"Om jag är nerspydd så ska du också vara det"
-Ja, det tyckte Jonathan igår när han och brorsan Danilo skulle sova middag.
Ibland äter våra Prinsar mer än vad som får plats i deras små magar, dom blir övermätta, men de tycks ändå vilja ha mer. Så igår efter Jonathans mål kände han att det kanske blev för mycket ändå, så han tänkte lätta på trycket lite. Han spydde ner hela sig.... Och som om det inte var nog, så tänkte han att om han ska vara nerspydd, så ska hans inget ont anande brorsa också bli det. Så han spydde ner hela honom också.
Danilo som helt plötsligt låg där med spya över hela ansiktet började darra på sin underläpp, och gråta. Stackaren!
Där låg han bara, lungt och fint, just minding he´s own business, och sen kom det.
Hämnden är ljuv?

Inatt kräktes Jonathan igen. Denna gång hade jag hunnit ta upp honom och tänkt att han kanske ville rapa. Men han ville något helt annat. Han höll ett fast grepp om mitt hår och började kräkas ner allt igen. Mest mig, och jag försökte vända honom och ta honom bort från mig, men som sagt- han höll ettt stadigt grepp om mitt hår och vägrade släppa!!! :/ Vad är det med honom och viljan av att spy ner andra.....?