Jahap, så har man tagit en sväng till när-akuten också då...
Bessa stod vid översta trapp stegen och tittade mot vardagsrummet när Nicole kom förbi och stängde grinden med fart- såklart kom den på Bessa och hon flög nerför trapporna baklänges.
Hon fick ett jack i bakhuvudet, djupt och läskigt såg det ut så jag ringde till när-akuten och fick tid till 20.30.
Min bror följde med oss, då Andres inte har nån bil just nu. Han stannade hemma med resten av gänget.
(Tack för att du ställde upp, brorsan!!)

Bessa satt i mitt knä när dom rengjorde såret, och dom sa att den måste sys...
Läkaren gick ut för att hämta allt som behövs och då frågade jag om bedövning... då sa läkaren att vi kan limma också, men då blir det ett större ärr och inte lika fint.
Vi valde det senare, för jag ville inte att hon ska lida så mycket för något som ändå inte syns.
Dom kunde inte tejpa för den var så svullen och en liten köttflamsa hängde ut..

Så det blev lim.
Jag måste säga att jag är RIKTIGT imponerad av denna lilla tej, hon är en riktigt tuffing och jag är JÄTTE STOLT över henne! Hon la sig ner på britsen utan några problem, lät dem klippa bort lite hår och lät dom jobba i lugn och ro, fast dom sa att det skulle svida och göra ont när dem limmade så sa hon inte ett pip! Jag som klappade henne och sjöng för henne såg att hon hade ont, men hon kämpade på! Medans dom höll på så frågade jag om hon ville ha choklad när vi kom hem, föratt dstrahera henne och det funkade jätte bra!

Vanessa, Mamma är jätte stolt över dig! Du är så duktig och tuff!!!
Puss på dig!

Sen fick hon ett klistermärke och instruktioner om att hon inte får blöta såret på 2 dygn.

Nu har hon och Nicole suttit och ätit melon och choklad.
Mammas lilla tuffing!

Nu ska hon få ett nytt smeknamn. TUFFIS.
Det passar henne verkligen som handen i handsken!
Eller vad tycker ni? :)

SO PROUD!