God morgon!
Natten gick helt OK, fick inte i mig så mycket sömn- men man ska inte klaga, lika bra att vänja sig vid det!
Pojkarna ska ha mat var 3:de timme, och varje matning + blöjbyte tar ca.50 minuter- en timme.
Då har man 2 timmar på sig att sova till nästa mat. Men inte kan man somna på en gång, det tar ju ett tag innan man somnar, och sen hör man ljud, och måste kolla så att allt är bra med pojkarna.
Och när man precis somnat så låter den andre. 

Jag trorinte att jag har skrivit om fiskmåsarna som har väckt mig VARJE morgon vid 6-tiden??
Hur som helst så är det visst deras parningstider, så dom skriker utanför och väcker säkert hela sjukhuset.
Idag var det inte fiskmåsarna som väckte mig- det var byggjobbarna.
Som ni kanske redan vet så är alla dessa avdelningar nya, och dom håller på att bygga ut ännu mer, och det är precis bredvid mitt rum, så dom började borra och banka och prata väldigt högt vid 6.30 redan...
Då var det bara att förbereda sig för 7-målet.
Efter det gjorde jag ännu ett försök att sova. Men icke sa nicke.
Det gick inte alls. En sköterska kom in ch frågade hur allt var, och sen kom städerskan...
Ja- ni förstår- Upp och hoppa. Så jag tog en dusch istället.

Idag mår flickorna där hemma bättre, dom har inte kräkts iaf!
Andres har inte heller spytt och inte ont i huvudet längre, men han är ordentligt trött
efter kräk-kalaset och har lite ont i halsen..
Jag är så himla stolt över honom!
Det är inte lätt att städa och torka efter två sjuka barn- samtidigt som man själv är sjuk också...
Men han har klarat det, och jag kunde inte vara stoltare.

Nu är flickorna ute på lekparken med mina föräldrar, så att Andres kunde vila lite. Han sa precis att han måste städa innan tjejerna kommer hem och tvätta alla sängkläder och soffkuddar som blivit nedspydda.
MITT HJÄRTA!
Jag saknar dom sååååå mycket!!!
Jag träffade dom inte på hela dagen igår, och idag kommer dom inte heller..  
(bäst att dom blir helt friska så vi inte smittar pojkarna)
Men det är tufft. Jag har pratat i telefon med dem allihopa ändå. Vanessa vil bara dregla ner hela telefonen, och Nukke låter faktskt glad. Hon säger bara "OKEJ!" på allt jag frågar henne.
Mina små flickor.... Hoppas att dom inte tror att jag har lämnat dom, och jag hoppas verkligen att min relation till dem är lika stark när jag kommer tillbaka. Har dom tagit illa upp att jag är borta?

Pojkarna kämpar på, snart är vi hemma och är en hel familj igen!
Och vi ska ALDRIG nånsin behöva splittra på oss igen!
(fast Andres säger att han ska till Afrika och kolla på fotbolls VM, eftersom Uruguay är med- Hahaha....)

Mina föräldrar är supergulliga, igår skickade min Mamma ett sms och skrev att hon ska göra en
tårta till oss sen när vi kommer hem- vilket jag sa till pojkarna så att dem ska få bråttom hem.
Och min pappa ringer stup i kvarten för att "kolla läget"- hur vi mår.

Och Patricia sa igår att dom har köpt havrebollar till mig! (också min favvo)

 Tänk att folk är så gulliga, så mycket som dom bryr sig om oss!
Jag tror inte att dom anar hur mycket det betyder....?
Och alla gulliga kommentarer som folk lämnar här på min blogg- TUSEN TACK!

Nu är klockan tolv, jag ska gå och störa personalen och be om mer mat till pojkarnas kylskåp.

Skriver säkert mer snart, det är ju inte så att jag är väldigt upptagen med annat mellan måltiderna

Nu har jag precis matat och bytt blöjor på pojkarna, dags att försöka sova!
Jag försökte tidigare under dagen också, men precis när jag höll på att somna så knackade nån på dörren. Typiskt.

Jag pratade med Andres precis, och dom är fortfarande sjuka... Vanessa hade spytt över hela Nicole... Och även Andres har blivit smittad nu.
Han har inte det lätt där hemma...  Ändå orkade han ta med sig flickorna ut i friska luften och leka ute ett tag.
Han är verkligen världens bästa pappa!
Hoppas att dom mår bra snart!

Här är vi på väg till föräldraköket för första gången. Det kändes lite konstigt att vara ute "bland" vanligt folk..
Men det gick bra, dom sov bara :)

Pojkarna fick tecken som present när dem flyttades från intensiven- jätte gulligt av dem!



Näe, nu måste jag verkligen försöka få i mig nån timmes sömn, klockan 1 ska jag upp och mata dem igen.
Imorgon skriver jag hur vår första natt tillsammans gick!
Det är visst någon som har fått lite hicka här bredvid mig.... hihi..

NATTI, NATTI!
P.S Andres, Nuke & Bessa- tänker på er hela tiden, jag älskar ER!

Vi skulle ha flyttat igår när vi kom tillbaka till pojkarna, men det rummet blev upptaget igen (akut), så dom trodde att vi ska flytta efter helgen.
Men idag efter läkarnas rond, så sa dem att det finns ett rum ledigt som vi kan få flytta till idag eftermiddag.
It´s moooooving day!
Så nu har jag packat ner alla mina grejer (Ja, nästan iaf...) Sen är det bara att vänta.

KRÄKSTUGA
Jag tror inte att Andres ska komma med flickorna idag... Vanessa kräktes imorse igen... Stackars liten!
Så himla synd att jag inte kan vara där och ta hand om henne nu när hon är sjuk och allt...
Men Andres är där och jag vet att han tar så bra hand om dom.
Nicole kräktes också- men det var bara för att hon stod så nära Bessa när hon kräktes så hon fick kvälvningar och började hulka, Andres bad henne gå bort, men- TO LATE. Nicole spydde ner Vanessa som i sin tur spydde ner Andres...
Det var kräkstuga där idag.


Jätte tråkigt! Hoppas att dom blir friska snart!

När Vanessa vaknade så tog jag henne till vårt rum och gosade med henne medans alla andra sov.
Sen vaknade Nukke och ropade på......- PAPPA! Hahaha...
Hon ville såklart inte ha frukost (hur får man i henne lite frukost på morgarna, hon vill inte äta nånting!?)
Jag gjorde iordning lite gröt till Bessa, men hon ville inte heller ha. Jätte konstigt eftersom hon äter ALLTID så bra.
Men inte denna morgon. Hon var lite grinig och inget verkade vara bra....
Sen fattade vi varför. Hon kräktes!  Åh nej! Inte nu! Vi försökte ge henne lite dricka, men efter ett tag kom även de upp. Har hon gått och blivit magsjuk nu? Det var bara att bada henne igen.

Igår tvättade jag pojkarnas kläder, så att jag kunde packa med mig dem idag.
Och på morgonen packade jag in nya kläder i min väska. Jag hoppas att dem räcker tills vi kommer hem.
(dvs. att vi inte behöver vara kvar här sååå länge...)
Jag passade på att rensa ur flickornas byråer också, jag plockade bort alla kläder som blivit för små i bådas byråer och det var en massa kläder! Jag som rensade för bara nån vecka sen... Dom växer fort.
(eller så krymps alla kläder i torktumlaren...? Hihi..) Nä, dom växer!
Jag ser verkligen fram emot att få shoppa kläder- till ALLA FYRA barnen!
Det är något som jag verkligen älskar att göra- Shoppa till barnen.
Och nu har det säkert kommit ut en massa fina vår/sommar kläder...
Va roligt att jag kan shoppa i både flick OCH pojkavdelningen nu! Vi har ju inte hunnit handla kläder till pojkarna, vi trodde att vi skulle ha tid... men så hade dem ju så bråttom till världen!  
En shopping runda ser jag verkligen fram emot!

Vi åkte och åt lunch på greken i Handen innan vi lämnade flickorna hos Mummu & Puua.

Och så var det dags att säga "Hejdå" för idag till flickorna.

Usch och bläää....
I bilen hade jag berättat för Nicole att mamma ska tillbaka till läkaren, och ge lite mjölk till Danilo & Jonathan och att Nicole ska komma och hälsa på mamma imorgon med pappa och Bessa.
"Ei haluuu" svarade hon. (vill inte)
Mummu och Puua mötte oss i parkeringen. Jag pussade och kramade Bessa som tog allt med ro, hon fattade nada.
Men Nicole...
Det har aldrig varit några problem att lämna henne med mina föräldrar, men idag var första gången hon inte ville gå.
Hon började gråta och ropa "Mamma" och ville inte släppa taget om mig.
Puua försökte hjälpa till och berättade om allting som dom skulle göra: Gunga (vilket hon älskar), Leka, hoppa...
Nukke tvekade, för visst lät det kul, men sen kom hon på igen att jag inte skulle vara med. Hon ville vara med mig.
Och hon höll om mig så hårt och grät att jag trodde att mitt hjärta skule gå sönder.
men det tänkte jag inte visa för henne, så det var bara att torka bort tårarna fort och svälja allt, visa sig glad och stark och säga hejdå och att vi ses imorgon.
Sen gick Mummu iväg men henne.

På väg till sjukhuset så ringde min kära Pappa och sa att allt är OK med Nukke. (smeknamn till Nicole-betyder Docka)
Och att Vanessa är glad som vanligt.
Då kändes det bra. Eller iaf bättre.

När vi kom till sjukhuset så ville jag bara springa upp till dom, skynda mig.

När vi kom upp så hade dem precis ätit och nu låg dem och gosade med varandra,
dem höll varandra i handen sååå gulligt!

Pappa Andres börjar med blöjbyten... han hittar en överraskning i Danilos blöja

Nystickade mössor som matchar sockorna, från sköterskan Christina
Pappa & Danilo (flera MINI Andres??)

Mamma & Jonathan

Danilo

Jonathan & mamma Satu


Va mamma hade saknat er, guldklimpar!!!! Det är helt otroligt hur mycket man älskar dessa små redan!
Obeskrivligt.
Skönt att komma tillbaka till dem och pussa på deras små lena, mjuka kinder och små händer...

Först och främst vill jag tacka er för alla era dina kommentarer, ni ger mig styrka!
Sen vill jag säga att JAG ÅKTE HEM IGÅR!

Först var vi här på sjukhuset hela dagen, matade pojkarna en sista gång där vid 16, sen packade jag ner alla kläder som ska tvättas och bytas ut, och så åkte vi hem vid 17.30.
Jag pussade och kramade pojkarna ordentligt och doftade in deras babylukt.
Jag kollade med sköterskorna att dem hade mitt nummer och att jag hade rätt nummer till dom.
Nicole trodde att jag skulle följa med till bilen och säga "Hejdå" så hon höll mig
krampaktigt om halsen när jag bar henne.
Gissa om hon blev förvånad över att jag följde med dem!!!

Vi åkte till affären, handlade lite gott till kvällen, och så hämtade vi med oss McDonalds och åkte hem.
Det kändes som att man har varit borta en evighet!
Jätte skönt att få komma hem till alla ens egna saker... Bara att få komma- HEM.
Men samtidigt kändes det jätte konstigt också... Jag hade inte bebisarna i magen, och dom var inte med mig.
Några saknades. Vi var inte en hel familj.
Men jag visste att pojkarna var i goda händer, så jag kunde ändå slappna av och
njuta av att vara med Andres och våra dockor.

Jag badade tjejerna (jag lääängtar tills jag också får bada!!!) och bara fick rå om dom ordentligt.
Vi poppade popcorn, tog fram lite godis, chips, vindruvor och melon, och bara "var".
Riktigt skönt.
Visst ringde jag hit till sjukhuset flera gånger, bara för att checka läget,
och jag blev så glad att det var Christina som svarade i telefon när jag ringde sent på kvällen.
(Det var hon som stickade sockorna till pojkarna.)
Hon sa att pojkarna sköter sig utmärkt, dom sover så gott.
Hon sa att hon sitter bredvid deras säng och läser sin bok.
*phew* va skönt. Då är dom i väldigt goda händer.
Hon sa också att hon har stickat mössor till dem också, som passar till sockorna.
Gulligt eller???

Vanessa var jätte trött, så jag gick ner och la henne. Vi lät Nicole vara uppe till sent med oss,
och sen kom ju Micael med sin tjej (som också heter Patricia) så då blev hon ju ännu piggare.

Va skönt det var att lägga sig och sova i sin egen säng!!!
Vi hade en toppen natt, tjejerna vaknade inte en enda gång! Inte ens Bessa!
Hon vaknade första gången vid 7, sen somnade hon om och sov till 8!

Här kommer lite bilder från gårdagen:

Bessa leker i lekrummet- Det är så roligt att gömma sig under korg "hatten"!

Vanessa "Pippi" och pappa

Pippi Nicole =)

När man är stora syster så måste man ju kunna krypa! Hahahaa

Såhär glad blev Nicole (Nukke) att mamma följer med hem!

Baddags med "Bessa Enkeli" & "Kulta Nukke"
(smeknamn för Vanessa & Nicole = Bessa Ängeln & Guld Dockan)

Micael med hans flickvän Patricia.
Det var första gången vi träffade henne, hon verkar vara en supergullig tjej :)

Pappa & Nukke gosar
verkar som om denna lilla Docka har kommit sin pappa mycket närmare när jag har varit borta.
(Förut var det bara "Mamma!" som gällde)
Den här tiden dom har tillsammans verkar göra gott för deras förhållande till varandra också??

 JONATHAN IS BACK WITH HE´S BROTHER!!!!

Jonathan har kommit ut från sin kuvös och ligger ÄNTLIGEN bredvid sin bror igen!
Dom har nog saknat varandra jätte mycket, men nu myser dom ihop igen.
Och dem är verkligen jätte gulliga ihop!

Jonathan fick ha mössa på sig för att hålla värmen,
men det gick så bra att ligga bredvid brorsan att han slapp den.


Danilo vilar i Mammas famn. Det är ju lite jobbigt att lära sig suga på flaskan...

Dags för lakanbyte! Då får man ta den plats som råkar vara ledig
Våra nya hund skallror som Pappa köpte åt oss fick äntligen
 komma och lägga sig hos oss!

Gooooos!
Danilo & Jonathan



Det var verkligen underbart att Jonathan äntligen kom ut från sin kuvös.
En vecka har han legat där, utan sin bror & det var nog lite ensamt för dem båda.
Dom har trots allt varit tillsammans många månader i magen. Men nu är dom tillsammans och mår toppen!
Egentligen var det bara meningen att byta kuvös (Det gör man varje vecka)
Men eftersom han var så duktig, så ville dom prova om han mådde bättre av att ligga bredvid sin bror.
Jag tog ut honom från kuvösen, klädde på den nya lilla vita bodyn på honom, satte på sockorna, mössan och så fick han sin snuttis (som jag har sovit med)- och bredvid sin bror, och så på med täcket så att han skulle hålla sig varm.
Och det funkade superbra!
Nu har dom tagit bort kuvösen från platsen, och det känns som ett stort steg framåt.

Idag var det dags att byta sond också.
(Det gör dom var 3:dje dag om man är under 1500g-
annars byter dom den 1 gång i veckan)
Det ser lite läskigt ut när dem byter sond... guld gossarna börjar ju nysa och hosta, och så är jag rädd att den hamnar på "fel" ställe... men dom är duktiga på det, och jag är glad att jag slipper göra sånt själv!

Dom är duktiga på att "nappa" också, dvs. dricka ur flaskan på sköterskornas språk.
Men dom höjer deras mat intag ganska ofta, och dom orkar inte dricka allt ur flaskan, då häller man upp det som finns kvar i sond sprutan, så ger man dom det va sonden istället.
Dom behöver varje dyrbara droppe för att växa sig stora och starka.

VIKT:
JONATHAN- 1196 g
DANILO- 1391 g

******************************************************************
Idag kom barnens storasyster Patricia på besök
Vi hittade ett nytt lekrum (Lekterapi) på plan 6, och där hittade vi en massa skojiga saker för barnen!

Systrarna Patricia & Nicole gör ett pärlhalsband

Men den ramlade ner på golvet och alla pärlorna ramlade av...
Och så kom Pappa Andres och hjälpte till att ta bort ännu fler pärlor...

Sen målade vi lite... Patti målade en Pippi till Nicole


Vanessa ville också måla lite.....

Men det var mycket roligare att smaka hur den känns i munnen....
Nicole köper en hamburgare från Patrcia
(Men det var ju konstigt hur den smakar?!)
Jag vill ha mina pengar tillbaka!

Pappa gör MÅÅÅÅL!

Jag ska lära mig att köra bil som min Pappa!


När vi gick och åt lunch kom även barnens storebror Micael och hälsade på
Vi åt pizza tillsammans allihopa och sen skulle Patricia tillbaka till skolan (Södertörn här bredvid sjukhuset) och Micael skulle träffa sin tjej.

Och nu är det kväll. Igen. Denna dag har gått fort. Bra det, tycker jag...
Jag undrar vad min familj gör där hemma just nu...?
Klockan är ju redan över nio, så Vanessa sover säkert, men jag tror att Nicole är vaken, eftersom Micael är där över hela helgen, och hon gillar att vara med honom. Hon sitter säkert i hans knä och lyssnar på musik vid datorn, och Andres gör säkert sina biffstekar?

Här är allting lungt....
Jag väntar tills klockan blir ca. 21.45, då ska jag börja ge mat igen, och det tar över en timme innan jag är klar där.
Först brukar jag ta Jonathan i min famn, fixa ordning en nappflaska åt honom och sen sondmatar jag honom det som blev över, sen är det Danilos tur och samma sak med honom.
Och först efter maten byter jag blöja, för dom brukar alltid bajsa mitt i maten..
På detta viset behöver jag inte byta blöjor två gånger på dem. Annars går väl sjukhuset i konkurs på bara våra pojkar.

Idag blev våra små prinsar EN VECKA "gamla" !!!!

Här sover vår lilla guldklimp Jonathan i sin kuvös

Mamma paparazzi måste ju ta lite bilder på honom....

Lilla Danilo vill också säga Hej!

Tänk att dom redan är en vecka gamla...
Hoppas att alla veckor här går snabbt och att dom växer sig stora och starka så är vi på väg hem snart....

Alldeles snart ska jag gå och byta blöja och ge mina herrar lite mat.

Jag pratade precis med Andres som sa att syrran och hennes pojkvän Peter vart och hälsat på en snabbis. Då hade Nicole gått och lagt sig precis, men när hon hörde min systers röst så trodde hon att det var jag, så det vara
bara att hämta upp denna nyfikna lilla Docka.
Hon blev nog lika glad över att det var syrran som kom.
Jag pratade lite i telefon med henne också, då frågade jag Karo vart och hälsat på henne,
hon svarade glatt: "OKEJ, OCH PETER-ASSHOLE!"

Hahaha....

Så hon var iaf glad när vi la på luren. Känns bra det...
Nähep, nu går jag!
Heippa...

 Danilos pytte lilla hand

 "Los Monos Juntos"

Idag kom Andres hit själv, tjejerna fick vara hemma hos mina föräldrar och leka lite och slippa sjukhus korridorerna. Jag & Andres åt lunch ihop, och då insåg vi hur länge sen det var när bara han och jag satt och åt tillsammans.
Det har vi nog inte gjort sen Nicole föddes. Eller jo- en gång när vi firade vår första bröllopsdag...?
Men det var super mysigt!
Sen åkte vi till Babyland för att köpa mössor till guldklimparna, och hittade även dessa bodys i storlek 38.
Mössorna är storlek 33, och dem är för t om för stora...  
När vi var på väg ut så såg vi dessa rattar till barnvagnen.
Som jag har letat efter dom!
Så vi köpte dom till Nicole & Vanessas nya vagn, så har dem något att leka med under våra promenader.
Förut köpte vi en Bellino ratt till dom, men den kan man ju inte fäsat fast i en syskonvagn....


Ratten som bara ligger hemma i skåpet....

Sen kom mina föräldrar till sjukhuset för en fika med tjejerna så att jag kunde träffa dem idag.
Vi fikade och sjöng lite, sen var det redan dags för dem att gå. Jag följde med dem till bilen, och så visade vi deras presenter till dem.
Dom blev jätte glada!
Tills det var dags för dem att åka hem- utan mig. Men det gick nog fort över?


Nu är det dags för grabbarna att få nya torra blöjor och lite mat i sig, så dom blir stora och starka!

Visst är det trevligt att ha någon att prata och skoja med här när det känns lite ensamt.
Igår satt vi (jag och 2 skötare) och pratade om dessa nya avdelningar,
och dem frågade vad jag tyckte om mitt rum och om jag hade några klagomål.
Jag sa att det är bra, skönt att få vara så nära pojkarna- men att det r lite knasigt med duschen, dom har nämligen ingen tätning mellan dusch och dörr, allting är öppet, och det är väldigt litet där inne, så all vatten rinnet ut till rummet! (fast det finns en glasdörr där inne som man stänger- men som sagt- Ingen tätning under) Man får lägga en handduk på golvet mellan glasdörren och toadörren så att vattnet inte rinner ut,
och så får man försöka duscha i ett så litet hörn som möjligt.
Det hade andra också klagat på. En sköterska sa att hon inte förstår hur detta var planerat, och sen att det finns toapapper BAKOM toalett stolen- och här ska folk som precis blivit snittade sitta! Hur hade dom tänkt det ska fungera, dem som planerat detta? frågade sköterskan. Då kom dom på att Tvillingarna Gonzalez ska starta en byggfirma när dem är stora, och då ska dom tänka på att INTE lägga toarullen bakom toan, och att alltid täta duschen!

Hahaha, och så föddes en framtidsplan- THE GONZALEZ TWINS AB.

Den andra sköterska sa att eftersom Nicole & Vanessa gillar musik och att dansa så borde dem bilda en grupp, som "Jackson Five", fast dem blir "Gonzalez Four", men sen fick den andra sköterskan den genialiska idén att vi kan snart skaffa ett femte medlem till Gonzalez gruppen!

Men än så länge blir det "THE GONZALEZ FOUR"!


Nu ska jag titta på min favorit serie- Desperate Housewifes!