Det här med nyårslöften...

Det här med nyårslöften ja... Det gick inte så bra. Eller- inte alls bra. Helt åt pipsvängen rent sagt.

 

1. Inte äta skräp & börja träna.

- Och då menar jag godis chips, dricka läsk och en massa andra onyttigheter. Jag kan ju säga att det höll sig i två dagar. Max! Istället äter jag något onyttigt nu varje dag, så det har blivit värre! 

Jag tyckte väl bara att det lät bra det där att bara äta onyttigt en dag i veckan. Men jag måste bara bestämma mig för det, då går det bra. För jag är envis. Men tydligen hade jag inte riktigt bestämt det ännu när jag lovade det här.

Så bra gick det med det också. Jag har världens godissug hela hela tiden, och går gärna och tar några smågodisar i smyg lite då och då (så att barnen inte märker) och när dom sover på kvällen så har jag fest! Typ varje kväll.  Jag måste bara bestämma mig för en dag i veckan, sen jävlar. När jag bestämmer det är ännu oklart, haha... Och det där med att börja träna så har jag börjar lite lätt. Det gör jag endast för min egen skull, så att jag ska bli lite tightare, moahaha... Vill ju inte se ut som en dallrig geleklump på stranden sen. Jag har ca. 4 kg kvar till min ursprungsvikt som jag hade innan jag blev gravid, och tyvärr så sitter dessa kilon i min röv och mina kinder. Ser ut som en hamster som samlat på sig mat i munnen på vissa bilder tycker jag. 

Men jo, jag har börjat med plankan och sen ska jag börja promenera också. (ja, ni hör ju: "sen")

 

2. Lära mig spanska.

- Jag älskar det spanska språket. Och nu har jag ju min personliga lärare (<--- Andres) som faktiskt kan spanska som kan lära mig. (DET borde vara hans nyårslöfte- att lära mig och barnen spanska) Så jag ska ta tag i det. Jag vill kunna prata och förstå, det har jag alltid velat, även innan jag träffade Andres. Så jag ska sätta upp små lappar lite här och där med ord. 

 

3. Körkort.

- Hur häftigt och bra vore det inte med eget körkort?! Jag har ju bil, så det vore helt underbart att kunna få köra den också. Tänk vad det skulle underlätta. Jag kan ju plugga teori här hemma, min bror Stefu installerade ju teori grejerna här på datorn, nu måste jag bara hitta vart det tog vägen. Tänk att jag klarade teori provet innan jag fick barn, sen lät jag det bara va och ett år gick och jag körde aldrig upp. Dumt! Näe, det här måste jag ta tag i. Verkligen.

 

Och det första och absolut viktigaste löftet:

 

4. Att bli den bästa mamman och frun som bara jag kan bli.

- Hmm... Jag försöker ge mina barn all min tid och kärlek, ha mer tålamod och alltid göra mitt bästa för att dom ska få en trygg, kärleksfull och rolig uppväxt med en massa roliga minnen. Ge dem en bra och trygg grund.

Jag älskar ju dem över allt annat i hela världen och det säger jag till dom varje dag.

Dom är värda allt det bästa, precis som alla barn är. Varje dag funderar jag på om jag kunde ha gjort något annorlunda, om jag verkligen gör rätt. Ibland är mitt tålamod inte det bästa, inte ens på långa vägar och jag hatar mig själv för det.

Det är riktigt svårt ibland, att inte om man gör rätt. Får man något kvitto på det i efterhand sen att "det här gjorde du helt fel Satu, du skulle ha gjort såhär istället" och kommer det att sparka mig i röven sen? 

Och all denna dåliga samvete då! Evigt knagande samvete, gissar på att jag inte är den enda mamman med detta samvete. Var jag verkligen tvungen att skrika på barnen så när dom gjorde något som jag inte gillade? Jag kunde ha tagit det på annat sätt. Var jag tvungen att få min vilja igenom i dumma konflikter om t ex vilka byxor någon ska ha på sig istället för att lyssna och ge mig nångång? Det var ju trots allt inte en big deal. Gaah va jag hatar mig själv ibland.

Varför ska allt vara på mitt sätt? Jag vet att jag är vuxen och att jag bestämmer, men när det handlar om bagateller?

Jag tror på att man skapar en bra/sund relation med varandra genom att lyssna och respektera den andra. Vuxna som barn. Man behöver inte hålla med, men man kan alltid lyssna och förklara varför man har bestämt såhär.

 

Så jag lovade mig själv att jag ska bli den bästa mamman, den glada med tålamod. Ändå skriker vi på varandra. Suck.  Så bra gick det...

Jag lovade också att bli den bästa frun till Andres. Att vi två ska bli bättre att ta vara på dem stunderna som vi har själva med varandra. Inte alltid det lättaste men ändå.

 

 **********************************************************************************************

Hade Ni några nyårslöften som ni vill dela med er av?

 

 

 

 

 Mina hjärtan, jag älskar er mer än ni någonsin kan föreställa er! 

 

Du är en sån fin kvinna ändå, du behöver inte hålla alla löften vännen :-). Passa på att njuta av livet! Tycker att det är så roligt att få läsa din blogg. Kramar!!

ja de här med nyårslöftena gick åt pipsvängen =P

Superfin blogg och riktigt fina bilder! ^^ Kram på dig! ^^

Hej.
Måste bara börja med att säga vilken underbar familj du har. Så ENORMT söta barn.

Och lilla nytillskottet Olivia är bedårande hon också.

Var tvungen att kika efter när hon var född då hon såg ut att vara precis lika stor som min dotter och såg till min förvåning att dem är födda på samma dag !! :)

Var födde du om jag får fråga? :)

Hoppas allt gått bra för er.
Stor kram! :)

jättefin blogg verkligen
Kram Maria

Jag tror att "good enough" räcker. Man behöver inte vara den perfekta mamman el pappan hela tiden. man gör säkert massa fel, men så länge man älskar sina barn, ger dom närhet och kärlek, mat i magen och torra kläder osv så tror jag det räcker. En och annan muta (!) och bråk gör nog ingen skada. Jag har inte dåligt samvete när jag lägger mig på kvällen. Jag gör så gott jag kan, och det måste räcka. Kram

Vilka sötnosar! Grattis till lilla Olivia, var ett tag sen jag var här och läste :)

Hade inga speciella nyårslöften iår faktiskt men gillar att se året som en nystart, en ny chans att göra om och göra rätt :)

Mitt nyårslöfte var,,, göra så lite som möjligt, inte tressa, bara njuta av livet. Det har jag lyckats kanska bra, än så länge,,♡
Ha en trevlig helg med din familj Satu.
♡♡♥♥♥♡♥Rakastan. :D

Ville bara önska dig o din familj en trevlig lördag!!!!!!/Tyglina

hihi vi har nästan samma nyårslöften, men de går åt pipsvängen här med!
Joda vi mår bra:) Hur gammal är er lille tös nu:)?
Kram

haha vad komiskt ... benjamin var med beräknad den 13 dec fast 2009 och föddes den 19 dec 2009

Hej Gumman! Jag har ju följt lite av dramat som vart här på bloggen senast haha... Jag ska inte lägga mig i mutdebatten alls. Jag vill bara veta hur i helseke du får ungarna på toa? Hugo är typ rädd för både potta och toa. Men det är ju mycket larverier också, har fått honom och bajsa någon gång och vem blir stoltast??? hmmm Tror inte ens mutor gäller, han är typ rädd för att bajsa på toan?. Puss

Håller med alla här ovan. Njut av livet o din fina familj bara. :)
Och gillar verkligen Mummus nyårslöfte, göra så lite som möjligt, inte stressa och bara njuta av livet.
Tänk om det kunde få vara så enkelt. :)
Ha det bra Mummu och Satu.
Kram från Söderhamn

Cissi: Det är många barn som är rädd för både potta och toa, antingen både för att kissa och bajsa där eller bara den ena "grejen".
Har träffat på rätt många när jag jobbat på dagis och någon enstaka privat.
Allra bäst då är att "strunta" i att besöka både potta och toa och avvakta ett tag och sen börja om från början igen, kanske försöka få dom att sitta på potta/toa utan att ens ta av blöjan(känns jätteknäppt, men ett sätt att få dom att lära sig att det inte är nå farligt) och sen ta ett ministeg i taget.
Man får hitta ett sätt som passar. Kanske läsa en saga när barnet sitter där, el att barnet ha en egen bok o tittar i, andra kanske vill sitta helt i fred medan vissa vill sitta med nån bredvid.
Men viktigast är nog att inte stressa upp sig över pott/toabesöket som förälder.
Och ja, mutor är ju som sagt bra ibland också. ;)
Hoppas du hittar ett sätt som lyckas iaf.
Mvh Helena