag



Då var ännu en regnig och mulen dag kommen. Tur att man slipper gå ut! Fast lite friskt luft kunde ju inte skada heller... Har varit inne sen onsdags. Idag kanske man kunde ta sig ut lite då, när flickorna kommer.

Natten har gått bra, Jonathan har sin CPAP i den lägsta, så läkarna tror att han slipper den snart!
SKÖNT!

Nu har jag precis matat de små liven, båda har jag fått hålla och gosa med.
Nu vågar man ju röra dem mer, utan att tro att dom går så lätt sönder- fast dom är verkligen PYTTESMÅ!

Idag var det dags för naken vägning, och som ni vet så brukar barn gå ner  till 10 % av sin födelsevikt, innan kurvan ändras uppåt och dem börjar gå UPP i vikt istället.

Danilo väger lite över 1342 idag (ca. 1500g när han föddes) och är 42.5 cm "lång"
Jonathan väger 1100g
(nästan 1300g när han föddes) och är 40 cm "lång"
Men båda vägde mindre igår, så det börjar gå uppåt- sakta men säkert!


Underbar barnmorska!

Vilken underbar barnmorska som kom och tog nattskiftet ikväll!
Christina heter hon och hon sa att hon var här när vi kom i Torsdags. Men jag kom inte ihåg hene, det var så mycket nytt folk som presenterade sig hela tiden, och allting var så nytt.
Ikväll när jag såg hennes strumpor kom jag på att jag visst sett henne på torsdagen. Hon hade så lustiga strumpor tyckte jag, liknade Pippi Långstrumpas strumpor, knälånga och randiga. Jätte söta!

Hon knackade på här hos mig ett tag sen och sa att hon har en gåva som hon har gjort till våra pojkar, och jag blev så glad! Vilken underbar människa som gjort dessa hemma själv till just våra gossar!
(Hon hade t om gjort Jonathans sockor liite mindre (till vänster))

Visst är dom jätte söta??
 

När det var dags för matning så tyckte hon att Danilo kan vara lite stilig och sätta på sig sin fina body som vi hade med oss i storlek 40, och ta på sig sina små sockor.

Såhär fin blev han! (Här med Christina)
 

Efter att jag gett mat till Danilo (han orkade bara dricka lite ut flaskan, resten fick jag sondmata) så ville jag ta upp Jonathan också en stund innan jag gick och la mig. Christina ville ta kort på oss:

Jag & Jonathan myser


Nu ska denna 4 barnsmamma gå och lägga sig!
Imorgon är en ny dag!

Vi "hörs" mer imorgon, och ännu en gång- TUSEN TACK FÖR ALL STÖD jag får från er läsare! det värmer att läsa era kommentarer och ger mig stryka att fortsätta framåt!

Good Night


Ännu en dag har gått...

Ännu en dag har gått, och pojkarna är en dag äldre
Idag har det tagits PKU- prover på båda två, men som tur är slapp dom bli stuckna, för när dom tog bort deras infarts sprutor på foten och handen, så ran det till så mycket blod som dom behövde. det var väldigt skönt, för dom är helt blåa av alla stickningar! Och ännu skönare att dom blev av med sina nålar nu! 

Idag har Andres varit här hela dagen med Prinsessorna. Vi har lekt ute i korridoren , där dem har satt dit en liten lekställning, och så har vi fikat och gått runt lite. Var 3:dje timme har någon av oss gått in till pojkarna och gett dom mat. Andres föräldrar och bror Oscar har varit och hälsat på också, jätte roligt! Jag fick en ask "Paradis" choklad som jag tänkte äta lite ur när jag har matat pojkarna. sen blir det dags att lägga sig någorlunda tidigt idag (ska iaf försöka) för jag är jätte trött... Ögonen ser helt hemska och slutkörda ut.


Vanessa äter sin glass!

Nicole och Pappa kör med sina konster!

Nicole visar hur Vanessas kända min ser ut. Visst gör hon det bra?


Busfröet

Jag med prinsessorna

Tapu, tapu pullaa....

Abuelo, Abuela & Oscar på besök


Det var en lyckad dag idag. När det var dags att säga hejdå för dagen gick det lite bättre.
Vi bestämde oss för att det var enklare för oss alla att jag går först. Jag pussade, kramade, sa hejdå och ses imorgon, och att jag älskar dem, och så gick jag in. Nukke grät, men inte så hjärtskärande som igår. Och några minuter efter att dom hade gått så ringde Andres och sa att hon var lugn. Då kändes det mycket bättre för mig också.
Han säger att hon kommer ihåg mig lite då och då där hemma, och då ropar hon alltid: "Mammalle" vilket betyder "till Mamma" på finska. Det är ändå alltidsvårt at säga hejdå.
Hon förstår ju inte varför jag måste stanna kvar, varför jag inte kommer hem med dom.
Vanessa bara skrattade när jag pussade på henne, hon har fått en ny liten jätte söt docka från Pappa som hon gillar att ha med sig.

Så har ännu en dag gått mot vårt mål- att komma hem. Hela familjen.

SEGERHUVA!

Info om att födas med "Segerhuva":
När fosterhinnan inte spricker under förlossningen, kan barnet födas med hinnan intakt.
Det kallas att "födas med segerhuva".
Fosterhinnan är ofarlig och hinnan tas lätt bort av läkare eller barnmorska vid förlossningen.

Och det var så Jonathan föddes. Han låg kvar i sin fostersäck när han kom ut!
(dom är enäggstvillingar med varsin hinnesäck)

Glömde skriva förut hur verkligt det var att se Moderkakan med TVÅ navelsträngar...
Helt overkligt, men sååå häftigt! 

Det finns en massa gamla myter om det att det ska ge tur i livet när man är född med segerhuva.
Enligt folktron är den som är född med segerhuva född med många fördelar, tex personen har skydd på havet, kan se in i framtiden, se saker som ingen annan kan se, och han/hon har tur i kärlek osv.


Gårdagens prat med läkaren

Igår satte vi oss ner (jag & Andres) med läkaren, och vi fick ställa alla frågor som vi har, och hon berättade om hur barnen mår och allting anna som vi funderar på.

Läget just nu:
Båda pojkarna mår förträffligt bra. Jonathan behöver lite mera hjälp med att hålla värmen och får små små puffar som hjälp med andningen. Hon var så duktig som hon förklarade allting, så att vi förstod exakt hur allt står till. Hon räknade med att dom ska få gulsot båda två, och behöver sola bort det lite. (som Danilo gjorde idag)
Danilo håller sin värme bättre, och har även kunnat dricka från nappflaskan. Idag blev han av med sin CPAP, det vill säga den "masken" som skickar ut den lilla puffen.
Snart är Jonathan tillbaka bredvid sin bror, han är så stark och kämpar på, men han behöver lite mera tid på sig bara.
Båda är jätte duktiga!

När bådas CPAP är borta, och Jonathan inte ligger kvar i kuvös och allting annat ser bra ut, så flyttas vi från neonatalen till ett gemensamt rum, där pojkarna ligger med oss och vi sköter om dem huvudsakligen själva.
Men när vi kommer dit vet man inte.

Läkaren tror att vi blir kvar iaf tills pojkarna hade blivit 35-36 veckor.
Och jag får INTE åka hem.
När vi bor i familjerummet/samvården får vi turas om att åka hem till barnen, men nu måste jag vara kvar. Någon ska alltid vara med dom. Så om 4-5 veckor får vi komma hem.
KANSKE lite tidigare, men vi ska räkna med det, så att vi inte blir besvikna. Bättre så, sa läkaren.

Nu är frågan bara hur vi ska pyssla upp detta med familjen. Nukke & Bessa får ju inte träffa sina bröder, och jag vet inte ens hur det blir när vi kommer till samvården?
Det är det som är det jobbigaste.... Att vara utan sin familj.
men jag försöker tänka positivt, en dag snart ska vi alla vara ihop, som en STOR familj!
Under tiden får små bröderna växa till sig, och bli starka.

Varje dag är en dag närmare vår hemgång.
Dom har en massa familj och släkt och vänner som så gärna vill se dem och ge dem sin kärlek, so here we go!


PRICK i ÖRAT!!!!!

Helt otroligt!!!!
Idag när jag gav nappflaska till Danilo så märkte jag den.
Pricken i örat som både Andres & Vanessa har!
(Det ser ut som ett piercing hål uppe i örat, ska försökafånga det på bild senare)
Häftigt!!!
När jag tar upp brorsan Jonathan, så ska jag kolla om även han har den!
Fast dom är ju enäggstvillingar, så borde han väl också ha den? Eller?


Systrarna på besök!

Japp, igårkväll kom våra prinsessor på besök. Inte på själva avdelningarna såklart, men utanför korridorerna fick vi träffas.

SHE`S GOT "THE LOOK"!

My sunshine!


Snart kommer dom på besök igen, jag längtar!
Tjejerna ska vara med "oss" i helgen, så får Mummu och Puua vila upp sig. Heheh...
Vi får sitta och fundera och planera hur vi ska göra nu framöver med tjejerna. Vi får pussla helt enkelt.

Några tips??


Pytte blöjor!

Dags att byta blöjor!
Pytte blöjorna är STORA på våra gossar!

Danilos FÖRSTA bajs (intressant info?)
Denna bild visade jag för Nicole när dem kom på besök, och hon grimaserade och sa: ASKO!!!
Som betyder "äckligt" på spanska! Hahaha...
Bessa tittade också, men hon ville bara käka upp kameran


Fotavtryck....

Igår fick vi en överraskning, barnmorskorna gjorde fotavtryck på våra gossars fötter för att ge oss som minne,
och komma ihåg ur små dom var!

Danilos fotavtryck

Och Jonathans


Här ligger våra gossar, Danilo i värmesängen med det fina sänghimlen, och Jonathan i kuvösen med giraffer på


Danilo har blivtit av med sin CPAP!

Danilo ligger och solar för sin andra omgång. Stackars lilla nakenfis....
Efter att läkarna gjort sin rond så beslutades det att prova ta bort Danilos CPAP för att se hur det går. Så nu sköter han all sin andning alldeles själv!

Jonathan ligger och sussar så sött i sin kuvös... Hoppas att han får flytta över till Danilo snart!

Danilo solar och blir av med sin CPAP

God morgon!!!

Jag vaknade av att städerskan kom oc knackade på dörren och ville tömma papperskorgen....
Eftervärkarna är det bättre med, jag tog mina tabletter på natten innan jag la mig och så räckte det.

När jag kom ut ur rummet så ligger Danilo och solar bort sin gulsot. Helt normalt och väntat sa läkaren igår som vi pratade med. Nu klockan 10 ska dem ha sin mat, och sedan ska han få sola bort sin gulsot lite till.
Han ligger där och är nakenfis, och så himla liten!
Igår när jag bytte blöja på honom så pissade han ner hela sin "säng" och brorsans sida också. Barnmorskorna skrattade över hur han lyckades blöta ner Jonathans sida också. Vilken tur att brorsan inte låg där då...
Andres blev lite stolt "That´s my boy... Hihihii....
Igår kom Danilo igång med sitt bajsande också, ni som är intresserade av det!

Jonathan ligger sedan igår morse i kuvös, han hade lite problem att hålla sin värme. Men jag hoppas att han snart ligger bredvid sin bror igen, så att dem får vara nära varandra!
  Han är pytte liten... man är nästan lite rädd att ta i dem, man tror att dom ska gå sönder... Och så är alla slangarna och alla sladdar i vägen hela tiden, men så småningom blir dom ju av med dom...

Idag är det dags för deras PKU prov.
Jag förstår inte hur det ska gå till dom har ju inga vener kvar att ta blod av, stackarna!
Dom är helt blåa i händerna och fötterna av alla sprutor! Stackarna....

JOBBIG KVÄLL:

Igårkväll var det väldigt jobbigt för mig... Andres hämtade ht tjejerna framåt kvällen, så att jag skulle få se dem och krama och pussa på dem, vilket var helt unerbart. vi gick ner till kiosken och köpte lite godis och dricka och lekte lite.
Nicole var helt grön och rosa i sina händer och lite i ansiktet, och hon sa att det var Puua som hade ritat på henne.
Vanessa hängde bara med, min lilla Ängel. Hon börjar härma ord nu så småningom. "Kukka, Lappu" (blomma, lamppa) och så försöker hon säga Nukke, men ut kommer bara "KE!"
Först ville Nukke inte sitta med mig och gosas, hon ville bara springa runt. Hon "berättade" att Mummu och Puua hade kastat snö. (hon säger så jämt)
Det jobbiga var när dom skulle gå. När vi kom tillbaka från kiosken så höll hon mig i handen och pussade min hand hela tiden. När det var dags att klä på sig så började hon gråta. Jag vill inte att hon ska gå när hon gråter, så jag gav henne nappen så att hon skulle bli lugn, och pussade och kramade henne. Och hon pussades och kramades tillbaka. Men vad hon inte hade förstått var att mamma inte skulle följa med dem hem.
Så när hon gick mot hissen och såg att jag stod kvar så blev hon jätte ledsen och ropade mamma. Hon sprang till mig och höll om mig och ville inte släppa taget. Såklart blev jag också ledsen, fast jag försökte dölja det.
Vanessa satt i sin vagn helt lugn och tuggade i sig sin korv  Det var bara att kramas och pussas och säga hejdå och "Vi ses imorgon".
Och så åkte dem ner med hissen.
Jag hörde Nicoles gråt läänge medans dem åkte ner med hissen, samtidigt som jag torkade bort mina tårar så att jag kunde gå in till våra pojkar.

Ska det vara såhär svårt varje gång?? Blir det lättare?
Jag har aldrig varit ifrån dom såhär länge. Dom är ALLTID med mig.
Tur att dom har Andres, världens bästa pappa!
Och även Mummu och Puua är otroligt bra stöd i allt detta. Utan dom skulle det inte ha gått.

Alla slängdes in i det här, utan att vara beredda, men vi ska klara av allt, snart blir vi en hel familj igen!




Nu ska jag försöka få i mig lite frukost, och snart ska gossarna ha mat också!

Natti, natti!

Mina ögon vill stängas nu, så jag får fortsätta skriva imorgon!
Idag hann jag visst inte skriva så mycket som jag tänkte att jag skulle göra, men imorgon är en ny dag, och jag har massor kvar att skriva!

Sov så gott allihopa!!!

Saknar mina två dockor och min underbara man där hemma... men vi ses imorgon!
PUSU BESOO!


ANDRA & SISTA delen av vår FÖRLOSSNINGS BERÄTTELSE!

Ja, nu hinner jag skriva lite till !
Man tror att man har så mycket tid att sitta och skriva, men det verkar ändå inte vara så
Gossarna ska ha mat var 3:dje timme, och medans man gör iordning maten, tar upp dem och har gett klart maten, då har det nästan gått en timme, och då vill man sitta lite till och gosa med dm, för det är JÄTTE viktigt för gossarna att få så mycket kropsvärme frn oss som möjligt.
Ja, och sen när det är klart så ska man själv hinna med att äta, duscha, kika till dem när dem är ledsna, eller om maskinerna börjar pipa och allt annat som pågår. Och sen är det dags för nästa matnings runda igen
Men nu är det en halvtimme kvar till nästa matning, så nu ska jag skriva mer om FÖRLOSSNINGEN!

Ja, kvällen kom, jag låg och läste lite i tidningarna som Andres hade med sig till mig, och sen tänkte jag försöka sova med alla mina miljoner tankar farande i huvudet. Inte det enklaste. Jag är väldigt lättväckt, så fort min granne gick på toan så gick hon förbi min säng och den där dörren låter så högt när den stängs. Sedan kom läkarna in till henne under natten, för hon hade ont och dem tog blodtryk och tände lamporna. jag vred och vände mig i sängen, för det är inte det allra lättaste att hitta rätt ställning att sova på när ma har en stor mage... Utanför korridoren hörs kvinnor skrika när dem föder barn.
Och när jag sen har äntligen somnat så börjar grannen snarka... Men det visste ni ju redan  
Och ärligt talat stoppade jag mina fingrar i öronen för att kunna somna om.
Men då när jag vänder mig i sängen så känns det att något rinner till.
"Var det vattnet som gick??" hann jag tänka, och så kom det mer. Det var definitivt vattnet. Jag reste mig upp och gick till toaletten utanför samtidigt som vattnet rann längst mina ben. Då hade jag fortfarande mina tights på mig (hade ju inget annat med mig) Jag satte mig på toaletten och där rann det ännu mer. jag tog av mig tightsen, hittade en binda och gick till rummet och larmade sköterskan.
"Jag tror att mitt vatten gick" sa jag.

DÅ VAR KLOCKAN ca. 06:09

Hon fick lite bråttom med att ringa efter personal, och informera alla och jag kopplades på CTG maskin igen.
Jag ringde till Andres, som svarade på en gång och skulle ringa Mummu och komma till sjukhuset.
Värkarna började komma på en gång efter att vattnet hade gått, jag var rädd att inte Andres hann komma fram i tid.
Sköterskan tog mig till förlossningsrummet.
Dit kom en barnmorska som kände om jag hade öppnats- det var fortfarande 4 cm.
Banrmorskan gav mig den andra kortison sprutan i skinkan för pojkarnas lungmognad, och även en spruta antibiotika fick jag i armen. Hoppas bara att dem hinner värka över till dem... tänkte jag.
Nu kom Andres som var förvånad att jag låg på förlossningsrumet redan.
Jag hade värkar- riktiga värkar, och undrade var all personal var. Vad jag har läst och hört så är det MÅNGA människor med i tvilling förlossningar.

"Ska det inte komma in mer personal snart?" frågade jag under värkarna.
"Men du är fortfarande öppen "bara" 4 cm...." sa hon och pysslade med sitt.
"Mm, men det kommer att gå fort!"
"OK, dom kommer alldeles snart."

Värkarna kom oftare och oftare och gjorde ONT.
5 minuter efter att hon hade kollat att jag var öppen 4 cm, var jag nu öppen 5 cm.
Medans jag kämpade på med de djävulska värkarna kom fler och fler personal in.
Jag höll Andres hårt i handen när värkarna kom, samtidigt som jag försökte slappna av och andas lungt.
Värkarna kom tätt, tätt och dom ville känna hur öppen jag var.
De är inte så himla kul att dom ska komma under värkarna och känna, för då vill man bara "vara" och koncentrera sig på sitt.
Jag var öppen 8 cm på bara några ögonblick, och efter några värkar till ville jag krysta.
Nu var hela rummet fullt med folk!

KLOCKAN 07:19 TITADE DANILO UT

Han var så liten, och skrek som ett lejon när han kom ut!
Han las på mitt bröst och Andres fick klippa av navelsträngen.
Medans han låg där så fick jag värkar igen. Läkaren tittade snabbt med ultraljud hur Jonathan låg i min mage, men jag hann inte uppfatta vad dem sa, för snart ville jag börja krysta igen.


KLOCKAN 07:26 KOM JONATHAN TILL VÄRLDEN!
Jag hann fråga varför han inte gråter, och då sa läkaren att han fortfarande ligger i sin fosterhinna!!!!
Jag tittade ner, och där låg han, i sin fostersäck som dom klippte hål i, så all vatten kom ut och han började gråta!
Så moderkakan kom ut där med honom.
Läkarna sa att det är väldigt ovanligt att dom föds i sin fostersäck. "HAN FÖDDES MED SERGERLUVAN!" sa dem.
Han lades också på mitt bröst, bredvid brorsan sin, och Andres fick klippa hans navelsträng också, och så tog dem med sig honom ut, och Andres fick följa med honom.
Danilo låg kvar med mig ett tag, tills dom kom inrullandes med Jonathan. dom la bröderna bredvid varandra och så fick dem bosätta sig på neo och bli ordentligt ompysslade.

Danilo helt nyfödd på mitt bröst

NYFÖDDA -TVILLINGARNA GONZALEZ

Medans pojkarna bosatte sig på neonatalen, så var jag tvungen att stanna kvar på förlossningsrummet i 2 timmar, för att se hur jag mår och all efterkontroll. När Andres kom tillbaka ner till mig, så fick vi den goda "GULDBRICKAN" Den smakar alltid så gott!


Så fort jag kunnat kissa och all efterkontroll var gjort, så fick vi åka til våra pojkar.
Dom insisterade att jag skulle åka dit med rullstol, fast jag var hur pigg som helst, och hade lika gärna kunnat gå dit själv. Men det fick jag inte, och jag sa att det känns väldigt "fånigt" att sitta i rullstolen, för jag är ju inte sjuk!
Men det var bara att sitta och åka med.
Andres körde mig upp till neonatalen, vi kom in i en lång korridor, och sen även en dörr som ledde till själva intensiv vården. Jag måste ta bild på detta ställe sen, och man förstår verkligen varför bara Mamman och Pappan får komma in.
Det är stort, i mitten av rummet har dem sina datorer där dem ser all info om bebisarna i sina skärmar och så ligger det värmesängar och kuvöser intill rummena.

Nu lägger jag in några av pojkarnas ALLRA FÖRSTA BILDER!

Jonathan och pappas hand =)

Pojkarna andas helt själva, men behöver lite extra *puff* till lungorna, för att vida ut dem.
(Så kallade CPAP)

Danilo sover

Mamma tittar på de små Mirakel


Pyttesmå händer...

Alla apparaterna..


JONATHAN VÄGDE NÄSTAN 1300G
& DANILO VÄGDE CA. 1500G

 VI ÄLSKAR ER!!!!


FÖRSTA delen av vår FÖRLOSSNINGS BERÄTTELSE =)

Eftersom vi är på (eller var) på kontroller här på Huddinge sjukhus VARJE vecka, så tog vi med oss flickorna jämt när det var den veckan vi bara ska kolla flödet. Vill inte "störa" mina föräldrar varje vecka, dem måste också samla sina krafter
 Och flödes kontrollerna brukar gå så snabbt. Men varannan vecka när det är dags för tillväxt ultraljud, så har vi lämnat tjejerna hemma hos Mummu 6 Puua, för då vill både jag och Andres sitta med i undersökningen, och dit får ju inga barn följa med in.

Just denna flödeskontroll så frågade jag Dr. Sverker Ek om Andres kunde komma med in med barnen, och eftersom vi är hans V.I.P kunder, så gick det bra denna gång.
Tjejerna satt på andres knä och tittade på TV skärmen med bebisarna.
Läkaren sa att allt ser ju superbra ut, som det har gjort hela tiden, så nästa vecka vågar han överlåta en barnmorska att titta på oss. "Det här går ju som tåget" var det sista han sa innan vi skulle gå.

Vem hade kunnat ana att detta var vårt SISTA besök på "CENTRUM FÖR FOSTERMEDICIN"...??
Inte jag....



Andres väntar utanför med tjejerna, tills det är grönt att dem också fick följa med på flödes kontrollen
FÖRSTA gången som tjejerna ser dem små i magen!
Sedan tar vi hissen ner till Plan 4, för specialist Mödravården. dom har glömt att vi ska komma, så dem hade inga tider, förräns efter lunch. Så vi gick ut och åt Hamburgertallrik, och kom tillbaka efter en timme och då kopplades jag in på CTG, som vi gör varje vecka. Vi låg där i ca. 30 minuter, tjejerna åt sina äplen och Nukke (docka på svenska, smeknamn till Nicole (info till nya läsare)) lekte och dansade lite på bordet till ljudet av sina små bröders dunkande hjärtljud.


Ja, och sen var det klart. Vi fick gå ut till väntrummet igen och vänta på läkaren.
Hon ropade in oss, tttade på CTG pappren och sa att allting ser ju jätte fint ut, och att vi ska komma ner till specialisten nästa vecka som vanligt. Innan vi gick så passade jag på att fråga om mina vattniga flytningar, och att jag har fått lite ökade sammandragningar. Hon avfärdade bara och sa att det är helt normalt såhär på slutet. Jag frågade ändå om dom gör rutin kontroller för att kontrollera livmodertappen i någon vecka, och jag sa lite snabbt att vår yngsta dotter föddes redan i vecka 34+3. Men näe, det gör dom inte, om det inte finns ett behov. "Men jag kan ändå kika på dig lite snabbt om du är orolig?" sa hon sedan.
Ja, det ville jag. Hon kände på mig ett tag med ett smått oroligt och chockad min.
"Ja, här har det faktiskt hänt grejer.... Du är öppen 4 cm."

Japp, och så blev jag inskriven på en gång. (Som jag hann skriva förut)
Både jag och Andres var jätte chockade. Fattade ingenting.
Jaha, vad nu då... ungefär så tänkte vi. Det var bara att ringa till min Mamma och förklara läget och fråga om våra Prinsessor fick komma. Såklart att dem fick! Hihi...
Mamma var lika chockad och förvirrad som vi var. Andres åkte iväg och lämnade flickorna, och jag hänvisades till ett rum som jag delade med en annan tjej som hade fått havandeskapsförgifting.
Jag ringde min mamma och förklarade att flickorna är nog trötta, men att dom har ätit precis, och napparna och snuttisen ligger i väskan, osv, osv.

Läkaren kom in till mig och gav mig en Bricany spruta i armen som ska stoppa sammandragningarna, och så fick jag en kortison spruta i skinkan, rakt in i muskeln- vilket inte kändes sådär jätte skönt, men den var nödvändig för bebisarna lugnmognad. Om ett dygn skulle jag få den andra sprutan (det är 2 sprutor med ett dygns mellanrum) Och så kopplades jag in på CTG igen. Jag hade sammandragningar, men inget som gjorde ont, det var som vanligt. Jag frågade barnmorskan som tog hand om mig vad jag ska förvänta mig nu, kommer dom att ha mig under observation här nu bara, och att jag får åka hem sen, eller måste jag stanna kvar och i sånt fall hur länge då...??
Hur lång tid kan det dröja tills man kan förvnta sig att vattnet går?
Eller att jag börjar öppnas mera?
Men hon kunde inte ge mig några svar. Ingen vet hur länge jag har gått runt och öppnat mig 4 cm.
Men det var inte på tal om veckor ialla fall.

Andres kom tillbaka snabbt och där satt vi. Och som sagt- vi fattade ingenting.
Dagen och kvällen flöt på, allting var lungt, och jag fattade inte riktigt vad jag gjorde där. Allt kom så plötsligt.
En barnläkare från neonatalen kom ner och pratade med oss, och förklarade läget om vad som skulle behövas för behandling om bebisarna skulle födas snart.
Allting var helt overkligt.
Skulle vi verkligen få barn snart?? Såhär tidigt??
Det trodde vi inte alls, så Andres åkte hem till tjejerna, men han skulle hålla mobilen bredvid sig hela tiden, ifall något skulle hända. Men ingen av oss trodde att något faktiskt skulle hända.
Varför skulle det hända just NU, vi kom ju bara in för vanlig kontroll, allting kändes ju precis som vanligt också.

Såhär i efterhand kan jag säga att jag är jätte glad att jag "tjatade" till mig den där kollen. Anars hade jag bara gått hem, och blivit smått skräckslagen av att uptäcka att vattnet har gått.
Och som jag skulle skriva förut så har min största rädsla under den här graviditeten varit att inte hinna till sjukhuset när det var dags att föda. Min barnmorska på MVC sa ju på inskrivningen att jag och Andres borde lära oss hur man gör om barnet skulle födas hemma. Den tanken var ju riktigt skrämmande, och den dublades när vi fick veta att det är tvillingar!
Tvilling förlossningar är ju alltid mer kompilcerade och riskfyllda, så att föda tvillingar HEMMA är INTE bra!
Där måste dem ha jätte noggrann koll på barnen hela tiden, speciellt när tvåan ska komma ut.
Så nu är jag glad att jag faktiskt blev inskriven!

Jag ska skriva mer om själva förlossningen snart, jag fick min lunch nu så jag ska äta lite fort, för om en kvart ska vi mata våra gossar!!!
 Dom ska ha mat var 3:dje timme.

Andres har också kommit nu, han lämnade tjejerna hos mina föräldrar, dom skulle åka till min faster Greta.
Saknaden är enorm... Jag har ju aldrig varit ifrån dom såhär... och dom är så himla mammiga... men det går superbra med dem, bättre än väntat! Jag tror att det är en stor stöd för Nicole och Vanessa att dom har varandra.

Nä, nu blir det mat!!!!
Höres snart igen!

Pojkarnas FÖRSTA natt

GOD MORGON!
Igår efter bloggandet somnade jag som en stock. Jag vaknade till flera gånger dock pga. kraftiga eftervärkar, men jag fick ju tabletter för det, så jag kunde somna gott om sen.
Och gissa vad- JAG KUNDE SOVA PÅ MAGEN!!!!!!
Det har jag inte kunnat göra på evigheter pga. min stora mage, men åhh så skönt det var!!!!
Andres ringde och väckte mig vid 7.15, flickorna var redan vakna. Efter det så packade jag ner datorn och annat i påsen, städade efter mig och tassade tillbaka hit till vårt rum tätt bredvid pojkarna.

Jonathan har fått ligga i kuvös, för han var lite kall. Där ligger han nu en stund på mage, och ser så go ut... Man vill bara ta upp dem och pussa dem lena små kinderna!
Danilo ligger i värmesängen bredvid kuvösen, han saknar nog brorsan sin... Men snart ligger dom där tillsammans igen!
Och gissa vad- BÅDA HAR NAPP I MUNNEN!!!
Hihi, jätte guliigt!
Jag hade ju packat ner napp tll dem båda från 0 månader men dom är inget jämfört med hur små deras nappar är nu!
Dom ser ut som Nicoles dockors nappar!!!
Men allting har gått bra för dem under natten, vilket är jätte skönt!

Det börjar smått trilla ner att jag har 4 småbarn...
Jag är 4 BARNSMAMMA... det är STORT!
Men jag har ju alltid velat ha en stor familj, och den drömmen har blivit uppfylld!!!!


Nu fick jag min frukost!
Mm, special delivery från Sandys!


VÄLKOMNA TILL VÄRLDEN!

VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN VÅRA SMÅ UNDERBARA TVILLING POJKAR!!!!!
 NI ÄR HÖGT ÄLSKADE!




Sov så gott nu på er FÖRSTA natt utanför magen!!!
Mamma finns här för er!


Det känns jobbigt att inte få ha dem här, men dem är i goda händer.
Oc det som känns så bra är att dom har varandra! dom slipper ligga där alldeles ensamna, nu har dem brorsan alldeles tätt intill som trygghet.

Jag ska ocksä försöka sova nu...
Skönt att ha ett eget rum, här är det lungt och skönt, till skilland från förra natten.. som jag skrev- tjejen jag delade rum med snarkade 10 gånger värre än Andres! Och ni skulle bara höra hur Andres låter ibland...
Och när inte hon snarkade så hördes kvinnorna i salarna bredvid skrika som stuckna grisar när dem höll på att föda. inte en så väldigt skön natt det där...
Jag ska förresten skriva min förlossnings berättelse imorgon också, om ni orkar läsa

Natti, Natti!
Ta hand om er!


Vågar jag somna?

Japp, det är andra natten på sjukhuset, men sååå mycket har ju hänt!
Vågar jag somna nu?
Har dem bra koll på mina ögonstenar där ute på andra sidan korridoren?
Domskulle komma in hit och väcka mig om något skulle hända. Jag hoppas verkligen att dom INTE kommer.......  Jag vill ju att bebisarna ska må bra och att vi bara får goda nyheter och goda framsteg för var dag som går.
Hoppas att dom slipper sina CPAP snart (skumt namn, i know...)- det är någon liten andningstub som hjälper dem lite med syresättningen. Men dom andas ju själva, detta hjälper till att utveckla deras lungor lite vidare.

Det finns 3 steg för bebisarna tills dom har nått sitt mål:

1- Att kunna andas själva.
2- Att kunna äta (sugreflex) och öka i vikt.
3- Att kunna hålla värmen.

Alla de tre sakerna ska dom kunna för att få komma hem. Alla de tre sakerna behöver dom hjälp med nu.

JAG LOVAR ATT SÄTTA IN BILDER IMORGON!
Jag har fått kamera sladden från Andres, men jag har inte hunnit överföra bilderna bara.

P.S GRATTIS till en av mina bästa kompisar, HEIDI SOM FYLLER 27 ÅR IDAG!!!!
Samma dag som våra prinsar föddes!!!

P.S 2- LYCKA TILL PÅ UPPKÖRNINGEN IMORGON JOPO!
You can do it!!!

Kväll på neonatalen....

Halloj!
Klockan har redan hunnit bli för mycket, och jag är supertrött...
Herregud jag måste ju säga igen att alltig känns helt overkligt!!!  Jag är INTE gravid längre, mina små mirakel ligger i sin värme säng, alldeles tätt intill varandra och försöker nog också ta in detta nya tillvaro. Dem har en massa slangar och en massa blåmärken i händer och armar efter att barnmorskorna tagit så många prover på dem stackars små bebisarna...
Men det är för deras eget bästa! Lilla Jonathan var tvungen att få lite blod idag, för hans blodvärde var för låg, men han verkar må bättre nu! Imorgon bitti skulle dem ta nya prover på dem båda.. tycker ändå så synd om dem, dom är ju så små!

Jag har suttit med dem fram tills nu, och jag fick HÅLLA dem innan jag kom hit!!!! Först höll jag Jonathan och sondmatade honom, när han var klar med sin mat så höll jag Danilo ett tag också. Dom är så goa! Och dom kan visst klaga redan när något inte passar! Börjar misstänka nu att dem har sin pappas temperament...
Dom har börjat försöka ge napp till dem, och precis innan jag gick så hade Jonathan sin napp i munnen!!! Vet inte riktigt om han fattade att han skulle suga på den och han hade ju inte kvar den så länge, men- ett litet tag är alltid en framsteg!
Dem rekomenderar att man ger dom napp här, till skillnad från vanlig BB. Nu vill dem att dom ska kunna utveckla sina sugreflexer, vilket är jätte bra tycker jag!!!!

Jag har beslutat mig för att inte amma dem.
Jag har ju provat med både Nicole och Vanessa, men det har inte funkat alls. Mjölken räcker inte till för fem öre, så det har varit en kamp med tårar, förtvivlan och skrikande hungrig bebis, så denna gång tänker jag inte ta den stressen på mig, eller bebisarna. Dem ska börja med ersättning så fort dem lär sig att suga. Nuförtiden är ersättningen så bra att jag inte känner nån oro alls. tvärtom. Nu vet jag att dm får i sig mat, och slipper gå hungriga. Desutom har jag ju två små dockor hemma också, som tar mycket tid.

Tänk er, Vanessa är bara 9 månader (!!!) och Nicole är 22 månader. Dom är ju små dom också!
Men det ska nog gå superbra det här.  Eller vad tror ni??

I tisdags skrev jag ett långt inlägg på min mobil som jag tänkt skriva in på bloggen så fort jag har mer tid att sitta här (och när klockan inte är tolv på natten...) Men där skrev jag om att drömmar verkligen blir sanna, och vår långa väg till att det blev en bebis. Det var ju inte en dans på rosor alls.
Och nu är jag 4-barns mamma. Herregud...  Är fortfarande chockad....!!!!

Ja, och nu så ligger jag här i detta nya rum. jag lämnade mina grejer i det andra rumet, har bara med mig det viktigaste in hit. Jag ska ju tillbaka till "vårt" rum så snabbt som jag bara vaknat imorgonbitti.
Konstig känsla jag har.... jag saknar Andres, Nukke & Bessa enormt mycket. Det var så skönt att dem kom hit idag, även fast vi bara fick sitta ute i korridoren vid hissarna. (Bara Pappan och Mamman får vistas här pga. hög infektionsrisk)
Jag pussade dem massor, men ändå var det så ledsamt att dem åkte hem. Utan mig.
Jag vill ju vara där och bada dem, natta dom och pussa dem och säga hur mycket jag älskar dom... Jag vill ju vara där när dem vaknar och är ledsna.... Jag vet att Andre är där med dem, så det känns tryggt. Men jag vill ju också.....
- Samtidigt vill jag inte lämna pojkarna heller. Jag vill vara här också. Jag vill finnas till här för dem, fast jag inte gör mycket nytta för dom just nu. Dom är så små, och behöver ligga där i värmen (38 graders värme!!!) och komma ikapp, vänja sig med allt det nya. Jag längtar till den dag då vi får komma hem allihopa, och bli en riktig familj. När stora systrarna Vanessa & Nicole får träffa dom...  Undrar hur dem kommer att reagera??
Andres visade bilder på bebisarna för Nicole idag, bilder när dem hade precis blivit förlösta, så tittade hon på den, och utbrast: "ASKO!" (äckligt på spanska) Hahaha...

Andres, Nukke & Bessa- MAMMA SAKNAR ER JÄTTE MYCKET!
ÄLSKAR ER!!!!
VI SES IMORGON!

Nu är våra Mirakel födda!!!!!


Här ligger jag nu på neonatal avdelningen med mina söta små mirakel alldeles utanför dörren. Dem får inte ligga i rummet med mig nu, för att läkarna måste ha så stor koll på dem hela tiden. Men jag hör dom hela tiden, sitter ju bara en meter ifrån dom, och har dörren öppen.
Jag sitter och väntar på min middag, är jätte hungrig! =) Få se vad det blir för mat...?
Andres har ju varit med mig hela dagen, och vid fem-tiden åkte han hem och hämtade med sig lite grejer som jag behöver och denna bärbara data!!!! Så nu blir det snabba updateringar med tangenter som fungerar! ;-)
Man har ju inte så mycket annat att göra här... jag har suttit vid pojkarnas värmesäng och löst korsord och bara tittat... Tänk att dom är här nu!!! Helt overkligt...
Andres hade med sina våra Prinsessor också och Puua. Gud vad jag har saknat dem!!!!
Men dem verkar ha haft det så bra så! Jag vet att dem är i goda händer hos mina föräldrar, dom trivs där och gör en massa skoj. Dessutom bor ju syrran och brorsan på samma gata som dom, så när dem kommer med kusinerna är det fest! =)

Jag vill verkligen tacka er alla för era alla för era varma lycko önskningar, det värmer!!!!

Jag lovar att skriva om förlossningen snart igen, det är så att jag måste byta rum för bara denna natt, till ett BB- rum lite längre ut i korridoren. Det är bara en säkerhets grej tydligen, så att dom har koll på MIG, OM något skulle hända.... Hmm....?
Ja mår toppen ju! Men jaja... Jag kommer tillbaka till detta rum så fort jag vaknat på morgonen!
Kommer nog även smyga ut hit på natten om jag inte kan sova...

Nu kom maten, det blir lasagne! Igen.

Skriver mer sen!


NU GICK VATTNET!!!

KLOCKAN ÄR CA. 6 På MORGONEN OCH JAG VAKNADE AV ATT GRANNEN SNARKADE, TYP 10 GåNGER VäRRE äN VAD ANDRES BRUKAR GöRA. JAG SATTE FAKTISKT FINGARNA I öRONEN FöR ATT KUNNA SOMNA OM.... (haha...) MEN Då KäNDE JAG NåNTING RINNA NäR JAG LåG HäR I SäNGEN. "OH NEJ, DET ÄR VÄL INTE VATTNET?!" hann jag tänka, OCH STäLLDE MIG UPP FöR ATT Gå På TOAN... JODå. VATTNET. SHIT. DET VAR BARA ATT RINGA På LäKAREN OCH ANDRES SOM I SIN TUR RINGDE MIN MAMMA. (Hon ska vara med tjejerna) NU äR MIN STöRSTA TANKE- JAG HANN INTE Få DET SISTA SPRUTAN KORTISON På SKINKAN SOM HADE BEHöVTS! MEN NU HAR JAG ORDENTLIGA VäRKAR REDAN, Så DET LäR INTE DRöJA LäNGE INNAN BEBISARNA äR HäR! AJAJAJAJ, NU BöRJAR DET KäNNAS... SKA NOG SLUTA NU... JAG SKA FöRFLYTTAS TILL FöRLOSSNINGS SALEN NU....... HERREGUD VAD JAG äR NERVöS! DET äR JU ALLDELES FöR TIDIGT!!!!

Snart är det dags att försöka sova....

ANDRES HAR åKT HEM TILL FLICKORNA. NYSS NäR JAG PRATADE MED DEM Så SATT DEM I BADET OCH åT GLASS. NU SKULLE DOM BESTäLLA HEM PIZZA! MM,VA GOTT! SJäLV HAR MAN äTIT SJUKHUSMAT, OCH NI VET JU HUR DET SMAKAR... DET BLEV VATTNIGA GAMLA FöR KOKTA POTATISAR MED FALUKORV OCH VIT BRYSSELKåL. MEN DET GICK NER äNDå! SKA INTE KLAGA. HAHA... (i guess i just did?) NU LIGGER JAG HäR I MIN ENSAMHET I TYSTNADEN. MIN RUMSKOMPIS FöRSöKER SOVA, Så JAG GåR UT FöR ATT PRATA I TELEFON NäR DET RINGER- FAST JAG FICK STRIKTA REGLER OM ATT DET BARA VAR SäNGEN OCH SNABBA TOALETT BESöK SOM GäLLER. OCH ENDAST DET. JAG äR RIKTIGT FöRVIRRAD......... FATTAR NADA.

VAD GöR JAG HäR, HUR HAMNADE JAG HäR? (Haha, Ja, vi vet ju HUR jag hamnade här- men jag menar- Så ont har jag ju inte haft, och inget nytt har hänt.) HUR LäNGE BLIR JAG KVAR HäR? DET VERKADE INTE VARA Så TROLIGT ATT DEM VåGAR SLäPPA HEM MIG INNAN BEBISARNA äR UTE. OCH VISST FöRSTåR JAG DET- JAG VILL JU VERKLIGEN INTE FöDA HEMMA!!! OM JAG äR öPPEN 4 CM NU, Så KOMMER DET NOG ATT Gå FORT NäR VäRKARNA VäL SäTTS IGåNG. JAG äR KLUVEN... VILL BARA HA SVAR SOM INGEN KAN GE MIG. DET ENDA JAG VET äR ATT DET INTE äR FRÅGAN OM VECKOR.

EN BARNLäKARE KOM NER HIT FRåN NEONATALEN OCH PRATADE MED OSS OM ATT BARNEN KOMMER ATT BEHöVA HJäLP MED ANDNINGEN, HåLLA VäRMEN OCH MED MATEN SEN NäR DEM FöDS, OCH VI FåR RäKNA MED ATT DEM MåSTE STANNA På NEO NåGRA VECKOR. MEN DET BEROR VäL På NäR DEM FöDS? ELLER? JAG äR Så LEDSEN ATT JAG INTE äR HEMMA MED MINA SMå PRINSESSOR OCH MITT HJäRTA, ANDRES.... :-( DOM BEHöVER MIG! NUKKE UNDRAR NOG VART JAG äR, VARFöR JAG INTE äR MED HENNE... BESSA äR NOG NöJD BARA HON HAR NåGOT ATT äTA, HAHAHA....HON äR FöR LITEN FöR ATT FöRSTå VAD SOM HäNDER. ALLT äR Så OVERKLIGT... äR MINA SMå MIRAKEL På VäG UT SNART, ELLER TäNKER DOM STANNA KVAR EN VECKA TILL? TVå VECKOR? INGEN VET JU HELT SäKERT. DET äR SOM BARNMORSKAN SA- MAN VET JU INTE HUR LäNGE JAG HAR GåTT RUNT OCH VARIT öPPEN 4 CM. DOM KAN INTE SVARA På VAD SOM KOMMER ATT HäNDA, VI FåR BARA AVVAKTA OCH SE... DET VAR INTE Så TROLIGT ATT JAG SKULLE Få åKA HEM IMORN HELLER. *pust*  IMORMN SKA JAG IAF Få DEN ANDRA KORTISON SPRUTAN På SKINKAN, RAKT IN I MUSKELN... MEN DEN HJäLPER BARNEN, Så JAG GöR VAD SOM äN KRäVS! BARA DEM MåR BRA OCH äR FRISKA. NU SKA JAG LIGGA OCH LäSA LITE... äR Såå SUGEN På GODIS NU EFTER ATT HA LäST SYRRANS BLOGG!

OPS, MIN MOBIL BATTERI TOG SLUT NYSS, VILKEN TUR ATT ANDRES VAR OCH KöPTE EN NY TILL MIG IDAG SOM HAN LäMNADE HäR! (Puss hjärtat) JAHA, OM MAN SKULLE LäSA LITE FöR ATT SEN FöRSöKA SOVA.. JAG äR JäTTE TRöTT FöR JAG HAR INTE SOVIT ALLS BRA DE SENASTE NäTTERNA... MEN HUR KUL äR DET ATT SOVA ENSAM På SJUKHUS?!

VI HöRS MER SEN ;-) NU HAR JAG JU TID ATT SKRIVA, FINNS INTE DIREKT Så MYCKET ANNAT ATT GöRA NäR MAN äR TVUNGEN ATT VARA SäNGLIGGANDE...:-/ NATTI, NATTI!

Inlagd på sjukhuset....?!?!!

(Ledsen för att jag kommer att skriva med stora bokstäver, jag skriver från mobilen, vet inte varför det blir automatiskt stora?? På detta viset skulle det ta en evighet för mig att skriva om allt....) HERE IT GOES.

JA- SOM SAGT Så LIGGER JAG HäR På HUDDINGE SJUKHUS NU, DEN STöRSTA CHOCKEN HAR NOG LAGT SIG, MEN MILJONER FRåGOR SNURRAR RUNT I MINA TANKAR. VI TAR ALLT FRåN BöRJAN:

VI KOM IN HIT TILL HUDDINGE SJUKHUS FöR VåRT VANLIGA KOLL, DENNA GåNG KOLLADE DEM FLöDET,Så VåRA SMå PRINSESSOR FICK FöLJA MED OSS. ALLTING SåG JäTTE BRA, BåDA POJKARNA LIGGER NU MED HUVUDET NERåT :-) ALLTING BRA,VI SKULLE KOMMA TILLBAKA FöR TILLVäXT ULTTRALJUD NäSTA TORSDAG. VI åKTE NER TILL PLAN 4, (specialist mödravård) OCH EFTER EN LåNG VäNTAN KOPPLADES JAG IN På CTG- VILKET OCKSå SåG JäTTE FINT UT, FöRUTOM NåGRA SAMMANDRAGNINGAR, MEN DET VAR SOM DET BRUKAR VARA. SEN FICK VI TRäFFA LäKAREN SOM VANLIGT, SOM I STORT SETT SA ATT ALLTING SER JU JäTTE BRA UT, OCH "VI SES NäSTA VECKA". PRECIS NäR VI SKULLE Gå Så FRåGADE JAG HENNE OM MINA FLYTNINGAR, ATT DEM äR VATTNIGA OCH KOMMER GANSKA MYCKET, MEN HON SA BARA ATT "DET äR VANLIGT SåHäR På SLUTET"...  JAG BERäTTADE OCKSå ATT MINA SAMMANDRAGNINGAR HAR öKAT På SISTONE OCH ATT DET BöRJAR KäNNAS LITE... TILL SLUT Så FRåGADE HON MIG OM JAG VILL ATT HON SKA KIKA På MIN LIVMODERTAPP. OCH DET VILLE JAG. HON HöLL På OCH KäNDE MED LITE CHOCKAD ÖVERRASKAD MIN, OCH SA TILL SLUT "JA, DET HAR JU BöRJAT HäNDA GREJER.... DU äR öPPEN 4 CM....." JAG BLEV HELT PAFF. HON BEODRADE MIG OM ATT KLä På MIG OCH LäGGA MIG NER På BRITSEN MEDANS HON GICK OCH SKULLE PRATA MED öVERLäKAREN. HON KOM TILLBAKA EFTER EN STUND MED EN JäTTE TREVLIG BARNMORSKA, OCH DEM SA ATT JAG BLIR INSKRIVEN HOS DEM NU... WHAT?! HELT CHOCKAD! OCH VADå öPPEN 4 CM?! HUR LäNGE JAG HAR VARIT DET VET INGEN. ANDRES åKTE IVäG OCH LäMNADE FLICKORNA HOS MUMMU OCH PUA, MEDANS JAG VISADES IN I ETT RUM SOM JAG DELAR MED EN MöRK KVINNA SOM HAR HAVANDESKAPS FöRGIFTNING. BARNMORSKAN GAV MIG EN BRICANYL SPRUTA I ARMEN FöR ATT LUGNA MINA SAMMANDRAGNINGAR (samma spruta som jag fick sist vi åkte in) HJäRTKLAPPNINGEN OCH SKAKNINGARNA KOM GANSKA FORT. JAG FICK OCKSå EN SPRUTA KORTISON På SKINKAN SOM SKA HJäLPA TILL MED LUNG MOGNADEN FöR BEBISARNA. "DET SKULLE VARA BRA OM DU HANN Få DEN ANDRA DOSEN KORTISON IMORGON OCKSå" (Det är 2 sprutor som man ska få med ett dygns mellanrum.) Så den måste jag hinna få, och sen får bebisarna komma i stort sett, sa barnmorskan. Hon tog en massa andra prover i armen och jag fick ge ett urinprov också. Vi får se vad dem visar sen... JAG KäNNER SAMMANDRAGNINGAR, MEN DET äR JU INGA VäRKAR. MAGEN BLIR BARA JäTTE HåRD, OCH DET äR JU LITE OBEHAGLIGT, MEN DET äR JU INTE SOM ATT VäRKARBETET HAR SATT IGåNG. FAST äNDå äR JAG öPPEN 4 CM, HUR SKA JAG FöRKLARA DET....??

Glass ute i "vårvädret"....

Idag var min mamma barnvakt åt syrrans barn Felicia & Dewin medans hon var på jobbet.
Dem kom hit med sina sparkcyklar och så lekte vi en stund på gården.
Vi köpte glass (vi trodde nog att det var vår) Men det är fortfarande kallt ute! Alla barnen var helt röda om näsorna och kinderna!
Men det var ändå skönt att få sitta ute en stund när solen tittade fram.

När Andres kommer hem så ska jag gå ner till undervåningen och rensa lite i tjejernas garderober och ta fram mjukliften till tvillingvagnen. (Den andra har vi beställt) Tänkte ta och titta lite på gamla kort också, det var så länge sen man tog fram dem...

Imorn är det dags för vår Huddinge vistelse igen. Flödet kollar dom denna vecka, så då ska vi nog ha med oss tjejerna, så får dem vänta utanför salarna. Det brukar gå ganska snabbt.
Jag tänkte ta upp några frågor om förlossningen också, det är så att jag är rädd att jag inte hinner komma fram till sjukhuset när allt väl sätts igång.
Vanessa föddes ju redan i vecka 34, vattnet gick på morgonen, ca 5-6 timmar senare kom första riktiga värken och efter första värken så tog det bara ca. en timme tills hon var ute, dom gav mig bara två alvedon och sa att jag har förvärkar.... Mm... Barnmorskan Åsa sa till mig på inskrivingen denna graviditet att jag och Andres borde lära oss hur man gör när man ska föda hemma, för det kan ju bli bråttom, och då är det bra att veta hur man gör om barnet kommer innan man har hunnit till sjukhuset.
MEN- Nu är det tvillingar och allting blir så mycket mer komplicerat, så det är INTE att rekomendera att man föder hemma. Det finns en massa risker kring förlossning under tvilling graviditet. Så vad gör man??
Ska prata med dem imorn för att se vad dem tycker...

Idag kommer äntligen Desperate housewifes! =) Nu ska jag gå och leka med tjejerna! Chao!


Barnadiset!

Ja, som sagt... Inge roligt att vakna upp till snö igen...   Som tur är så verkar allt nästan vara borta som kom idag... Är så trött på det här s*it vädret! Vill ha vår och sommar nu! vintern 2010 måste vara den längsta i historien. Så känns det nu iaf. Sommaren känns som en evighet ifrån, och ändå är det redan Maj nästa månad...  Hmm... Får se hur sommaren kommer att se ut?

Som sagt så ringde syrran, och vi bestämde oss för att åka till Barnadiset i Högdalen för att låta barnen leka lite. Först åkte vi till Barkarby och hämtade spjälsängen! Den står i kartongen fortfarande  

Lite frukost innan det är dags för morgonbadet

Såhär såg det ut på vår gård när vi åkte iväg....
Precis när allt hade hunnit bli torrt och fint...



Kusin Dewin leker i bollhavet- Nicole gillade inte bollhavet förrän det var dags att åka hem...

Vanessa fick ett tufft träningspass idag, först var det dags att lära sig att krypa- FRAMÅT.

Felicia hjälper till och visar hur det ska gå till...
När man inte ens kan krypa så ska man öva sig på att STÅ. Tufft liv...
Stora syrran gillade att hoppa på denna blåa... Gris/lamm?
Här smider vi våra "hemliga planer"....
Men som sagt- dem förblir hemliga, så att ingen annan snor vår genialiska idé  Hahaha...
Visst, syrran?


Vanessa gillade våra planer iallafall?


Senare på dagen kom Patrik & Patricia över på fika och hade med sig present till både Bessa & Nukke.
Nukke fick en Pippi väska fullt med godis, och Bessa fick en blomma man sätter fast på golvet/bordet.
Hon har förresten börjat "prata" jätte mycket!!!!
"Kakka, Kukka" (bajs, blomma) Det försöker hon säga hela tiden. Och "Tack, tack" och "Titta"
 Vår goa lilla tjej!
Och gissa vad hon lärde sig göra igår??
KLAPPA HÄNDERNA!!!!
Jätte gulllig!!!



Nicole sitter och leker frisör med sin docka Lotta. Hon ska nog söka jobb på sin mosters skönhets salong senare?

Nu ska jag knappa lite på datorn och jobba bla. med tjejernas bok.
Vi hörs mera imorn!


VECKA 30 + 0 !!!!!!



Jippie!!!

ÄNTLIGEN vecka 30 + 0!!!!
Känns skönt och lugnande, de flesta bebisar överlever om dem skulle födas nu. =)
Men jag hoppas ju fortfarande att dem stannar i ca. 4 veckor tll!!!!

Min mage växer och det känns fortfarande helt overkligt att det finns 2 barn därinne!
Kan inte riktigt ta in det... det har alltid varit min dröm att få tvillinga, och nu ligger dem där, och snart ligger dom i vår famn...
Can u believe it? Hihihii...

Jag har mycket sammandragningar och det hjälper inte att jag ligger ner. Häromnatten trodde jag att vi skulle behöva åka till sjukhuset så att jag kunde få Bricanyl sprutan igen, så att allt skulle lugna ner sig, men som tur är så behövdes det inte.

DETTA HÄNDER NU:
OBSERVERA ATT DETTA ÄR FAKTA OM ETT (1) BARN !!!!!

Från och med nu, ökar bebisen snabbt i vikt. Lungor och matsmältningssystem är nästan färdigutvecklade och bebisen har förmodligen kunnat öppna och stänga ögonen ett tag nu – så den kan se sig om i sin lilla värld.

Du har förmodligen gått upp ganska mycket i vikt denna månad -- normalt 1,4-1,8 kg. Det är helt normalt att gå upp nästan ett halvt kilo i veckan under de sista tre månaderna. Bebisen behöver mer näring än någonsin tidigare under den sista trimestern. Vissa älskar sin växande kropp, andra avskyr den.

God nattsömn kan bli ett minne blott under tredje trimestern. Det är svårare att hitta bekväma sovställningar ju större du blir och det ökande trycket på blåsan kan göra att du måste börja gå upp och kissa på natten igen. Livliga drömmar kan också påverka din sömn!

Ökningen i längd kan komma att sakta av (bebisen är ungefär 40 cm lång nu), men den kommer att lägga på sig vikt ända fram till födseln. 
Förvänta dig inte att bebisen ska ha perfekt syn när den föds, däremot – nyfödda ser bara någorlunda bra på 20-30 centimeters avstånd. Normalseende barn når inte vad vi menar med perfekt syn förrän de är mellan sju och nio år gamla. Bebisen har nu ögonbryn och ögonfransar.


Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt. Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt om utrymmet. Vid ungefär 34 veckor (eller precis innan det är dags att föda, om detta är din andra eller tredje graviditet) kommer bebisens huvud att vändas nedåt i bäckenet inför förlossningen, vilket gör att det blir lättare att andas och äta.



Ja det banne mig SNÖAR!

Va ROOOLIGT att vakna och titta ut och se att det snöar, så som man har saknat det!
NOOOOT!!!!
Jag som tänkte gå ut och sätta mig i lekparken med tjejerna.
Va deprimerande.... Just när man trodde att våren var här.... Och nu ska det visst snöa i tre dagar....

Precis när barnen har tagit fram sina cyklar och sparkcyklar, bytt om till lättare skor/jacka, så ska allt fram igen...
Och dem då, som har bytt till sommardäck på sina bilar..?
Blääh.

Vad ska man hitta på idag då... Vi ska i alla fall hämta sängen från Babyland, sen blir det väl att vi pysslar här hemma bara. Ska nog passa på att rensa i tjejernas garderober IGEN.

Nyss prtade jag med min syster, hon frågade om vi ska följa med till Leklandet. Hmm... Kanske kan vara något för Nukke?  Vi får se hur det blir med det, hon verkar vara väldigt trött redan nu, bara ligger på golvet och gosar med sin lilla syster  Men hon brukar ju snabbt piggna till när man bara nämner hennes kusiner...

Allvarligt talat- DET SNÖAR!

Hon hör allt.... Det hon vill höra i allafall.

Nicole upprepar verkligen ALLT hon hör. Ibland glömmer man att hon snappar upp allt hon hör.
Även de mindre bra...

Jag frågar Andres:
-"Ska vi gå och tippa?"
-"Jag också Pippa, jag också pippa!!!"
-"Nähe du, det får du vänta med i minst 30 år!" säger Andres.



-"Kom Nicole, nu går vi."
-"Nej tack, Mamma"

(Hon är ju iaf hövlig)

-"ASSHOLE!!!" och så pekar hon med sitt långfinger.
-"Vad sa du? Vem är asshole?"
-"DIN!"
(Kaxig? Neee, inte vår lilla docka!)

-"Uggly! Tjockis!"
Det är något ganska så nytt som hennes storebror Micael har lärt henne...
Nukke tycker att det är hur roligt som helst...


Jag ska nog inte ens skriva de värsta svordomen hon har lärt sig från sin pappa när
han spelar poker och blir arg....
 

Sen försöker man att vara allvarlig när man hör såna grejer och säga att så säger man inte, men hur lätt är det när alla andra brister ut i skratt, då är det ju ännu roligare att säga fula ord...

Nu har hon börjat med att säga: "VAD E´DE?" till allt.
Hon är en riktig papegoja och hur duktig på att prata som helst!


Nu ska jag jobba med tjejernas bok igen, få se om jag lyckas bättre med att få in inläggen
från mobilen till datorn!!!


Shopping i Barkarby

Idag åkte vi till Barkarbry till Factory outlet och shoppade lite.
Jag hittade en jätte fin vårjacka till mig, som jag verkligen hoppas ska passa mig sen när magen är borta! Ska bli så skönt att få slippa den tjocka, tunga vinterjackan.... Köpte även några tröjor, eftersom alla mina tröjor har helt plötsligt en massa hål på dem?!! Misstänker att det är mal som tuggat i sig mina kläder!  
Aldrig varit med om något liknande... MÅSTE verkligen köpa malkulor!
Vet någon vart man får tag på sånna?
Inte så kul att alla kläder är helt förstörda med en massa hål....

Vi gick även till babyland och köpte 2 snuttisar till bebisarna i min mage och en vit spjälsäng! Jätte fin!
Den ska vi hämta imorn, för den fick inte plats i vår bil.
Dom ska sova i samma säng de första månaderna, det rekommenderas, eftersom dem vill känna tryggheten av varandra som dem gjort hela tiden i magen. (Trots att den ena har den andras rumpa i sitt ansikte hela tiden)
Så dem får dela säng, ska bli mysigt! Men vi kommer inte att sätta upp sängen förran dem är födda.

Jag har förresten börjat packa BB väskan lite...
Vad packade ni in i era BB- väskor??

Imorn är jag, eller rättare sagt- VI, i vecka 30 + 0....


Påskmiddag hos Karo & Peter

Igårkväll var vi bjudna till Karo & Peter för påskmiddag hela Nordling-klanen.
Vi kom lite sent eftersom vi var på baguett jakt. Karo hade frågat Mummu om hon kunde köpa med sig lite baguette, och det var ju inga problem. När hon kom hem till Karo & Peter så hade hon med sig spagetti. SPAGETTI!!!  Hon hade hört liiite fel. Hihihi....
Det var en trevlig kväll, barnen höll show för oss och hade jätte roligt. Nukke är väldigt blyg, så hon stod och dansade lite vid sidan om "stora" tjejerna (Emma & Felicia) Fast hon var väldigt sugen på att stå där fram. Men hon vill gärna ha uppmärksamhet ändå, så när man tittar på henne så blir hon blyg och generad och slänger sig på golvet eller något annant knasigt.
 Både hon och Bessa börjar röra sig till musiken och sjunga så fort dem hör musik.

Dom ordnade en godisjakt som gick ut på att dom hade gömt 2 påsar godis nånstans i lägenheten och dessa skulle man alltså hitta. Nukke hittade en av dem! (med lite hjälp av sin mamma....)
Hon var jätte glad och stolt över sin godispåse, den lilla dockan =)

Dessa fina servett dekorationen har Felicia gjort

Ta INTE mitt bröd ifrån mig igen!!!!

Gänget sitter samlade för showen.... (nästan alla)

Emma & Felicia showar, här ville Dewin också ha uppmärksamhet till låten "Manboy"

Nicole dansar också, men man ju få hållsa sin pappas hand lite!?
Vår lilla docka

Vanessa Enkeli med morbror Stefu

Andres mitt hjärta med Filip

Det är ju skoj med påskägg!


Tack alla för en trevlig kväll och god mat!
(Karo- Kiva kun jaksat aina ottaa vastaan koko rupusakin... Ja kohta niitä vaan tulee lisäää!)


Våffeldag hos Mummu & Puua!

Igår var tjejerna bjudna hem till Mummu och Puua för att göra och äta våfflor med resten av kusinerna.
Nicole ville inte smaka, med Bessa åt för hennes del också  
Det hade varit full rulle där med alla kusinerna, och både min pappa och mamma gick nog och tog en lååång och vlbehövd vila efter att vi hämtat alla barnen
När vi kom och hämtade dem vid tre-tiden så var alla barnen ute med cyklar och Dewin "Nakki" kom där med sin sparkcykel  Nicole satt och gungade på balkongen, och hon ville fortsätta med det, hon hade ingen lust att gå hem... Där kommer hon nog att sitta och gunga ganska mycket denna sommar kan jag tänka mig... hon älskar att gunga! Vanessa hade somnat i deras säng, så hon sussade så sött när vi kom.
(Gissa om vi fick henne att somna om när vi kom hem?)

Dukat för fest!
 
Våffeldags!

Här är en som inte tackar nej till mat (EVER.)

Mamma & Pappa- tack för att ni alltid orkar göra en massa skoj med barnen, dom älskar det!
Pusu Beso!

Suojelusenkeli (Skyddsängel)

Här kommer en låt som inte lämnar ett öga torrt-
(om man kan finska alltså, hehe...)
Det handlar om en pappa som sjunger om en bild han har på två små barn som vandrar genom en farlig bro, dom hotas av skogens djup och mörker, samt strömmen av det mörka vattnet, men det är ingen fara- dom skyddas av en ängel med vita vingar...

Han sjunger låten till sina små barn, om hur mycket han älskar dem och uppskattar dagens lekar, att dem snart blir stora och ska rusa ut mot den vida världen, vad dom kommer att se och uppleva och hur han önskar att dem hade en likadan skyddsängel vid sin sida.

"Gör det du vill, men gör aldrig illa din själ, för den smärtan kan inte pappa ta bort, hur han än försöker blåsa..."

Det är en väldigt rörande låt och ingen har ett öga torrt som lyssnar på den. Jätte fin låt. Vad tycker ni??


..... tystnad ......

Hmm....  Har nog aldrig varit såhär tyst här hemma.
Andres är ute och tvättar bilen och tjejerna är och gör våfflor hos Mummu och Puua med resten av kusinerna.
Det är föräldrafritt, så vi fick komma dit först klockan 15.00 och inte en minut tidigare....  Hehehe...
Jag sitter och njuter av tystnaden, inte ens teven har jag på.

Det var meningen att vi skulle klä ut alla barnen till påskkärringar, men det blev inte av.
Ikväll ska vi till Karo & Peter på påskmiddag med hela familjen 
När tjejerna kommer hem ska dem få påskägg !


Nähe, om man skulle ta och städa lite då.....


GLAD PÅSK!


GLAD PÅSK!

Jag lurade min Mamma ordentligt den första april....
Jag ringde henne och sa "Mamma, tror du att du kan komma till oss och ta hand om tjejerna, jag tror att det är dags att åka till sjukhuset..."
"Åh herregud, Ja! Jag hoppas på cyklen på en gång, hejdå!"
Jag ringde upp henne ganska snabbt igen, för när hon har bråttom så är hon bakom dörren på nolltid.
"APRIL, APRIL!!!!"
Gissa om hon var lurad!?
T om min Pappa hade blivit blek och nervös och gått fram och tillbaka. Hahaha... Sen ringde Pappa och lurade min syster så också. Hahaha... ROOOOLIGT!

Sen på kvällen när vi pratade med varandra så sa jag att ingen har minsann lurat mig idag. Och bara 5 minuter efter att jag sagt så så lyckades hon lura mig.... Hmm...  Smart as...


Igår var vi bjudna på Påskmiddag hos Andres syster Ela,
där hela familjen samlades.

Vi åt kalkon, lax, potatis och en massa annat gott. Synd att man inte får plats att äta så mycket som man skulle vilja, det är några där inne som snor all plats ju...
Vi gjorde iordning kalkon dagen före, och Nicole tittade storögd på när vi penslade den och Andres fixade iordning den.


Hos Ela gick allting bra, förutom att BÅDA tjejerna var lite blyga....
Men det gick över så fort Nicole fick pennor och papper att rita med  Och när Vanessa fick mat... Haha...
Alla var jätte fina, och dom sa att det är för att "Paparazzin" ska komma.... (who me!??)



 Jag älskar den här bilden!


Det var en trevlig kväll, och vi alla somnade som stockar när vi kom hem!
Tack för allting!
GLAD PÅSK PÅ ER!

P.S Blev DU lurad den 1 april? Berätta, HUR??


Hönsmamma? Jag? Nähe....

Sitter här hemma med Vanessa i mitt knä. Nicoles storasyster Patricia kom med Felicia (Shellu) och hämtade Nicole för att åka till Heron City på bio.

Hönsmamma som man är så ville jag ju smyga med dem med Andres & Vanessa... Värsta spionen

Min lilla Docka håller på att bli stor, och jag måste klippa navelsträngen lite, tycker Andres...
OK, han har nog rätt... Det kan vara roligt (och nyttigt) för Nukke att hitta på skojiga saker med sin syster och Shellu också. Men visst känns det lite jobbigt när man inte känner att man har "koll" eller kontroll på henne nu.
Hon var så glad att åka iväg på bio, hon tog med sig en av sina handväskor och vi packade ner en blöja, några våtservetter, napp, en godisask och lite pengar.
Hon följde med utan minsta lilla problem, vilket känns jätte bra! det är inte många hon följer med sådär, hon är ju rätt så mammig.

Nu känns det väldigt tomt utan henne... Vad ska man hitta på...
Jag ska lägga mig på golvet och leka med min lilla Ängel! Hon går runt i sin lära-gå-stol med värsta farten nu!

Hmm... ska nog packa BB- väskan lite snart?


RSS 2.0