Ångesten är här.

Dagen börjar närma sig, dagen då mina två underbara flickor ska till dagis. Min lilla tjej Vanessa ska inskolas, vi träffas för en timmes samtal där på onsdag, sen är det 3 dagars inskolning, från 9-14.

Hon är nu 3 år och 2 månader och nu är det alltså dags att börja på dagis (ja, jag vet att det heter förskola, men det struntar jag i). Vet inte om det känns lättare eller lika svårt som när Nicole skulle börja förra hösten.

Det känns nog lättare? I och med att hon har Nicole där, hon behöver inte känns sig ensam. Och dels för att Vanessa är så mycket utåt, hon är tuff och modig så hon kommer nog komma in i gänget och älska att vara där.

När man frågar henne vad hon ska göra på dagis så svarar hon "måla, rita, leka."

 

Men jag känner att ångesten är här.

 

Gör jag det rätta som sätter dom på dagis?

Jag vet ju att det gör både dem och mig bra att vara ifrån varandra en liten stund på dagarna och jag vet att dom kommer att trivas och tycka att det är skoj med alla kompisar och så mycket aktiviteter som dom hittar på där.

Felet ligger hos mig. Jag har så dåligt samvete för att jag inte orkar/kan ge dom den stimulans som flickorna behöver.

Visst skulle jag älska att sitta och måla/rita/bygga med dom hela dagarna, men grabbarna är helvilda och jag är supertrött- och det får jag dåligt samvete över. Speciellt då Vanessa, hon älskar att pyssla och göra saker, medans Nicole kan ligga och titta på film medans pojkarna sover, med på Vanessa är det lite mera go i.

 

Så på det viset är jag säker på att det kommer att gå jätte bra för dom. Men som sagt- felet ligger hos mig.

Ångesten man känner när man ska skola in sitt barn, vare sig det är första, andra eller femte barnet är lika svår. Annorlunda kanske, men svår ändå. Tänk att dom är så stora redan.

Jag är glad att jag kunde nå mitt mål om att ha dom hemma tills båda fyllt 3 år. Jag tror att det är en bra ålder att börja på dagis. Och om dom nån dag inte skulle vilja gå till dagis, så kan dom stanna hemma, det är inga problem eftersom jag kommer att vara hemma med pojkarna.

 

Sen kommer nästa steg- "Har dom allt det dom behöver där?" osv osv. Man vill ju att ens barn ska ha allt det dom behöver och ha det bra medans dom är på förskola. Har jag tänkt på allt?

Snart börjar nya rutiner och jag hoppas att det kommer att gå smidigt. Nu har det varit protester från någon av dem nästan varje kväll. Trevligt att dom turas om iaf så att båda inte protesterar samma kväll... Undrar om dom har kokat ihop ett "schema" till det själva?

Det som snurarr ihop i mitt huvud och ger mig ännu mera ångest och dåligt samvete är:

"Har mina barn haft en bra, och rolig sommar?"

 

Hatar när samvetet börjar äta upp en.

Jobbigt med ångest över det där. Själv tycker jag det är fantastiskt med dagis. Kidsen älskar att gå dit och leka med kompisarna och mysa med personalen. De lär sig så mycket nytt och får även lära sig hyfs och annat bra. Mycket som jag själv kanske skulle vänta med för att jag inte har koll/vågar lita på att de kan.

Om barnen haft en bra sommar? Jag tror de flesta barn är glada och nöjda när de får vara med sin familj och dina barn verkar ju ha det hur kul som helst hela tiden eftersom ni är så många och har många nära er hela tiden. Tycker inte du ska oroa dig över sånt.

Grattis till nya bebisen förresten, har inte läst så mkt under sommaren så det blev en rolig överraskning! :)

Jag tycker INTE att man måste sätta sina barn på dagis om det inte känns rätt och bra för en själv. Föräldrarna är ändå de bästa vårdarna för barnen (förutsatt att man inte missbrukar, misshandlar och sånt förstås) och jag anser nog att man inte behöver pyssla och hitta på saker för att barnen skall må bra. Dina barn har ju dessutom syskon att umgås med, så de har de nog inte alls dåligt hemma. Min äldsta var i princip hemma tills han var 6 och började förskolan. Han har absolut inte lidit av det!
Men jag tycker också att det är lika rätt att sätta sina barn på dagis om DET känns rätt. Min nästäldsta har varit på dagis sen han var 1½ år, och han har lidit av det lika lite som storebror lidit av att bara vara hemma.
Det ena kändes rätt med den ena, och det andra alternativet var rätt den andra gången.
Huvudsaken är att man själv känner i sitt hjärta att det här är rätt för MIG och MIN familj...så lyssna på ditt hjärta.
Kram

Du ska absolut inte på något sätt ha dåligt samvete. Du är ju en helt otrolig mamma. Mycket kan man som förälder ge sina barn men de behöver också få pröva sina vingar bland andra.De får social träning inte bara med sina syskon utan också bland kompisar. Att ha en liten del som bara är ens eget. Att få komma hem och berätta om sina upplevelser för resten av familjen. Spännande! Dessutom har de ju så korta dagar att de hinner leka hemma också. Det är en himla skillnad mot de som i princip bara hinner äta innan det är läggdags.Det blir jättebra!

Kram på dig gumman! Här i USA är ju de flesta hemma-mamma-fru efter att de fått barn. Abigail var hemma med mig, varenda dag tills hon fyllde 3 och då började hon preschool. Vi har ingen familj i närheten, min man är fr en annan delstat, så det var bara jag jag jag hela tiden som fick göra allt varenda dag. Och som du säger så är det SÅ svårt att stimulera ditt barn dygnet runt, om man har en dag som man bara är hemma så känner man sig dum och dålig för att barnet inte får komma ut. Jag försöker köpa hem pyssel och grejer, tittar i böcker o på internet efter lekar och blablabla.. men man orkar ju inte tillslut. Jag känner att jag ÄR ingen dagisfröken, och ja kan inte komma på 10 pyssel att göra varje dag. Ja kan inte sitta ner och läsa, träna på att räkna eller ha sångstund. Abbie ÄLSKAR att gå i skolan och går 2 dar i veckan. Nu till hösten har ja skrivit in henne 3 dagar i veckan. Mackenzie kommer också att börja när hon är 3år.. fast jag är lite sugen på att skriva in henne på daycare (dagis) redan när bebis kommer.. men ja vi får se. Det kommer bli så bra för tjejerna! Dom kommer älska det, så oroa dig inte :) KRAM

Jax börjar dagis nästa v. Vare sig jag gillar det el inte. Jag måste börja jobba igen och så då är dagis som gäller. Dock jobbar jag ju natt, så han kommer nog bara gå 3-4 dagar i veckan och kortare dagar. Men ångest har jag över det....

klart man kan prova - särskilt i den åldern :-) Märker man att d går bra, att barnet gillar å va på dagis så brukar d kännas bättre!

Hej! Tycker inte att du ska ångest över att tjejerna går på dagis, de är mer än mogna för det, 3 år är en bra ålder att komma ifrån och lära massa saker som hemmiljön inte erbjuder! Och dessutom så kommer jag finnas där för se till att dina ögonsten har det bra ;-), visserligen på småbarn men finns där, den tredje september blir jag åter en finsk pedagog, ska bli himla kul att komma tillbaka!! Du är en super Mamma i mina ögon, du gör ju allt för dina barn, stor kram till dig!! Maria...

Tycker det är ett bevis på att du är en toppenmamma när du erkänner att du har dåligt samvete för att de ska gå på dagis, för att du inte pysslar o leker med dom hela tiden och att du oroar dig över att de kanske inte haft en tillräckligt bra sommar osv.
Det skulle vara så otroligt mycket värre om du sa att "åh äntligen får jag lämna tjejerna på dagis, vad skönt det ska bli",då skulle du behöva ha dåligt samvete!
Nicole har ju trivats jättebra på dagiset, och haft massa kul där o fått nya kompisar. Vanessa som är så mycket mer aktiv o verkligen behöver göra saker kommer ju stortrivas där! Annars skulle jag bli väldigt förvånad....
Nä snälla fina du, tror du med väldigt gott samvete kan lämna dina tjejer där och rå om pojkarna dessa timmar. Sedan har ni eftermiddagen/kvällen och hela helgerna tillsammans allihopa. Plus nån ledig dag då o då. Det kommer bli toppenbra ska du se.
Massor av kramar från Söderhamn

Jag kan förstå att du har ångest. Man missar ju så mycket som händer med barnen när de är på dagis. de utvecklas massor när de är på dagis.

Men jag tycker se att mina barn verkligen har ett behov att få vara mycket med andra barn & även få vara i från föräldrarna lite. Mina barn trivs där & vill ofta inte gå med mig hem :-o