Crawings & Amning

Jag är helt galet sugen på choklad, varje kväll vill jag gärna ha en liten bit. Jag nästan hör det ropa på mig i skpåpet. 

Och jag tänker att jag får väl offra mig då, för att bebisen vill ha det! (<---bra att ha någon att skylla på?)

Konstigt nog att när jag mått som värst så har en liiiten bit av min favvo choklad varit min räddning- många gånger.

 

Mina 3 favoriter:

 

 

 

Jag inser ju själv att det inte är så himla nyttigt. Men det är min räddning och det är ju såå gott!

När bebis är ute så ska jag... så ska jag..... Jo, jag ska sluta äta så mycket choklad.

Speciellt om jag ska amma. Ja, jag sa OM.

Jag har inte beslutat mig för om jag ska amma eller om det blir ersättning direkt.

 

När Nicole var nyfödd så var jag fast besluten om att jag ska amma henne.

Det var ju det "enda rätta" enligt "Mamma-maffian". Så jag kämpade på. Jag är fullt medveten om att det tar tid med amning, tills mjölken kommer igång ordentligt och allt det där.

I 5-6 veckor grät både hon och jag när det var dags att amma. Hon var helt hysterisk och jag helt förtvivlad.

Jag envisades och det gick inte alls. Hon skrek ju för att det inte kom tillräckligt. Jag grät för att jag verkligen kände mig som en värdelös mamma, alla bra mammor ammar ju sitt barn, det är ju det enda rätta. Eller?

Hos oss funkade det inte alls och en dag kom Andres hem med ersättning. Vilken räddning!

Jag trodde att han ville att jag skulle fortsätta med amning att han skulle tycka att jag var hemsk om jag inte ammade, så det här var en stor lättnad för mig.

 

Skillnaden var som dag och natt!

Nicole åt och blev mätt, inget mer gråt från varken henne eller från mig.

 

Med Vanessa tänkte jag att jag provar, men går det inte så går det inte.

Två veckor gick det, sen var det bara en naturlig steg att ha ersättningen istället.

 

Och med Danilo och Jonathan försökte jag inte alls.

Det var redan bestämt att dom skulle få ersättning direkt. Jag kunde inte se hur det skulle gå ihop att amma dem båda två och ha en 9-månaders liten baby att ta hand om (<----Vanessa) och Nicole som också var bara 22 månader. Ersättningen funkade i våran familj, och allt var frid och fröjd.

 

Jag vet ju att amning är jätte, jätte bra för bebis, men ersättningar som finns idag är också jätte bra.

Om jag kunde gå tillbaka till den alldeles nyblivna förstabarnsmamman- Satu, så skulle jag säga till henne att det är helt OK att inte amma. Folk är så dömande om just det, men man ska följa sitt hjärta och se till vad som är bra för just dig och din bebis.

 

Huvudsaken är väl att bebisen får i sig tillräckligt mat och växer och mår bra?

 

Jag funderar mycket kring amning nu också. Jag vill nog försöka iaf. Hur som helst så tycker jag ju att det är mysigt.

Så jag vill försöka, men jag vill och tänker inte ta stress över det. Går det inte så går det inte. Jag vill bara att mitt barn ska bli mätt och växa. Och går det så är det ju också bra.

 

Hur har Du/Ni gjort?

Har ni ammat alla era barn? Om du är gravid nu, ska du amma?

Varför/Varför inte?

 

 

 

Hej
Jag har ammat alla 4, men gett dem ersättning på kvällarna från ca 3 mån,för att själv få sova något.
För mig har amningen finkat jättebra, men om den inte hade gjort det tänker jag som du...
Lycka till! Hoppas det funkar för dig denna gången.
Det är jättemysigt när det funkar.
Kram Åsa

Hej hej , har 4 barn , en 6 åring en 4 åring en 2 åring och minstingen på 2 mån . Har ammat allihopa fullt de första 6 månaderna och sen lite dag och natt tills de fyllt 1 år . Jag har med alla känt att det har varit vad jag velat och det har fungerat jättebra med alla , så har aldrig behövt kämpa igång det , så det har bara fallit sig naturligt att fortsätta . Tycker där är så många fördelar med amningen , bra för både barnet och mamman , att man aldrig behöver tänka på maten , den finns ju alltid där och helt gratis . Så jag vet inget annat eftersom jag aldrig använt mig av flaska men håller med dig att det viktigaste är ju att barnet och mamman och resten av familjen mår bra !!! Lycka till med allt , vad är lilltjejen beräknad att väga och hur tidigt blir du igångsatt ?? Själv har våra 3 sista föds i samband med vattenavgång ( 3 min efter vattnet gått ) , men ingen har nämnt något om att man skulle kunna få bli igångsatt pga det ;( , nu har ju allt som tur är gått bra varje gång . . Många kramar från en Skåne tjej . Måste bara tillägga att du har en fantastisk blogg 

Jag har aldrig ammat några av mina 3 barn, men jag vet att när jag skulle ha Dewin (första barnet) så försökte dom mer eller mindre tvinga mig att amma honom när han va nyfödd även att jag hade sagt till min bm på mvc att jag inte ville amma redan när jag va gravid.. Jag satt och grät på bb för jag gav honom mjölkersättning och kände mig som en jätte dålig mamma! =( Men annars har jag bara positivt att säga om mjölkersättningar. Man vet hur mycket barnet får i sig så det håller sig mätt längre, både mamma och pappa kan hjälpas åt mycket mer med babyn m.m.. Sen finns det ju alltid folk som säger sig ha "rätt" hela tiden. Gör det som känns bäst för dig! =) Kram

Hej
Jag tycker det är upp till var och en att amma.
Har man lätt för det är det väl det mest naturliga och försöker man i flera dagar trots att barnet tar rätt och så kan man faktiskt ge ersättning.
Med min äldste pojke ammade jag i 9 månader, med yngste pojken 2 månader sen fick han ersättning för det fungerade inte han blev inte mätt.
Med dottern ammade jag i nio månader delvis och så fick hon ersättning.
Hon blev heller inte mätt av min bröstmjölk.
När jag var nybliven mamma till äldste sonen så var det en sådan amningshets.
Nu struntar jag i vilket kan man inte så kan man inte jag dömmer ingen.

Ha en bra kväll.

Kram från Malmö

Jag har inte ammat något barn,eller jo jag har försökt på dom 6 första,men det gick inte,envis som jag är så tänkte jag att varje barn är olika så jag gac mig inte på att försöka igen.
När mikaela kom nr 6 :-D så kämpade vi på med dubbla pumpar och näs spray med hjälp av barnmorskor men det gick inte då heller.
Då sa dom till mig att det är ingen ide,jag kan inte amma..
Många säger att alla kan amma det tar bara olika lång tid,men i mitt fall så kan jag inte..

Dom sista barnen har jag inte end försökt..

Alla mina barn gar ätit ersättning och dom mår bra :-D

Du gör som du själv vill..

Mvh camilla

Jag var galen i chocklad när jag väntade Mirabelle och efteråt oxå. Ammade henne men hon påverkades inte, däremot så var hon alltid röd i rumpan så pass att hon ofta blödde. Fick till svar av alla jag frågade att visa barn är känsliga. Träffade en gammal bvc sköterska när vi var på akuten med Mirabelle hon undrade om jag åt mkt choklad när hon såg Mirabelles rumpa. Ja säger jag. Sluta med det i 1 vecka ska du se att hennes utslag försvinner. Detta har jag sett på jätte många barn och oftast beror det på att mammorna äter choklad. Jag slutade och utslagen försvann, stackars unge i 7 månader hade hon sett ut sådär.

Jag kunde inte amma Caspian, hade jätte mkt mat men han klarade inte av att äta från bröstet när han föddes förtidigt. När han väl började ta bröstet fick jag en livmordes infektion och las in. Antibiotikan gjorde att mjölken sinade. Med Mirabelle kämpade jag i 2 månader, mat hade jag men tekniken är ju en ren konst att få in men sen trivdes vi så bra med det att hon nästan hel ammade till 10 månader.
Jag hoppas att jag kan amma nästa bebis oxå för det var verkligen det smidigaste om jag själv får välja :P

Svar: Hej! Va kul att du hittat min blogg! Jo det är inte lång tid kvar och vi är väldigt förväntansfulla nu :) 5 veckor är ju inte heller sån lång tid ;) Det är bra gjort av dig att redan ha fyra småttingar och en till påväg, jag känner mig helt utsliten och jag har inte ens fler barn än :P Men jag antar att det är en vanesak :)

Tänkte passa på att svara på det här du skrev om amning nu också. Var väldigt intressant att läsa :) Jag ska försöka amma så gott det går, fungerar det så vore det ju väldigt bra, så jag hoppas på att det fungerar. Men jag har full förståelse för de som inte ammar av olika anledningar, det är ju upp till var och en :)

Såg nu att du kommenterat på min blogg :P Jag tror det var tack vare Tim, vi blev tillsamamns när jag var 17 fram tills dess levde jag ett himla struligt liv med allt. Tim satte ner gränsen efter 2 månader och sa att jag fick välja honom eller mitt festande. När jag slutade dricka började jag inse att jag var en jävligt elak människa och jag började tänka om och efter ett halvår var jag kontaktperson åt en handikappad tjej som själv varit mobbad och jag hade brutit vänskapen med dom flesta vännerna som inte var så lämpliga.
Det är så synd om barnen när dom tror att någon ska ta dom :/
Magen och jag mår bra :) Jag hoppas dock att mordekakan ska flytta upp sig så vi slipper kejsarsnitt jag är jätte rädd för det. Hur är det med din mage? Har viruset eller infektionen du hade försvunnit ännu?

Mössan har jag fått från http://www.meandi.se/ men det går att köpa den från dem! :)
Isak älskar den! Kram

Vilken lättnad med ersättning! Både jag och babyn blev som andra människor, glada och nöjda! Ammning funkar inte för alla....

När jag va gravid med min första tjej så funderade jag mycke kring amning, jag ville amma men trodde att jag skulle tycka att det kändes obekvämt. Men när hon väl föddes så va alla tankar som bortblåsta och det va det mest naturliga i världen. Jag ammade och allt funka bra. När nästa tjej föddes så amma jag henne med, hade aldrig ens några funderingar om att jag inte skulle amma henne. Allt funkade bra där med.
Nu ligger tjej nr 3 i magen och funkar det så ammar jag henne med. Jag tycker att alla gör som dom själva vill, amma eller inte. Det är upp till var och en vad man vill och vad som funkar för just den personen :-)
Kram

Hej Satu! Med s försökte jag, men det var ett helvete. Jag mådde så dåligt av det... Han ville inte. Försökte att pumpa, men det gick inte bra. Sen gick vi över till ersättning men med dåligt samvetet, men S mådde så mycket bättre och var så nöjd! Och jag med när samvetet hade hittat sin rätta plats igen :) Med C hade jag redan bestämt mig för att inte amma. Fick tablett direkt efter förlossning och han fick ersättning på en gång. Önskade att jag stod på mig och var lika bestämd med S. Kram!

jag ammade min dotter helt i en hel månad, kunde inte mer pga att jag inte hade nå mer mjölk kvar i brösten...tycker man iallafall kan amma lite så att första mjölken och näringen kommer till barnet det blir ju också som en trygghet :) Men var o en gör ju som den vill

Hejsan!!
Har följt din blogg i några månader nu och tänkte att det är dags att svara på ett inlägg. Kanske just efetrsom det handlar om amning och det ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Har ammat alla mina tre barn och det har varit underbart. Det bästa jag varit med om. Men då har jag ju inte haft problem med mjölken heller, det har jag än så länge haft gott om. Så jag vet inget annat och vill absolut inte säga något negativt om ersättning. Det allra viktigatse alltid, är att mamman och barnet hittar den vägen som känns bäst för just dom. Det enda som jag har svårt för är personer som bestämmer sig redan innan barnet ens är fött. Testar man inte så vet man ju inte vad det är och hur det kommer att gå såklart!
Det enda jag hade problem med under amningen började med första barnet när hon va kring 4 månader. Fick fruktansvär ont i höger bröstvårta. Den vitnade och fick nästan som kärlkramp. Träffade flera läkare, gjorde tester, lämnade mjölkprover. Men ingen kunde klura ut vad det berodde på. =(
Gjorde nåt vansinnigt ont att amma men att sluta fanns inte på kartan.
Nu ammar jag trean (1år 4 mån) och är gravid med fyran. Har alltid velat amma länge och gjärna tandemamning. Så nu försöker jag hålla uppe mjölkproduktionen, den börjar tackla av känns det som. Så vi får väl se hur det blir med den biten..
Lycka till med allt och gör det som känns bäst för just er! =)

Åh, jag känner precis igen den där lättnaden när bebisen fick i sig ersättning och all stress, gråt och förtvivlan försvann! Man känner sig ju som världens sämsta precis som du skriver!
Jag kämpade i tre dagar, han ville inte, grät och var hungrig, vände sig bort från bröstet varje gång man la honom till för att äta. Han ville inte! På BB sa den ena barnmorskan/uskan si, den andra så och den tredje bara tryckte honom mot tutten! Och jag bara grät... Ringde bvc dagen efter vi kom hem från BB och hon kom till oss direkt(mitt i sommaren var det oxå, så gulligt!). När hon sa de där orden "ja, men då går pappan och handlar ersättning och en nappflaska, så får ni pröva det?!" ja då ville jag bara krama henne :)(han hade gått ner mkt i vikt och bvc sköterskan såg nog på mig hur jobbigt det var)
Sen höll jag envist på och prövade med amningsnapp, bröstpump och fan å hans moster i en månad till, men det gick inte att få honom att amma!
Är osäker på hur jag vill göra om vi får fler barn, vill aldrig ha en sådan start igen!
Så jag förstår ditt dilemma och tycker att du ska göra det som känns bäst för dig och det som funkar i er familj! Ingen kan komma och säga att du inte vill dina barns bästa, de behöver bara läsa bloggen för att förstå att du är världens bästa mamma!

Jeg prøvde å amme Jessica,men hun ville rett og slett ikke,så jeg slutta med det allerede på sykehuset.Ikke la hun på seg heller.
Bestemte meg på forhånd at jeg ikke ville amme Benjamin.
Erstatning har fungert kjempebra med mine barn,og da har jeg alltid vist hvor mye de har spist:)

Jag har en son som nu är 4år. Jag helammad i början men sen fick jag så ont(grät när jag amma) så jag både amma och hade ersättning. När han va 5mån så ville han själv sluta amma så då blev det bara flaskan.
Jag ser det inte som ett måste att amma och tycker inte det är fel när en del väljer bort amning från början.

Jag ammade min första dotter och det gick superbra direkt, och jag tänkte inte alls så mycket på att alla faktiskt inte kan.
Nu under denna graviditeten har jag varit mer "förberedd". För det är ju inget som säger att jag KAN amma denna gången med. Självklart kommer jag försöka, men går det inte.. så kommer jag börja med ersättning ganska snart efteråt.

Lycka till med allt :)

Kul med så många svar på inlägget. :)
Jag ville inte amma när jag var gravid. (vet inte varför, bara en känsla jag hade) När Linnea föddes så skulle man amma sa alla på BB, spelade ingen roll att jag inte ville. Själv var jag alldeles för trött första dagarna för att försöka säga emot. Kämpade med att få amningen att funka, tårarna forsade och både på mig och Linnea. Sååå jobbigt! Kämpade hemma i tre veckor sen gav jag upp. Gav henne mjölkfri välling från apoteket, då äntligen blev både Linnea och jag nöjda och kunde njuta av dagarna. :)
Skulle jag få ett till barn så skulle jag testa om amningen funkade, annars skulle jag ge ersättning istället.