3:dje och sista dagen på inskolningen.
Halloj!
Då var torsdagen här, och idag var det sista inskolningsdagen för Nicole.
Är hon väl inskolad nu? I dont know...
Även denna dag gick bra, dock fick vi gå hem efter lunch eftersom jag skulle återigen till frissan. 
Men det var helt OK sa hennes fröken, jag ska ju ändå inte lämna henne för vilan på tisdag, jag bestämde att jag ska hämta henne efter lunchen på tisdag istället för att låta henne gå till två på en gång. Det tycker jag känns alltför lång tid som första gången.
Jag är glad att hon och jag gjorde detta tillsammans. Om det är möjligt så har vi kommit ännu närmare varandra när vi gått igenom detta tillsammans. Hon har behövt den här tiden med mig också, likaså jag med henne, och jag hoppas att hon kan känna sig trygg nu när jag lämnar henne. (på tisdag) Och jag hoppas verkligen inte att hon ska känna sig övergiven! Jag känner fortfarande dåligt samvete över att jag lämnar henne där, fast jag är hemma. Varför gör jag det?
Jo, jag gör det för hennes skull. Så att hon ska få komma iväg på egna äventyr, träffa nya kompisar, få mer stimulans med det pedagogiska osv. Tyvärr har jag inte alltid tid med sånt, vilket jag också får dåligt samvete för.
Men om det här inte funkar alls så ska hon få vara hemma.
Många har frågat mig varför Nicole ska börja på dagis först nu och varför inte hennes syskon också kan börja?
- Jo, svaren är den att vi har valt att ha det så.
Jag satte barn till denna värld för att jag ska kunna vara med dem, njuta av den dyrbara tiden med dem, vara där när allting nytt händer, ge dem tröst och kärlek, vägleda dom, vara med varje stund av deras liv.
Jag har haft ett mål hela tiden, det är att om möjlighet finns, så ska jag vara hemma med barnen så länge som jag bara kan. I alla fall upp till tre år. Jag är tacksam att jag har haft den möjligheten med Nicole, och jag tycker att 3 år är en bra ålder att börja på dagis. Och den möjligheten vill jag även ge hennes syskon.
Dom hinner börja på dagis, 6-års verksamhet och skola och allt det där, men tiden dom är små är just NU. Och det skulle jag inte vilja missa för nånting på hela jorden.
Jag vill njuta av denna tid med dom nu, för denna tid kommer aldrig åter, och vips så är dom så stora att man undrar vart tiden tog vägen, hur/när blev dem så stora...
Så- där fick ni svaret. 
En glad Nukke på väg till inskolningens sista dag!
(Vanessa i bakgrunden (återigen med pärlorna som Nicole gjorde) vill också ut.)
Mammas sötnos! 
Hos frissan gick det sisådär.
Han gjorde ljusa slingor på håret och sa att det finns inget mer han kan göra, för mitt hår är så förstört.
Jag måste låta det vara nu. Jag kan inte få hårfärgen som jag ville ha. Det är såklart ett väldigt stort besvikelse, men det finns tyvärr inget jag kan göra åt saken. Han sa att han klippte ut det värsta av mitt hår, men det finns lite kvar.
Lite i taget ska jag klippa bort allt skit sen, och tona håret nästa gång tills det växt ut.
Sen kan jag börja om och få den hårfärg som jag vill ha.
Jag är illa tvungen att gilla läget.
Men det ser bättre ut nu än vad den gjorde innan.
Jag ska ta en bild imorn så får ni se...
TACK förresten för era fina ord! Om alla hade så fina hjärtan som ni, skulle världen vara en bättre plats.
Ahh, nu sover allihopa. Andres är iväg och skjutsar nån kompis till Arlanda och jag njuter av tystnaden.
Jag är SÅ trött! Jag sov riktigt kasst igårnatt, för nån vaknade hela tiden, varje 30-40 minuter, hela natten igenom.
Det blir nog tidig läggdags för mig också ikväll. Låter faktiskt rätt så lockande med att lägga sig tillrätta och bara sluta ögonen. Men så fort man gör det är det någon som vaknar!
Nicole är glad att hon är ledig imorgon, för hon ska tydligen ha myspys.
Jag har förberett henne lite med att prata att nästa gång ska vi vinka hejdå till varandra när vi ska till dagis, så att hon kan få leka med kompisarna och fröken och sen kommer mamma efter maten. Hon är med på noterna, men jag tror att det blir mycket svårare än så sen...
P.S Till er det berör- Jag har inte haft tillgång till att ringa/sms:a på 3 dagar om ni undrar varför jag inte ringer upp eller sms:ar! 
Kramar!/Satu
P.S 2- En MASSA bilder är på väg in, så fort jag har liiite lite energi över! 
Hej!
Jag har läst din blogg ett tag, men tidigare valt att inte kommentera, men här kunde jag bara inte låta bli.
Du undrar om du har gjort rätt som väljer att låta din lilla prinsessa gå på dagis, det finns nog inget rätt eller fel svar på det. Vissa dagar kommer det kännas som rätt beslut, och andra dagar kommer du säkert att tvivla. Men om du tittar på bilderna på din lilla tjej, och ser hur stolt hon är där hon står med sin första dagisväska, och hur trygg hon verkar vara i sig själva på de bilder du tagit i dagismiljön, så tror jag inte att du ska tvivla på att det beslut ni har valt att fatta är rätt för er. Och det är ju heller inte så att hon ska vara där på full tid som någon sorts förvaring, utan en möjlighet du ger henne, att utvecklas socialt utanför familjen.
Jag tycker du verkar vara en riktig supermamma, ibland blir jag förvånad hur mycket du hinner med och ändå lyckas vara en så bra mamma till era söta barn. Väldigt imponerande!!
Hoppas ni får en riktigt mysig dag tillsammans imorgon!
Hon ser så stolt o glad ut Nicole, när hon ska iväg till dagis. Sagt det förr och var tvungen att säga det igen. :) Hon kommer att älska att vara där och pyssla o leka tror jag.
Ett litet tips om det inte går bra att lämna henne på tisdag, be personalen att pappa får följa henne dit i en el två dagar o sedan låt han lämna henne de första gångerna. På nåvis så brukar det gå mycket lättare än när vi mammor ska lämna dem....
Önskar er en härlig myshelg.
Kram
du blev jättefin i håret!!
Jag kände också att jag ville vara hemma länge med mina barn och det var jag också! Aldrig att jag kommer att ångra det! Nu är de tonåringar och jag ser dem knappt för de är i skolan hela dagarna och sedan är det träningar och kompisar som gäller.
Man hinner jobba sen... att beropå jobba...
hur gör ni när f-ledigheten är slut? Vi gjorde så att jag jobbade när min man kom hem några kvällar i veckan och lite på helgerna. Jag hade ett sånt jobb då som det gick att fixa sådana arbetstider. Sen bodde vi kvar i en trea ganska länge och hade lite utgifter så jag inte behövde jobba så mycket.
Lycka till med inskolningen! Valde ni tre dagar/vecka?
