TUL och igångsättning!

Glömde ju skriva om besöket i Huddinge i måndags!

Först var det ju TUL (tillväxtultraljud) och vi fick se våran lilla bebis! *så söt!* hihi.

 

Allt ser jätte fint ut med henne, hon väger nu uppskattningsvis lite över 1300 g och följer sin egen kurva. Hon har tagit ett ordentligt kliv upp i kurvan också. Navelsträngsflödet var bra och nu ligger hon med huvudet neråt och jag hoppas att hon ska ligga kvar så, för det gör det mycket lättare för mig att andas...

Det som var pinsamt på ultraljudet var att jag höll på att svimma igen. Den här gången för att jag legat platt på rygg så länge, så medans hon räknade bebisens vikt så fick jag lägga mig på sidan vilket hjälpte.

 

Sen var det dags att ta hissen ner till specialist mvc där vi träffade på jäte gulliga överläkaren Karin Petterson. Så himla trevlig, glad och tar en på allvar. Jag berättade att jag har svimmat och då ville hon ta mitt blodtryck, lyssna på mitt hjärta och ta blodsockret- och allting såg fint ut. Hon sa att det kan varit blodsockerfall.

 

Hon tyckte inte att jag behövde komma fler gånger, eftersom bebisen mår bra och alla mina värden ser fint ut. Och eftersom min tapp såg så fin ut senast (1 månad) sedan tyckte hon inte att vi behövde kolla upp den igen.

Det tyckte jag var konstigt att dom inte kollade den på min sista gång, men hon tänkte väl att medicinen har så bra inverkan på mig och eftersom mina sammandragningar inte blivit annorlunda, så den höll nog samma längd?

Vad vet jag.

 

Jag tog upp en grej som jag endast tänkt för mig själv. Jag är ju livrädd att förlossningen ska starta när Andres inte är hemma och jag är själv med barnen- ifall jag hade nån möjlighet till en igångsättning. Efter att vattnet har gått så har 3 av våra yngsta kommit på en timme, vilket låter oroande ifall det händer just när jag är hemma ensam med småttingarna.

 

- Javisst hade jag det! Dom brukar sätta igång kvinnor som är fullgågna, dvs i vecka 37 + 0, och det blir jag på julafton.

Jag skulle få komma tillbaka till speccen mitt under allt bullbak den 21 december för att prata lite hur vi ska göra och ifall jag vill bli igångsatt där på mellan dagarna.

 

Jag var superglad!

Jag hoppas verkligen att vi kommer så långt, för det känns så mycket tryggare att dom har koll på mig när det sätts igång och att jag inte är ensam.

 

Så.... det betyder väl att vi har ca 7 veckor kvar?

 

Har ni blivit igångsatta någon gång? Vill ni dela med er av era berättelser?

Så spännande med igångsättning om 7 veckor! Jag fick göra igångsättning efter att ha gått över tiden i 14 dagar. Min första förlossning så jag visste inte riktigt vad som väntade. Blev igångsatt kl 11 på lördag förmiddag. Värkarna började göra riktigt ont på kvällen. Sedan gick hela natten med jobbiga värkar, lustgas och ryggbedövning. Dottern föddes sedan på söndag morgon.

Jag blev avfärdad som hispig förstagångsföderska. När vi ringde upprepade gånger under dagen eftersom jag hade rejält ont frågade de bara om vattnet gått. Nej. Det är nog bara förverkar blev det upprepade svaret, kan vara så ett par dagar. Ta två panodil och försök sova lite. Tillslut var det mindre än 3 min mellan värkarna och jag var helt förtvivlad. Sambon nästan tjatade in oss. Meningen " hehe är ni rädda för att föda hemma så... " sitter kvar i minnet.
Väl inne gick det snabbt. Jag var helt öppen och satt med bebis i famnen mindre än 2 Tim senare... Inte den fantastiska upplevelse jag sett framför mig tyvärr...

Vilket skönt besked, förstår din oro...
Min tjej kom dagen efter bf annars hade de satt igång mig någon dag senare för jag hade högt blodtryck.
Att ligga på rygg vart verkligen jobbigt på slutet....
kram

i v35+2 var jag igångstt med yngsta sonen

Dom 2 sista gångerna har jag fått igångsättning.
Vi har 22 mil enkelresa till förlossningen och vi hann
Inte in med Robin..
Jag skulle säga att det var dom 2 bästa förlossningarna jag haft.
Man var trygg och säker på plats i sjukhuset..
Behövde aldrig oroa sig med barnvakt eller att inte hinna in..

7 veckor ,det är ju snart.. Härligt då får du snusa bebis :-D

Jag blev igångsatt när jag väntade tvåan pga att ettan ville ut ruskigt snabbt o höll på att födas i ambulansen på väg till förlossningen. =/

Men jag var jättenervös o hela den biten, livrädd att det skulle dra ut på tiden då det inte känns lika "naturligt" eller vad man ska säga. Livrädd för pinvärkar o allt möjligt som folk runtomkring gillar att skrämmas med.
Men det visade sej att jag hade absolut inget att oroa mej för.
Jag fick epidural innan vattnet togs utifall att det skulle gå jättefort. Vill inte föda barn utan smärtlindring en gång till, ettan räckte gott o väl. ;)

Hur som så tog dom hål på hinnorna kl 11, kl 13 började jag känna av lite små värkar. Men varken tätt, regelbundet eller nått som gjorde ont. Thank god för epidural! =D

Kl 14 började det göra så pass ont att jag kände att jag behövde andas lite lustgas. En kvart senare tryckte det som bara den neråt o jag ringde på barnmorksan så att hon fick komma o kolla läget. Var då helt öppen o det var bara att börja krysta. Ingen var beredd på det så barnmorkasn försökte få ordning på alla instrument´o sånt samtidigt som hon frsökte hjälpa mej. Hehe, lite stressigt sådär. Fem minuter senare var min lille prins ute!

Så det rekomenderas verkligen! Fick en riktig drömförlossning o skulle lätt göra om allt om jag fick. Var öppen 3 cm när dom tog vattnet kanske ska tilläggas.

Skönt att dom tar dej på allvar o att du fåår så bra besked! Läskigt med blodtrycksfall dock, hoppas du slipper fler av dom!

Verkar vara väldigt många som föds förtidigt egentligen. Vi bor i en liten stad men vi hade 3 vänner som fick förtidigt i samma veva som oss, en v 27, en v 34 och en v 35. Och runt mig finns jätte många av mina vänner som får förtidigt. Undra hur det kommer sig?
Caspian tackar :)
Jag blev igångsatt vid mitt ma och med Caspian inget jag rekomenderar. Men jag förstår dig till fullo att du vill bli igångsatt om det gått så snabbt. Jag tänker lite i dom barnorna själv eftersom Tim förmodligen kommer börja jobba borta om veckorna och bara vara hemma till helgen eller varannan vecka. Men drar mig för igångsättning samtidigt som jag känner att jag kanske kan lite extra för att han ska slippa missa sin dotters födsel.

Första graviditeten åkte vi in dagen innan julafton i v 14, barnet hade dött i v 9. Jag fick igångsättningstabletter. Gick i 17 timmar innan det hände något. Fick röra mig hela tiden för att "förlossningen" skulle sätta fart. Efter några veckor blev det strapning då allt inte kommit ut.
Med Caspian gick vattnet och efter 73 timmat blev det igångsättning. Det började klockan 8 på morgonen, vi hade lagt oss tidigt kvällen innan för att vara pigga. Jag fick gel som dom sprutade upp vid livmorden, detta hände 3 gånger under dagen, jag öppnade mig inte mer än dom fjuttiga 2 cm som hade öppnats dagen innan. Sedan satte dom dropp, jag fick lite förvärkar men efter en duch och en alvedon kände jag inget. Hela tiden var jag tvungen att röra mig för att sätta igång förlossningen. Vid 12 på natten var jag helt slut och undrade om jag fick sova. Nahe då tog dom mig till ett riktigt förlossnings rum där dom tog hinnan, dom sa att kommer inte värkarna igång nu så blir det kejsarsnitt. (Vanligt att det blir kejsarsnitt vid igångsättning). Värkarna kom och jag var så förbannat trött och ville inte alls föda just då. Men efter 4 timmar och 34 timmar kom han ut, men jag var så slut att jag orkade inte följa med till neonatal. Jag somnade och sov bort dom 5 första timmarna i hans liv. Jag somnade tom under undersökningen av mordekakan som inte hade lossnat. Då är man slut körd vill jag lova.

oooh va roligt:) Nu kommer de inte dröja länge innan er lilla prinsessa är hos er:)