Onsdag idag och det är barnens sista dag på dagis och sen börjar jullovet.

Egentligen skulle dem ha gått imorgon också, men eftersom Olivia fyller 1-år imorgon så ska alla barnen få vara hemma istället och börja jullovet en dag tidigare ;)

 

Det var avslutningssamtal för Jonathan & Danilo denna morgon då det är deras allra sista dag på småbarns avdelningen.

Mummu skulle komma och passa Olivia medans jag var där, men hon blev sjuk (Krya på dig Mamma)

Som tur var kunde Andres åka lite senare till jobbet så han stannade med Snuttis så länge.

 

Första samtalet var med Jonathan och då fick han följa med in och sitta med. Han fick själv berätta om bilderna  och alla teckningar och berätta vad han gjort osv. Jätte kul att involvera dem, tycker jag. Han hade dock myror i brallan den gossen, så han ville gärna bläddra igenom pärmarna i raketfart. Och så förvandlades han också till en liten bebis och pratade lite bebis språk och flickade in lite om Puua och Puuas bil lite här och där....?

 

Danilo stod ute och grät så länge.

När Jonathan var klar klädde jag på honom och det var danos tur att komma in.

Han satt och förklarade och berättade om sina bilder, om vad han har målat och pysslat med.

 

Allt är bara bra med båda grabbarna och dom är alla eniga om att grabbarna är mer än redo att flytta över till stora barnsavdelningen. Dom är lite rastlösa bland de små.

 

Dom är väldigt- eller rättare sagt helt olika som personer, Jonathan är en liten virvelvind och ska vara lite här och där- han är inte rädd för att testa nya saker och kastar sig gärna in och provar direkt. Han är också mer envis och modig. Det är oftast han som hittar på bus och får med sig brorsan på det hela. Te x det där med att Jonathan skulle rymma från deras skogsutflykt och fick med sig Danilo, som egentligen ville hellre stanna med gruppen.

Danilo är mer lugn, han sitter och iaktar först och sen provar han. Han lyssnar (oftast) och är hjälpsam.

Båda är jätte snälla och visar empati. Jonathan är bara lite envisare och ska gärna testa sina gränser lite.

Det kändes bra att höra att båda är trygga i sig själva på förskolan.

Dom är dock fortfarande som ler och långhalm- det är dom två mot världen. ♥

 

Och det som fröken Maria sa har hon fångat upp bra, för det är precis så dem är här hemma också.

 

När Danilos samtal var slut hade Jonathan smygit sig in, tagit fram en pall i hallen och ställt sig på den för att se oss, så han stod där och pussade/slickade på fönstret.

En annan fröken sa att Jonathan smygit sig in och gömt sig i hallen hela tiden, han hade t om låst dörren så att ingen skulle kunna komma in och hämta honom. Gosh, den lille busungen. Dom kan inte vara ifrån varandra...

 

Jag fick med mig presenter som grabbarna gjort- såååå fina! ♥