Idag var det dags för Nicoles 5-års spruta på BVC och hon var taggad till tusen långt innan.

Som tur var kom Mummu hit och tog hand om resten av gänget så att jag kunde åka med bara Nicole och passa på att ha lite egen tid med henne.

 

Vi tog bussen till Handen C och eftersom vi kollat fel på tiden så hade vi plötsligt en massa tid på oss att göra vad vi ville innan det var vår tid. Vi gick till affärer, hon visade vad Bessa önskar sig i present och jag hittade några fina plagg som jag ville köpa, men jag tyglade mig. Jag får vänta med det.

 

Nicole var nervös och frågade när det är dags att gå och jag lugnade ner henne, jag föreslog att vi skulle äta något på McDonalds, eller fika, ta en glass eller så kunde hon få handla något gott på Pressbyrån. "Nej tack, jag vill inte ha något."

Wooow!

Så vi gick mot BVC istället och längst vägen hade vi lite allvarligare snack. Nämligen hur barn blir till.Redan sen dem var små har jag pratat med dom om hur bebisar kommer till (med språk som dom förstår) men nu undrade hon ju ytterligare.

"Men mamma, hur slänger pappa bebisarna i magen då?"

Jo, och så förklarade jag hur det går till... Hon fnittrade en massa och jag fnittrade en massa. Jag berättade om "fröna" som växer till bebisar. Och ja, hur dem hamnar vart och varifrån, sådär lite försiktigt. (Kunde inte hon ha förvarnat mig!?) Sen säger hon klockrent:

"Ahaaa! NU förstår jag! Pappas snoppeli slänger in nötterna (?!) i mammas snippa och där växer den till en bebis ända upp till magen och efter många månader föds en bebis!"

Efter en stunds tystnad sa hon:

"Du... Pappa måste ha haft väldigt brottom som slängde in Dano & Tantan samtidigt!"

Underbara unge!

 

Väl framma på BVC fick jag läsa sju st böcker för lilla damen så att hon inte skulle grubbla ner sig helt, för hon var nervös. Men hon var super duktig. Vikt och längd var bra och sen var det dags för sprutan. Det kom lite tårar och hon fick ont, men hon var modig! Hon fick välja en tatuering OCH ett klistermärke. Vilken lycka!

 

Nu ska hon inte gå på BVC mera, sen tar skolan över.

Vi gick tillbaka till Handen och då tyckte hon att det där med McDonalds var en bra idé.  

 

Hon har visa sin lilla plåster till alla hon känner och inte känner, hon är så stolt!

Imorse sa hon att hon ska inte gråta, att hon ska vara duktig. Jag dog lite. Men lilla hjärtat... man får gråta om det gör ont. Det är OK. Jag skulle också ha grinat om nån jävel stack mig med ett stort nål i armen....

Hon var jätte duktig hur som helst. Nu på kvällen fick hon alvedon innan hon la sig, för hon hade ont och den var stel.

Sköterskan sa att hon kan få kraftig (!?) reaktion på den, den kan svullna upp, bli röd och hon kan få feber, så hon rekomenderade alvedon.

 

Retsen av dagen har vi hängt i lekparken hela gänget.

När barnen somnat så hoppade jag i badet och färgade mitt hår, utväxten såg ju förjävlig ut. Jag ska inte hurra för min färgning ännu, för jag har inte sett det torr, så jag väntar tills imorgon. Hahah...

 

Och så var Bessa tjurig vid läggdags för att hon inte får nån spruta när hon fyller år, för det är minsann orättviiiiist att Nicole fick det!!! 

 

 

 

Och nu har jag återigen bråkat med min blogg. Har ni sett att menyn på högersida har hoppat ner?

Och hur fasiken får jag upp den igen? Gaaah!

 

Nä nu ska jag sova, imorgon ska jag hitta på något kul med barnen.