Tisdagen den 13 Juli var dagen innan vi skulle åka, och eftersom vi skulle åka hemifrån mitt på natten så lämnade vi pojkarna i Fittja hos deras Abuelo & Abuela redan på tisdagkvällen. Vi satt och pratade, jag visade alla deras grejer, grabbarna satte ihop en säng till dem, och jag bäddade så som dom har det hemma med mjukisdjuren, snuttis och nappar. Då kändes det genast bättre för mig att lämna dem där... Jag visste ju att dem skulle ha det jätte bra.
Sen gick vi ut på deras uteplats och satte ihop ett jätte tält till alla sommarens grillfester och mysiga sommarkvällar/dagar. Sen var det dags att säga Hejdå. Tänker inte göra allt för dramastiskt nu, men det gick OK.

Nicole, Abuela & Jonathan

Våra Mirakel

Abuela pussar Bessa hejdå


Sen åkte vi hem och fixade för det sista, och jag lyckades faktiskt få mig en blund, ca. 50 minuter innan jag hade ställt på klockan och det var dags att åka. Allting var klart det var bara att byta blöja och klä på tjejerna, sen fick dem fortsätta sova i bilen.
Bessa blev klar först, hon sitter i vagnen och väntar på syrran...

Nukke var betydligt tröttare, men ingen gnäll trots att hon nyss blivit väckt mitt i natten....

På Arlanda flygplats väntar vi på att Pappa och Patti ska komma tillbaka efter att de parkerat bilarna...

Ja, juste... det här med VISUM. Det var bara Andres som behövde visum till Tunisien, som vi ansökte om redan för ÖVER 3 veckor sen, och på deras papper stod det att man får besked 2-3 vckor efter att man lämnat in ansökningen... Men icke. Vi åkte till Tunisiska ambassaden 2 gånger innan vi åkte, men dem kunde inte göra något där... verkade inte som att dom hade så bråttom med det. Men det hade vi, så vi tog en STOOOR chansning att åka dit ändå- utan visum. Redan på Arlanda innan vi skulle kliva på planet kollade dem visum på folk, och då höll jag på att bajsa på mig av nervositet, jag var så rädd att dom skulle säga att vi får vända tillbaka hem. Vår tur kom och tjänstemannen sa något om visum, och kollade på datorn, men hon tyckte att det ståd så oklart, så hon skickade igenom oss! PHEW! Flyget dit gick toppen bra. Faktiskt helt oväntat bra. Jag hade räknat med skrik och bråk från Nicoles sida, men hon var jätte duktig. Vi tittade på en tidning när vi lyfte, tjejerna drack ur sina flaskor (för att sänka trycket på öronen) och så fick dem lite tuggummi också. Sen somnade dem, Nicole sov igenom hela resan, Bessa nästan, men hon var så snäll och lugn attt det aldrig var några problem med henne.
Vi klev av flyget på Enfidha flygplats i Tunisien och klev rakt ut i värmen. Sen var det dags för passkontroll, och såklart blev vi stoppade. Vi satt där i över 2 timmar, och jag var nervös iogen att vi skulle få åka tillbaka hem igen.. Andres var inte ens orolig, han har åkt utan VISUM förut, så han visste att det gick att fixa när man väl var där. Men jag var inte så säker.. Efter mcket väntande och diskussioner hit och dit och pengar under bordet fick vi gå igenom. Och då hade vår buss till hotellet redan åkt, så vi fick vänta länge och betala deras transfer minivan själva.

Nukke sov hela flygresan

Bessa Enkeli gosar med pappa

Väntar på transfer till hotellet....

När vi kom fram till hotellet trodde vi att vi var på helt fel ställe. Allting var sååå fint!  Och det var VARMT!Stranden precis bredvid, jätte fin med vitkornig mjuk sand och varmt kristallklart vatten, poolområdet var jätte fint, hela områden var jätte fint! Som i ett vykort. Under hela vår vistelse hade vi inte behövt gå ut från de enorma grindarna som skyddar hoteller mot objudna gäster, vi hade allt vi behövde precis där. (All inclusive)

Jag kan verkligen rekomendera vår hotell-  ELDORADOR SALAMMBO Tunisien!

Skriver mera snart...