Satu S V A R A R

♥ Halloj allihopa!
Nu var det dags för lite svar från min sida känner jag. Många ställer samma frågor och då är det väl bra med ett eget inlägg så att ni hittar svar? Smiley
 
Först och främst, tusen tack för alla gratulationer ♥
Sen så kör vi:
 
Jag har ju alltid sagt att jag vill ha minst 8 barn och jag står för det fortfarande. Bara man har tid, kärlek och ork att ge till varje barn. Jag vill ju inte att något barn ska känna sig utanför eller känna själv att jag inte kunnat ge min tid och uppmärksamhet till mitt barn.
Men som jag sagt förut, jag älskar det här. Jag älskar att ha många barn och allt vad en storfamilj har att erbjuda.
Nej nu ljuger jag, jag älskar faktiskt inte all syskonbråk och testande av min tålamod... Smiley men jag antar att det inte bara är i storfamiljer det är så. Så är det nog i de flesta familjer, vare sig man har 1, 2 eller 6 barn?
Andres har varit emot fler barn innan Kevin föddes, men han har faktiskt gått med på "en" till, haha...♥
(När det blir vet vi inte)
Men jag tror inte att våra familjer blir förvånade längre. Eller- dom borde i alla fall inte bli det Smiley.
(Dom blev jätte förvånade när vi kom ut med att vi skulle få Olivia)
 
Jag tar det absolut inte personligt när ni frågar om vi kan tänka oss att vara med i fam. Annorlunda. 
Svaret är att vi inte har tänkt på det alls. Man ska nog ha fler än 6 barn för att vara med där.
6 barn är väl inte såå annorlunda? Smiley
 
Hur tar omgivningen det här med att man valt att skaffa fler barn än genomsnitet 2 ½ ?
(hur kan man räkna två och en halv??!)
- Blandade reaktioner. Folk tittar både en och två gånger efter en. Men det har nog varit mest positiva reaktioner och förvånade reaktioner som frågar om alla verkligen är mina och hur gamla alla är för dom ser så jämngamla ut.
Jag har absolut inget emot att folk frågar, det är klart att det väcker uppmärksamhet med så många småttingar.
Meeen sen så finns det ju dessa dumma kommentarer som man klarar sig jättebra utan. 
"Har ni ingen TV hemma" "Men nu får det väl räcka" "ska ni befolka hela jorden själva" osv.
 
Förut tog jag åt mig och var rädd för människors reaktioner, speciellt då när vi väntade Olivia men ärligt talat så struntar jag blankt i de människorna som har något dumt att säga om antalet barn som Andres och jag väljer att ha. Vad har dom med saken att göra, det är inte så att det är dom som tar hand om våra barn, uppfostrar eller försörjer dom?!
 
Lite så känner jag över det. har man inget trevligt att säga så behöver man ju inte säga något alls.  Smiley
 
Jag är stolt över våra barn. ALLA våra barn. Jag är stolt att jag är deras mamma och fått den största gåvan som finns. ♥
 
 
Kevins namn. Kevin har varit mitt absolut favoritnamn sen jag var liten. jag gav Andres makten att välja namn denna gång då vi inte alls var överens om något namn alls till honom. Jag sa att jag får besstämma namn på nästa bebis.
Han valde namnet Kevin. ♥ Han fick två namn till som Andres själv fick bestämma, men han vill inte avslöja för någon vad det blir ännu. Smiley
 
Här kommer resten av barnens andranamn:
 
Nicole Karolina Mercedez (Karolina efter min syster, Mercedez efter Andres farmor)
Vanessa Daniella Susanna (Daniella för att det var ett favvo namn och Susanna heter jag i andranamn)
Danilo Stefan Andres (Stefan efter min bror, Andres efter pappan och farfar)
Jonathan Oscar Hugo (Oscar efter Andres bror, Hugo efter Andres pappa)
Olivia Minna Isabella (Minna efter min morbrorsfru, Isabella för att det är så fint)
 
Ni ser att andranamn ärvs av familjemedlemmar som är speciella för oss. ♥
 
Barnens brorsson ska nog heta Aaron. ♥
 
Många frågade efter denna potta som belönar med musik:
 
 
Den är jätte häftig! Vi köpte den på gamla Babyland till Nicole när hon skulle potttränas, så den har ju hängt med ett tag. Märket är av Fisher Price.
Nyss googlade jag på "potta som belönar med musik" och fick upp en massa häftiga pottor, bland annat babylyx.se, kika där vettja! ;)
 
Jag har varit hemmafru nu i snart 7- 8 år och känner lite
"Shit! Vad ska jag göra sen när det är dags för mig att börja jobba! Vad ska jag göra?
Jag är utbildad barnskötare, men jag vet inte alls om det är något jag skulle vilja jobba med nu.
Skulle det kännas konstigt att jag tar hand om andras barn och lämnar mina egna? Vill jag börja plugga?
Orkar jag med så många år som det krävs för att bli barnmorska (<-- mitt drömyrke)
Jag trivs hemma och så länge jag/vi har möjlighet till det så kommer jag att vara hemmafru/mamma.
 
Jag vill finnas här för barnen när dem kommer hem från skolan, precis som min mamma var där för oss.
 
Hur kommer jag i form så snabbt?
- Oj. Kanske orättvist att säga så men jag tappar kilon efter förlossning jätte fort. Jag är dock inte alls i form, jag har noll kondition, haha! Annars så brukar jag träna med att göra plankan, hoppa hopprep, promenera och lite andra lätta övningar, men det var alltså innan jag blev gravid med Kevin, så det var ett tag sen...
Men jag borde ta tag i det snart igen. När jag orkar. Jag äter ju galet mycket godis på dagarna, vilket jag borde sluta med. Nån dag... ;)
 
 
Phew, det här blir långt, orkar ni läsa....?
Ni kommer ju att tro att jag lurades med att detta inlägg skulle upp ikväll, men det har som sagt tagit lite tid... ;)
 
Är jag religiös?
- Inte tok religiös, men vi firar allt det vanliga, typ. Haha. Bra beskrivning. Jag går liksom inte i kyrkan på söndagar t e x.
Vi firar jul. Jag är döpt. Konfirmerad... Jag tror på högre makter. Ibland iallafall och samtidigt ifrågasätter jag mycket som är orättvist och hemskt. Jag ber. Nu kanske ni skrattar men så är det. 
 
Hur hinner du med allt?
- Jag är hemma på dagarna så jag hinner ;)
 
Nämn 2 negativa saker om dig:
- Jag är dumsnäll och pedant perfektionist. (<---not good)
 
Ja, både Olivia och Kevin är jätte lugna. (hittils!) Vi har haft lugna bebisar, väldigt snälla. (Thank God)
 
Genus:
- Ja jag är medveten om hur jag klär mina barn. Barnen får ha vilken färg på kläderna som dom vill. Pojkarna får ha rosa/orange, lila och allt som klassas som "flickigt" och tvärtom.
Jag skulle dock aldrig låta mina pojkar köpa klänningar och låta dom gå ut så.
(och ungefär nu hoppar mammamaffian i taket)
Jag tror på människors lika värde, jag är för all form av jämställdhet.
Men tycker ändå att flickor är flickor och pojkar är pojkar, det är skillnad.
Hela detta genusdebatten har gått för långt tycker jag. Folk som inte vill avslöja kön på sitt barn t e x? Come ooon. Snacka om att lägga sin egen skit i barnens korgar. (<--sa en smart person en gång)
Jag tror på att man ska uppfostra sina barn till starka individer. Låt pojkar vara pojkar och flickor vara flickor, jag förstår inte problemet?
 
Ekonomi:
- Det finns några saker som jag inte tar upp här på bloggen. En av sakerna är ekonomin.
Nån klagade på hur mycket jag handlar till barnen. (Innan IP adresen blev blockad från att kommentera)
Såhär är det: Barn växer. Barn behöver kläder. Årstiderna ändras och barn behöver väder anpassade kläder. Jackor, overaller, sommar kläder, skor.
Jo, våra barn ärver vissa saker av varandra- självklart.
Men de som är slitna, trasiga eller bara inte det jag var ute efter nu så slänger jag eller ger bort det och köper nytt.
För att jag och Andres vill att barnen ska vara hela och fina. Jag älskar att shoppa barnkläder, det är bland det bästa jag vet och om någon stör sig på min shopping så go for it. Knock your self out. Det är inte ur er plånbok så jag förstår inte problemet? Kanske bara kul att klanka ner på andra, vad vet jag?
Vi är inte miljonärer. Vi sparar pengar precis som alla andra.
 
 ****************************************************************************************************************************
Phew nu håller mina ögon på att gå i kors. har jag glömt någon fråga så hojta till!
(Det var lite svårt att hitta och samla alla frågorna)
 
Nä nu måste jg avsluta så jag orkar med natten.Smiley
 
Imorgon är Nicole ledig för hon ska fotograferas.
Jobben är konfidentiella så man får inte nämna några detaljer eller nått innan det kommit ut.
 
Jag hittade en ny bild på Nicole på Lindex hemsida för några dagar sen:
(tack till dig som tipsade om det, jag hade inte sett den!)
 
Jätte söta alla barnen och kläderna ♥
 
P.S Jag har fått en ny bästa vän! Vad det är för något ska ni få se imorgon!
Instagram följare har fått en sneakpeak ;)
♥ Im sooo happy, ni anar inte !!!! ♥
 
♥ Tack för att NI finns. ♥

Svar & Annat

Liiah (<--- Olivia) sitter här bredvid mig och leker med sin Iggel Piggle (eller vad han nu heter?) och kämpar med att få den att sjunga. Hon gillar den och hämtar den från Danilo & Jonathans rum varje dag och tar den till sitt eget rum på kvällarna. 
 
 
Såhär trött var hon innan sin powernap... Hon hämtar alltid napp och snuttis från sitt rum och gnider snuttisen under näsan så gosigt. När jag frågar henne om hon vill gå och sova säger hon "Ååå-å!" och knallar till sitt rum.
 
 
Fick några frågor som jag ska prova att hinna svara på, får se om lilla damen låter mig göra det.
Så fort jag sätter mig ner så ska hon komma och trycka på tangenterna eller vill visa mig ett och annat någon annanstans.... Smiley
 
 
"Jag är nyfiken på om ni fått "ta mycket skitsnack" för eran åldersskillnad i början när ni träffades? Min man är 15 år äldre och i början när vi träffades hade ALLA åsikter om detta"
 
"Jättefint skrivet och roligt att du delar med dig! 
Var ni aldrig oroliga för vad Andres tidigare barn skulle säga? Och hans föräldrar? Hur har alla runt er tagit det? Är det någon som tycker att det är konstigt att han som är farfar har barn som är yngre än barnbarnen? (Jag har också barnbarn så min yngsta var moster när hon föddes, känns lite konstigt men inget jag tänker på så ofta) Har du fått mycket negativt för att ni skaffar många barn? Sorry för många frågor....men man är ju nyfiken :-)"
 
- Alltså. Folk har åsikter om allting!
Det hade dom nog även här, eftersom jag är yngre än Andres. Det var lite jobbigt att behöva försvara sig själva hela tiden, att vi faktiskt älskade varandra och ville vara med varandra, trots ålderskillnaden. Säkert fanns det folk som snackade skit bakom ryggen på en och undrade "hur länge ska det där hålla då" men tji där fick dom. Och om det inte hade hållit mellan oss så hade det säkert inte varit pga åldersskillnaden. Det finns massor av par därute som går isär och det har inget med åldern att göra. Det som märks av åldersskillnaden var ju att han hade barn sedan innan, han hade redan hunnit med att bilda familj.
 
Så när vi blev tillsammans så visste Andres att jag ville ha många barn, jag ville ha en storfamilj.
Han hade tre vuxna barn sen innan så han visste vad han gav sig in på. Och han ville dela min dröm om en storfamilj med mig. ♥ Jag var ung och att få barn var min dröm.
Hans föräldrar var glada över fler barnbarn!
Hans äldre barn tycker kanske att det är knasigt att han har barn som är yngre än sitt barnbarn, men vad ska dom förvänta sig, im still young! =) Nu kommer nog inte barn som någon överraskning för dom längre ;) 
 
Jodå, jag får höra en massa dumma kommentarer om att vi väljer att ha många barn. Men jag tänker också att det är mitt liv. Mitt beslut. Det är vi som tar hand om dem, vi som betalar för dem och gör allt för dem, så dom kan stoppa sina åsikter där dom hör hemma. 
Smiley
Jag får också en massa härliga, positiva kommentarer, det får man inte glömmaSmiley
 
Och det viktigaste är ju ändå vad man själv tycker och tänker. Jag älskar livet som storfamilj. Bara man har tid, kärlek och ekonomi för alla barnen så tycker jag att man får göra precis som man själv vill.
 
Och nu var min paus tydligen över. Smiley
 
 
Olivia ligger och ritar på golvet, värsta stora tjejen (tror hon själv iaf)
 
P.S Glöm inte att följa oss på Instagram mybabydolls heter jag där Emoticon

Flera SVAR!

Va kul att ni uppskattade mitt svar-stund igår, direkt poppade det upp massor av fler frågor som jag tänkte köra med direkt så de inte samlas på.
 
- Mummu är "mormor" på finska :) "Puua" är ett smeknamn på "morfar" som min systerdotter kom på när hon var liten. Sen dess har det följt honom, och alla kallar honom för det :)
(Egentligen heter mina föräldrar Tuija & Raine)
 
- Hårspännen och diadem gillar Olivia inte. Tofsar går bra, men som sagt- vid något tidpunkt så drar hon av sig dom, men då sätter jag bara upp dom igen. Att klippa håret är ett alternativ, men vi vill inte göra det. Hon vänjer sig, det är inga problem att sätta upp det igen. :)
 
- Andres äldre barn är 20, 27 och 29.
- Hur vi träffades har jag skrivit upp i ett tidigare inlägg under Kategorin "Satus SVAR". Hojta till om den inte hittas där ;) Det är alltså ca. 16 (?) års ålderskskillnad på oss och märks väl inte på annat sätt än att han hade stora barn sen innan, och ja, hunnit med med lite mer än jag då, haha.
- Jag tror att det var jobbigt för hans 2 äldsta speciellt när vi träffades, såklart. Jag är nära i åldern på dem två så det var säkert jätte konstigt. Dom har inte sagt något om det till mig, dock.
Hans yngsta son var bara 11-12 år när vi började ses, så där var det inte lika jobbigt. (tror jag??)
 
- Matfråga. Det är svårt att få alla barn nöjda vid varje måltid, det är alltid nån som inte vill äta, inte tycker om osv. Men vi försöker variera maten jätte mycket, göra något som alla skulle tycka om, men så många viljor och smak det finns i familjen så är det nästan omöjligt varje gång.
När jag gör te x lunch så blir det alltid något enkelt som jag vet att alla äter. Olika pasta, ris, pommes, korv, köttbullar, fiskpinnar och alltid med grönsaker till (som i stort sett bara Nicole äter). Jag är ingen höjdare på att laga mat, det är Andres som är utbildad kock och lagar middag varje kväll. =) han är grym på att laga mat och varierar mycket från kväll till kväll som vi får en allsidig kost ;)  Stackars barn om det bara var jag som stod för maten, haha..
 
- Några är nyfikna på vårt bröllop, och jag tänkte skriva om det sen när vi har vårat bröllopsdag (1.3) Hang in there!
 
- Andres är född i Uruguay och flydde till Argentina när han var ca. 5 år. Därifrån flyttade dem till Sverige när han var kring 11 år.
 
- Någon frågade varför jag skulle bli ledsen om mitt barn kom hem och sa att h*n var gay?
Säg mig en förälder som skulle bli superlycklig? Klart jag skulle bli ledsen, det är inte lätt att vara gay. Men som sagt- det skulle nog gå över och jag skulle inte älska mitt barn mindre för det.
 
- Vad tycker Andres om att jag bloggar...? Hmm.. jag vet inte faktiskt? varken bu eller bä antar jag. Han är inte som Mirkas man (fam Annorlunda) som driver på och pushar mig till att skriva inlägg. Han är mer som att : "Jahop, det här lär ju hamna på bloggen!" Han läser här ibland och läser era kommentarer.
Han tycker inte att jag behöver skriva om allt dock, vilket jag inte heller gör, haha..
 
Så där ja, nu var dem svaren klara :)

RSS 2.0