Onsdag kväll och jag är sopslut. Är beredd på att gå och sova för natten redan nu, vilket faktiskt hör till ovanligheten efter jag brukar lägga mig vid 23-00 tiden. Jag veeet att jag borde lägga mig tidigare, men den här tiden på kvällen, när barnen har somnat så uppskattar man tiden för sig själv, den är ovärdelig. Och annars skulle jag inte hinna träffa Andres nästan nånting på veckorna. Och tiden flyget förbi på kvällen jag tycker att det går så snabbt. Men ikväll tänkte jag faktiskt lägga mig tidigare. Så det så.

 

Idag efter att ha lämnat barnen på dagis så åkte jag till Handen för att träffat min vän Linda "Sweetie" och hennes lilla dotter Isabella fö en shopping-date, men mer om det imorn, vad jag ville komma till var att det är nog därför jag är extra trött också, är inte van att gå så länge ;-)

 

Sitter och har en massa tankar i huvudet just nu. It´s all comming back.

 Idag är jag i vecka 30 + 2. När jag var gravid med Jonathan och Danilo vid exakt samma tidpunkt så såg min dag helt annorlunda ut. Jag, Andres och tjejerna åkte till Huddinge för ett helt vanligt kontroll, vilket jag gjorde ungefär varje vecka för att mäta flödet på navelsträngarna eftersom dom är identiska tvillingar, och samtidigt kollade dom tillväxten så att båda två växer som dom ska så att det inte blir så att ena tvillingen får i sig mer näring än den andra. Först var det ultraljud och allt såg jätte fint ut, överläkaren där sa att båda två växer och mår jätte bra, att jag kan komma tillbaka om 2 veckor istället för 1.

 

Barn får inte komma in på mottagningen pga. infektions risk så Andres stannade utanför med tjejerna medans jag var på VUL.

 

Och så gick vi ner till specialist mvc där jag satte in för ett ctg, som dom gjorde varje vecka.

Och allt såg toppenfint ut även där.

 

 

Precis innan jag skulle gå ut och hem så sa jag att jag har massa sammandragningar och känningar i tappen. Dom sa att "det var vanligt att det är vanliga förvärkar, vi ses om 2 veckor." Men jag sa att det känt på lite annorlunda sätt. På vilket sätt minns jag inte nu, det är det som är så läskigt. Så dom kollade upp mig "bara för att" och hennes min ändrades snabbt till ett väldigt allvarligt min.

Jag var öppen 4 cm och blev inlagd på sjukhuset med strikt sängläge.

Det var bara att säga hejdå till mina små prinsessor medans Andres åkte iväg poch lämnade dom hos mina föräldrar.

Jag vet inte ens vad jag tänkte just då, jag var bara skiträdd och trodde att jag skulle få åka hem och komma tillbaka sen om nånting skulle hända. Jag trodde att det skulle dröja läänge innan prinsarna skulle göra entre, herregud- nu är det ju alldeles för tidigt!!! tänkte jag.

 

Fast jag kom ner till jorden ganska snabbt när en specialsit neo-läkare kom för att prata med oss. Jag fick en spruta på skinkan för att påskynda grabbarnas lung mognad, och nästa skulle jag få 12 (eller var det 24?) timmar efter. Hur som helst så hann jag ju aldrig få den. Jag förstod också att jag inte skulle få åka hem och att våra pojkar kunde komma närsom helst. Det var en massa tankar som flög runt i mitt huvud den kvällen när Andres hade åkte hem till tjejerna. Jag var rädd, orolig, ledsen... Läkarna försökte säga att barn som är födda den här tiden klarar sig oftast väldigt bra, dom behöver bara lite hjälp i början och vårdtiden kan bli lång. Exakt hur lång visste dom inte, det berodde helt på hur barnet/barnen mådde.

 

Jag var så ledsen att jag inte fick åka hem till Nicole och Vanessa. Dom har aldrig varit ifrån mig och var (ÄR) jätte jätte mammiga. Så att helt plötsligt inte finnas där för dom var nog det allra jobbigaste med det hela.

 

..... Fortsättningen på detta följer imorgon.

 

Nu ser dagen helt annorlunda ut- jag är hemma- där jag ska vara, med min familj. Jag och Andres har njutit av en sen middag på tu man hand när barnen somnat.

Jag har haft extra mycket sammandragningar nu, det är nog för att jag gått så mycket idag... en riktigt stor påminnelse att jag MÅSTE och ska ta det lungt nu. Hon måste stanna i minst en månad till. Det vore jätte bra...

 

Nu ska jag gå och ta min medicin mot tappen. Viktigt!