Idag öppnade jag grabbarnas dörr på glänt, strax efter det så vaknade dom så att vi kunde traska iväg och hämta Nicole från dagis.
Några av barnen ville följa med oss hem och leka, haha...
Vanessa tar för sig när hon besöker dagis, hon är så duktig. Grabbarna vill gärna kolla in läget först, precis som Nicole innan dom utforskar stället. Nicole var så stolt när alla frågade vad hennes syskon hette.

Nicole visar Jonathan vart målafärgerna ligger...


...Och visade Trollen (Rölli) som hon har gjort till deras nya Trollskog-projekt!
Jätte fin!



Måga fortsätter att fråga varför inte resten av barnen också får gå på dagis. (Fortfarande)
Men jag är bara glad att jag inte behöver lämna just Danilo och Jonathan på förskola, för jag tycker att dom är för små och att dom inte är i större behov av att vara på förskola.
Som Sandra (hur gör man en länk med namnet?) skrev på sin blogg tycker jag liksom hon att barn under 3 år är känsligare än större barn vilket jag tror kan leda till hög stress hos dom små och även brister i omsorgen.
Förskolan är bra, i rätt dos tycker jag också, men det ska vara er anpassad för ålder. Nu är det alldeles för stora barngruppen och för få personal.

Citerar Sandra, eftersom jag helt håller med henne:

"Alla har kanske heller inte ett val utan måste sätta sina barn på dagis tidigare än vad dom vill, då tänker jag främst på alla ensamstående föräldrar. Jag tror och vet dock att många (inte alla) kan om dom verkligen vill vara hemma med sina barn längre genom prioriteringar."
"Magnus Kihlbom berättar att biologi och psykologi går hand i hand. När barnet föds är hjärnan programmerad att söka kontakt. Hjärans utveckling formas av samspelet och anknytningen till en vuxen och de tre första åren är de viktigaste för hjärnans utveckling. Barnet behöver inte undervisas, det behöver "bara" samspel med en vuxen, för att lära sig saker."