-

Idag kom Puua hit för lite fika och lek med barnen. Han knöt ihop Nicole & Jonathans strumpor och det hade dom jätte roligt med ett bra tag här hemma.

 

Om dom inte samarbetade med sina steg så ramlade de omkull och hade jätte roligt åt det.

Vissa av dem hade jätte roligt med den här motorcykeln också. I sisådär 6 minuter för att vara exakt....

 

Sen började dessa två (bild ovan) bråka om vem som ska åka och vem som inte ska åka.

Då kom jag ju snabbt på varför vi ställt motorcykeln ute på balkongen. För att det blir bråk om den vareeeenda gång.

Och sen dess har fröken Bessa Bus inte vart på nån värst strålande humör. Hon gnällde över motorcykeln, sen bråkade hon om min mobil, om leksaker, pennor, någon råka vara i hennes väg så hon puttar helt enkelt bort hindret (som råkade vara hennes lillebror) och allt har bara vart fel. När hon började skrika och gapa och svära som en sjöman så åkte hon in på rummet. Där har hon fortsatt bråka och jag undrar helt allvarligt vem hon bråkade där inne med....? Hon skrek och gapade, kastade saker och sen skrek hon "shut up". Hömm....?

Hon har sparkat på sin dörr och också stängt av sina öron. Seriöst, hur fasiken bär dom sig åt? Jag vill veta!

Jag har tyckt synd om våra grannar som fått stå ut med detta, men jag har verkligen inte vetta hur jag kan få tyst på henne. Det hjälper inte att prata med henne dessa stunder, hon hör inget utan hon kör med sitt gnäll, det är som att prata med en vägg. Då behöver hon få vara för sig själv och lugna ner sig en liten stund.

 

Ibland önskar jag att jag verkligen var en supermamma, som verkligen visste hur jag ska handskas med alla svåra situationer, som hade facit i hand och visste om jag gör rätt eller fel.

Föräldraskap är svårt. Jag har inte alla rätta svaren. Nu gör jag bara det som känns bäst för oss alla och för husfridens skull, vad som hjälper just nu- och det är att låta henne ta lite time-out för att lugna ner sig utan att jag står och klagar, skriker och gnäller på henne. (Vilket jag också gjort, men det har inte funkat, haha)

Jag önskar bara att jag visste.

 

Nu är allt frid och fröjd (iaf tyst) och Olivia sover igen. Jag har skickat Danilo och Jonathan för att städa sitt rum, för dem har slängt ner saker överallt. Jag ska börja med maten och Andres är nog på väg hem från jobbet strax.

Det blir en bra kväll det här, intalar jag mig själv. Jag skulle bara behöva ett lååångt bad för mig själv senare för att orka, haha. Jag behöver lite time-out jag också känner jag ;)

 

Ikväll blir det godis och Idol (iaf för mig!)

Låter som en jätte trevlig dag med massa skoj & bus. Man kan inte sluta älska dina barn, så söta! :) Hoppas du får en trevlig helg! :)

Känner igen det där med utbrott...jättesvårt hur man ska göra . Man blir ju galen av ljuden iaf jag men jag låter den som har utbrottet va för sig själv just då förut dkrek jag högt vilket blev värre. Men ibland kokar man över...rätt mänskligt! Vi hade en skit dag igår som jag bara vill glömma.
Hoppas du och ni får en trevlig och mysig kväll. Kram

Satu,skit i dina krannar,det är inte ditt fell,att lägenheterna är så dåligt isålerade,för att dem hör att ni lever..
Love you.

Jag gillar verkligen din blogg skarpt för att du skriver ärligt om precis hur det är att vara flerbarnsförälder!Känner så väl igen mig..ibland känns det som om man bara vill ta ett enda långt andetag och snabbspola tills det blir kväll och alla sover och det är tyst och lugnt och ibland går tiden bara för fort när man har roligt och busar med sina små! Känner igen det där med bråk-utbrotten,,,det som fungerar på min ena tjej fungerar inte på min andra...man får vara ständigt påhittig och pröva sig fram...spännande att se hur minstingen blir :-) Men man blir ju mer och mer erfaren som mamma också ju fler barn och ju äldra barn man får.. Ha en bra fredagskväll!

Dom där raseri utbrotten känner man ju igen..
Jag har gjort som dig.. låtit hon skrika ut, o avreagera sig för sig själv! O sen har vi kunnat prata om det efteråt! Oftast iaf! ;)

Jag är förövrigt helt övertygad om att du hanterar allt på absolut bästa sätt för dina barn. Tycker du verkar vara en toppen mamma! :)

Åh, , vilken mamma tappar inte humöret ibland o känner sig otillräcklig och frustrerad? Alla dessa olika faser som ska gå igenom.. tror dock att varje fas, och varje prövning bara gör en gott. O att man blir starkare, både barnen och föräldrarna! :)


Kämpa på och strunta i grannarna! Du gör ett super jobb!:)

Ha haha vad din pappa är påhittig bara älskar honom.
Ja du min dotter är 8 och utbrotten finns kvar och nu har hon börjat springa in i rummet och smälla igen dörren och ibland är hon en riktig drama queen så man baxnar. Men det är bara vänta ut henne och ibland så bara skrattar vi åt henne för vilka utlägg hon kommer med, men vi skrattar inte så hon märker det. Kram på er.