Danilo och Jonathans FÖRSTA dag själva

Halloj!

Då var den dagen här som man väntat på med blandade känslor. Danilo & Jonathans första dag på förskolan själva efter förra veckans inskolning. Morgonen har funkat jätte bra, jag har pratat med dem att Mamma ska lämna dom och hämta efter mellis. Dom har gått runt och sagt "Hejdåååå" till mig hela morgonen här hemma.

När det väl var dags så kramade och pussade jag dom och sa hejdå, och det gick jätte bra, dom fortsatte att leka och tittade inte ens åt mitt hål när jag gick.

Meeeen. När jag ringde dit en halvtimme efter så var Danilo jätte ledsen och grät. Jag kikade ut genom fönstret då och han satt i Markettas famn där ute och ropade och grät efter mig.  Mit hjärta gick sönder! (ja, jag snokade!)

Jag frågade Marketta om jag ska komma och hämta honom, men absolut inte. Då skulle han göra såhär varje dag, då kunde jag lika gärna ha honom hemma. Jag förstod det också. Men det kändes hemskt! Jag kunde höra honom gråta en lång stund efter samtalet. Jonathan hade inte brytt sig alls, han var fullt upptagen med annat och hade roligt. Nicole hade försökt byga sandkakor så att Danilo skulle bli lite gladare. Mina hjärtan...  Jag är glad att alla mina finaste är på samma ställe iaf, dom har stor trygghet i varandra.

 

Eftersom jag fortfarande har lite stickningar i tappen så la jag mig för vila och då får jag ett MMS från grabbarnas dagisfröken Maria där det stod att jag kan vara lugn och ett filmklipp på mina fina prinsar.

Dom var inne och lekte i dockvrån och inga tårar eller ledsna miner!!!  Det var som ett stort sten föll från mitt hjärta, hur fint gjort var inte det!?? Jag grina och asgarvade samtidigt när jag tittade på när grabbarna serverade Maria det ena matbiten efter den andra. Tusen TACK Maria, you made my day!  Tack!

 

Efter det kändes det genast mycket bättre! Jag slocknade ganska fort efter det och drömde om grabbarna på dagis. Jag vaknade i ett ryck och undrade hur länge jag hade sovit och om grabbarna fortfarande låg och sov. Tyckte mig t om höra hur dom gick omkring i lägenheten- för att sedan komma på mig själv. Det är ju bara jag hemma. Konstigt känsla.

Undrar när man vänjer sig?

 

Nu har jag precis ätit lunch och ska titta en stund på TV för att sen hämta hem mina mest dyrbaraste skatter.

Jag hoppas att dom alla har haft en fin dag.

 

Ni är det bästa som hänt mig!

 

Åh, förstår känslan gumman!
Been there done that, både som personal och som mamma!
Men tro mig, hon har rätt, hade du gått dit så är det kört!
Va stark, du klarar det här! Och det är helt okey att vara ledsen och känna oro!!
Det visar bara att ni har starka och kärleksfulla band mellan er allihopa!
Du och bebisen kommer behöva dessa dagar när ni kan ligga hemma själva!
Allt kommer bli toppen!!!!!
Och du, snoka inte!!!! Ha tillit till personalen!!
puss!

Förstår din känsla helt :) vart likadan då jag inskolade min äldsta på dagis, :) då va han 2år
sen samma då jag inskolade den yngsta men fröken har rätt snoka inte slutar att man rätt som det är är där i stället för hemma hehe, du är fantastisk som har vart hemma med barnen så länge som du har. men se nu till att du o bebisen mår bra,

Voi että kun ihanaa että kaikki kuitenkin meni pojilla hyvin! Ja uskon että sulla kestää jonkin aikaa tottua hiljaisuuteen... Mutta sä ja vauva tarviitte lepoa!!
Haleja!!

Vad jobbigt! Hoppas det går bättre fort!

Jobbig känsla varje gång de är ledsna när man lämnar de...😩
Men de har de bra, gulligt av Maria!

Men vilka bra fröknar de verkar ha! Underbart snällt att skicka bildbevis på att det ledsna gått över. :)
Massor av kramar från Söderhamn