MOBILER

Gissa om jag kände mig träffad av denna artikel jag hittade på mobil.unt.se... 

 

********************************************************************************************************************** 

"I lekparken, rullandes barnvagn, på bussen. Överallt ser man dem med nedböjda huvuden – smartphoneföräldrarna. Mobilerna får barnen att känna sig osynliga, säger psykologen.

Din femåring är mitt i en lång och invecklad historia om en katt som är ett monster som också är en superhjälte och då mamma, då började tigern gå baklänges. DING! Telefonen plingar till. Någon har kommenterat det fyndiga du skrev på fejan och du plockar förstås upp telefonen och kollar. Som förälder tycker man kanske att man kan koncentrera sig på flera saker samtidigt utan problem, men experten håller inte med.

– Barnen upplever en mental frånvaro och de blir otroligt stressade. Föräldrarna kan sitta bredvid på golvet men man kan inte nå dem, säger Louise Hallin, legitimerad psykoterapeut och barnmorska.

 

Alla barn far så klart inte illa av att vuxna har en ny leksak, men klart är att de har fått betydligt större konkurrens om sina föräldrars uppmärksamhet nu när smartphonen har kommit in i bilden.

– Det är bara att gå till sig själv, antagligen känner du dig ganska oviktig och ignorerad om någon plockar upp sin telefon medan du pratar med dem, säger Louise Hallin.

 

Många gillar att ha tillgång till jobbmail, twitter, facebook och roliga mobilspel överallt och när som helst. Ibland kan det rent av kännas som att man blir en bättre förälder när man på grund av telefonen står ut en lite längre stund på lekplatsen."

 *********************************************************************************************************************** 

 

Jag fick en riktig tankeställare, för jag erkänner att jag sitter ofta med mobilen framför nyllet, trots att jag sitter med barnen. "Jag ska bara" kolla mailen, fb, lägga något på bloggen, eller läsa bloggar. Varför gör jag det, istället för att se dom jag har framför mig? Det är DOM som är viktiga, ingenting annat.

När jag tänker efter så är det ju väldigt taskigt att sitta med mobilen när ens barn sitter och berättar något för dig. Jag kollar upp en snabbis på den lilla människan framför mig som vill ha min uppmärksamhet, svarar något och fortsätter med mitt. Wtf! 

Jag hör varningsklockor ringa.

 

Vet ni vad jag ska göra?

Sluta pilla med mobilen när jag är med barnen. Jag vill inte att dom ska känna att dom måste tävla mot en j*vla mobil om min uppmärksamhet. Det är verkligen inte värt den känslan dom har när jag sitter där och avskärmar mig från allt. 

Jag ska ändra på det. 

 

OCH på en annan sak också har jag tänkt på. Barn och mobiler.

Dagens barn sitter allt mer med mobiler istället för att leka.

Så även mina. Tyvärr. Varje dag frågar tjejerna om dom får spela på min mobil. Visst får dom det ibland, men ibland blir det för mycket.

Häromdagen så sa Vanessa något som jag aldrig trott att jag skulle få höra från mitt barn. 

Hon frågade om hon fick låna min mobil och jag bad henne att gå och leka istället. Och då säger hon: "jag kan inte". Say whaaaaaat!? Oh no you didnt!

Jag tycker inte alls om att barn sitter hellre med mobiler, datorer, spelar tv spel eller tittar på tv än att leka. Jag är väl lite "gammaldags" för när jag var liten så lekte jag jämt. Och det vill jag föra över på mina egna barn. Känns så dumt och oförskämt att när man träffas så sitter över hälften av barnen med mobiler. Varför? Det är ju föräldrarnas fel att det är så, det är deras ansvar.

Jag erkänner själv att jag ger dom mobilen av ren lathet, för att få göra något jag håller på med i lugn och ro, utan tjat.

 

Jag ska föra "mobil-tider" för barnen. Kanske nån gång på kvällen när man ska varva ner- och inte varje dag. På sommaren ska vi inte ta fram mobilerna alls under dagen. Sådetså.

 

Mer lek och umgänge!

 

P.S Hörde du det nu, Puua? Ingen mobil till grabbarna!

 

 

- Hur gör ni med mobilerna?

- Har ni några speciella regler för barn och mobiler/data/TV-spel? (Om hur länge och hur ofta osv.)

Kan säga att jag fick mig oxå en tankeställare nu när jag läste detta. Kommer definitivt(stavning?) att lägga undan mobilen om dagarna, man kan ju kolla fejjan och allt på kvällarna, varför ska det va så viktigt på dagarna.
Tyvärr så spelar min son mkt på mobilen och ibland får han sitta vid datorn.Så här är problemet mobilnörd ;) Men måste införa lite regler o tider när det gäller den biten

Olipa hyvä kirjoitus! Hmmm! Täytyy itsekin ajatella asiaa tarkemmin!
Kiitos kivasta blogista, luen joka päivä!

För bekant, tyvärr säger jag också! Det är inte så det ska vara tycker jag. Nu har jag lidigt av svår graviditetsillamående så det påverkar hela familjen. Får se hur det går i sommar då babyn anländer o dator/telefontiden minskas ordentligt! Har ännu inte bestämt hudana regler vi kommer att köra med i fortsättningen. Sen tror jag det är lättare på våren/sommaren. Det finns så mycket annat att göra och vi är i varje fall ute betydligt mer än under hösten/vintern

Mina barn får absolut inte spela på min mobil för de kan råka radera en hel del eller ringa upp någon och plus så har jag inte spel på min mobil heller.
När det gäller data ska de helst inte spela hjärndöda flashspel utan mer matte och kunskapsspel där de lär sig något.De får ofta sitta mellan 30 minuter-1 h om dagen ibland varanann dag....
Tycker att mobiler/data/xbox/wii what ever tar extremt mycket av våra barns uppmärksamhet.
När vi var små så var vi ute och lekte i ur och skur, men nu verkar barnen rädda för lite regn och solen är hemsk.

Ha en fortsatt trevlig kväll.

Uff og uff,jeg er sånn selv...
Må ta meg sammen!

Läste samma inlägg på fejjan om mobiltelefoner och barn och reagerade precis som du. Har själv fyra barn och jag kände också igen mig, försöker verkligen tänka på det.Irriterar mig själv på folk som mitt i ett samtal tar fram telefonen och kollar ett sms tex, det känns inte kul, man känner sig sågad, så hur ska det kännas för barnen? Usch, nej, lägg bort telefonerna när man är med barnen. Trevlig helg!

6 åringen leker ute eller med sina saker hellre än spelar. 9 och 11 åringen föredrar spel, men de är så stora att jag tycker inte att jag behöver reglera allt för mycket. Men småbarn tycker jag ska ha en fast skärmtid om dagen. Med skärmtid menar jag att allt som inkludera en skärm är inräknat. Till exempel maximal tid framför en skärm. Då blir det enkelt och de får välja. Spelar jag NU så får jag inte titta på tv senare.

Hej! Jag läser din blogg ibland och är mycket imponerad över att du klarar att ha 5 barn, dessutom väldigt tätt. Själv har jag 3 barn på 7, 4 och 1 år och känner att det räcker :).

Våra barn sitter också med mobilerna ibland, men långt ifrån varje dag. Vi försöker tänka på att mobilen inte ska bli en barnvakt. Skulle inte sticka till något av barnen mobilen när kompisar är i närheten eller på kalas. Då kan de leka med varandra! Barnen sitter en stund vid datorn varje dag, men vi har som regel att man alltid frågar om man får sitta där. När vi säger att det räcker, tar dom det och går därifrån. Den som är svårast att vänja av är sambon :) Jag håller med dig. Det är väldigt otrevligt att prata med någon som "ska bara" på mobilen. Jag råkar ut för det varje dag då min sambo är en mobilnörd. Försöker dock att avvänja honom :) Lycka till och tack för en trevlig blogg!

Är så glad att jag faktiskt kan erkänna att inlägget INTE stämmer på mig. :)
Hatar när andra håller på med mobilen när man pratar med dom, både barn o vuxna.
Har inte något emot att man håller på med mobilen annars, eller dator och tv-tittande, men det ska ske vid rätt tillfälle. Gillar själv att spela spel på datorn, men inte gör man det när det är andra som vill umgås med en där... :)
Visst kan Linnea sitta och spela spel i timmar både på dator o mobil, men jag har iaf försökt att få henne att inte göra det när man pratar med nån.
Nä, förstår verkligen inte varför inte barn ska kunna leka "vanliga" lekar, både ute och inne nu för tiden? Och tycker riktigt synd om de som bara sitter inne vid dator, mobil o tv....
Ett väldigt bra inlägg, både ditt Satu, och artikeln.
Ha det bäst.
Kram från Söderhamn

När barnen var små fanns inte problemet med mobiler, däremot börja tvspel och dataspelen komma. De fick sitta varannan dag hur länge de villeoche en av helgdagarna. Men vi valde oftast dagar som de had andra aktiviteter så det blev inta så mycket och länge. Detta hade vi i många år och det fungera bra. När de blev större så blev det tillåtet att leta info till läxor och idag är det obehindrat, den minsta är nu 12 äldsta 20 och alla 5 har egen data och mobil med internet. Mobilen är bra att ta till vid väntetider och liknande. Så jag tror på att ha regler men man får inte vara rädd för att rucka på dem. Men helt klart är man ute så ingen mobil. Själv kollar jag gärna på min mobil medans barnen tränar och liknande eller pratar med andra vuxna det blir min tid så att säga.

Hej!!!
åååhhh så skönt o höra att de inte bara e jag som tänker så...för alla dessa tankar som du har om detta känner jag med EXAKT!!! vi e nog ganska lika på de sättet!!! ROLIGT!!!känner igen mig o du har ju helt rätt...barnen är ju de bästa som hänt en...o snart är dom tonåringar o skiter i en:(
super roligt o följa din blogg!Keep it up:)