Stress??

 

Okej, hur länge hade vi hunnit vara hemma?

Lite över en timme?

 

Så fort vi klev innanför dörren så börjades det.

 

Mamma jag vill ha äpple

Mamma jag vill titta på Madicken

Mamma jag vill titta på Disney chanel

Mamma?

Mamma hon lipade åt mig

Mamma jag vill ha dricka

Mamma han puttade mig

Mamma!

Mamma kan du...

Mamma jag vill....

Mammaaa, jag hade den föööörst!

Jag vill inte ha den

Jag vill inte göra det

 

 

Och så börjar dom bråka med varandra.

Dom tjaffsar om vilken film de vill se, om vem som hämtar pennorna först, vem som får papper och hur många papper, vem som ska ha vilken färg på pennan först. Vem som hinner springa först och den som inte hann först slänger sig på golvet och grinar.

Dom tjafsar om att någon sitter för nära denne, någon som sjunger fel låt vid bordet. "Jag lyssnar inte på dig Jonathan!" "Jag pratar inte med nån av er!" "Du är dum" "Mammaaa, hon sa att jag är duuuum"

 

Mamma jag vill ha, ge mig, min min min, jag, jag, jag, gör det....

 

Dom pratar inte ens fint med varandra, utan gnälltjaffsar hela tiden. Och klagar till mig.

 

Samtidigt som alla "pratar" i munnen på varandra, så vill nån leka med Olivia mer än vad hon vill, så hon skriker och gapar, någon har lämnat en leksakshäst på så den låter för jävligt och galopperar ensam i vardagsrummet och driver mig till vansinne. 

En kör bil inne och sjunger för fulla muggar, en annan häller ut låda över låda med leksaker på golvet "bara för att". Everybody goes bananas!!! 

Jag håller på och plockar och fixar och försöker reda ut allt, samtidigt som någon ropar:

 

"MAMMMAAAA, BAJSET HAR KOOOOMMMIIIIIT!"

 

GIVE- ME- A - BREAKE- !!!

 

 

 

Så jag har fått ryta ifrån ordentligt och skickat alla på time-out.

Och mitt i alltihop ringer min mobil!

 

Kanske ni förstår nu att jag inte kan svara i telefon?!!!

 

Jag brukar ha grymt dåligt samvete över att jag inte svarar på samtal, men den är ett stressmoment för mig! Hör jag den ringa och jag har fullt upp då släpper jag inte allt jag har för att ta ett samtal. Det går inte!!

Jag svarar när jag kan och jag svarar inte när jag inte kan.

Om det är viktigt så kan man ju skriva något i stil med "viktigt, kan du ringa upp?" och då tar jag mig tid för det. Eller så ringer jag upp så fort jag har möjlighet.

När det är fullt upp med något så föredrar jag sms istället. hHaha...

 

 

OK, nu är det mycket lugnare. Det brukar faktiskt inte vara såhär jämt. Jag vet inte vad det gått åt dem att dem kom hem och var såhär kaxiga och på bråk humör.

Vid dessa tillfällen gäller det att sätta ner foten och säga ifrån. 

Men det är fasiken inte kul!

Och det brukar aldrig vara alla samtidigt som är på humör för djävulsskaper, men nån gång (denna!) måste ju vara första gången.

 

Dessutom är Olivia jätte snuvig och lite kinkigare än vanligt och idag upptäckte jag att hon fått sitt 5:e tand!

  

Lite bilder från imorse...

 

 

Nu blir det middagsfix och tända ljus här hemma! (undrar om det blir klagomål över det också....)  

 

Satu blev det många strek på tavlan ,eller stärnor,, /// eller ☆☆☆
Dem hade bara en dålig dag... eller. Älskar er.

Åh vad jag känner igen mig! Mina 3 är precis så och jag vill bara få och dra täcket över mig för att slippa höra på allt. Men det för jag ju såklart inte. Mina två tjejer tjatar och gnäller om det mesta och då är dom alla 3 hemma med mig då dom inte går på dagis alls. Och sen är min mellersta tuff och jobbig på sonen som är 1 1/2 så han blir tokig och arg och bara skriker.

Så jag vet verkligen hur du känner sig fast jag tyvärr vara har 3 barn och du 5.

Kram

kändes bättre när jag läst ditt inlägg, för jag hade en sàn dag ocksà dà barnen bara tjafsar med varann (har bara 3 ) men min äldsta är som 2 ungar tillsammns , högljudd och envis...jag kan käna mig som världens sämsta mamma ocksà eftersom jag har sà kort stubin...det känns som att man borde ha mer tàlamod ,suck

Låter som en härlig dag....:/

Haha så söta dom är :) Men mycket bråk och tjaffs kan man nästan förvänta sig av 5 jämnåriga småttingar :)

Min åttaåring och fyraåring är som hund och katt också nuförtiden. Jag får ont i halsen av att säga till. Hur länge håller det på vet jag inte.

Min åttaåring och fyraåring är som hund och katt också nuförtiden. Jag får ont i halsen av att säga till. Hur länge håller det på vet jag inte.

Ååååh så väl jag känner igen mig, mina är också inne i en sån period. Och just nu har sonen en period där hans Asperger slår igenom mer än vanligt. Som tur är är mina ändå så stora att jag kan starta en talbok, på med hörlurar och plocka fram virkningen.

Åh vad skönt det känns att se att jag inte är den enda som har barn som kan få spelet.. eller snarare göra så jag får det ;)

Känner igen mig, å då har jag "bara" två barn. Dessutom är det fyra år emellan dem men samma tjat och retande å tävlande. Kram

Styrkekramar till dig vännen 😘