Äntilgen kom dagen vi väntat länge på.
Jag, mamma och min syster Karolina åkte till Dalens sjukhus igår för att hälsa på min morbrors fru som har cancer.
Hon har övervunnit bröstcancer 2 gånger förut (!!!) och nu detta.

Helt plötsligt en dag svullnade hennes ben och mage upp och fick svåra smärtor och fördes till sjukhus. När hon först kom till sjukhuset så trodde läkarna inte att hon skulle överleva över natten, hon hade cancer nu i levern och skelettet och hennes lever höll på att brista- men mot alla odds överlevde hon. Sedan gav dem henne MAX 2 månader att leva- Och det är nu 10 månader sedan.

Vi var väldigt nervösa innan vi gick dit, hon har varit i våra tankar varje dag och nu äntligen var hon pigg nog att ta emot oss. Om vi var nervösa, så kan jag bara tänka mig hur nervsö hon måste ha varit. Nervositeten släppte snabbt, och hon berättade allt vad hon har gått igenom.

Jag kan bara säga att hon är min stora Idol. Att en människa har så mycket styrka och sån vilja att kämpa sig igenom allt detta, och även hennes familj! Dom går igenom ett rent helvete just nu. Man önskar att man kunde göra något, eller säga något så att allting skulle bli bra igen, men det går inte. Hur mycket man än vill, och hur orättvist det än är att denna underbara människa ska drabbas av allt det här! Jag vet egentligen inte ens varför jag skriver när orden bara känns så tomma, det finns inga ord som på något sätt kommer till sin rätt.
En massa VARFÖR ??! kommer bara upp.
Vad är det för mening, liksom?

Man börjar själv fundera en massa, på vad som är viktigt här i livet.
Hon sa nånting som fick mitt hjärta att brista, det var att hon vill ju så gärna se sina barn växa upp, se dem gifta sig, få barn... Vet inte vad jag ska säga. Kan inte förstå vad dem går igenom nu.
Men jag hoppas att dem vet att jag/vi finns där för dem, oavsett vad dem än behöver.

Herregud så starka dom är, hela familjen. Jag beundrar den styrkan.
Dom fortsätter att kämpa, tar en dag i taget och med positiv syn på livet.

Innan vi gick så fick hon en massa bamse kramar från oss, och vi planerar att ta en liten picknick nästa gång vi kommer och hälsar på. När jag kom hem så kramade och pussade jag lite extra på min kära familj, lekte lite mera med barnen, för visst får man en riktig tankeställare när man går igenom nåt sånt här.
Man börjar tänka vad som egentligen är viktigt här i livet.

Livet är alldeles för kort för att ödsla bort på att vara tjurig och irriterad för struntsaker.
Ta en dag i taget och njut av varje stund. Gnäll inte över små saker, le mera och lev i nuet och lev med öppet sinne och hjärta. Livet kan förändras på bara en sekund.
Tänk på det, ni som inte är riktigt lyckliga med livet. Vad väntar ni på? Må bra, se till att familjen mår bra och lev.




ALL STYRKA TILL DENNA FINA FAMILJ!