Bråk, erkännande och fest

Imorse fick jag äran att bråka med Vanessa om hennes kläder igen. Det var samma sak igår då jag tagit fram kläder kvällen innan som inte föll damen i smaken denna morgon. Mjukisbyxor såklart. Varför försöker jag ens....??!

Hur som helst så orkade jag inte ta den fighten igen, så hon fick sin vilja igenom och bytte byxor.

När hon kom hem från dagis så ser jag att hon har bytt kläder. Igen. Jo, då har hon bytt när hon kom in på dagis, tagit extra kläderna på hyllan och sa att hennes var blöta. Lies...

Så hon kom hem, och bytte kläder igen, och inte en utan två gånger! Vad tror hon att det här, modevisning?

 

Imorse var det dags igen. Den här gången var det om hennes regnbyxor. Hon ville inte ha dom på sig. Dom var fula.

Än en gång försökte jag förklara för henne med min instabila röst (trött på att bråka om kläder med min 4-åring) att det är jätte blött ute, att dom ska till teater och hon kan inte gå om hon är helt blöt och smutsig.

Nope. Zippididuudaah. Ingen reaktion, hon skulle inte sätta på sig den, den är asful och jackan är också jätte jätte ful.

Jag väljer bara fula kläder till henne. -påstår hon.

"SÄTT PÅ DIG KLÄDERNA, VI MÅSTE GÅ UT NU!" och hon grinar och jag är arg, de andra som stått klara är svettiga och klagar, Olivia röjer ner saker och vi måste faktiskt gå, dom ska iväg till teatern.

 

Cheez va tröttsamt. Jag skickade ut syskonen och klädde på min lilla diva. Hon var inte nöjd- men vi kom fram i tid.

Dessa bilder är tagna från igår:

 

Jag tog bilden vid våran port, ser ni hur nära vi har till dagis? Det är jag väääldigt tacksam över!

 

Idag skulle dom vara på dagis tidigare då dem skulle gå på teater hela ligan i Haninge C.

Tjejernas avdelning och så 3-åringarna från lilla avdelningen, så Danilo & Jonathan fick också följa med.

 

Här kommer ett litet erkännande...

Jag känner mig trygg och allt är bra när barnen är på dagis, men så fort dom går utanför grindarna så blir jag lite orolig och ängslig. En massa dumma tankar flyger runt i mitt huvud och jag försöker vifta bort dem och tänka på annat, men tanken: "Tänk om något händer dem...?" kommer alltid tillbaka.

Och det är inte bara när dem går från dagis, utan det är överallt. Jag är OK med att dom är hemma hos mina föräldrar eller någon annan ur familjen, men så fort dom ska iväg nånstans så känns det jobbigt. Riktigt jobbigt t om ibland.

För tänk om något händer dem...? Jag är inte där. Kanske är jag för överbeskyddande, för det här är en riktigt typisk "Mamma-Satu-grej" som jag verkligen försöker jobba bort. Jag har alltid varit såhär. En kontroll freak. Jag vet ju inte vad dem gör, vart dem är, hur dom har det, och tänk om det händer något. Hela tiden det där med "tänk om..."

Det är riktigt jobbigt. Och jag jobbar på det, för det är viktigt att dom kommer ifrån mig också och iväg på egna äventyr, det är viktigt för oss alla. Jag visar inte min oro för nån och jag har aldrig pratat om det.

Det har alltid varit jag och barnen, vi har alltid gjort allt tillsammans och att släppa dem är jobbigt- men nödvändigt.

 

Jag är jätte jätte glad över att personalen hittar på en massa roliga saker och äventyr med barnen, det är det inte alla som gör, och jag är jätte tacksam att mina barn får vara en del av det. Jag tycker att det är jätte kul för dem.

Och jag har full tillit för personalen som jobbar med mina barn, annars hade nog inte låtit dom gå nånstans, haha..

Men det är jobbigt för mig att släppa den kontrollen att skicka iväg dem med andra.

När jag ser att dom kommit tillbaka så kan jag typ andas igen.

Jaja, babbel. Men ja, jag jobbar på det.

 

Efter dagis lämingen gick jag och Olivia ner till förrådet för att rota lite. Eller jag rotade lite och hon fick sitta i vagnen. Det går inte att få något gjort när ungen är lös, hon är överallt.

Andres hade dumpat av lite jobbgrejer där så det var proppat med saker så jag fick bokstavligen klättra in.

 Jag letade efter mina höst/vinterskor och tog mig lääängst bak i förrådet, men dom var inte där jag trodde att dom skulle vara så jag gav upp och klättrade ut igen. Jag får skylla på mig själv och gå runt med mina gympadojor.

Fast det har varit varmt de senaste dagarna nu, tycker ni inte?

Jag har svettats som en gris när jag hämtat barn från förskolan, kånkandes med Olivia och att klä på barnen och bära saker. Phew..

 

Idag har vi sysselsatt oss med att vika tvätt, och Olivia har rivit ner tvätt... Vi har läst böcker och passat boll till varandra vilket är hennes roliga lek just nu. Vi har busat massor, jag kan inte få nog av Snuttisen härliga skratt när vi leker "Bööö" eller när jag pruttar på hennes mage. (Ni hajar väl att jag inte sitter och fiser på henne, va?) 

Sen somnade hon i min famn efter att slagit sin kind på bordet... där tog det roliga slut. Bebis...

 

 

Och imorgon är det Halloween fest hemma hos oss!

Det blir "bara" familjen och några nära "familje" vänner med barn. Ingen röjarfest med andra ord, bara lite skojsigt för barnen. Syrran ska ta med sig Halloween prylar också, så vi ska få en spooky stämning... Mohahaha...

Tur att våra barn inte är rädda för Halloween maskar, jag kommer ihåg hur min brorsdotter Emma var när hon var liten... skräckslagen med allt vad det innebär. Man kunde inte ens gå förbi en leksaksaffär utan att hon blev jätte rädd, stackarn. Och syrrans son Dewin var också rädd för maskar och allt, en gång skulle vi ha Halloween fest och det slutade med att ingen fick ha på sig maskarna för han var så skraj. Haha...

 

Oj, nu blev det en massa babbel, är ni kvar...?

 

Nu vaknade Olivia och precis damp det ner ett avi från posten, jag har ett paket att hämta ut!

Lite nyfiken är jag ifall det är overollen eller bilderna... ska ta oss ut för

Men så jag stavar..måste starta datan nån gång så jag slipper skriva från mobilen jämt haha

Känner igen det där med att välja kläder.....mina tjejer får välja kläder till morgondan kvällen innan. :)

Jag vet inte om det skulle funka men testa att köra omvänd psykologi med din vanessa, ta fram tre outfits på kvällen innan som du tycker skulle funka (ta inte mjukisar alls om hon hatar det) sen säger du på morgonen "du får själv välja vilken av dessa tre du vill ha på dig du kan få matcha om också men det är dem här plaggen som gäller" få henne att känna sig stor och som att hon får bestämma själv hon är ju i den åldern! Värt ett försök iaf :-) regnkläder och sånt är ju alltid regnkläder så det är bara att fortsätta vara hård :-)

Varför kan inte Vanessa få välja sina kläder själv? Hur skulle du själv känna om någon sa att du inte fick ha de kläder som du tänkt ha och som du tycker är fint? Jag menar att du skapar onödiga bråk. Det är väl inte hela världen om det blir lite tokigt i matchning och så. Är det inte viktigare att lära barnen få ha sina åsikter och att deras åsikter är viktiga. Annars kör man ju över barnen en aning.
Strunt samma om de vägrar att ha jacka eller så, för eller senare upptäcker de att det är kallt. De kan väl få känna efter själva.

Tänkte skriva en kommentar om anonyms svar...men ångrade mig. Är nog lugnast så. ;)
Håller med Nina här ovan iaf. :)
Fortsätt bestäm då du tycker det är viktigast och låt dom bestämma själv vid bättre passande tillfällen. Det skulle jag ha gjort iaf. :)
Ha det bäst.
Kram från Söderhamn

Jag har en dotter på 6 år, drama Queen nr 1, de bästa med england är att det är skol uniform och det går så bra phuuu, helger ledighet hon får välja jag kan påpeka lite och hon med byter om 20 gånger på en dag omg lixom, men släpp tanken och jag tror på deras stil alla fall på hemma plan, dagis skola fine så spännande med deras krevativhet, sen jag slutade kontrolerade de gick så mkt bättre, du ska bara se när min man väljer out fit hihi inget kommer hända låt välja lovar det kommer gå över och du får matha me dom.... kram från uk Newcastel. ..

Jag känner igen det där min son är det inga problem med men min tjej har plötsligt hata rosa som jag älskar ha ha så vi brukar välja tillsammans på kvällen innan. Och jag måste verkligen bita mig i tungan ibland för jag vill så gärna bestämma haha