Phew, vilken förmiddag. Jag känner mig fortfarande helt känslomässigt och kroppsligt TRÖTT.
Det tog verkligen på krafterna, riktigt jobbigt var det.

Allting var så fint, dock. Det spelades 3 låtar- Bon Jovis "Bed of Roses" och "Always" och David Bowies "Changes".
Där framför oss, satt en stark, rakryggad morbror Lasse med sina två barn Mikaela och Jon, och allt blev så mycket, allt bubblades upp, tänkte på dem, på livet, på alla mina fina minnen med Minna och tårarna slutade inte rinna.
Att ta farväl vid kistan.... finner inga ord. All styrka och mod till den starka familjen.

Vila i Frid älskade Minna Ängel.
Vi ses igen.



Delad glädje, är dubbelt glädje.
Delad sorg, är halva sorgen.