Gårdagens prat med läkaren
Läget just nu:
Båda pojkarna mår förträffligt bra. Jonathan behöver lite mera hjälp med att hålla värmen och får små små puffar som hjälp med andningen. Hon var så duktig som hon förklarade allting, så att vi förstod exakt hur allt står till. Hon räknade med att dom ska få gulsot båda två, och behöver sola bort det lite. (som Danilo gjorde idag)
Danilo håller sin värme bättre, och har även kunnat dricka från nappflaskan. Idag blev han av med sin CPAP, det vill säga den "masken" som skickar ut den lilla puffen.
Snart är Jonathan tillbaka bredvid sin bror, han är så stark och kämpar på, men han behöver lite mera tid på sig bara.
Båda är jätte duktiga!
När bådas CPAP är borta, och Jonathan inte ligger kvar i kuvös och allting annat ser bra ut, så flyttas vi från neonatalen till ett gemensamt rum, där pojkarna ligger med oss och vi sköter om dem huvudsakligen själva.
Men när vi kommer dit vet man inte.
Läkaren tror att vi blir kvar iaf tills pojkarna hade blivit 35-36 veckor.
Och jag får INTE åka hem.
När vi bor i familjerummet/samvården får vi turas om att åka hem till barnen, men nu måste jag vara kvar. Någon ska alltid vara med dom. Så om 4-5 veckor får vi komma hem.
KANSKE lite tidigare, men vi ska räkna med det, så att vi inte blir besvikna. Bättre så, sa läkaren.
Nu är frågan bara hur vi ska pyssla upp detta med familjen. Nukke & Bessa får ju inte träffa sina bröder, och jag vet inte ens hur det blir när vi kommer till samvården?
Det är det som är det jobbigaste.... Att vara utan sin familj.
men jag försöker tänka positivt, en dag snart ska vi alla vara ihop, som en STOR familj!
Under tiden får små bröderna växa till sig, och bli starka.
Varje dag är en dag närmare vår hemgång.
Dom har en massa familj och släkt och vänner som så gärna vill se dem och ge dem sin kärlek, so here we go!
Jag förstår att det är jobbigt, men som du skrev så måste man tänka possitivt och 4-5 veckor kommer att gå snabbt. Och vi alla finns här för att hjälpa till så det blir inga problem. Snart e du hemma med alla 4 barnen, so hang i there! A very BIG family! haha...pussa
Hejhej.
Jag mår faktiskt relativt bra, känner endast av tröttheten när man inte sover så bra;-).
Jag känner så igen mig när jag läser dina känslor inför att inte få åka hem förrän om ngr. veckor till resten av familjen. Det har hela tiden varit det som jag mest av allt funderat på och varit rädd för om man skulle få tidigare...när man har barn hemma också (vi har 16 mil enkel resa till BB så sambon å dottern kan ju säkert inte komma så ofta). Men samtidigt så vet man ju att man kommer hem å som du säger blir en hel familj inom en snar framtid isåfall. Jag kan dock tänka mig att det känns jobbigt även om man vill vara nära de små också...
Angående förlossningen så är jag faktiskt inte så rädd, men man har ju många tankar på vad som kan hända å ske. Allt ifrån att föda vag. till att det blir kejsarsnitt m.m. men jag tänker att det bara är att ta det som det kommer å att de som är med vet vad som är bäst för mig å barnen när det är dax. Hoppas dock på en vag. förlossning...din förlossning verkade då flyta på så fruktansvärt bra så jag hoppas man får uppleva ngt. sånt;-).
Skönt att era små mår bra:-), de verkar hemskt starka med tanke på att de inte var så stora. Nu får ni glädjas åt alla framsteg som sker:-).
