♥ Vanessa - det går framåt. ♥

Goddag!
Hur mår ni allihopa? Här sitter jag igen, ska strax äta lite lunch. Imorse tog jag min sista antibiotika tablett, wieee!
We did it!
 
Jag tänkte börja skriva en lista (<----- jag älskar listor) på julklappar till barnen. Som jag skrivit förut, vore ganska bra att klapparna klara ganska så snart. Kläder behövs, men det är så jäkla svårt att köpa det till Vanessa just nu. Hon är så bestämd och envis på vad hon ska ha på sig. Naturligtvis är det bara och endast tights hon ska ha, gud hjälpe dig om du lägger fram ett par fina mjukisbyxor till henne. Och det kan ju såklart inte vara vilka tighst som helst, hon har 3 favoriter, och helst skulle hon bara vilja ha dom- varje dag. Ett par svarta med Marie katten längst ner i benet, ett par bruna (som Mummu sytt i rumpan) eller ett par ljusgråa med Mimmi. Tur att tröjorna går lättare, men bara lite. Fast där är det ändå inte alls samma sak som med byxorna. De flesta av hennes tröjor går an fortfarande. Hihi, alltid något.
Jag låter henne hållas. Jag hoppas bara att resten av hennes byxor inte blir för små innan hon faktiskt använder dem.
 
Vanessa är verkligen en liten krutlåda. Mitt älskade, älskade lilla hjärta. Hon kommer att komma superlångt med sin envishet, bestämdhet och vilja. Ingen kommer att sätta sig på henne. Jag avgudar henne för det.
 
Nattningarna har blivit bättre med henne också, nu efter att hon fick rullgardiner till rummet så är hon inte längre fixerad att fixa gardinerna eller täcket för den delen (låter roligt?). De senaste månaderna har hon dock klampat in med sina bestämda elefantsteg till vårt rum och knackar mig på vilken kroppsdel som nu är närmast henne och vill att vi ska sätta oss på soffan och titta på film, eller att jag ska följa med och kissa, oavsett vilken tid det är. Hon är den som vaknar först i denna familj. Det börjar vända nu också. Hon vaknar visserligen fortfarande först, men jag har sagt till henne att när hon vaknar så tidigt på morgonen, om hon inte kan somna om så kanske hon kan läsa lite eller leka i sitt rum, så kommer jag och hämtar henne när det är "laglig tid" att gå upp på morgonen, haha... Heck, hon kan t om sjunga, sa jag.
 
Så nu, två mornar i rad har jag hämtat henne från rummet lite innan 7 och där har hon legat på sin säng och sjungit för fulla muggar med sin vackra stämma, helt inne på sina låtar. Gullunge!
Hon är en rolig unge. Inte alltid, men ofta. När hon berättar och förklarar så får man ofta hålla sig för skratt, för hon har sån inlevelse och berättar sina saker på så viktigt, allvarligt sätt med små suckar och smackande med tungan emellan.
 
Hon får sina utbrott fortfarande och lackar ut på sina syskon, skriker och slåss, men det går över. (<-----hoppas jag!)
När det blir så, så försöker jag säga att hon kan prata, för hon blir så frustrerad när något inte går som hon tänkt, så hon hinner inte säga "Den var min först" utan hon börjar bråka direkt. Från 0 till 100 och stackars syskonet har inte en chans att veta vad som hände och varför Bessa Bus börjar härja. Det räcker med att säga att det var hennes, för ingen vågar bråka med henne längre, dom ger tillbaka saken direkt.  Om man bara hann så långt att hon pratar innan hon agerar....
 
Här somnade hon på mattan efter lite skrikutbrott...
Det tär på krafterna att vara en liten krutlåda.
 
Älskar dig så mycket mitt älskade lilla Hjärta!
 

Kommentarer
Postat av: Helena H

Underbara lilla Vanessa. :)
Det är inte lätt att ha stark vilja heller. Tur att inte alla barn har lika humör. ;)
Ha det bäst och krama ditt lilla vild-djur från oss.

2012-11-15 @ 20:26:38
Tack för att Du tar dig tid <3
Kommentera inlägget här:

Vad heter Du?
Är Du här ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du en blogg? Adress här, så hittar jag till dig :)

Kommentar:

Trackback