♦ Satu S V A R A R ♦ Del 2

Sådärja! Här kommer dem sista svaren!

Hoppas att ni håller er vakna

 

Det här med maten är ju jätte svårt.

Jag har fått en massa matfrågor, so here we go---

Eftersom Andres är utbildad kock och älskar att laga mat så är det oftast han som står för middan. Han är superduktig och har bra fantasi vad gäller vad det ska bli. Själv känns det som att jag saknar den fantasin helt just nu. Jag är verkligen inte någon kock och jag kan inte heller säga att jag älskar att laga mat. För det gör jag inte. Jag gör frukost och lunch och mellis. Och till lunch brukar det bli något enkelt som jag vet går hem. Till maten brukar jag alltid ha grönsaker till.

Jag försöker få barnen att dricka mjölk- tjejerna dom är helt omöjliga men grabbarna kan dricka ett halvt glas om jag mutar med att att dem får ett glas saft sen. Ja, till maten får barnen dricka vatten eller saft. Både med och utan socker.

 

When i cook, it´s like:

 

Vi handlar oftast på Coop och tyvärr har vi inte börjat veckohandla.

Fast nu har jag faktiskt tänkt börja skriva matlista så att jag kan förbereda för middagen på dagen när det bara är jag och Olivia hemma. Barnen har inte någon direkt favoriträtt. Ris är bland det bästa dem vet, likaså köttbullar. Haha..

 

Det här med maten är svårt för att jag tjatar på barnen att äta upp sin mat. Jag hatar det här tjatet!

Jag säger "Om du inte äter din mat nu så får du inte..." ja och vad det nu kan vara en glass efter maten eller något. Dom vet att dom inte får något annat gott sen. Men just det här med att muta och hota, tjata! I hate it!

"Kom igen, ät din mat nu" är nånting som sägs ofta vid matbordet.

Istället för ät det du orkar och lämna resten sen.

Men jag tror som mamma, eller förälder över huvudtaget oroar man sig mycket för vad och hur mycket ens barn får i sig. Speciellt om man har barn i det tunnare laget vilket jag har. Jag ska förbättra mig där... jag ska.

Jag ska inte tjata om maten. Men sen är det också så att äter dom inte så får dom inte heller efterrätt.

 

- Är jag social eller blyg? Både ock! Jag har inga problem med att få vänner och prata med folk, men jag är ändå rätt så blyg av mig.

 

På lördag är det dop för Olivia, hennes Gudföräldrar ska vara min kusin Jon och Andres syster Ela.

Barnen har gudföräldrar från båda sidorna.

Mellannamn: Nicole Karolina Mercedes, Vanessa Daniella Susanna, Danilo Stefan Andres, Jonathan Oscar Hugo och Olivia Minna Isabella.

 

Min förebild är min morbror Lasse. Han är så klok, lugn och så stark, trots allt han och hans barn fått gå igenom med bortgång av deras mamma/fru. Man tankar bara fullt med positiv energi när man bara bytt några ord med honom. Man förstår vad som är viktigt och vad man ska låta vara.

 

Några av er frågar om vi fick elaka kommentarer från folk för att vi har många barn- Jo det fr man ju. Eller kanske inte direkt elaka, men ogenomtänkta iaf. Folk som undrar om vi ska befolka hela världen, om vi inte har nån TV hemma eller så frågar dom "nu ska det väl räcka" Fan heller att det ska! Som tur är så har man lärt sig att skaka av det mesta av dumma kommentarerna. Visst tar man åt sig, jag är sån jag kan inte rå ör det, men jag kommer tillbaka med en mot kommentar direkt ändå.

Jag förstår inte att folk vill läga sig i hur många barn en familj väljer att ha...?

Men för det mesta är kommentarerna bara positiva.

När jag väntade Olivia så var det många som vände sig om för att titta efter mig och barnen. (Ja, nu också då)

Jag blev lite ledsen när jag berättade för folk i min närhet om att vi var gravida.

"IGEN!?" sa folk och sen kom "Grattis" för långt efter. Ett barn är ett barn, det är lika stort varje gång, oavsett om man väntar första eller 5:e barnet. Och man blir lite ledsen att ens familj inte delar den glädjen med en.

Om inte vi tycker att det är jobbigt med ett till barn, varför tycker ni det? Det är väl ändå vi som tar hand om dem...eller? Jag kommer ihåg midsommarafton 2012 när vi firade midsommar hos Puua då Mummu var i Finland. Jag ringde till Mummu och berätta och reaktionen var inte alls det jag hade förväntat mig. Det var bara min morbror Lasse som var i Finland med dem som var uppriktigt glad över beskedet. Olivia var inte direkt planerad då jag åt p-piller och det höll inte min mamma om, hahah...

 

Jag får mycket hjälp från mina föräldrar vilket jag uppriktigt är så tacksam för. Dom ställer upp när jag frågar/om dem kan. Nu frågar jag inte så ofta då jag vill och kan klara mig helt själv. Det är bara en liten sak som att barnen kan vara hemma hos dem en stund medans vi går och handlar själva snabbt som betyder mycket.

 

Hur vi firar jul och födelsedager?

- Nu den senaste födelsedagarna har dom haft dubbla kalas. En för kompisar + min familje, sen har vi gått och grillat hos Abuela och Abuelo och firat där med dem.

Jul brukar vi vara på båda ställen. Först öppnar vi paket i lugn och ro hemma, sen träffar vi min sida av familjen, äter mat och Jultomten kommer, och eftersom Andres sida av familjen firar jul först sent på kvällen så åker vi dit på kvällen. På det viset är vi med båda familjerna :)

 

-Micael jobbar inom restaurang nu.

- Haha, jag tror aldrig att jag får Andres att gästblogga, det är inte hans grej =)

- Vad kan jag berätta om Andres ex... Inte mycket alls då jag inte känner henne. Hon är från Chile och i Andres ålder. Jag har träffat henne några gånger men vi har aldrig pratat med varandra, så jag kan inte säga bu eller bä.

 

Nu vaknade lill Snuttisen!

Jag gör ett eget inlägg om barnuppfostran och hur familjemedlemmarna hänger ihop snart ;)

Min 4-åring här hemma har mat vägrat sen dag 1 så jobbigt så varje måltid är en kamp ändå lagar jag mat som han vill ha men brukar ändå sluta med att han inte vill äta och tar ett äpple eller nån macka på kvällen istället !!

Har också tvillingar på två år som inte äter som de borde göra. Det fungerar så länge vi matar och avleder med annat men äta själv fungerar mindre bra.
På förskolan, där de precis börjat, vill de inte äta alls!
Detta leder till att de är superhungriga när vi hämtar dem. Eftersom de inte äter på fsk hämtar vi tidigt.

Hur äter dina på fsk?

Dina långa inlägg är underbara att läsa. Känns som att du sitter och berättar för en i samma rum. :)

Härliga inlägg =)

Hur många barn vill ni ha? :)

Jag har precis fått mitt 5:e. Tycker det är svårt att känna när man är klar, skulle ju kunna ha hur många barn som helst typ ;) men nån gång får det väl räcka :)

Härliga inlägg du skrivit.

Så svårt att veta när man är klar med barn. Jag väntar nummer 4, och tror jag är färdig sedan. Men de sa jag efter första och dem sndra med. Men när barnen vart runt 6 mån har suget satt in igen.

Får också kommentarer om "befolka världen själv", "nu räcker det väl" osv. Blir som irriterad på sånt, för det är väl ändå inte upp till någon annan att bestämma det. Folk blir också så nyfikna på om man vill ha fler barn eller inte så dom måste fråga det så fort dom bara kan efter senaste barnet föddes.