På närakuten på sin egen födelsedag!

Inte alls kul att behöva åka till närakuten på sin egen födelsedag! Men Jonathan hade inget emot det, han drog glatt iväg.

Danilo var avundsjuk för att brorsan skulle till doktorn så han försökte hosta (<--vilket inte gick så vidare bra) han också och sa att han också behövde följa med. Men icke. Andres & Jonathan åkte iväg själva medans jag gjorde alla klara för sängen.

 

Båda grabbarna lider ju av förkylningsastma och nu hade Jonathan gått och blivit lite snuvig och idag på eftermiddan slog det till- astman. Han blev helt hängig och andades jätte anstängt. Han sov en bra stund på soffan, och när han vaknade var han bara där. Han fick inhalera direkt när andningen började krångla, men vi kände väl inte att den hjälpte så värst bra. Febern steg och han var helt utmattad och han kämpade med andningen, hjärtat slog jätte snabbt och han hade det jätte jobbigt, så det var bäst att åka till läkaren.

 

Han fick inhalera två gånger med något annat än det vi har hemma och så fick han kortison utskrivet också.

Syskonen här hemma var jätte oroliga över hono och ville stanna uppe tills han kom hem, men det gick inte. Man vet ju aldrig hur lång tid man måste vänta på akuten, och dom kom hem vid 20.30.

En helt annan pojke kom hem. En pojke full med energi, som skulle hålla låda här för mig & Andres. Vilket han också gjorde. Jag hade tagit fram en låda med chokladrutor som Anna bakat, som jag försökte trycka i mig så fort jag hörde att dom kom hem så att jag skulle få äta dem själv. (moahaha..) såklart fick han syn på dem och satte sig bekvämt där på soffan och skrattade och hade sig och moffade i sig mina rutor.

Sen skulle han visa hur snabbt han sprang- vilket inte alls är bra för hans andning. Lek i tältet hann han med också...

När jag inte orkade vänta med att han skulle lägga sig så tog jag ett bad och skulle slappna av efter allt vad kalasande heter, tror ni då inte att en liten nakenfis dyker upp där och hoppar i han med!?

Där rök den lugna och avkopplande stunden, för grabbens mun gick ju ett! Han.slutade.aldrig.prata.

 

Jag fick han i sängs för ca 30 min sen och helt nyligen hörde jag polis sirener från hans rum.

Dagens leksaker alltså...

 

 

Hej.
Du har oerhört söta barn, har läst din blogg ett tag nu o måste bara fråga dig gällande förkylningaastman. Jag har nämligen en 18mån pojke som är enligt kurvorna underviktig han har bl.a. Förkylningaastma o är ofta sjuk vilket bidrar till att han äter sämre många gånger men i de stora hela får han i sig bra med mat men viktkurvan står still många gånger. Hur är det med dina söner har deras förkylningaastma påverkat matintaget samt viktökningen? Jag är jätte orolig känns så jobbigt när man är runt andra med barn i samma ålder o så väger min 9,5kg o deras 11-12kg. Längdkurvan är normal bara viktökningen som är helknasig.