Ångest Deluxe

För länge sen sökte jag ju förskoleplats till Olivia på samma dagis som syskonen går på.

Jag sökte redan innan jag blev gravid med kevin eftersom jag inte visste hur det skulle bli och jag ville ha henne i kö åtminstonde. 

 

Häromdagen fick jag hem brev från kommunen där det står att Olivia har fått en plats till den 20/8.

Tänkte väl ganska direkt att jag är inte redo för det här! Haha, jag menar hon då...

Jag känner att nej! Hon är ju så liten fortfarande!

Min bebis... Ångest deluxe.

 

(kul, precis när jag skulle fota så häller Olivia sin juice på lappen...)

 

Nicole & Vanessa började båda på dagis när dem var 3 år och 3 månader.

Jonathan & Danilo började när dem var prick 2 ½ år, och det enbart för att jag mådde så dåligt när jag var gravid med Olivia. Jag har alltid velat ha mina barn hemma tills dem är 3 år. Det har jag tyckt har varit en bra ålder tycker jag, och eftersom dom haft varandra så har det inte varit några konstigheter. Så jag har alltid tänkt att är jag hemma så är det självklart att små barn ska vara hemma med mig. Men just där, 2 ½-3 år har dom fått börja gå, för då behöver dom mera det här med kompisar och sociala och allt de pedagogiska.

 

Såå... jag ringde till kommunen idag och tackade nej till platsen.

Jag vill ha Olivia hemma lite längre till.

Jag visste inte riktigt hur det skulle gå i och med att jag tackade nej, skulle jag förlora min plats helt eller hur gör man...?

Jag fick framflytta datumet och hoppas att hon kommer in sen. Nu flyttade jag det till januari till att börja med, sen får vi se. Då är hon iaf 2 år.

 

Det blir nog bra sen när hon väl börjar. Hon gillar ju att vara på dagis när vi lämnar/hämtar syskonen, jag får ju knappt hem henne. :)

 

 

Fy, jag vick världs ångest när brevet kom hem från kommunen. 30/9 börjar min tös och hon är född 2/9 2014.
Min sambo är ju sjukskriven och eftersom att jag pluggar 100% så kräver de att Hon ska gå på dagis för att han ska få vara sjukskriven!!!!!!

Så underbart att läsa att hon ska få fortsätta vara hemma :) min minsta föddes dagen efter Olivia och ska tyvärr börja förskolan nu i mitten av augusti. Det känns jätteledsamt och hon är ju sååå liten!
Mina andra började när dom var 3 år och 4 månader, 2 år (hon pratade extremt bra och då kände jag att hon kunde göra sig förstådd och så slapp jag höra henne skrika hela dagarna att hon ville vara med storasyster ;) ) och 2 år och 2 månader. Den sista av dom pratade inte alls och bvc och läkare hade tjatat i ett halvåt om att han verkligen behövde förskolan när han skulle vara tvungen att lära sig prata för att göra sig förstådd. När vi till slut fick ett läkarutlåtande om hur viktigt det var så kände jag att "okej, han får börja även om jag hade velat ha honom hemma länge".
Dom alla har alltid gått 15 timmar, har sommarlov 1 juni-sista augusti varje år och jullov 1 december-sista februari så dom är ju hemma mycket! Dessutom lämnar jag dom bara de dagar de själva vill. Jag frågar dom alltså om dom vill gå till förskolan eller om dom vill vara hemma med mamma och lillasyster. Dom väljer nästan alltid förskolan ;)
Önskar jag kunde haft minstingen hemma ytterligare ett år, men jag ska börja praktisera och föräldradagarna är snart slut så pappan ka inte vara hemma mer än någon månad om han tar dom (vi sparar de dagarna till kommande sommarlov osv).
Som tur är jobbar pappan oregelbundna tider och jag ska bara praktisera några timmar i veckan så lillan kommer bara behöva förskola 5-6 timmar i veckan. Men endå... ;)

Helt rätt beslut tycker jag! Barn lämnas bort alldeles förtidigt nuförtiden. Mina har fått vara hemma till 3,5-4 år. helt lagom ålder.

Det finns något som heter garantiplats, som jag förstått det finns det att erbjuda i alla komuner. Det är att platsen på förskolan är er men att barnet är hemma. Jag hade det till Caspian och ska ansöka om det till Wintra.